odnovel

99 Days Without You

Kategori: 99 Days Without You

Day Thirteen:
I probably should have said in the last entry that by day nine we had finished arranging your funeral. Four days later and there I was, standing cloaked in black over a deep hole in the ground, where you would be forced to remain underneath for eternity.
It wasn’t open casket. We all knew how much you loathed other people seeing you when you weren’t decent. Everyone agreed that it was probably best, and to be honest, I didn’t want to look at your face knowing your eyes would no longer flutter open, and I would no longer be able to look into your green orbs.
I cried again that day. Heck, I cried every day since the day you left. But that day was much worse. When they were placing you inside the hole, I almost ran over to stop them, and it took Liam, Zayn, and Niall to hold me back. I had dropped to my knees crying my eyes out. I wasn’t able to stand strong at your funeral, and I am so sorry.
You must be disappointed in me. I know you’ve always thought of me as strong. But that’s only when I’m with you. Now that you’re gone, I don’t know what to do with myself.
It was a long service, and I embraced every single member of your family, apologizing and muttering incoherent words throughout all of my blubbering. Gemma and Anne held me the longest, and we sobbed into each other’s shoulders. I pulled away from Gemma, and stared at her a long while. I told her that the two of you looked a lot alike. She’s so beautiful Harry, and I promise to take care of her.
I promise to take care of your mother too. She had always been like a second mother to me anyways. When I hugged her, he whispered something in my ear that I will never forget, and I really hope she wasn’t lying to me.
“He loved you, you know.” She whispered, and pulled back with a small smile on her face. She walked away before I had a chance to reply, leaving me speechless, before I broke down sobbing again. Liam had to carry me out to the car, and I resisted. I didn’t want to leave you.

99 Days Without You

Kategori: 99 Days Without You

Day Eight-Twelve:
I decided to write these days into one big entry because well, not much happened in those days. Zayn still refused to speak to me, and I didn’t blame him. Niall and Liam tried their best to talk to me, but I had become distant. I spoke to no one, except for you of course. But you weren’t really there, and that began to worry them.

99 Days Without You

Kategori: Allmänt

Day Seven:
A week without you in my life, feels like an eternity, and I spent the entire day watching old X Factor videos and interviews of us, pretending you were there with me, laughing along.

99 Days Without You

Kategori: Allmänt

Day Six:
I showed the boys the note that day. Well, I didn’t exactly show them. I left it on the kitchen counter, and Zayn had come across it. He walked into the living room with tears streaming down his face, and began to shout at me.
He yelled at me for not telling them. He yelled at me for being selfish. And he blamed it all on me.
Niall and Liam tried to calm him down. But I didn’t blame him for being angry. I was angry at myself as well.

99 Days Without You

Kategori: Allmänt

Day Five:
We finally began arranging your funeral that day. I don’t know if it was a bit too early to arrange or a bit too late, but all I know is that nobody wanted to do it. Nobody wanted to accept the fact that you were really gone.

99 Days Without you

Kategori: Allmänt

Day Four:
I found your note that day. The familiar sight of your handwriting drove me to tears. I couldn’t find myself to share it with anyone.
Anne visited me that day. I think it was Wednesday, but I really didn’t know. I couldn’t find myself to care. Usually we would be at rehearsals, but the news had already been leaked to the press, and spread all over Twitter. I refused to go online, or watch TV. The only things that played were predictions on why you had done it, but I knew why, so I didn’t want to hear about others theories.
Our fans miss you. I’ve had multiple come up to me while I was walking the streets, crying their eyes out and hugging me, apologizing for my loss. They say that you were amazing, and an amazing person, that you didn’t deserve to go so young. I agree with them.
Why did you leave? Well, I know why. But I just can’t wrap my head around it.
I ended up showing your mother the note. I know you meant it to reach my eyes, and my eyes only, but I felt she had a right to know. She cried, Haz. She cried a lot. I feel as though I’m the one to blame for all of this, and the weight on my shoulders just keeps growing.

Moments Kapitel 58

Kategori: Allmänt

Senaste:

Helt plötsligt slutade han hoppa och stod still. Jag stannade också och kollade undrande på honom.

