odnovel

Senaste:

”Ja, hon ska äta middag med oss i kväll” sa han och log. Jag log tillbaka. De skulle nog bli kul. Hon verkade vara väldigt trevlig på intervjun i alla fall och om Harry gillade henne så gör säkert jag de också. Jag var glad för Harrys skull. Att han och Less äntligen hade pratat och i bästa fall kanske var vänner igen om inte mer.

Less perspektiv:

När jag kom hem från den sista intervjun la jag mig trött i sängen. I morse hade jag sagt hejdå till Harry, gått ut och sprungit och tänkt över allt, ätit frukost och till sist haft dom där två intervjuerna. Jag längtade tills i kväll och bestämde mig för att ta fram kläder. Jag gick fram till min väska som jag bara hade ryckt ut sakerna ut i morse och började leta efter passande kläder. Jag ville inte vara för fin som att jag hade ansträngt mig för mycket för bara en middag men jag ville inte se sunkig ut med mjukiskläder eller något. Jag suckade för mig själv när jag inte hittade något och gick fram till min telefon som jag lagt på en byrå som stod mitt i rummet. Jag tog upp den och slog in Gemmas nummer. Jag tryckte på ring och efter tre signaler svarade hon glatt.

"Gemma"

"Hej, vad gööööör du?" frågade jag och drog ut på gör extra mycket vilket ledde till att hon började skratta.

"Inget särskilt, hjälpte mamma med lite tvätt nyss. Vad gör du själv?"

"Håller på att välja kläder tills i kväll men jag hittar inget" muttrade jag och hon skrattade. Jag hade redan berättat om att jag träffat Harry tidigare och att jag skulle äta med dom ikväll.

"Ta de lugnt. De behöver inte vara något fint för jag har träffat dom så jag vet att dom antagligen kommer ha vanliga kläder som typ t-shirt och jeans" sa hon lugnt och jag skrattade. Hon hade rätt, de var bara en middag så varför klä upp sig?

"Okej"

"Men jag måste gå nu, Jake kommer vilket sekund som hälst och då ska vi ut och äta" sa hon en aning stressat. Jag slog stort när jag hörde att de var med Jake. Jake var en kille som hon känt i evigheter och som hon sa bara var en vän men man såg i hennes blick att de var något mer en de. Hon hade umgåtts mycket med honom tidigare men nu på senaste tiden varit upptagen med att ta hand om mig vilket har hindrat att dom har kunnat träffas så ofta.

"Vad kul! Ska berätta för Harry att du ska på date" sa jag glatt.

"De är INGEN date!" skrek hon halvt och jag skrattade.

"Som du vill"

"Men allvarligt" jag skrattade och hon suckade.

"Men jag måste välja kläder nu. Ring mig sen och se till att du för en kyss i slutet av date:en. Älskar dig, puss hejdå" sa jag snabbt och la på innan hon hann protestera. Jag skrattade för mig själv innan jag gick fram till väskan med kläder igen. Jag hittade ett par ljusa jeans med massa hål i som jag la på sängen och sedan ett blommigt linne. Jag tog snabbt på mig de innan jag gick fram till spegeln och tittade hur jag sår ut. Jag bestämde mig för att låta de vara och började sminka mig i stället. Jag ville inte vara över sminkad så jag tog bara lite mascara och eyeliner innan jag gick fram till platt tången. När den var uppvärmd plattade jag lite snabbt innan jag gick fram till mobilen igen för att kolla vad klockan var. De visade sig att tiden hade gått väldigt snabbt och att klockan redan var kvart tjugo över sex. Och eftersom att vi skulle mötas i lobbyn halv så skyndade jag mig med att välja skor. Jag tog ett par vita Converse efter som att jag inte använder klackar så ofta och tog sedan en vit kofta som jag hängde över axlarna i farten. Eftersom att jag alltid ville vara i tid så bestämde jag mig för att gå nu. Jag öppnade dörren och gick ut. När jag gick i den tomma korridoren hördes bara mina skor slå i mot de hårda golvet och jag blev allt mer nervös på hur allt skulle gå. Jag menar sist vi sågs så sprang jag i från dom gråtandes plus att jag hade fått Harry att gråta vilket nog inte måsta ha gett ett så bra intryck på mig. Jag suckade högt innan jag klev in i hissen som tog mig ner till bottenvåningen. Där satt redan Louis, Harry och Zayn och väntade. Jag gick fram till dom och när dom såg mig log alla stort. En efter en gick och kramade om mig och jag satte mig sedan bredvid Zayn i soffan. Han log mot mig och jag log lite oskyldigt tillbaka. Efter en liten stund kom även Liam och Niall vilka också kramade om mig och gjorde något löjligt handslag med resten av killarna.

"Så vart ska vi gå?" frågade jag när vi kom utanför bakdörren där de inta var några fans. Alla ryckte lite på axlarna förutom Niall som hade ett stort leende på läpparna.

"Pizza" skrek han och pekade på ett ställe mitt emot som tydligen sålde pizza. Resten av killarna ryckta åter igen på axlarna och allas blickar hamnade på mig.

"Visst" sa jag och Niall jublade högt. Jag skrattade och vi gick sedan över gatan mot restauranten. När vi kom in satte vi oss vid ett bort och jag grävde i fickan för att hitta min mobil. När jag inte hittade den fick jag smått panik men kom sedan på att den låg i mitt hotell rum på byrån. Jag suckade och ställde mig upp. Alla kollade förvånat på mig.

"Jag glömde min mobil på rummet. Jag ska bara gå och hämta den" sa jag men då var Harry snabb med att ställa sig upp.

"Jag kan hämta den" sa han glatt.

"Nej, de är lugnt ja-" men hann jag inte säga innan Harry avbröt mig.

"Jag hämtar den" Han sträckte fram sin hand och jag la motvilligt nyckelkortet som man skulle ha för att låsa upp dörren med i hans hand. Visst litad jag på honom men jag ville bara inte låta honom gå när jag lika väl kunde göra de själv. Han gick ut från restauranten och precis då kom en servitris fram till oss och frågade vad vi skulle ha. Jag tittade förvirrat på Louis eftersom att Harry också skulle ha mat men han tittade lugnande på mig.

"Ingen fara, han tar alltid samma pizza så jag vet vad han vill ha" sa Louis och log.

"Fortfarande Hawaii?" frågade jag och Louis nickade och skrattade. Vi andra skrattade med honom innan vi sa vad vi ville ha. Jag tog en sallad eftersom att jag inte var så speciellt förtjust i Pizza. Zayn som satt bredvid mig kollade förvånat på mig när jag inte tog pizza men jag bara log. Han ryckte lite lätt på axlarna innan han återvände till sitt samtal med Liam. Zayn satt på min högra sida med Liam mitt emot sig. Harry som hade gått i väg satt på min vänstra sida med Niall mitt emot sig och Louis satt mitt emot mig. Efter en liten stund kom Harry tillbaka och då satte han sig ner och gav mig telefonen. Jag tog i mot den och stoppade ner den i fickan innan vi började prata om lita allt möjligt.

När hade ätit upp och vi var på väg tillbaka till hotellet började de små dugga och vi skyndade oss in. Vi tog hissen upp till killarnas våning där vi sa hejdå innan jag åkte upp en våning till till mitt rum. Först då märkte jag att jag inte hade fått tillbaka kortet från Harry och tog fram extra kortet jag fått och låste upp. När jag kom in tog jag snabbt av mig kläderna, satte på mig pyjamasen och kröp sedan ner under de varma täcket. Inte långt där efter sov jag som en stock.

Så här har ni kapitel 8! Skulle ju försöka med ett till i dag och här har ni de. Skulle vara grymt kul om ni kommenterade vad ni tyckte om de och om jag kan förbättra något. Ha de bra tills nästa kapitel!

Senaste:

Jag tog försiktigt att kliv fram och gled in i hans varma famn. Han kramade om mig hårt och de kändes som att han aldrig skulle skäppa taget. Jag kramade om honom minst lika hårt tillbaka och ett leende smög sig upp på mina läppar. Gud vad jag älskar honom och gud var jag har saknat honom. De var här jag hörde hemma. I Harrys varma underbara famn.

