odnovel

Moments Kapitel 40

Kategori: Allmänt

Senaste:

”Förlåt men jag har inte hittat henne” sa han dystert. Jag nickade lite och sket i om han inte kunde se mig eller inte. ”Jag tycker vi ska ge upp för idag och sedan fortsätta tidigt i morgon när de är ljust igen. Jag menar, hon är ju ingen fem åring längre. Hon klarar sig”   

Jag suckade för mig själv innan jag nickade igen.

”Ja de kanske är bäst så” svarade jag dystert. Vi la på när vi hade bestämt och jag skulle hämta upp Niall som hade beställt mat medans Lou skulle hämta upp Liam och Niall som tydligen fortfarande letade. Svängde och började köra åt de håll Niall befann sig åt och suckade sedan. Tänk om Less skulle vara borta i flera dar? Flera veckor? Månader? År? Jag gav mig själv ett mentalt slag på kinden bara av min tanke innan jag fokuserade på vägen igen. Nej nu måsta vi tänka positivt. Vi kommer hitta henne. Och hon kommer må bra när vi gör de.

 
 

Less perspektiv:

Rakbladet låg fortfarande kvar i handen efter cirka två timmars sittande på badrums golvet. Osäker på om jag verkligen skulle göra det. Om jag gjorde de nu skulle de bli ett helvete att sluta sedan. Men i och för sig, vad hade jag att förlora om man tänker efter. Här satt jag ensam på ett hotellrum. Helt ensam utan någon annan en min spegelbild. Jag förde långsamt rakbladet mot handleden medan jag blundade hårt. När jag kände den kalla metallen mot handleden visste jag att jag inte kunde dra mig ur nu. Snabbt drog jag de vassa föremålet mot handleden med hårt slutna ögon. Jag visste att detta var fel men ändå kändes de så rätt på samma gång. Kroppen lugnades på något konstigt sätt. Jag kände hur de sved till på ett skönt sätt och hur någon varm vätska sipprade ner längst min arm ner på mina bara ben. Ett litet leende spred sig på mina läppar för första gången på fyra dagar. Ja, fyra dagar hade jag suttit här. Fyra dagar hade jag tränat för att bli smal och svultit mig själv. Allt vad alla fans hade sagt hade tagit kol på mig. Jag var inte stark, jag är inte stark. Jag är svag. Riktigt svag. Fansen hade kallat mig ful, tjock, äcklig, ja allt möjligt. Och i detta tillstånd var jag inte stark nog att ta de. Därför hade jag börjat träna för att gå ner i vikt plus att jag inte åt nästan något alls. Allt jag hade ätit var en banan och en fralla på dom här fyra dagarna. De hade till och med börjat synas en aning. Inte jätte mycket så klart men på min vikt hade det de. Jag hade gått ner fem kilo. Fem kilo på fyra dagar. Jag suckade och öppnade ögonen. När jag såg blodet som fortfarande rann kom den lite svidande känslan tillbaka. Leendet dök upp på mina läppar igen innan jag tog en av duschhanddukarna och lindade runt armen för att stoppa blodet. En lång stund satt jag kvar och bara tittade på armen. Tittade på alla ärr som jag skapat innan. Tänkt på vem allt hade berott på då. Men nu var såklart en till med i spelet. Även fast jag visste att jag inte kunde skylla allt de här på någon så var de så mycket lättare att göra de i alla fall. De var mycket lättare att skylla allt på Zayn. Och de hade varit mycket lättare att skylla allt på Harry innan. Jag suckade åter igen innan jag försökte ställa mig upp. Allt blev suddigt men jag lyckades ändå ta mig fram till sängen. Jag rev ner lite grejer på vägen men de syntes ingen skillnad så de såg ut här inne. Allt låg överallt. Hela min resväska låg utsläng plus lite handdukar och lakan och sånt täckte golvet. Jag satte mig på sängen och vände blicken ner mot handleden. Långsamt tog jag bort handduken och såg att de inte blödde lika mycket längre. Den blodiga handduken slängde jag på golvet och la mig sedan ner på sängen. Om nu gud finns. Varför gör han såhär mot mig? Vad har jag gjort honom? Jag reste mig upp fast allt snurrade och letade reda på mina tränings kläder. Snabbt drog jag på mig dom innan jag gick ut genom dörren. På vägen ut hittade jag en servett som jag tryckte mot såret. När den hade blödigt igenom slängde jag den bara på marken. När jag kom ner till receptionen tittade tanten på mig som hon hade gjort varje dag jag hade kommit ner. Men som alla andra dagar struntade jag i det. Jag gick ut genom dom stora dörrarna och började springa. Springa snabbt. Jag tog i minns lika mycket som jag gjort tidigare om inte mer. Jag sprang och sprang tills allt började bli väldigt suddigt. Då saktade jag ner och började jogga tillbaka mot hotellet igen. Tårarna hade kommit igen och gjorde de ännu svårare att se. Jag ökade takten igen när jag hade torkat bort alla tårar och bestämde mig för att hålla den takten tillbaka till hotellet. Jag sprang fort som vinden och folk som var i min väg fick hoppa undan. Några svor åt mig att ta de lugnt men om jag skulle vara ärlig kunde jag inte bry mig mindre. När jag kom innanför hotellet så sprang jag som vanligt upp för alla trappor. Och i ögonvrån såg jag tanten igen. När jag kom upp sprang jag in på mitt rum och ramlade ihop på golvet. Tårarna rann och jag skrek och slog i golvet. När jag inte hade någon energi kvar slutade det med att jag låg och snyftade.

 

Zayns perspektiv:

Jag tog upp cigarettpaketet ut bakfickan och satte mig i soffan. Lirkade fram tändaren ur ena framfickan och tände cigaretten. Brydde mig inte ens om att jag var inne. Jag förde ciggen mot munnen och tog ett ordentligt bloss. Allt detta med Less hade blivit för mycket för mig så istället för att försöka sluta röka rökte jag mer en någonsin. Säkert två paket om dagen hade det blivit. De mesta jag hade kommit upp i innan var ett paket om dagen. Sedan hade jag gått ner till ett halvt paket men nu gått upp igen. Jag förde cigaretten mot munnen igen och tog ett bloss till. Jag höll kvar röken ett tag innan jag långsamt blåste ut den genom både näsa mun samtidigt. Helt plötsligt slogs dörren upp och in kommer Niall.

”Zayn vi ska på intervju om tio minuter, varför har du inte klätt på dig än?” frågade han och suckade. Jag ryckte bara på axlarna och tog ett bloss till. Han var snabbt framme vid mig och tog cigaretten ifrån mig.

”Zayn?” Frågade han och tittade på mig men jag hade inte orken att titta på honom.