”Vad är det?” Han log mot mig och tog tag i mina händer. Han började dansa larvigt och snurrade mig i mellan åt. Jag skrattade åt honom. Han fortsatte och slog nu sin högra höft i min högra höft där vi stod mitt emot varandra på dansgolvet. När han sedan började göra något slags indianhopp kunde jag inte hålla mig längre utan brast ut i gapskratt och hängde på och larvade mig.  Jag kan nästan slå vad att både jag och Harry kommer ha magrutor i morgon så mycket som vi har skrattat. Fast vänta. Det har jag ju redan.. Jag skrattade för mig själv och vi fortsatte dansa. När båda var helt slut och vi tänkte gå tillbaka till baren känner jag två armar runt mig bakifrån och ett högt skratt i mitt öga. Och inte är det någons av killarnas. Och Melanie skulle jag inte kunna tänka mig att det är. Men vem är det då? Förskräckt vänder jag mig om.

 
    
 

Less Perspektiv:

 

”Brook?” Ja, bakom mig stod Brook och skrattade. När jag såg henne skratta så kunde jag inte hålla mig och började skratta själv åt hur kul hon hade. Bredvid mig stod en frågande Harry. Brock svajade till och snabbt tog jag tag i henne för att hon inte skulle ramla vilket tydligen var jätte kul för hon började skratta ännu mer hysteriskt en innan. Okej, hon var långt ifrån nykter. Jag släppte henne och denna gång kunde hon stå på benen. Harry som nu vaknade till liv sträckte fram handen.

”Harry” sa han och log mot henne. Hon verkade fundera en stund och kliade sig sedan i huvudet. Harry kollade frågande på henne.

”Brook?” la jag till och hon skrattade lätt.

”Juste, Brook” sa hon snabbt innan hon vände sig mot mig.

”Det var kul att se dig igen Less och ..” sa hon och tittade frågande på Harry.

”Harry” sa han för andra gången.

”Harry. Men jag måste gå” fortsatte hon och på ett kick så var hon borta igen.

”Okej.. Vem var det där?” frågade Harry och tittade fortfarande frågande efter henne. Jag skrattade.

”Brook, jag satt bredvid henne på planet hit” sa jag och han nickade. Ett litet ”Oh” lämnade hans läppar innan han återgick till sin dans igen. Jag skrattade åt honom och istället för att hänga på igen drog jag istället med honom till baren. ”Jag behöver något att dricka” sa jag när vi hade satt oss ner på var sin hög barstol. Han nickade och sa något till barkillen som jag inte hörde. Barkillen nickade och hällde upp en varsin shot till Harry och mig. Harry tog den ena vilket gjorde att jag tog den andra. Han höjde den mot mig innan han i ett naffs hade hällt i sig den. Jag följde hans initiativ och hällde också i mig min. Det brände i halsen men inte på ett obehagligt sett. Jag grimaserade lätt och Harry skrattade. Han höll upp två fingrar och barkillen nickade innan två nya shots åkte upp på bänken framför oss. Harry tog den ena som förra gången och jag den andra. Lika snabbt som den första var denna nu också slukad och det dröjde inte länge innan den tredje och fjärde också hade åkt ner. När vi slutligen nöjde oss gav vi oss ut på dansgolvet ingen. Allt snurrade mycket mer än innan och benen kändes lite slappare men annars var det som vanligt. Harry snubblade sig fram mellan alla människor och jag kom skrattande efter. När vi slutligen kom fram till en ganska tom plats ställde vi oss där och dansade med till den höga musiken. Allt blev plötsligt jätte kul och både Harry och jag skrattade åt precis allt. I ögonvrån kunde jag se att även Louis och Eleanor verkade ha roligt. Dem stod med läpparna tryckta mot varnade som om det inte skulle finnas någon morgon dag. Om dem hade varit nyktra hade dem nog inte ens kysst varandra framför så här mycket folk. Så dem måste alltså ha fått i sig lite väl mycket dem med. Jag slet blicken från dem och tittade istället upp på Harry. Han stod där och flinade åt mig.

”Avundsjuk?” flinade han.