När hon hade öppnat dörren blev jag lite förvånad. Hade hon hört allt vi pratat om? Jag vet inte men de skulle väll i alla fall inte spela någon roll. De var ju bara sanningen. När jag sedan kramade om henne var de som att en sten föll från mitt hjärta. En sten som var full av oro lättade just och jag kände hur jag kunde slappna av i hennes armar. Sakta hörde jag Louis och Liams steg avlägsna sig och de vara bara hon och jag kvar. Jag ville inte släppa taget om henne men var tvungen efter en stund. Hon log svagt mot mig och jag log tillbaka. Jag kände hur tårarna fortfarande rann ner för mina kinder men denna gång var de inte i förtvivlan utan glädje. Kanske skulle jag nu få tillbaka henne efter två hela år av saknad. Kanske skulle hon bli min bästa vän igen. Jag hoppades innerligt på att hon skulle förlåta mig men ville inte dra några förhastade slutsatser så att jag blir besviken sen. Jag tog sakta tag i hennes händer så vi nu stod ansikte mot ansikte och ögonen var fästa vid varandras. Vi stod så en lång stund utan att säga något då hon plötsligt släppte tagen. Jag tittade ledset på henne men hon bara log. Sedan slängde hon sig i mina armar igen vilket fick mig att skratta. Jag kände hur hon log mot mitt bröst och började sedan leda in mig i hennes rum. Hon stängde sakta dörren efter oss och satte sig sedan på ena sidan av sängen. Jag visste inte riktigt vart jag skulle sätta mig så jag satte mig så långt ifrån henne som möjligt på sängen. Jag hade egentligen lust att bara krama om henne igen men var rätt för hennes reaktion om jag satte mig närmare så jag lät bli. Hon kollade lite ledset på mig vilket gjorde att jag fick skuldkänslor.

”Måste du sitta så långtbort?” frågade hon försiktigt efter en stund. Jag skakade snabbt på huvudet och flyttade genast närmare henne. Hon log och kollade sedan in i mina ögon igen. Hon fick mig att smälta varje gång hon kollade på mig och de kändes så skönt att hon äntligen hade ett litet leende på sina perfekta läppar.

”Vart har min lilla taniga Less tagit vägen?” frågade jag och granskade hennes vältränade kropp. Hon skrattade och log sedan.

”Tränat du vet” sa hon och blinkade men ena ögat. Jag skrattade och vilket hon också gjorde.

”Varför?” Hennes leende slocknade och hon suckade ljudlöst.

”För att kunna tänka på något annat en dig” sa hon tyst och tittade ner. Jag blev ganska förvånad, hade hon tänkt på mig? Jag mumlade något i stil med ”jaha” och kramade sedan om henne. Hon kramade tillbaka och tittade sedan in i mina ögon igen och gäspade.

”Trött?” frågade jag och log. Hon nickade och la sig sedan ner.

”Jag ska ha två intervjuer i morgon med” sa hon och suckade. Jag nickade lite och kom sedan på att vi också skulle ha ett par intervjuer i morgon men att dem inte var för ens vid tre. Jag reste mig sakta upp och börjad gå mot dörren.

”Vart ska du?” Hörde jag less röst säga och när jag vände mig om satt hon på sängkanten.

”Till mitt hotellrum” sa jag lite försiktigt. Hon nickade lite besviket och tittade sedan ner. Jag visste inte vad jag skulle säga så jag stod bara kvar.

”Om du vill kan du sova här” sa hon lite blygt och log mot mig. Jag log tillbaka och nickade lätt. Jag gick fram till sängen igen och hon la sig ner. Jag la mig ner bredvid henne och kollade in i hennes ögon. Vi låg så en stund och bara tittade på varandra innan hon avbröt tystnaden.

”Ska du sova i jeans och tjocktröja?”  Jag började rodna lätt innan jag tog av mig dom så att jag bara hade kalsonger och t-shirt på mig. Sedan la jag mig ner bredvid henne under täcket. Hon log och kröp sedan ner i min famn. Jag log fast en hon inte kunde se de. Så här ville jag ha de. Less i min famn.

Less perspektiv:

Jag vaknade av att jag kände mig iakttagen. Jag slog upp ögonen och bara någon centimeter från mitt ansikte låg någon annan. Jag skrek till högt och flög bakåt av den plötsliga chocken så att jag landade med en duns på golvet.

”Ouch” muttrade jag innan jag såg Harrys huvud sträcka sig över sängkanten.

”Gjorde du illa dig?” frågade han oroligt. Jag började skratta vilket gjorde att han också började skratta. Han reste sig upp och hjälpte mig upp som fortfarande låg och skrattade på golvet. När vi stod upp gick han och satte på sig sina byxor medans jag gick fram till min väska för att plocka fram kläder till mig. Jag tog fram ett par jeans shorts och en stor vit skjorta/blus till de och la de på sängen sedan gick jag fram till stolen jag hade mina tränings kläder på och tog upp dom.

”Ska du träna?” frågade Harry lite sorgset och jag nickade.

”Okej.. Men kan du inte äta med mig och killarna i kväll?” frågade han försiktigt och jag log.

”Visst” svarade jag innan jag gick in på toaletten för att sätta på mig träningskläderna.

Louis perspektiv:

När Less kom ut till Harry igår gick jag och Liam i väg för att låta dom prata med varandra i fred. Efter de gick Liam in till sitt rum och jag gick in till mitt och Harrys rum. Jag väntade i någon timme på att han skulle komma och när han inte gjorde de gick jag och la mig. Nu var klockan 10 på morgonen och han hade inte ens sagt vart han var. Tänk om allt hade skitit sig och han låg och grät någonstans fast de kan ju också ha gått bra så han kanske sov där?  Vem vet.. Jag funderade en stund innan jag bestämde mig för att gå och kolla. Jag satte på mig min One Piece och skulle precis ta tag i handtaget när någon gjorde de från utsidan och öppnade. Jag hoppade till men när jag gick se Harry kramade jag om honom hårt. När jag släppte kollade han på mig med världens största leende på läpparna. Jag log också och han slängde sig på den stora dubbelsängen.

”Med de där leendet gissar jag att de gick VÄLDIGT bra” sa jag och betonade ordet väldigt. Han skrattade och nickade.

”Ja, hon ska äta middag med oss i kväll” sa han och log. Jag log tillbaka. De skulle nog bli kul. Hon verkade vara väldigt trevlig på intervjun i alla fall och om Harry gillade henne så gör säkert jag de också. Jag var glad för Harrys skull. Att han och Less äntligen hade pratat och i bästa fall kanske var vänner igen om inte mer.

Less perspektiv:

Jag bakade lite och kollade sedan honom i ögonen. Jag bestämde mig för att låtsas som att jag inte kände igen honom så jag gick fram till den andra killen som kom in. Han pussade mig han med på kinden och sa sitt namn.

”Louis” jag log och skulle precis säga mitt namn när Harry avbröt mig.

”Less”

”Ja de är mitt namn de” sa jag och satte mig sedan ned.

”Och vad heter du?” frågade jag och kollade undrande på Harry. Hans lilla hopp som lös i hans ögon slocknade och jag kände mig lite elak men tror ändå att de är bäst så.

”Harry” sa han väldigt tyst och tittade skamset ner. Jag nickade lite och började sedan med frågorna. Jag frågade de där med naveln som jag tyckte var helt onödigt men var tvungen att fråga och sedan några till. Allt gick bra men Harry var väldigt tyst hela tiden.

”Så dejtar ni någon just nu?” frågade jag och kollade först på Zayn. Han skakade på huvudet och desamma gjorde Niall.

”Jag har flickvän” sa Louis och Liam samtidigt och jag log. Sedan vände jag blicken mot Harry.

”Nej” sa han och jag blev lite förvånad eftersom att jag såg en bild på han och en tjej för bara en vecka sedan men tänkte att dom kanske ville hålla de lite lågt så jag släppte ämnet och frågade lite annat.

”Nu fem snabba, okej?” frågade jag och alla log taggat.

”Vem tar mest ansvar?”

”Liam” sa alla i mun på varandra och jag skrattade.

”Okej, Vem står längst framför spegeln på mornarna?”