”Zayn!” skrek han då och vände mitt ansikte mot hans så vi bara var någon decimeter ifrån varandra. Långsamt blåste jag ut röken jag hade kvar i munnen vilket fick honom att hosta villt. I vanliga fall hade jag skrattat men nu hade jag varken orken eller lusten så jag reste mig bara upp och gick fram till kylen. Där tog jag ut juice paketet och drack några klunkar direkt ur innan jag ställde tillbaka de. Jag tog upp en ny cigarett och tände den snabbt innan jag stoppade den i munnen. Niall suckade från soffan och gick fram till mig. Istället för att rycka även denna cigaretten ifrån mig stannade han framför mig och granskade mig från topp till tå. Hans blick var både besviken och orolig på samma gång. Besviken. Besviken så som Less blick hade varit sista gången jag såg henne. Bara av att tänka hennes namn fick mina ögon att tåras. Jag vände snabbt bort blicken och drog baksidorna av händerna över ögonen. En suck hördes från niall igen innan han drog bort mina händer från mina ögon.

”Titta på mig” sa han och sökte efter min blick. Tillslut gav jag upp och tittade på honom. ”Vi kommer hitta henne okej? Vi kommer hitta henne och allt kommer bli bra. Jag vet att du sårade henne men det är inte för sent att rätta till de” fortsatte han.

”Hur ska jag någonsin få henne att förlåta mig?” frågade jag med skakig röst och märkte då att jag var nära på att börja gråta för säkert fjärde gången idag.

”Jag vet inte men vad jag vet är att vi kommer hitta henne och att allt kommer lösa sig. Du gjorde  trotts allt något som sårade henne väldigt mycket så de är bara att vänta på att hon kommer tillbaka”

”Men tänk om något har hänt henne?” frågade jag och i slutet bröt min röst och min underläpp började skaka okontrollerat.

”Allt kommer bli bra, jag lovat” sa Niall lite tystare och kramade om mig. Jag kramade tillbaka och tårarna började rinna igen. Allt vad som kunnat hänt henne spelades upp i mitt huvud. Våldtagen, Misshandlad, Kidnappad, eller kanske. Kanske låg hon död under någon bro någonstans. Jag märkte snabbt hur Nialls tröja blev genomblöt och drog mig därför ifrån honom. Jag pekade lite på hans axel vilket fick honom att skratta.

”De gör inget” sa han då och flinade. De ryckte i mina mungipor vilket fick Niall att le ännu större.

”Kom så går vi och letar reda på lite kläder till dig och kanske en ny tröja till mig” sa han och drog med mig till mitt sovrum. Jag suckade tillgjort viket fick honom att skratta högt.

 

”Så hur är de med kärlekslivet?” Frågade hon som intervjuade oss och blinkade. Jag stelnade till och märkte hur även resten av killarna gjorde de.

”Louis du har fortfarande Eleanor?” Frågade hon Lou som satt längst ut. Lou nickade och hon gick vidare till Liam.

”Och du har fortfarande Danielle?”

”Japp”

”Du då Harry, har någon tjej tagit sig in i ditt liv sen senast” Frågade hon Harry som satt bredvid Liam.

”Nej, fortfarande singel” Svarade han och log svagt.

”Jag med” svarade Niall när hon pekade på honom.

”Men Zayn då? Hur är de med Less? Är ni fortfarande tillsammans? Jag har läst om att ni fajtats och att de slutade i tårar, stämmer de?” Helt omedveten om vad jag skulle säga tittade jag på killarna i ren panik. Alla ryckte dom lite panikslaget som mig på axlarna.

”Ähm jo. Jag klantade till de riällt så jag vet faktiskt inte vad som kommer hända här näst” svarade jag ärligt. Innan hon hann ställa någon mer fråga om de pep det till och intervjun skulle avrundas.

”Jag får tacka för att ni kom och hoppas att ni kommer snart igen” sa hon och log mot oss alla. vi nickade och så hejdå innan vi gick ut från lokalen. Louis, Liam och Niall gav mig blicken som betydde ’Är du okej’ medans Harry bara gick rakt fram med blicken fäst i golvet. Jag nickade och vi fortsatte gå. Vi gick ut och möttes av hundra skrikande fans. Istället för att stanna och ta kort som vi brukar vinkade vi bara och fortsatte gå mot bilen. Paul blev lite förvånad men gick bara med oss innan han öppnade dörren till den svarta skåpbilen som vi sedan hoppade in i. Paul hoppade in i förarsätet och började köra hem oss. I bilen var de tyst. Helt tyst ända tills vi kom fram till våran lägenhet. De var som att ingen vågade säga något. Ingen vågade bryta tystnaden. När Paul stannade bilen lyckades jag i alla fall så fram ett ”Tack för skjutsen” innan jag hoppade ut. Paul nickade lite innan han körde iväg. Vi fortsatte in i hissen och tryckte på 2:an 3:an  4:an och 5:an. På tvåan gick som vanligt Harry och Louis av och sedan på trean var de min tur. Innan jag gick ut tog Niall tag i min arm.

”Är du verkligen okej?” jag nickade och klämde fram ett litet leende. Niall verkade inte tro på de men lät mig ändå gå. Jag stod kvar med leendet på läpparna tills hissdörren stängdes och gick sedan tillbaka till min lägenhet. Där låste jag snabbt upp och gick in. Slängde en blick på klockan som visade fem och drog sedan av mig kläderna på väg in till mitt rum. Där la jag mig i sängen och tog upp armbandet jag fått eller skulle ha fått av Less. Jag läste texten om och om igen och kramade om de hårt i handen. Mina ögon var hårt sammanpressade men lyckades ändå tåras. Jag sa orden om och om igen för mig själv tills jag somnade.

”You are my prince, I love you”

 Kapitel 40! Vad tycker ni? Har jobbat med detta kapitel ganska länge så det är därför det kommer så sent. Ber om ursäkt för de men hoppas det var vart väntan. Nu tror jag att alla har höstlov men i vilket fall så har jag de. De innebär iaf för mig att man kan hitta på saker med kompisar och ha de allmänt skoj. Inga läxor heller vilket är jätte skönt! Och eftersom att de är höstlov så kommer jag hitta på saker med kompisar i morgon, på onsdag och på torsdag. På fredag åker jag till mina kusiner och stannar över helgen och dit får jag tydligen inte ta med mig datan. Det innebär att jag inte kommer kunna skriva så ofta men ska ändå försöka lägga upp ett tids inlägg innan jag åker om jag inte hinner få upp något tidigare.