”Zayn” Zayn skrattade lite och desamma gjorde jag.

”Vem har bäst aptit?”

”Niall”

”Roligast humor?”

”Louis”

”Och sista, vem är den flörtigaste?” sa jag och blinkade med ena ögat.

”Harry” skrek alla och jag kollade på honom. När jag mötte hans blick log han osäkert mot mig. Jag ignorerade de och fortsatte med mina frågor. När jag bara hade två frågor kvar brast de i Harry och han sprang snabbt ut. Alla kollade lite undrande på varandra och jag kände hur även jag var nära till tårar.

”Jag går, jag känner honom bäst” sa Louis och ställde sig upp.

”Nej, de gör faktiskt jag” sa jag och sprang efter Harry. I farten hann jag se hur chockad Louis och alla andra blev men de struntade jag i. Jag sprang ut och efter att jag hade sprungit igenom nästan hela den snirkliga korridoren såg jag honom och skrek hans namn.

Harrys perspektiv:

Jag sprang ut ur rummet för jag klarade inte längre av att sitta där och låtsas som ingenting. Jag älskar henne fortfarande men de verkar inte ens som att hon kände igen mig. Hon hade förändrats så mycket men långt där inne såg jag ändå min gamla Less. När jag nästan var framme hörde jag henne skrika mitt namn och jag vände mig hastigt om. Där kom Less springande i mot mig i full fart. Hon stannade mitt framför mig utan att säga något. Hennes ögon var glansiga och från mina rann de redan tårar.

”Förlåt” viskade jag tyst. Hon kollade upp på mig och kramade sedan om mig. Hennes kram var betydligt lösare en vad dom brukade vara men jag brydde mig inte. När jag släppte henne såg jag ett litet osäkert leende på hennes läppar. Jag log stort mot henne. Men hon kollade bara osäkert tillbaka.

”Du vet att jag inte menade något av vad jag sa” sa jag men hon skakade bara på huvudet. Hon tog ett steg tillbaka från mig och kollade ledset på mig.

”Kanske inte. Men du vet inte hur sårad jag blev” sa hon. Hon stannade en stund och kollade in i mina ögon men när jag inte kom på något att säga vände hon mig sedan ryggen. Hon gick tillbaka mot dörren jag sprang ut ifrån men jag han i kapp henne innan hon kom fram.

”Så du ska bara gå nu?” sa jag halv irriterad. Hon ryggade tillbaka och gick sedan in genom dörren. Jag följde ledset efter. Hon plockade ihop sina grejer och killarna kollade förvånat på henne.

”Intervjun är slut” sa hon och sprang sedan ut genom dörren. Innan hon var borta såg jag att de rann tårar ner för hennes kinder. De gjorde ont att se henne gråta och de gjorde så att jag började gråta ännu mera. Louis var snabbt framme och kramade om mig. Han drog mig över ryggen men de hjälpte inte. Jag snyftade bara mer.

”Vem var de?” frågade han försiktigt.

”Less.. Den Less” sa jag och han ryckte till och släppte mig. De såg ut som att han tänkte och efter en stund kramade han om mig igen.

”Jag kommer aldrig mera få se henne” snyftade jag mot hans axel.

”Vi ska hitta henne” sa Louis bestämt och jag hörde på hans röst att han verkligen menade vad han sa. Jag släppte honom och log svagt. Dom andra killarna förstod tydligen också och gick fram och kramade om mig.

”De här var sista intervjun idag så om ni vill kan ni gå tillbaka till hotellet” sa Paul efter en liten stund. Han fattade nog ingenting men sa inget om de vilket var skönt. Vi alla nickade och sedan visade en av killarna som jobbade där oss till bakdörren. Där var de inga fans vilket var skönt nu när jag var helt rödgråten. Vi gick den lilla biten till hotellet och sedan in. Louis bad oss vänta och gick sedan fram till receptionen. Han började prata med tjejen som stod där och efter en liten stund vinkade han även dit mig.

”Vad heter hon?” frågade han när jag kom fram. Jag kollade undrande på honom.

”Ja, vad heter hon? Hon såg en tjej med brunt hår springa upp gråtande och undrar vad hon heter så kan vi få rums numret” sa han och jag log.

”Lesley. Lesley Jones” sa jag och log. Hon nickade och slog sedan in något på sin dator.

”Våning fyra rum 105” sa hon och log. Jag log tillbaka och Louis klappade mig på ryggen och log han med. Jag tittade på Louis och sedan började han och jag gå upp till Less rum medans dom andra killarna skulle gå till sina rum. Vi tog hissen upp och gick igenom korridoren tills vi kom fram till rum 105. När vi stod utanför kände jag kur mitt hjärta dunkade fortare.

Less perspektiv:

Efter att jag hade rusat ut ur rummet hade jag sprungit till hotellet. Fan. Varför skulle jag träffa honom? Och i så fall varför just nu och så här? Jag sprang in i rummet och slängde mig i sängen. Jag la huvudet i kudden och började stor gråta. Jag låg där ganska länge tills jag ställde mig rak lång upp. Varför ligga här? Varför ödsla tid på någon jag inte känner längre? Jag gick snabbt och tog på mig mina tränings kläder. När jag precis skulle ta på mig skorna hör jag att de knackar på dörren. Jag ställde mig upp och tittade i de lilla titt hålet som fanns i dörren. Perfekt, vem var de om inte Harry och en av dom andra killarna. Jag suckade och satte mig ner. Hur skulle jag nu ta mig ut? Jag bodde på fjärde våningen så de går ju inte direkt att hoppa. De knackade igen och jag suckade. Jag satte mig ner på sängen och väntade. Någon gång skulle dom ge upp. De knackade igen och igen och igen. Tillslut ställde jag mig upp och tittade igen. Då satt dom båda mot väggen mitt emot.

”Snälla öppna, jag vet att du är där” ropade Harry och jag kunde se att de rann tårar ner för hans kinder. När jag såg honom gråta var de väldigt svårt att hålla tillbaka sina egna men jag lyckade. Jag tog mig mobil och sedan hörlurarna i ett fast grepp i ena handen. Sedan tog jag nästan sats. Jag öppnade dörren snabbt, gick ut och smällde sedan igen den. Efter de började jag springa mot de hållet trapporna och hissen låg åt. Efter mig såg jag Harry och Louis. Jag sprang fram till hissen och tryckte men när jag märkte att de tog för långt tid tog jag trapporna. När jag var nere kände jag hur två armar kramade om mig. På doften att gissa visste jag att de var Harry. Jag slet mig logg och kollade in i hans ögon. Dom var svullna av alla tårar. Jag ville inte stå här längre så jag började springa igen. Jag sprang mot utgången och denna gång hann Harry inte ifatt mig. När jag kom ut Sprang jag bort mot en park. Jag sprang fort vilket var skönt. Bara rensa tankarna på allt. Men efter tjugominuter vände jag och sprang tillbaka.

När jag kom tillbaka till hotellet satt Louis och Harry och sov utanför min dörr. Jag drog sakta upp den och gick in. Dom lyckade inte vakna vilket underlättade en del. När jag var inne pustade jag ut och slängde dom svettiga träningskläderna mitt på golvet. Sedan gick jag in i duschen. Jag tänkte på allt och inget tills jag var färdig. Då gick jag ut och satte på mig underkläder. Jag torkade snabbt mig långa hår och gick sedan och la mig i sängen. Jag tog upp mitt fotoalbum som jag har med mig överallt och började kolla i de. Efter en liten stund kom de upp en bild på Brianna. Min stora syster. Tankarna flödade tillbaka på den dagen hon dog och jag snyftade högt. Hon var allt jag hade kvar och fanns alltid där för mig. Hon hade alltid varit som min förebild, henne jag såg upp till och när jag var mindre alltid ville vara som. När hon gick bort försvann även en del av mig. Halva mig hade redan försvunnit när Harry flyttat och sedan andra halvan med. Då var de som att hela min värld rasade samman. Jag var helt förstörd och eftersom att varken mamma eller pappa någonsin har varit där och stöttat mig blev Anne som min mamma och Gemma som min syster. Gemma hade sedan dess varit som min bästavän och syster. Då blev de hon som alltid fanns där för mig. Jag snyftade och reste mig upp. Jag gick fram till spegeln och granskade mig själv. Varför skulle allt hända mig? Varför kunde jag inte ha föräldrar som brydde sig om mig, en syster som fortfarande levde och en bästa kompis som inte behövde lämna mig för att bli super stjärna. Men jag hade förstås Gemma och Anne vilket jag var väldigt glad över. Jag granskade mig själv i spegeln och tittade på min vänstra arm. Den hade massa ärr på sig. Jag drog lätt fingrarna över dom och kände hur de var alldeles bukligt. Jag rös till och drog bort handen. Jag suckade och tänkte precis gå tillbaka till sängen när de knackade på dörren. Jag gick med långsamma steg fram och kollade igenom titthålet. Nu var de bara Harry som stod där, den andra killen hade antagligen gett upp. Vilket Harry också borde göra. Jag gick besviket tillbaka till sängen och la mig. Sängen var varm och skön så jag gosade ner mig ordentligt och sedan dröjde de inte länge innan jag hade somnat till de knackande ljudet.

Så här är Kapitel 5! Hoppas ni tyckte att de blev bra och jag vet att de är lite konstig text men lovar att fixa de sedan. Ska nu till mitt landställe och vet inte riktigt när jag kommer hem men ska försöka att skriva iaf om jag får någon mottagning.

KOMMENTERA!!

Senaste:

Jag gick runt en stund och kollade runt lite men de lyckades ändå sluta med att jag hamnade på McDonald’s. Jag beställde en sallad och sen en ramlösa att ta med och sen gick jag ut igen. När jag var på hotellet satte jag mig och åt. De var gott och när jag ätit klart bestämde jag mig för att gå och lägga mig så jag skulle orka med intervjun imorgon. Jag la mig ner i sängen och sen dröjde de inte många minuter tills jag sov.

Jag vaknade av att jag hörde skrik. Jag gick fram till fönstret och där nere stod där massor av tjejer, säkert hundra  stycken. Jag fattade ingenting men efter att ha stått där en stund gav jag upp. Jag tog fram min mobil och såg att klockan inte var mer en kvart över fem så jag tog på mig mina träningskläder och gick sedan ner till lobbyn.
”Hej, eftersom att hela ingången är blockad av människor vet du något annat sett att komma ut?” frågade jag snällt en tjej som stod i receptionen. Hon nickade och jag följde efter henne. Tillslut kom vi fram till en dörr där hon stannade.

”För att komma in behöver du ditt rums kort” sa hon och jag nickade. Efter at jag hade tackar gick jag ut genom dörren och började springa. De var otroligt avkopplande och jag kände att jag kunde göra nästan vad som hälst. Jag sprang igenom en park tills jag kom fram till en stor arena och där vände jag. När jag sen var vid hotellet igen gick jag in där hon hade visat mig och sen upp till mitt rum. När jag kom innanför dörren hoppade jag direkt in i duschen.

Jag kollade mig själv i spegeln och granskade min magra kropp med bara underkläder på. Jag tog upp tandborsten och började borsta. Plötsligt slets dörren upp och in kommer Harry i bara kalsonger. Jag skrek till och han skrattade. När han slutat skratta log han och började också borsta tänderna. Vi stod där och använde tandborstarna som mikrofoner och stod och sjöng på min favorit låt. Stronger av Kelly Clarkson. Vi skrattade och hade allmänt roligt tills Anne knackade på och sa att klockan var för mycket och att vi skulle gå och lägga oss. De fick oss att skratta ännu mer men sen gick vi och la oss. Vi la oss båda i Harrys stora säng och jag somnade sen i hans varma famn.

Jag kom tillbaka till verkligheten av att vattnen blev iskallt. Shiit måste ha tagit slut på varmvattnet. Jag gick ut och ställde mig framför spegeln. Jag var nu mycket muskulösare och jag log när jag såg de. Sen tog jag fram två handdukar. En virade jag runt kroppen och en runt huvudet. Sen gick jag tillbaka till sovrummet och började blåsa håret. Jag bestämde mig för att inte platta de så de fick bli mitt lite halv lockiga. Jag kollade efter något okej jag kunde ha på mig på intervjun. De slutade med att jag tog på mig ett par svarta jeans och till de en långärmad ljusrosa tröja som jag drog upp lite i ärmarna. Jag letade fram ett bronsfärjat skärp och tog fram en silvrig klocka. När jag var klar gick jag och satte på mig mina vita höga Converse. Jag gick ut genom dörren och i farten slet jag med mig mina svarta Ray ban solglasögon. När jag kom ner till lobbyn såg jag att de inte lika mycket folk utanför så jag gick den vanliga vägen. När jag kom ut gick jag till ett kaffe mitt över gatan. Där inne var de ganska mycket folk men de fanns ändå några platser lediga. Jag satte mig vid ett bord och några sekunder senare kom de en söt ung tjej fram till mig.

”Vad får de lov att vara?” frågade hon ganska blygt så jag gissar att hon var ganska ny här.

”En kaffe tack och en macka” sa jag och log mot henne.

”Var de bra så?” jag nickade och hon gick iväg. Jag satte mig och tittade ut genom fönstret när jag kände hur mobilen vibrerade i min ficka. Gemma stod de.

”Hallå?”

”Hej gumman, hur har du de?”

”De är bra, hotellet är jätte stort och solen skiner så de kan inte bli bättre” sa jag och hon skrattade.

”Så bra då! Men jag ville bara höra hur de var med dig och du ska veta att jag saknar dig redan” Jag skrattade och man kunde nästan hörda hur hon log på andra sidan telefonen.

”Men jag måste gå nu, ska äta frukost och sen till intervjun men jag ringer dig efter” sa jag.

”Okej, puss”

”Puss” sen la jag på och precis då kom den söta tjejen med mina saker jag hade beställt. Hon ställde ner de och jag log mot henne.

”Tack” hon nickade och gick sedan iväg. Jag började och äta och när jag bara hade lite kaffe kvar kollade jag på klockan. Den visade tjugo i Tolv och eftersom att jag skulle vara där hel och de bara tog några minuter att gå bestämde jag mig för att börja gå om kanske tio minuter. Jag drack upp mitt kaffe och gick sedan och betalade. Sedan gick jag ut och satte mig på en bänk. Där satt jag med ansiktet mot solen tills de var dags att gå. Då reste jag mig upp och började gå åt de hållet som huset låg åt. När jag var framme gick jag in genom dörren och där inne var en lång korridor. Jag gick in och öppnade en av alla dörrar. Där var ett fika rum såg de ut som och där i en av sofforna satt Sarah. När hon såg mig ställde hon sig upp och gick fram till mig. Hon kramade om mig och ledde mig sedan till ett rum. Där visade hon vart jag skull sitta och började förklara lite. Hon gav mig ett papper och förklarade att jag skulle fråga dom frågorna som stod där. Sen sa hon att dom bara skulle klippa ihop de bästa så man kunde ta pauser mitt i om man ville de. Jag nickade och hon gick sedan ut. Innan hon gick sa hon att ”gruppen” som jag skulle intervjua var på väg så jag började läsa igenom pappret lite. Frågorna var otroligt dåliga, liksom vem vill veta om dom har inåt eller utåt navel? Gruppen hette i alla fall One Direction och bestod av fem killar. Jag tyckte att jag kände igen namnet men jag kunde inte riktigt placera de. Efter en liten stund kom en ganska muskulös stor man in genom dörren. Han sträckte artigt fram handen och log.

”Paul” presenterade han sig som och jag log.

”Less” sa jag och nu var de hans tur att le. När vi hade skakat hand satte han sig ner på en av stollarna lite längre bak i rummet. Några minuter senare kom de tre kilar in i rummet. En var blond, en Brunett och en hade kolsvart hår. Dom kom fram en och en och gav mig pussade mig på kinden. Samtidigt sa dom sina namn.

”Liam” Sa brunetten.

”Less” sa jag och log.

”Niall” sa den blonda.

”Less”

”Zayn” sa han med svart hår och log mot mig.

”Less” sa jag sista gången och satte mig ner. Dom satte sig i soffan framför mig och jag kollade lite funderande ned i mina papper.