Men hur som helst, vad tyckte ni om att Less har börjat skära sig igen? Och Zayn har börjat röka mer? Har fått några idéer om hur allt ska lösa sig men kan alltid få fler. En av idéerna tycker jag var jätte bra och tror jag ska köra på den men är inte säker än.

KOMMENTERA om ni vill ha nästa kapitel snabbare! ;)

Moments Kapitel 39

Kategori: Allmänt

Senaste:

När jag kom till hotellet saktade jag inte ner utan sprang bara in genom dörrarna och sedan upp för alla trappor tills jag kom till min dörr. Där låste jag snabbt upp och gick in. Helt slut ramlade jag ner på golvet och andades tungt. Jag flåsade och grät på en gång. Varför skulle allt bli såhär? Utan att ens bry mig om att duscha så reste jag mig trött upp och kröp ner under täcket. Jag drog täcket över huvudet och somnade sedan med tårar rinnande ner för kinderna.

Zayns Perspektiv:

”Fem veckor” Svarade jag och tittade ner i skam. Jag tittade långsamt upp igen och såg hur Less underläpp började skaka mer och mer en vad den redan gjorde. Hon vände på klacken med skakande ben och började gå ut. Snabbt slängde jag en blick över på Amber som fortfarande låg helt fastfrusen. Jag ställde mig upp och ryckte åt mig min t-shirt som jag hade haft innan. Jag täckte skrevet innan jag rusade ut och såg att Less precis hade satt på sig skorna.

”Less!” ropade jag. Hon struntade i vad jag sagt och skulle gå ut när jag ryckte tar i hennes arm i ren panik. Jag vände henne mot mig men kom sedan på att jag ändå inte hade något vettigt att säga. Jag hade varit otrogen mot henne. Vad kunde jag göra åt de nu? Jag tittade skamset ner för jag ville verkligen inte se besvikelsen i Less ögon en gång till.

”Vad?” snyftade hon. De såg ut som att hon skulle bryta ihop när som helst och bara falla ihop i en stor hög på golvet. ”Vad kan du göra för att gott göra dehär?” viskade hon fram och tittade djupt in i mina ögon. De kändes som hon kunde se igenom hela mig så tillslut var jag tvungen att vända ner blicken i osäkerhet. När jag inte var beredd så ryckte hon sig snabbt ifrån mig och sprang ner för trapporna. Väl medveten om att de kunde finnas kameror och fans där ute så var jag tvungen att ta på mig något innan jag sprang efter. Snabbt sprang jag in i mitt rum igen där Amber satt och grät med ansiktet i händerna. Just nu orkade jag inte bry mig om henne så jag tog snabbt på mig ett par kalsonger och ett par jeans i handen. På vägen ut så hoppade jag i jeansen och skyndade mig sedan ner. När jag kom utanför dörren så kollade jag åt båda håll för att se vart hon hade tagit vägen men hon syntes inte till. Varken åt höger eller vänster. Eftersom att jag inte har körkort så kan jag inte heller bara hoppa in i bilen och köra i väg och leta efter henne. Tårarna kom och jag önskar för allt i världen att hon orkar ta sig till hotellet på något sett. Jag sprang upp för trapporna och in i lägenheten igen. Amber satt fortfarande kvar på sängen men nu tittade hon upp fortfarande med tårar rinnande ner för kinderna. Jag gick fram till garderoben och tog sedan på mig den närmaste t-shirten jag såg.

”Zayn snälla, jag är så ledsen. Jag vet att detta är mitt fel men..” utan att hon hann säga mer så avbröt jag henne.

”De är inte bara ditt fel. Men du ska nog inte stanna, så det är bäst att du går” sa jag snabbt innan jag gick ut ur lägenheten. Jag hörde hur hon protesterade efter mig men just nu hade jag inte tid så jag sket i vad hon sa. Jag sprang ner för trapporna igen och vinkade sedan till mig en taxi. Snabbt hopade jag in och sa sedan adressen till Less hotell. Visst hade de kanske varit bättre att springa men med min dåliga kondition hade jag aldrig kommit fram. Chauffören kunde inte parkera först men sedan så åkte en annan taxibil och då hade han möjlighet att ta hans platts. Jag slängde fram pengarna och lite dricks för att han körde så fort och sedan sprang jag in och upp för trapporna tills jag kom till Less våning. Jag stannade vid hennes dörr och började banka på.

”LESS, SNÄLLA ÖPPNA!” ropade jag.

”SNÄLLA!” efter ett tag så insåg jag att hon nog inte var där och gick ner till receptionen.

”Hej, Lesley Jones. Vet du om hon har kommit tillbaka” frågade jag så vändligt de gick i de tillståndet jag var i just nu.

”Jo de har hon. Hon kom inspringande gråtandes, sedan efter bara några minuter igen så kom hon ner men sin väska och checkade ut. Jag frågade om hon skulle komma tillbaka men hon sa nej och sedan fick vi behålla resten av pengarna som hon egentligen skulle ha bott här för” svarade hon medlidande. Jag nickade stumt och gick sedan ut från hotellet. Vad skulle jag nu göra? Vad kan hon vara? Om hon nu checkade ut så kan hon ju bara ha åkt hem, eller? Jag satte mig ner utanför hotellet med ryggen mot vägen och la ansiktet i händerna. Varför behövde jag alltid klanta till allt. Varför kunde jag inte bara vara glad över de jag har istället för att alltid vilja ha mer. Jag skulle ha nöjt mig med Less och inte tagit Amber med. När jag hade suttit där en stund så insåg jag att de inte ledde någonstans. Tårarna hade nu slutat rinna för stunden och jag ställde mig trött upp. Jag vinkade till mig en taxi som jag hoppade in i och sa sedan adressen hem.

 

Harrys perspektiv:

”DU HAR GJORT VAR?” skrek jag åt honom när han hade berättat allt vad som hänt. Aldrig att jag hade trott att Zayn skulle sjunka så lågt att han var otrogen. Och absolut inte mot Less. Less som hade gått igenom tillräckligt. Alla var nu samlade i Louis och min lägenhet. Zayn satt i ena soffan med Liam på ena sidan och jag i andra soffan med Louis och Niall på varsin sida. Ilskan kokade upp i mig och när han inte ens hade någon aning om vart hon var gjorde mig ännu mer förbannad och orolig på samma gång. Snabbt tog jag upp telefonen och försökte ringa henne. En signal. Två signaler. Tre signaler. Telefon svararen. Jag suckade frustrerat och började gå fram och tillbaka i rummet.