”Är ni inte fem?” frågade jag och dom suckade lite.

”Jo, men dom två andra håller alltid på att larva sig och kommer alltid för sent” Sa han Liam tror jag han hette. Jag skrattade lite och inte långt där efter kom de två till killar in i rummet. Den ena kände jag väl igen och man såg att han kände igen mig med. Jag kollade ner i mina papper igen. Fan de står ju Harry och att han är med i One Direction. Jag suckade och tittade upp. Då märkte jag att jag stod ansikte mot ansikte med Harry. Fan.

Här var kapitel 4, hoppas ni tyckte att det var bra och de skulle uppskattas något enormt med kommentarer! Skriv gärna vad ni tycker och om jag kan förbättra något :)

Senast:

”Jag fick jobbet!!” Skrek jag och hon reste sig snabbt upp.

”Är de sant?”

”Ja, jag åker om en vecka!”

”Men gud så kul!” sa hon och kramade om mig. När hon släppte mig gick jag sedan ner för trappan och in i mitt hus igen. På vägen tog jag med mig posten. Jag satte mig vid köksbordet och kollade igenom den lite. Jag fastnade med blicken på ett skvallerblad. Där på framsidan var de Harry som kysste en blond tjej. Och de stod att bilden var tagen igår.

Less perspektiv:
Jag hoppades att Harry skulle ha gått vidare men de gjorde ändå ont att se honom med någon annan. Vi hade aldrig varit mer än vänner men jag kände ändå något speciellt för honom och hade alltid gjort. Plötsligt känner jag hur tårarna är på väg och inte långt där efter fick en sällskap av flera. Jag satt där och snyftade åt bilden. Själv hade jag inte gått vidare. Jag hade date:at två killar men de hade inte funkat så efter de gav jag upp. Alla har alltid sagt att jag är väldigt attraktiv och speciellt nu när jag är så vältränad. Och jag märket att många killar har flörtat med mig men jag har aldrig fastnat för någon.

Jag tittade sedan på tre små bilder under den stora där dom kysstes. En av dom var på Harry och den där tjejen när dom kramades, en var när dom höll handen och den sista var när dom satt och åt på någon restaurant och skrattade.

”Får jag smaka?” frågade han och jag sträckte över mig glass. Precis när han skulle ta en tugga så smetade jag ut glassen över hela hans mun och näsa. Jag började skratta och sen han med. Efter de gav han mig en intensiv kyss på läpparna bara för att jag också skulle bli helt glassig, vilket jag blev.

”Harry” skrattade jag och han flinade. Jag pussade honom sedan i pannan så han fick glass där med.

”Men?” sa han och skrattade sen började han pussa mig runt i hela ansiktet så de slutade med att båda såg ut som glassmonster. Sen gick vi hem hand i hand med glass i hela ansiktet.

Jag vaknade upp ur mina tankar då jag kände hur jag satt och log. Jag skakade snabbt på huvudet innan jag gick upp på mitt rum och började packa. Jag packade underkläder, lite jeans, shorts, badkläder, olika tröjor, och till sist lite olika skor. Och självklart tränings kläder. När jag hade fått ner allt de i två resväskor var jag klar och jag kollade på klockan. Den var nu tio så jag gick ner tog en macka och gick sedan upp och sov.

Lördag (Veckan efter)

Jag vaknade i min egen säng med Gemma liggande bredvid mig. När jag satte mig upp vaknade hon också och satte sig upp.

”Hur känns de?” frågade hon och log stort.

”Skit bra” sa jag och hoppade upp ur sängen. Hon skrattade åt mig och ställde sig också upp. Jag tog på mig ett par enkla jeans och till de en enfärgad t-shirt. Gemma tog bara på sig mjukis kläder eftersom att hon ändå bara skulle följa mig till flygplatsen. När vi var påklädda gick vi ner och åt frukost. Som vanligt var inte mamma hemma så vi satt själva och åt. När vi hade ätit gick vi in till Anne. Hon hade sagt dagen innan att hon skulle skjutsa oss för att hon också ville säga hejdå och de hade vi självklart sagt ja till. När vi kom in i hallen var hon redan klar så de var bara att gå. Jag lyfte in mina grejer i bakluckan och sen satte vi oss i bilen och började åka. De tog bara en kvart att åka dit så vi var framme ganska snabbt. Anne och Gemma följde mig ända tills dom inte fick längre och vi var tvungna och säga hejdå.

”Jag kommer sakna dig massor” sa Gemma och kramade om mig. Jag kramade henne tillbaka och log sedan mot henne. När jag släppte henne kramade jag om Anne.

”Gud, jag börjar nästan gråta” sa hon och skrattade lite. Jag skrattade också och när hon släppte mig pussade hon mig snabbt på kinden. Precis när jag skulle vända mig om så slängde sig Gemma i min famn och jag skrattade.

”Ni får de att låta som att jag ska vara borta i flera år, plus att du kommer ju och hälsar på om bara två veckor” sa jag och tittade sedan på Gemma. Båda skrattade och Gemma pussade mig snabbt på munnen innan hon gick tillbaka och ställde sig bredvid Anne igen. Jag sa hejdå och vände mig sedan om och gick igenom säkerhetskontrollerna. Sen vände jag mig om och vinkade snabbt och sen gick jag vidare. När jag kom fram till själva flygplanet kunde man redan gå ombord så de gjorde jag. Jag letade efter platts 12 och när jag hittade den såg jag att de var en platts vid fönstret. Jag satte mig snabbt ner och då började jag andas väldigt snabbt. De fanns inte många saker jag verkligen hatar men några finns de och en av dom sakerna är att flyga. De känns liksom som att flygplanet kommer störta vilket nog inte kommer hända. För de är faktiskt så att de är säkrare att flyga an att åka bil så de försökte jag intala mig själv. När knappen började lysa som visade att man skulle sätta på sig bältet kände jag hur nervositeten steg men jag stoppade bara i musik i öronen och inte långt där efter hade jag konstigt nog somnat.

Jag vaknade av att en flygvärdinna skakade om mig. Hon log och sa att vi var framme. Jag nickade, tackade för att hon hade väckt mig och gick sedan av. När jag hade fått mina väskor gick jag till ett kafé i närheten där tjejen jag hade pratat med sa att vi skulle träffas. När jag kom in var de bara två bort upptagna. Vid ett var av borden satt de en kille i kanske tjugo års åldern och vid de andra en tjej i kanske trettio års åldern.  Jag gick fram till tjejen och frågade om hon var ”Sarah” som jag skulle träffa och hon nickade glatt.

”Vad roligt att äntligen få se dig” sa hon och kramade löst om mig.

”Desamma” sa jag och kramade henne tillbaka. Jag satte mig ner mitt emot henne och vi började prata.

”Här i USA kommer du bo två nätter och sen kommer du bli flyttat till London” sa hon och jag log.

”I morgon ska du ha din första intervju och sen dagen efter är de den andra. I över morgon får du ledigt på förmiddagen innan du ska åka. I morgon är de en grupp och sen är de en ensam sångerska. Men du ska få mer information på plats sedan”

”Okej, de låter bra” sa jag och hon log mot mig. Sen sa hon att hon skulle visa vart jag skulle bo och vi gick ut till en taxi. Vi åkte i kanske en halvtimme och sen stannade bilen utanför ett stort hotell.

”Här ska du bo” sa Sarah och pekade på hotellet när vi hade klivit ut ur bilen.

”Och där ska du intervjua” sa hon och pekade på ett hus lite längre ner på vägen. Jag nickade och vi gick sedan in. När vi kom in var där en reception och Sarah gick då fram dit och fick en nyckel. Sen gick hon fram och gav den till mig.