”Hur i helvete kunde du göra så?!” skrek jag åt honom. ”Vad tänkte du med?!” Zayn kollade ner i marken som han gjort hela tiden och mumlade något ohörbart till svar. Såklart var detta jobbigt för honom med men de fick mig ändå inte att känna något medlidande på hans sida. Detta var hans fel. Han valde att vara otrogen och då får han stå för de också. De svåraste jag trodde skulle bli när Less och Zayn blev tillsammans var att om dom bråkade, vems sida ska man vara på då? Fast nu var de självklart. Allt detta var Zayns fel och inte ett dugg Less. Men om jag känner henne rätt så tror hon nog de..

”Men paketet då? Fattar du hur mycket pengar hon har lagt ner på de?” Frågade jag en aning lugnare än innan. Nu för första gången på hela tiden lyftes Zayns blick. Han såg ut som ett frågetäcken.

”Paketet?”

”Ja, eller du kanske inte hann få de.. Du var ju upptagen med Amber” sa jag lite tystare och betonade Amber. Zayn reste sig upp och började gå ut i hallen. Jag följde efter och bakom mig hörde jag dom andra också följa efter mig. Utan att ta på sig skor gick han ut och sedan vidare till sig. Vi följde efter och när han hade kommit till sin dörr så öppnade han och gick rakt in till sovrummet. Där på golvet låg paketet. Antagligen skulle jag gissa på att hon tappade de i antingen chock eller besvikelse. Zayn tog upp de från golvet och tog försiktigt av snöret. Tårarna började rinna igen när han såg innehållet. Han tog långsamt upp armbandet som att de var en ömtålig fjäder och granskade de. Han kollade länge på de innan han hittade texten. Då brast de. Han gled ner mot väggen bakom sig och gömde ansiktet i händerna. Jag hade bara sett honom gråta två gånger innan, när vi åkte ut ur X-Factor och när han hade saknat sin familj en gång. Men aldrig så här mycket. Han skakade och jag kunde inte låta bli att tycka en aning synd om honom. Även fast han hade gjort fel så var han ändå som en bror för mig. Visst skulle jag aldrig få samma respekt för honom igen eller lita på honom på samma sätt men jag brydde mig såklart fortfarande om honom. Niall satte sig på huk och klappade honom över ryggen som tröst. Liam gjorde samma sak på andra sidan medans Lou drog med mig ut ur rummet.

”Var tror du hon är?” frågade Lou mig försiktigt. De fick mig att tänka efter. Alltid när hon var ledsen så försöker hon dra sig undan. Egentligen vill hon ha någon hos sig men drar sig ändå undan för att hon tror att hon bara är till besvär annars. Hem visste jag att hon inte skulle åka. Där skulle mamma och Gemma hitta henne och så småning om ringa mig, vilket resulterar till att jag skulle åka dit.

”Jag vet inte” svarade jag ärligt. För jag hade inte den blekast aning.

”Hon kan inte ha åkt hem då?” frågade han som att han läst mina tankar.

”Nej” svarade jag enkelt. För de skulle hon aldrig. Lou nickade fundersamt innan han gick in till dom andra igen.

”Zayn du var ju mycket med henne, vet du om hon hade några andra vänner här i London?” frågade Louis när han kom in i rummet med mig efter sig. Zayn skakade på huvudet.

”Nej, bara vi och Amber” Jag mumlade något i stil med ”Jaha, Amber säger du” innan jag kollade ner i frustration och besvikelse. Zayn suckade tyst och desamma gjorde Lou.

”Men då får vi helt enkelt åka och leta efter henne” svarade han och ryckte på axlarna. Han gick för bi mig ut i hallen och vi andra följde efter. Vi satte på oss skor och jag solglasögon och gick sedan ut genom dörren. Vi gick ner och när vi kom ut så stannade Lou.

”Harry och jag åker runt och letar efter henne medans Niall, Zayn och Liam går. Okej? Och om någon hittar henne så ringer vi och talar om de?” frågade han med blicken som vandrade runt bland alla oss. Vi nickade och Lou slängde min bilnyckel till mig. Jag tackade innan jag hoppade in i bilen som stod några meter bort. Lou hoppade in i sin och sedan körde vi åt varsitt håll. Jag åkte ner mot mataffären som låg rätt nära och kollade runt lite där. När jag inte hittade någon Less så åkte jag vidare mot Starbucks. Inget där heller.

 

När jag hade åkt runt i mer en än två timmar och hade varit vid ett par restauranger, ett köpcentrum och två gym så var jag nära på att ge upp. Ingen hade hört av sig att dom hittat henne och inte heller hade Less själv gjort de. Jag tog upp telefonen för säkert tionde gången och gick in på återuppringde. Snabbt klickade ja på Less namn. En signal, två signaler, tre signaler. Telefonsvarare. Jag suckade tungt och kollade på klockan. 21:03. Fan klockan var nio och vi hade inte hittat henne än. Jag suckade och undrade om vi ens hade någon chans att hitta henne när de nu börjar bli mörkt. Jag fortsatte köra och när jag hade åkt runt lite till och de var tillräckligt mörkt så att du knappt kunde se något annat en den upplysta vägen började min telefon ringa. Snabbt tog jag upp den och kollade vem de var. Lou. Kanske hade han hittat Less? Eller så skulle han bara ringa för att säga att de börjar bli för mört för att fortsätta . Jag trodde mer på de sista men ville ändå inte förlora allt hopp.

”Hallå?” svarade jag glatt men ändå oroligt.

”Förlåt men jag har inte hittat henne” sa han dystert. Jag nickade lite och sket i om han inte kunde se mig eller inte. ”Jag tycker vi ska ge upp för idag och sedan fortsätta tidigt i morgon när de är ljust igen. Jag menar, hon är ju ingen fem åring längre. Hon klarar sig”   

Jag suckade för mig själv innan jag nickade igen.

”Ja de kanske är bäst så” svarade jag dystert. Vi la på när vi hade bestämt och jag skulle hämta upp Niall som hade beställt mat medans Lou skulle hämta upp Liam och Niall som tydligen fortfarande letade. Svängde och började köra åt de håll Niall befann sig åt och suckade sedan. Tänk om Less skulle vara borta i flera dar? Flera veckor? Månader? År? Jag gav mig själv ett mentalt slag på kinden bara av min tanke innan jag fokuserade på vägen igen. Nej nu måsta vi tänka positivt. Vi kommer hitta henne. Och hon kommer må bra när vi gör de.

Trodde alvarligt inte att jag skulle hinna klart med denna del idag men de gjorde jag. Vad tycker ni? Blir ärligt talat skit glad för alla era kommentarer! De ger mig både inspiration i det jag skriver plus lust att skriva. Har fått några idéer om hur Less ska bli ’hittad’ eller vad man nu ska kalla de. Någon annan som har några fler? Har inte riktigt bestämt än så nu kan ni vara med att påverka! Kommentera så ska jag försöka lägga upp ett nytt kapitel så snart som möjligt!