”Du bor på våning fyra rum 105, men jag tänkte lämna dig ifred nu. Om de är något är de bara att ringa. Du har ju mitt nummer” sa hon och log mot mig. Jag log tillbaka och tackade för allt sen skildes vi åt. Jag tog hissen upp och när jag stod utanför mitt rum tog jag ett djupt andetag. Sen öppnade jag dörren och fick en chock. Där inne var en stor dubbelsäng och sen ett ganska stort badrum. De första jag gjorde var att slänga mig i sängen. Den var så mjuk och den var sjukt stor. När jag hade utforskat rummet en stund kände jag att jag var hungrig och bestämde mig för att gå ut och se vad de fanns att äta. Jag satte på mig skorna och gick sedan ut från hotellet. Jag gick runt en stund och kollade runt lite men de lyckades ändå sluta med att jag hamnade på McDonald’s. Jag beställde en sallad och sen en ramlösa att ta med och sen gick jag ut igen. När jag var på hotellet satte jag mig och åt. De var gott och när jag ätit klart bestämde jag mig för att gå och lägga mig så jag skulle orka med intervjun imorgon. Jag la mig ner i sängen och sen dröjde de inte många minuter tills jag sov.

De var kapitel 3, hoppas ni tyckte om de! Skulle uppskattas något enormt men någon komentarer och hoppas att de blir något kapitel i morgon annars blir de ett på Tisdag, ha de bra! :)

Senaste:
När jag kom hem gick jag direkt in på mitt rum. Jag la mig ner på sängen med huvudet tryckt mot kudden. Jag kramade om en tjocktröja han glömt här och drog in hans mjuka doft. Jag suckade tungt och började sedan le när jag tänkte på alla roliga saker vi gjort tillsammans under alla år. Jag la mig sedan med huvudet uppåt så jag kollade rätt upp i taket. Jag saknar honom riktigt mycket. Jag saknar min Harry.

Harrys perspektiv:

Jag vaknade av att någon hoppade på mig. Jag suckade och slog upp ögonen. Där satt Louis med ett stort leende på läpparna. Jag suckade och satte mig upp.

”Vad vill du?” frågade jag ganska surt och de gjorde så att Louis började skratta högt.

”Klockan är tolv så jag tänkte att du kanske ville gå upp” jag suckade och puttade ner honom från sängen. Jag ställde mig upp och gick fram till min hel kropps spegel. Jag granskade mig själv och började sedan borsta igenom håret lite med fingrarna. På mig hade jag bara kalsonger så Louis skrattade när han såg mig. Jag ignorerade honom och kollade sedan på mig själv igen. Men blicken fastnade på någonting annat. På spegeln fanns de två kort uppsatta. Ena var på mig och Less som två åringar. Vi satt i en sandlåda på dagis och skrattade. På den andra var de bara Less, hon tittade ner och rånade. De gjorde hon ofta. Hon var så blyg och varje gång man gav henne en komplimang om hennes utseende sa hon emot. De var så gulligt och när jag sökte efter hennes blick vände hon ofta bort huvudet. Jag tänkte på alla stunder jag delat med henne och hur mycket jag verkligen saknar och älskar henne.

”Sluta tänk på henne, du måste glömma och gå vidare” sa plötsligt Louis som hade ställt sig bakom mig. Jag tittade på honom igenom spegeln och sen på mig själv. Först då märkta jag hur mina ögon glänste. Jag tittade sedan ner och gick mot sängen igen.

”Men ska du inte gå upp?” Frågade Louis förvånat men jag bara skakade på huvudet. Han suckade och satte sig ner på min sängkant igen.

”Du måste gå vidare, om de är meningen att ni passar i hopp och är menade för varandra så kommer ni träffas igen” sa han lugnt och nu var de min tur att sucka. Jag vände honom ryggen och då hörde jag hur de knackade på dörren. Louis ropade kom in och in kom Liam. Jag kände hur han också satte sig på sängkanten och hur Louis och han började viska lite smått. Jag vände mig om och mötte Louis blick. Han log uppmuntrande mot mig och jag log tappert tillbaka. När jag mötte Liams ögon fick jag samma blick även av honom. Jag satte mig upp så att Louis och Liam kunde sätta sig på varsin sida av mig vilket dom gjorde.

”Vet du? I dag ska vi ha roligt på våran lediga dag, vi ska gå på tivoli!!” skrek Liam ut och Louis kollade på honom glatt. Jag log lite också och sen kom Niall och Zayn också in i rummet. Jag kollade undrande på dom men dom bara log.

”Har du hört?” frågade Zayn och jag nickade. Han log och desamma gjorde Niall. Jag reste på mig och gick ut till köket. Killarna följde mitt initiativ och gick bakom mig. Jag satte mig ner och började bre en macka. Killarna gjorde desamma och satte sig bredvid mig.

”Men deppa inte över henne nu, du ska ju ändå på dejt med Amber ikväll” sa Niall och flinade lite. Jag nickade och vi fortsatte äta.

”Men kom igen Harry!!” tjatade Louis.

”Du vet att jag inte gillar karuseller och hur stor risk tror du de är att jag åker denna då?” frågade jag och tittade upp på karusellen. Framför oss stod de ett stort frittfall som Louis försökte tjata med mig upp i men som jag vägrade.

”Snälla? För min skull?”

”Nej” sa jag och vände honom ryggen. Jag gick och satte mig på en bänk och Louis gick surt tillbaka till dom andra som skulle åka. Själv satt jag kvar här nere med Zayn.

”Sockervadd?” frågade Zayn och log. Jag nickade lite och han gick i väg. Snart hörde jag skrik framför mig och springande kom Louis.

”De var så kul, du måste bara prova” sa han men jag skakade på huvudet. Denna gång gav han upp och sen kom Zayn med en varsin sockervadd till alla. Alla tackade och sen bestämde vi oss för att gå hem. Väl hemma började jag fixa i ordning mig så att jag skulle vara klar för min date. Jag satte på mig en vanlig t-shirt med en kavaj över och till de ett par slitna jeans. Jag kollade mig själv i spegeln och gick sedan ut för att visa dom andra. Dom log och jag log tillbaka. Eftersom att klockan redan hunnit bli kvart över sex och jag skulle vara där halv sju bestämde jag mig för att gå. Jag sa hejdå och gick sen ut i hallen och tog på mig skorna. När jag kom ut satte jag mig i bilen och började köra mot hennes lägenhet. Väl framme så kände jag mig lite nervös. Men jag slog snabbt bort nervositeten och gick ut ur bilen. Jag knackade på och inifrån hörde man fotsteg. Efter bara några sekunder öppnade hon med ett leende på läpparna. Hon gick fram till mig och kramade mig. Jag kramade henne tillbaka men jag kunde inte sluta tänka på hur de skulle vara att krama Less. Hon fanns alltid där i mina tankar hur mycket jag än försöka skjuta undan henne. När hon släppte mig log hon och jag log tillbaka. Hon tog sin väska och vi gick sedan ut till bilen igen.

”Så vart ska du ta mig?” frågade hon. Jag flinade lite och skakade bara på huvudet i en gest att hon inte skulle få veta något. Hon suckade lite och skakade på huvudet.

När vi var framme vid restauranten jag skulle ta henne till gick vi in och fick vårat bord. Vi beställde mat och började sedan prata. När vi var klara reste vi oss och gick ut.

”Jag gillar dig” sa hon och jag log mot henne. Jag skulle precis säga något när jag hörde hur det började åska. Hon tog försiktigt min hand och sen gick vi ganska snabbt hem. Nu när de åskade så tänkte jag på Less igen. Hon var så otroligt rädd får åska och varje gång de åskade så fick jag hålla om henne eller åt minstånde hålla henne i handen. De spelade ingen roll om de var mitt i natten de började utan jag kom i alla fall för att finnas där för henne.

När vi kom hem till henne släppte jag hennes hand. Hon log mot mig och utan förvarning ställde hon sig på tå och kysste mig. Jag ryggade tillbaka av den plötsliga chocken och de fick henne att baka tillbaka hon med. Jag tänkte på hur de hade varit att kyssa Less, då hade jag INTE bakat tillbaka.

”Förlåt men jag trodde du ville” sa hon skamset.

”De trodde jag också, men jag hade visst fel” sa jag och hon kollade ledset på mig.

”Förlåt men de här funkar inte” sa jag och lämnade henne sen stående utanför sitt hus. Jag började gå och när jag inte såg henne längre kom tårarna. Tänk att de skulle bli såhär varje gång jag dejtar något. Jag jämför allt med Less. Jag sparkade på en sten och satte mig sen på en bänk, jag slog in Louis nummer och satte sedan mobilen vid örat. De dröjde några sekunder tills han svarade men sen hörde man hans glada stämma på andra sidan luren.