Tack!

Kategori: Allmänt

Hej! Blir så otroligt glad för era kommentarer. Innan jag startade denna novellblogg så läste jag upp emot 20 stycken noveller själv. Alla skrev hur glada dom verkligen blev av alla kommentarer och jag satt bara och himlade med ögonen som ’jaja, visst’. Men de är faktiskt sant. När jag vaknade idag så läste jag igenom alla kommentarer och allvarligt talat så blir man super glad. Jag satt där med ett leende på läpparna och gör de även nu. Blir grymt glad så vill bara tacka alla som läser och speciellt alla som kommenterar. Ni är grymma! Idag har de varit väldigt fullt upp. Min storebror har haft fotbolls match som jag var och tittade på. Dom van så, Jippi! Haha. Sedan så har jag pluggat matte till ett av proven, kanske inte lika jippi.. Imorgon har jag träning i tre timmar så kommer inte hinna skriva då men ska försöka att skriva lite på tisdag. Ett kapitel tar ganska lång tid att skriva för mig för jag behöver tänka mycket och skriva om och så men ska försöka få upp ett på onsdag. Om inte så kommer de på torsdag. Vad jag ville få ut av detta var att jag verkligen uppskattar alla era kommentarer och alla som läser denna novell. Ha det bra och glöm inte att kommentera till nästa! :) /Jenny

Moments Kapitel 38

Kategori: Allmänt

Senaste:

När hissen väl stannade så såg jag att en tant stod där inne. Hon flyttade sig när jag kom och hjälpte mig när jag inte fick in resväskan ordentligt. Jag försökte le som ett tack eftersom att om jag skulle öppna munnen skulle jag inte klara av de mer och börja gråta hysteriskt. Om jag inte redan gjorde det, de vill säga.. När hissen stannade slängde jag mig snabbt ut och gick fram till receptionen. Jag lämnade fram korten som man öppnade dörren med och hon kollade förvånat på mig. Antagligen för hur jag såg ut. Jag sa snabbt att jag inte skulle stanna kvar längre och hon frågade då om jag villa ha resten av pengarna tillbaka eftersom att jag inte bodde den tiden som jag hade betalat för. Jag skakade snabbt på huvudet innan jag gick ut från hotellet. Detta var ett så pass fint hotell med mycket folk på så de stod redan taxibilar utanför som väntade på att få någon passagerare. Jag slet upp bakluckan och lyckades efter mycket om och men med hjälp av taxichauffören få in båda väskorna i bakluckan. Jag visste att Harry antagligen skulle prata med Anne eller Gemma om vad som hade hänt så hem kunde jag inte åka. För om någon försökte prata med mig så skulle dom bara säga att jag skulle prata och reda ut allt med Zayn. De var de jag inte ville så därför behövde jag komma bort dit ingen vet vart jag är.

”De billigaste hotellet i London, tack” sa jag när jag hade hoppat in.

 
    

Less perspektiv:

”De billigaste hotellet i London” snörvlade jag fram. Chauffören nickade lite som att han inte ville lägga sig i varför jag var ledsen. Han började köra medans jag försökte göra allt för att sluta gråta. Efter kanske 10 minuters åktur stannade han. Först trodde jag att de var fel men sedan såg jag en gammal rostig skylt som låg på marken med texten ’Rosa’s hotel’ på. Jag grimasherade innan jag steg ut ur bilen. Taxi chauffören hjälpte mig åter igen med väskorna innan jag kunde gå in på de så kallade ’hotellet’ När jag skulle betala taxichauffören så sa han att de var okej. Att jag nog behövde pengarna till annat. Jag tackade innan jag gick in genom en järn dörr. När jag kom in var de sunkigt, riktigt sunkigt. Rakt framför mig fanns de en reception, på högra sidan av receptionen fanns de en trappa och en hiss upp. På vänster sida stod de ett litet bord med två fåtöljer till. Bordet såg ut att ramla ihop när som helst och fåtöljerna hade stora fläckar på sig. På golvet låg de dammtussar lite överallt och på receptionsdisken lika så. Jag gick fram till den smutsiga receptionen och tittade mig omkring. Inte en ända kotte syntes till. Jag harklade mig ganska högt och från en dörr till väster kom en liten tant fram. När hon såg mig så log hon.

”Vad kan jag hjälpa dig med?” frågade hon vändligt. Jaja hon var ju iaf trevlig.

”Jag vill ha ett rum tack” svarade jag och försökte få fram ett leende. Hon nickade och skrev något på en lapp.

”Hur många nätter?” frågade hon sedan vändligt igen.

”Två” svarade jag och sedan skrev hon upp något på sin lapp igen. Sedan fick jag betala och då gav hon mig en nyckel. Jag tackade och gick fram till hissen. Jag tryckte på knappen och väntade. Hissen började knaka och sedan hördes en dov duns.

”Oh, hissen fungerar inte” sa tanten som hade lyckats dyka upp utan att jag sett henne. Jag nickade lite innan jag började dra upp mina väskor för trappan. Jag stannade till och kollade på nyckeln. Rum: 82. Jag fortsatte gå och när jag kom upp så tittade jag på väggen där de stod vilka rum som fanns på denna våning. 42 – 84. Jag suckade lättat när jag inte behövde gå en trappa till och gick fort igenom korridoren. 79 80 81 82. Ja 82. Jag låste upp med nyckeln innan jag öppnade dörren. Där inne fanns de en säng och en dörr som jag gissar gick till badrummet. Väggarna var de fläckar på och mattan på golvet med. Jag suckade lite innan jag gick in och la ifrån mig väskan på golvet. Jag inspekterade sängen och som tur var så var den inte lika äcklig som allt annat. Jag satte mig på den och tog upp telefonen. Missade samtal, Harry the best!(7) Zaineee(5) Lou(1) Amber XD(3). Sms, Harry the best!(2). Jag struntade i allt och gick istället in på Twitter som jag inte varit inne på, på hur länge som helst.  Mina följare hade ökat från 4 tusen som jag hade när jag setts med killarna en gång till 70 000. I all chock så började jag skrolla ner.

@janettelove1D What a little rat! How can she do that to my Zayn? Leave him alone or I’ll kill you bitch! @lessjoneshere

@What a Idiot! She made Zayn cry? He can find a so much better girlfriend then that!

@I’m gonna kill you @lessjoneshere! You’re little whore, you don’t even deserve to be on this planet!

Efter att ha läst några twitts hade mina tårar börjat rinna igen. Nästan alla hade länkat en länk som jag knappt vågade gå in på. När jag väl bestämt mig så tryckte jag på länken. Jag blundade hårt innan jag tog ett djupt andetag och öppnade ögonen.

Här ser vi Zayn Malik’s flickvän Less utanför One Direction’s lägenhet. Hon verkar förvånansvärt lycklig för vad som snart kommer hända. I handen håller hon något slags paket. Kanske innehållet är precis vad som kommer att såra Zayn till tårar.

Där under texten fanns det en bild på mig som var tagen precis innan jag skulle gå in till Harry och Lou. Och helt riktigt som texten sa så hade jag ett stort leende på läpparna.

Men lyckan varade inte länge för ungefär en halvtimme senare kom hon utspringande i tårar. De dröjde inte mer en några minuter innan även Zayn kom springande även han i tårar. På sig hade han endast ett par jeans så vem vet var som kan ha hänt där inne.. Är detta slutet för Less och Zayn eller kanske bara ett missförstånd? I alla fall verkar inte alla directioners där ute vara så glada på Less just nu.

Vad i? Åh! Jag slängde irriterat telefonen ifrån mig och la mig rak lång på rygg. Varför? Vad hade jag gjort för fel för att förtjäna detta? Vad jag verkligen så tråkigt att han behövde hitta någon annan att vara med? Och dessutom AMBER? Jag ställde mig upp och gick fram till hel kropps spegeln som hängde vid hallen. Mitt emot mig stod en tjej med tårar rinnande ner för hennes kinder. Ögonen var röda och sminket var ut kletat. Blusen som hon hade på sig var blöt från tårar och svart av maskara. Tjejen mitt emot mig var tom. Tom på ord. Hade inget att säga. Tom på allt. Krossad. Sviken. Hon hade fallit för någon som sedan hade svikit henne. Igen.

”Jag gillar verkligen dig Less”

”Jag gillar dig med” svarade jag och ett leende spred sig på både mina och Chase’s läppar.

Två veckor senare:

”Jag är ledsen Less men jag har hittat en annan”

”Va?”

”Ja, du vet Jessica? Vi har umgåtts en del och jag gillar verkligen henne..” Jag blundade och kände hur tårar började rinna.

Då när jag verkligen blev krossad första gången tog jag tröst hos Harry. Harry som jag egentligen hade lust att gå till nu med. Men jag kunde helt enkelt inte. Jag måste kunna klara mig själv och inte alltid behöva hjälp av någon annan. Plus att jag inte ville träffa Zayn. De högg i mig bara av att tänka hans namn. Hur skulle de då vara om jag skulle träffa honom? Jag sköt snabbt bort tanken och ställde mig upp. Gick fram till min väska och tog fram mina tränings kläder. Snabbt satte jag på mig dom och gick sedan ner till lobbyn. Där höll den gamla tanten och lite annan personal på att städa. Antagligen för att dom hade fått en gäst för första gången på flera månader.. Tanten log mot mig och själv drog jag lite på mungiporna tillbaka. När jag kom ut sken solen. De fick mig att må lite bättre. Jag började springa och när jag hade kommit en bit så ökade jag takten. Istället för att jogga snabbt sprang jag nu i full fart. De kändes bra att bara få ta ut all sin sorg. Jag sprang som att någon var efter mig tills jag kom till någon park. Där var de mycket folk överallt som fick mig att sakta ner än aning men inte mycket för jag sprang fortfarande som att jag hade ett tåg att passa. När jag kom till hotellet saktade jag inte ner utan sprang bara in genom dörrarna och sedan upp för alla trappor tills jag kom till min dörr. Där låste jag snabbt upp och gick in. Helt slut ramlade jag ner på golvet och andades tungt. Jag flåsade och grät på en gång. Varför skulle allt bli såhär? Utan att ens bry mig om att duscha så reste jag mig trött upp och kröp ner under täcket. Jag drog täcket över huvudet och somnade sedan med tårar rinnande ner för kinderna.

Jag vet att de var såååå länge sedan jag skrev. Och ja jag ber om ursäkt för de. Men som jag har skrivit på twitter också så har jag haft 2 omprov från att jag var sjuk och 3 andra prov denna veckan. Och skolan går såklart först. Nästa vecka har jag två till prov men ska försöka att skriva ett under veckan och sedan ett nästa helg. Twittsen som Less fick skrev jag på Engelska för de lät så töntigt att skriva dom på svenska. Komentera vad ni tycker och om ni har några idéer på vad som ska hända nu!

Moments Kapitel 37

Kategori: Allmänt

Senaste:

Zayns perspektiv:

”Hej” sa Amber när hon kom innanför dörren.

”Hej” svarade jag med ett leende. Hon gick fram och kysste mig mjukt och jag kysste tillbaka. När vi drog oss ifrån varandra så log hon. I handen hade hon en påse med thai mat som hon ställde på bordet. Hon gick in i köket och sträckte sig upp för att nå glasen. När hon sträckte på sig för att nå så passade jag på att lägga armarna runt henne bakifrån. Hon fnittrade till vilket fick mig att le lätt och tänka på Less fniss. Lika snabbt som tanken kom slog jag bort den och log mot henne. Hon vände sig om och kysste mig igen. Visst det kändes bra men ändå så himla fel på samma gång.

 
 
 

Less perspektiv:

Asken låg tryckt i handen medans jag gick upp till Harry och Louis lägenhet. I förrgår efter jobbet hade jag varit och köpt innehållet i asken och var väldigt nöjd över de. Det var ett armband i vitt guld som jag hade behövt spara till ganska länge. Eftersom att jag inte hade något jobb och därför ingen inkomst innan jag började jobba på Starbucks så hade jag först och främst behövt lägga pengarna på mer nödvändiga saker. Som mat och kläder. Men nu när Zayn har köpt massa saker till mig ville jag köpa något till honom med. Jag har väll köpt saker till honom med men bara någon tröja då och då eller något liknande. Av honom hade jag fått bl.a. två par nya rayban, dyra skor, dyra märken på kläder och jag vet inte hur många gånger jag har kommit till hotellet och de har stått ett dussin blommor utanför dörren. Med asken fortfarande i högra handen knackade jag på hos Harry och Lou. De dröjde ett tag men sedan öppnades dörren av Harry. Jag hade sagt att jag skulle komma och visa vad jag hade köpt till Zayn men inte vad de var för något. Snabbt ryckte Harry asken ut handen på mig och jag skrattade. Han hade varit nyfiken i telefonen och sagt att jag skulle skynda mig på så mycket jag kunde. Jag tog av mig skorna innan jag gick med Harry till tv rummet där Lou satt. Harry satte sig bredvid Lou och jag bredvid Harry. De var ett snöre på som Harry fick lirka loss för att kunna sätta tillbaka de likadant sedan. Långsamt öppnade han asken och när dom fick syn på innehållet kollade dom chockat på mig.