”Hallå”

”Tänk att de alltid ska bli så här” Sa jag och snyftade.

”Jag kommer, vart är du?”

”Utanför hennes hus..”

”Okej kommer om fem!” Sa han och la på. Jag suckade och la mig ner på den blöta bänken med huvudet upp mot himmelen.

”Jag älskar dig” sa hon och jag log.

”Jag älskar dig mer” sa jag och kramade om henne hårt där vi låg bredvid varandra i min säng.

”Tänk att om en vecka ska du flytta” sa hon och snyftade tyst. Jag kramade om henne hårdare och viskade i hennes öra,

”Jag kommer alltid finnas där för dig och de vet du, de spelar ingen roll vad som än händer”

”Jag vet och jag kommer alltid älska dig”

Jag vaknade upp ur mina tankar av att någon skakade mig. Jag var nu ansikte mot ansikte med Louis.

”Kom” sa han lugnande och drog in mig i en varm kram. ”De kommer bli bättre jag lovar”. Jag nickade lite och snyftade mot hans axel. Jag hade sedan Less och jag skildes åt försökt att dejta så många som möjligt för att glömma henne men de gick inte. Jag kände ingenting hos någon annan en henne. Louis släppte mig sakta och jag satte mig upp. Han ledde mig till hans bil och sen hoppade han in på förarsidan. När han började köra brast de och jag började snyfta högt. Han klappade mig på låret och jag såg att han verkligen led av att jag var ledsen.

”De blir så här varje gång. Jag kanske bara ska glömma alla tjejer” sa jag och Louis skakade på huvudet.

”Du kanske bara ska ta en paus och koncentrera dig på musiken till 100%?” jag nickade för de lät som en bra ide. Nu ska jag koncentrera mig på musiken helt och hållet. Om en vecka åker vi till USA för att göra lite intervjuer och en konsert så då ska jag tänka på annat. De kommer bli bra.

Less perspektiv:

Jag vaknade av att telefonen ringde. Jag reste mig snabbt upp och svarade.

”Hallå?”

”Hej, är de Lesley?” sa en ljus kvinnoröst på andra sidan.

”Ja de är jag de” sa jag och hon skrattade lite.

”Men så bra då. Jo de är så här att du har sökt in till att ta över för Britney i NTR (ett radio program) för att hon ska vara mamma ledig, inte sant”

”Jo de stämmer” sa jag lite förvånat.

”Och du har fått jobbet! Du ska då intervjua kändisar i en månader och de innebär att du måste åka runt lite”

”Är de sant?” sa jag och gjorde ett glädje hopp.

”Ja du börjar om prick en vecka. Och de första stället du ska till är USA så packa dina grejer” sa hon glatt och jag kunde inte fatta att de var sant.

”Vi skickar flygbiljetten och betalar för eventuella kostnader för boende och så vidare” sa hon men jag kunde inte få fram ett ljud.

”Är du kvar?”

”Ähm, förlåt. Ja men de låter bra”

”Jo men så bra då, då ses vi om en vecka” sa hon och la på. Jag sprang snabbt ner till köket för att kolla om mamma var där. Men såklart jobbade hon och de låg en lapp på bordet.

Hej gumman, jag är och jobbar. Hoppas du får en bra dag och ville bara säga att jag kommer hem på Onsdag (lördag nu). De ligger pengar i skålen på byrån i hallen och de finns lite mat i kylen. Ha de bra, Älskar dig. KRAM mamma!

Jag suckade och gick sedan över till Gemma. Jag sprang in genom dörren och där satt Anne vid köksbordet.

”Oj vad du verkar glad då gumman” sa hon och reste sig upp. Hon gick fram och kramade om mig hårt och jag besvarade den. Anne hade nu på senaste tiden varit som en extra mamma till mig. Eftersom att mina föräldrar är skilda sedan länge och jag bara bor hos mamma som jobbar hela tiden.

”Jag fick jobbet” sa jag och hon log stort.

”Vad duktig du är, när åker du?”

”Om en vecka och första stället är USA. Sen kommer jag nog stanna mest i London, för de var någon stor festival där” sa jag glatt och hon log stort.

”Jag vill bara meddela att Harry bor i London men de är jätte stort där så chansen att ni stöter ihop är inte så stor” sa hon och då kom jag på de. De var där Harry bodde men som sagt de är stort där så vi kommer nog inte ses.

”Okej” sa jag bara och sprang sedan upp till Gemmas rum. Jag knackade på dörren men ingen öppnade. Efter en liten stund tröttnade jag på att stå där så jag gick in. Där låg hon och sov djupt. Jag sprang fram till sängen och började hoppa på henne.

”Jag fick jobbet!!” Skrek jag och hon reste sig snabbt upp.

”Är de sant?”

”Ja, jag åker om en vecka!”

”Men gud så kul!” sa hon och kramade om mig. När hon släppte mig gick jag sedan ner för trappan och in i mitt hus igen. På vägen tog jag med mig posten. Jag satte mig vid köksbordet och kollade igenom den lite. Jag fastnade med blicken på ett skvallerblad. Där på framsidan var de Harry som kysste en blond tjej. Och de stod att bilden var tagen igår.

”Du ska alltid vara så jävla överbeskyddande! Du fattar tydligen inte att man behöver göra misstag för att lära sig saker! Och hela mitt liv då jag har känt dig har du varit så här, ibland önskar jag till och med att vi aldrig hade träffats!” Jag ryggade tillbaka av att få dom orden spottade i ansiktet. Jag tittade honom i ögonen och inte långt där efter kände jag hur tårarna började rinna. En tår fick snabbt sällskap av tiotal till. Han förstod ganska snabbt vad han egentligen hade sagt och skulle precis rätta till det när jag vände på klacken och sprang där ifrån.
”Less!” hörde jag honom skrika efter mig flera gånger men jag brydde mig inte utan bara fortsatte att springa. Mina tårar blev allt fler och de blev svårare att se men de kvittade just nu. De viktigaste var att komma fort där ifrån. Att slippa se honom något mer.
”Less! Snälla stanna!”
”Less!”

Jag vaknade upp helt kall svettig. Dagen då allt hade gått så snett hade jag drömt mardrömmar om var eviga dag sen de hände. Gemma satte sig kvickt upp bredvid mig och kramade om mig hårt.

”De är lugnt gumman, jag finns här för dig” viskade hon tyst i mitt öra. Hon strök med handen upp och ner över min rygg. Jag kunde känna hennes närhet men inte se henne för de var helt kolsvart i rummet så de var antagligen mitt i natten. Så här var de ända sedan han sa de. De som sårade mest. Då han hade blivit tillsammans med en tjej som jag hade sett var falsk från första början men han inte hade trott på. Han var den ände som inte såg de. Och en dag lämnade hon honom utan andledning och jag fanns såklart där för honom. Jag hade sagt att hon bara var en idiot och att de fanns så mycket bättre tjejer där ute. De var då han hade skrikit mig i ansiktet. Nu i efterhand tror jag inte att han var sur på mig överhuvud taget. Jag tror att han var sårad och ledsen över lag och inte hade någon annan att ta ut sin ilska på. Så då blev de på mig han tog ut den.. De var dagen innan han skulle flytta hemifrån och börja i de där dumma bandet. Jag ska i för sig inte säga något för de var jag som hade sagt till honom att söka till X factor. Han hade kommit med och blivit i hopp satt med fyra andra killar. Han skulle flytta dagen efter men jag hade inte ens kommit till flygplatsen och sagt hejdå. Jag ville inte se honom då och jag tvekar på om jag vill de nu heller. Varje gång han hade kommit hem så hade jag varit någon annanstans för att slippa honom. Hans mamma hade sagt att varje gång han var och är här hade han letat lite efter mig men hade sedan gett upp när han inte hittat mig. Han hade i för sig ringt mig varje kväll i hela två års tid men jag hade inte svarat honom någon gång. Efter att han stuckit hade jag börjat dränka mina sorger i två saker. Jag hade tränat sönder mig själv så jag är nu mer vältränad en någonsin och jag hade börjat skära mig själv. Träningen hjälpte verkligen men samtidigt skärningen också. Jag hade dock lovat Gemma att försöka låta bli att skära mig. Då de några gånger hade lett till att jag fått ligga på sjukhus. De hade varit svårt i början men nu varje gång jag känner de minsta suget efter att skära mig själv går jag bara till gymmet och sen finner jag inget behov av de på ett tag där efter. Jag hade även haft ät störningar i några månade men hade tvingat i mig mat när jag märkte hur jobbigt de blev. Nu äter jag desto mer men fortfarande inte jätte mycket. Jag hade även försökt att dränka min sorg i andra saker som olika aktiviteter, jobb, festande och mycket annat men när jag märkte att träning var de bästa satsade jag 100% på de.

Jag vaknade upp ur mina tankar när Gemma sakta släppte mig.
”Hur är de?” frågade hon oroligt och la armen över mina axlar. Jag ryckte lite lätt på axlarna och la mig ner igen. Jag tog upp min mobil för att kolla vad klockan var. 05:37 visade den och jag suckade.  Jag reste mig upp ur sängen för jag visste att jag ände inte skulle kunna somna om igen.
”Vart ska du?” frågade Gemma fast hon nog visste vart jag skulle.
”Gymmet” svarade jag innan jag lämnade henne ensam i sitt rum. Så här var de ofta att jag stack så jag tror inte att hon vart så särskilt förvånad. Jag gick ner för trappan och märkte att hela huset fortfarande sov så jag smög tyst ut genom dörren. Jag gick ut på trottoaren men svängde in efter kanske två meter igen eftersom att mitt hus var granne med de jag nyss var inne i. Jag gick in genom dörren och i även detta hus var allt helt dött. Jag smög upp till mitt rum och tog försiktigt med mig tränings väskan innan jag lämnade rummet igen. Jag gick ner för trappan och ut genom dörren. När jag kom ut gick jag förbi det huset jag sov i och sen vidare till busshållsplatsen. När jag kom fram såg jag att bussen skulle gå om någon minut så jag satte mig snällt och väntade. Jag tänkte på min syster men slog snabbt bort den tanken när jag såg bussen komma. Jag ställde mig upp och när den stannade klev jag på och betalade. Busschauffören hälsade glatt och när jag kom in såg jag att de inte var en ända kotte där inne förutom mig och busschauffören. Jag satte min ner i mitten av bussen och tog fram mina hörlurar som jag tryckt ner i fickan innan jag gick. Jag satte i dom i öronen och tittade sedan ut genom fönstret. Där ute hade solen knappt gått upp än men de såg ändå ut att bli en bra dag.

Vi låg där och bara höll om varandra. Under oss var de halv fuktigt gräs och några enstaka blommor. Jag tittade honom djupt i ögonen och log. Han log sitt bländande vackra leende tillbaka och pussade mig snabbt på munnen. Jag log nu ännu större och vände sedan tillbaka blicken mot molnen igen.
”Ser du den? De ser ut som en glasstrut” sa jag och han kollar där jag pekar.
”Aha, de gör de faktiskt. Men kolla där då! De ser ut som en sko” jag kollade där han pekade och nickade sakta. De såg faktiskt ut som en sko. Jag log och drog mig sen närmare honom. Han kramade om mig hårdare och kollade mig sedan allvarligt i ögonen med ett svagt leende på sina vackra läppar.
”Jag älskar dig, Lesley” sa han och jag log mot honom.
”Jag älskar dig mer” svarade jag och nu log han ännu större.

”Hallå!” Jag ryckte till och min blick fastnade på busschauffören som hade stannat där jag skulle av. Han log ett finurligt leende mot mig och jag log tillbaka och tackade. Den här bussen åkte jag nästan varje dag och de brukar variera mellan två gubbar/killar som kör. Båda visste vart jag skulle av och om jag glömde att trycka stannade dom där i alla fall. När jag kom ut gick jag ett par hundra meter tills jag kom in till ingången. De var de här jag gillade att man kunde komma så här tidigt och dom hade ändå öppet. När jag hade betalat gick jag in och bytte om och sedan ut till själva gymmet. Där ute var de bara en tjej i kanske tretti års åldern och hon såg ändå ut att vara i princip klar. Jag gick till löp bandet och satte på de. Jag började springa och medans jag sprang tänkte jag på hur mycket jag egentligen har ändrats på två år. Förut var jag blyg, osäker mot dom jag inte kände, hade verkligen ingen självkänsla och var väldigt otränad. Jag var inte tjock utan smal men jag hade inga muskler. Jag hade lyckats rätta till tre av fyra saker vilket var ganska bra. Blyg var jag inte så mycket längre utan folk får tycka vad dom vill om mig, huvudsaken är att jag är mig själv. Jag är inte heller så osäker som jag var innan mot folk jag inte känner, för dom får ta mig som jag är eller låta bli att vara med mig över huvud taget. Vältränad är jag nu och om man jämförde med förut så tror man inte att de är samma person. Självkänslan är dock inte den bästa. Jag är aldrig nöjd med mig själv. Om jag tränar och tar ut mig jätte mycket är jag ändå inte nöjd för jag tycket att jag kunde gjort de lite bättre och såna saker. Men jag jobbar på att förbättra de.

När jag hade sprungit i en halv timme orkade jag inte mer och stängde av. Jag stretchade lite innan jag bestämde mig för att gå och duscha. När jag kom in i omklädnings rummet stod där två tjejer några år äldre än mig som jag mycket väl kände igen. Dom brukade vara här några gånger i veckan och jag brukade oftast se dom. Båda tittade frågande på mig och jag förstod vad dom menade.
”Sprang” svarade jag och dom log mot mig. När dom var klara sa dom hejdå till mig och jag gick in i duschen. När jag stod där med vattnet rinnande över mig granskade jag min mage. Den hade ganska stora magrutor nu som jag var stolt över. Jag hade kämpat för att få dom och nu äntligen hade jag de. Men dom kunde såklart bli större och mer vältränade så då är de bara att ligga i. När jag schamponerat håret och balsamerat de gick jag ut. Jag torkade håret lite snabbt och klädde på mig. Eftersom att jag inte hade orkat byta om innan jag gick hit så hade jag mina pyjamas byxor och en t-shirt med en jacka över så nu fick jag ta fram dom kläderna jag hade packat ner i går. De var ett par vanliga jeans och en stickad tröja. Jag tog snabbt på mig de innan jag lämnade tränings lokalerna. Väl utanför gymmet kände jag att jag inte hade någon lust att ta bussen så jag bestämde mig för att gå. Jag gick åt de hållet jag skulle gå för att komma hem men efter några hundra meter stannade jag utanför ett kafé. Jag beställde två kaffe att ta med och gick sedan ut igen. När jag kom hem gick jag rakt in till Gemma som fortfarande låg och sov. Jag skakade henne lätt och hon mumlade något.
”Jag har köpt kaffe till dig” sa jag med lockande röst och hon slog snabbt upp ögonen. Hennes mungipor formade ett stort leende och jag räckte över den ena mot hennes utsträckta hand. Hon tog i mot den och började smutta lite försiktigt på den.
”Tack” sa hon vändligt och flyttade sedan lite på sig så att jag skulle kunna sätta mig bredvid henne.
”Så hur gick de i dag då?” frågade hon och log.
”Bra” svarade jag lätt och fortsatte sedan dricka ur min kaffe mugg. Hon nickade och sedan förblev de tyst. De ända som hördes var ett och annat sörplande. Efter kanske tio minuters tystnad bestämde jag mig för att gå hem. Jag sa hejdå till Gemma och hon tackade igen för kaffe. Hon pussade mig lite lätt på munnen och jag gick sedan ut. De var en lite konstig relation jag hade med många människor, vi pussade liksom varandra på munnen.
När jag kom hem gick jag direkt in på mitt rum. Jag la mig ner på sängen med huvudet tryckt mot kudden. Jag kramade om en tjocktröja han glömt här och drog in hans mjuka doft. Jag suckade tungt och började sedan le när jag tänkte på alla roliga saker vi gjort tillsammans under alla år. Jag la mig sedan med huvudet uppåt så jag kollade rätt upp i taket. Jag saknar honom riktigt mycket. Jag saknar min Harry.