”Vad är de gjort av?” frågande Lou med blicken fäst på armbandet igen.

”Vitt gult” svarade jag stolt.

”Hur mycket kostande de?” frågade nu Harry.

”nio tusen” sa jag lågt. Visst hade de varit dyrt men värt de. Harry kollade chockat på mig som ’hur hade du råd med de’. Jag ryckte lite på axlarna och tog sedan armbandet ifrån dom. Jag höll upp de så dom kunde läsa inuti precis vid låset. När dom hade läst texten så log dom båda.

”Han kommer älska de” sa Harry och log mot mig. Jag log stort tillbaka och la ner den silvriga kedjan i asken igen. Trädde försiktigt på snöret innan jag ställde mig upp från soffan. Jag skulle bara gå hit innan och visa de för Harry och Lou innan jag skulle fortsätta till Zayn. När jag ringde Harry tidigare i dag så sa han att direkt efter dom hade kommit hem från studion så hade Zayn varit trött och gått in till sig. Antagligen hade han lagt sig någonstans för att sova så för att inte väcka honom fick jag Zayns extra nyckel. Jag log mot dom innan jag vände mig om och skulle gå ut.

”Hallå?” hörde jag bakom mig och jag snurrade runt. Där stod både Lou och Harry med utsträckta armar och kollade på mig.

”Glömt något?” Skrattande kramade jag om dom båda samtidigt.

”Lycka till nu” log Lou och rufsade till mig i håret. Irriterat försökte jag rätta till de medans båda skrattade åt mig. Jag sa hejdå och sedan gick jag upp till Zayns våning. Nervöst halade jag upp nycklarna och låste upp dörren. Så ljudlöst som möjligt stängde jag dörren efter mig och sökte igenom lägenheten. Ingen Zayn någonstans men när jag kom till den stängda sovrums dörren så hörde jag ljud. Jag kunde inte sätta fingret på var de var men de innebar ju iaf att han var vaken. Utan att tänka mer på vad de var så slet jag upp dörren.

”ZAYN!” skrek jag med ett stort leende men de slocknade så fort jag sett vad som pågick där inne. I hans säng låg Zayn och Amber på varandra! NAKNA! Amber skyndade sig att dra täcket upp över brösten medans Zayn var så i chock så han bara låg där. NAKEN! Bådas munnar var vidöppna och jag kände hur allt gick sönder inom mig. Ögonen började tåras och snart rann de floder ner för mina kinder.

”Hu.. Hur länge har detta hållit på?” hackade jag fram emellan gråten. Jag önskade innerligt att detta bara var en engångsföreteelse. Nu såg de ut som att Zayn fattade vad som just hänt och kom tillbaka till verkligheten.

”Fem veckor..” svarade han tyst. Besvikelsen i mina ögon hade nog aldrig synts så mycket som de gjorde nu och de ända jag kände var tomhet. Innan jag skulle bryta ihop helt så började jag gå ut ur lägenheter. Benen kändes som spagetti och de var rena undret att jag ens kunde röra dom alls.

”Less!” hörde jag efter mig när jag var vid dörren. Först hade jag ingen tanke på att stanna men när Zayn slet tag i min arm hade jag inget val. Han vände mig om och tittade ner i marken. I farten hade han nu slitet med sig en t-shirt som han hade för att täcka skrevet.

”Vad?” snyftade jag tyst. ”Vad kan du göra för att gott göra dehär?” frågade jag tystare och spände blicken i honom. Han tittade upp på mig några gånger innan han sänkte blicken igen. Snabbt drog jag mig ifrån honom och sprang ut genom dörren. Glad över att jag hann ta på mig skor i farten sprang jag gråtande där ifrån. De kändes som att jag när som helst skulle bara falla ihop i en anda hög och ge upp. Mina andetag blev bara mer och mer ojämna av allt gråt och gjorde de näst intill omöjligt att se. Asken som jag skulle ge Zayn hade jag antagligen tappat i all chock men just på var inte det de viktigaste. Med dom sista krafterna jag hade sprang jag sista biten till hotellet och sprang raka vägen upp till mitt rum. Väl medveten om att Zayn skulle leta efter mig eller åt minstånde dom andra killarna började jag packa ihop mina saker. Jag rafsade ner allt i mina två gigantiska resväskor och kollade en sista gång så att jag inte hade glömt något innan jag sprang till hissen. När hissen väl stannade så såg jag att en tant stod där inne. Hon flyttade sig när jag kom och hjälpte mig när jag inte fick in ena resväskan ordentligt. Jag försökte le som ett tack eftersom att om jag skulle öppna munnen skulle jag inte klara av de mer och börja gråta hysteriskt. Om jag inte redan gjorde det, de vill säga.. När hissen stannade slängde jag mig snabbt ut och gick fram till receptionen. Jag lämnade fram korten som man öppnade dörren med och hon kollade förvånat på mig. Antagligen för hur jag såg ut. Jag sa snabbt att jag inte skulle stanna kvar längre och hon frågade då om jag villa ha resten av pengarna tillbaka eftersom att jag inte bodde den tiden som jag hade betalat för. Jag skakade snabbt på huvudet innan jag gick ut från hotellet. Detta var ett så pass fint hotell med mycket folk på så de stod redan taxibilar utanför som väntade på att få någon passagerare. Jag slet upp bakluckan och lyckades efter mycket om och men med hjälp av taxichauffören få in båda väskorna i bakluckan. Jag visste att Harry antagligen skulle prata med Anne eller Gemma om vad som hade hänt så hem kunde jag inte åka. För om någon försökte prata med mig så skulle dom bara säga att jag skulle prata och reda ut allt med Zayn. De var de jag inte ville så därför behövde jag komma bort dit ingen vet vart jag är.

”De billigaste hotellet i London, tack” sa jag när jag hade hoppat in.

Kapitel 37! Eftersom att inte kapitel 36 fick 3 kommentarer så fick ni inget kapitel i tisdags.. Men nu var avslöjandet här! Vad tycker ni? Vad tror ni händer nu? KOMMENTERA!

Moments Kapitel 36

Kategori: Allmänt

Senaste:

”Du gillar Less och står helt enkelt inte ut med att se henne med Zayn” Med de sagt så tittade han på mig med en ’visst hade jag rätt’ blick.

”Hur vet du de?” frågade jag förvånat och nu var de min tur att sätta mig upp. Jag la benen i kors så nu satt vi i skräddar ställning mot varandra. Om någon hade kommit in hade de nog sett ut som att vi satt och spelade kort eller något.

”Jag tror hela värden kan se de” svarade han lugnt och jag rodnade lite.

”Vad ska jag göra?” jag la mig ner men Lou satt fortfarande kvar och vi behöll ögonkontakten.

”Jag vet inte, hon har ju Zayn nu.. ” Jag nickade och han fortsatte, ”Om du berättar för henne och hon inte känner likadant så kanske ni inte kommer stå varandra så nära som ni gör. Men om du inte berättar så kommer du aldrig på reda på om hon känner likadant” Jag nickade och sedan förblev de tyst. Långsamt kände jag hur jag började skaka men de kändes så löjligt att börja gråta nu så jag knep ihop ögonen och läpparna hårt. När jag trodde att jag hade lugnat ner mig så öppnade jag munnen för att andas men då brast de. Jag vände mig ner med huvudet i kudden och snyftade lågt. Lou drog mig på ryggen medans han försökte hyssa mig.

”Om de är menat att bli ni så kommer de bli de”

Less perspektiv: (en månad senare)

När jobbet på Starbucks var ’slut’ så hade jag åkt hem i några dagar men sedan fått ett erbjuden om att fortsätta. Han som skulle ha tagit jobbet efter mig hade tydligen tackat nej så då undrade dom om jag ville fortsätta istället eftersom att jag nu visste hur man gjorde allt. Såklart tackade jag ja för att jag tyckte de var grymt kul att jobba med Amber plus att jag behövde ett jobb. Så varför inte Starbucks? Då hade jag fått stannat längre på hotellet. Zayn hade kommit hem sent på kvällarna och gått tidigt ganska mycket och därför tyckte vi fortfarande att de var bättre att jag bodde på hotell men att jag kunde sova där när de passade oss båda. Zayn hade gått ut med att jag var hans flickvän och såklart hade jag fått hat. Mycket mer en El och Dani vilket jag inte fattade varför. Efter någon vecka när dom flesta kvällarna hade slutat upp i tårar hade Zayn och alla anda killarna förbjudit mig från att läsa allt på twitter. Ärligt talat så hade dom förbjudit mig från att vara inne där alls så de hade jag inte sedan dess. Zayn hade blivit ganska frånvarande och hade mycket att göra så jag hade fått vara med killarna mer. Varför Zayn hade mycket mer att göra en resten av killarna visste jag inte heller. Jag hade frågat en gång om varför han var borta mycket mer och om han försökte undvika mig, men då hade jag bara fått ett, ’såklart inte’. De hade sett ut som att han menade de så jag hade inte frågat mer om de. Ute hade de blivit lite kallare. De blåste och regnade vilket jag inte tyckte de inte borde göra redan i början på september. De gick fortfarande att bada men i luften var de lite kallare. 

”Jones, tar du kassan?!” ropade Amber inifrån lagret.

”Okej!” Ropade jag till svars och gick fram till kassan där en tjej stod.

”Hej och välkommen, vad får det lov att vara?” frågade jag artigt och log.

”Om inte du lämnar Zayn ifred så kommer de inte sluta kul för dig” sa hon hotfullt och jag blev helt stum. Tjejen hade långt brun/svart hår och bruna ögon. Innan hon hade sagt något så hade hon verkat trevlig men nu undrade jag vad de är för fel på henne.

”Ursäkta?” frågade jag och undrade om jag verkligen hade hört rätt.

”Jo, om du inte lämnar Zayn i fred så ska jag se till att du gör de. Bitch!” väste hon.

”En Cola, var de bra så?” sa jag istället och kollade undrande på henne. Utan att vänta på svar så fortsatte jag. ”Bra då kan du sätta dig där” Jag pekade mot ett bort och tjejen gav mig en till bitch-blick och gick sedan om satte sig vid bordet jag pekat på. Jag hällde snabbt upp en Cola och kollade runt. Vid ett av borden satt en gubbe men de var också den ända. Han hade dock inte sett något och var helt inne i sitt kaffe och tidningen han hade i handen. Med ett leende gick jag mot tjejen och när jag bara var en meter ifrån så ’snubblade’ jag. Hela Colan hälldes ut över hennes huvud och för att göra de lite trovärdigare så slängde jag mig på marken som att jag verkligen ramlade. Hon började skrika hej villt och gubben kom framspringande och hjälpte mig upp. Jag log tacksamt mot honom innan jag vände blicken mot tjejen igen.

”Jävla missfoster ser du vad du har gjort! Hela mitt hår! ÅÅÅÅÅ, jävla BITCH!” skrek hon ut och försökte torka bort Colan med ett papper vilket inte gick så bra.

”Jag är så ledsen” sa jag och tog mig för munnen. Hon skrek massa i stil med att jag gjorde de med flit. Men som jag hoppades var gubben på min sida och försvarade mig.

”Du såg ju att hon snubblade, det var inte hennes fel de inte.” svarade han lugnt. Jag nickade lite vilket gjorde tjejen ännu argare. Hon skrek till en sista gång innan hon klampade ut genom dörren i all protest. Hon vände sig om en gång och allt jag gjorde var att flina till svar. Gubben sa att han kunde betala för Colan eftersom att hon inte gjorde de men jag hade bara sagt att de var okej. Han hade nickat till svars. De visade sig sedan att han var klar och gick. När jag vände mig om så stod en chockad Amber där vid kassan. Hon hade antagligen kommit när tjejen hade skrikigt. Jag gick med ett leende tillbaka till henne och när jag gick för bi henne så tog jag upp hennes hand och gjorde high five.

”Haha, där fick hon allt”

 

Zayns perspektiv:

”Hej” sa Amber när hon kom innanför dörren.

”Hej” svarade jag med ett leende. Hon gick fram och kysste mig mjukt och jag kysste tillbaka. När vi drog oss ifrån varandra så log hon. I handen hade hon en påse med thai mat som hon ställde på bordet. Hon gick in i köket och sträckte sig upp för att nå glasen. När hon sträckte på sig för att nå så passade jag på att lägga armarna runt henne bakifrån. Hon fnittrade till vilket fick mig att le lätt och tänka på Less fniss. Lika snabbt som tanken kom slog jag bort den och log mot henne. Hon vände sig om och kysste mig igen. Visst det kändes bra men ändå så himla fel på samma gång.

Kort kapitel och uppdateringen är sämst, jag vet. Har nästan skrivit klart även kapitel 37 så om jag får tre kommentarer så får ni de på tisdag. Nästa kapitel är både längre och roligare. För nu händer de. Avslöjandet.. Hur tror ni Less kommer få reda på de? Kommentera vad ni tror och som sagt. 3 kommentarer och kapitel 37 finns uppe på Tisdag!