”Va?” frågade jag utan att förstå vad han menade.

”Ja, avundsjuk för att ingen kysser dig?” jag rodnade lite åt hans fråga och tittade sedan ner för att gömma den röda nyansen som spred sig på mina kinder. Jag kände två finger under min haka som sedan lyfte upp mitt huvud så att jag tittad in i dem mest underbara ögonen jag någonsin sett. Långsamt lutade han sig mot mig och snart var Harrys läppar tryckte mot mina. Även fast han smakade alkohol var det ändå en fantastisk kyss. Det pirrade i hela kroppen och när han läppar slutligen lämnade mina kunde jag inte låta bli att känna mig ganska ledsen över det.

Efter lite mera dans vart slutligen Harry och jag trötta och bestämde oss för att kanske börja dra oss tillbaka till hotellet. Vi letade resa på Liam som stod vid baren och pratade med någon kille han verkade känna. När vi kom fram till honom tittade han upp på oss och log.

”Det här är Harry och Less” sa Liam. Han vinkade åt oss och vi vinkade tillbaka innan vi vände uppmärksamheten tillbaka till Liam.

”Vi tänkte åka hem nu, ska vi leta reda på dem andra?” Liam nickade, sa snabbt hejdå till killen jag aldrig fick reda på vad han hette och vände sig sedan till oss.

”Klockan är redan 03:00 så det verkar som en bra ide” vi nickade och spred ut oss för att leta efter dem andra. Zayn hittade vi mitt på dansgolvet. Han dansade bara runt lite och två tjejer bredvid honom försökte ständigt dansa framför honom och få hans uppmärksamhet men Zayn verkade inte bry sig för han var helt inne i sitt eget. När vi kom fram log han stort och började dansa fram till oss.

”Less, Harry!” skrek han och slängde sig på oss båda. Harry såg mest besvärad ut medan Zayn inte kom ihåg någon alls utan skrattade bara bort allt. Efter en stund fick vi med oss honom bort till baren där Liam stod och väntade med Louis och Eleanor. Niall och Melanie var inte så långt bort så dem ropade vi bara till oss. Dem såg ännu onyktrare ut en Zayn så dem fick Harry och Liam ta i varsin arm. Medans jag försökte få ut Zayn gick Lou och Eleanor skrattande efter oss. På vägen ut såg jag något jag gärna hade varit utan att se. Där stod Brook upp pressad mot väggen av en blond ganska snygg kille. Hans läppar var överallt på henne medans hon ständigt försökte få bort honom. Men varje gång hon nästan lyckades pressade han på nytt upp henne mot väggen. Snabbt släppte jag Zayn som höll på att ramla av den plötsliga rörelsen. Jag gick lugnt fram till dem och puttade undan killen. Som i sin tur inte var beredd och dunsade ner på golvet. Men snabbt var han uppe igen och gick fram till mig.

”Vad gör du?” skrek han högt och började veva med armarna. ”Vi var lite upptagna om du inte märkte det” sa han drygt.

”Och om du inte märkte det så ville hon inte” svarade jag lika drygt tillbaka. Killen höjde handen och automatiskt blundade jag hårt. När jag inte kände något slag någonstans öppnade jag ögonen och såg istället killen ligga och ta sig för magen på golvet. Och över honom stod Harry med knutna nävan och ilskan kokade verkligen inom honom. Innan han skulle slå ännu ett slag mot killen lyckades jag få tag i hens hand och hejda honom. ”Harry, lugn”

”Han tänkte ju slå dig! Hur i helvete tror du att jag kan vara lugn?!” halvskrek han. Killen som då hade chansen att smita gjorde det och sprang snabbt i väg när han väl var uppe på fötter. Harry var på väg att springa efter när Liam tog tag i honom och drog med honom, Melanie och Niall till utgången. Jag tog därför Zayn och även Brook i andra handen och drog med dem ut.  Väl där ute låste Liam upp dörrarna till bilen och vi hoppade in. Vi satt på samma platser som förut, ända skillnaden var att Brook nu halvlåg över mig, Zayn och Harry längst bak.

”Var bor du då?” Frågade Liam när han hade börjat köra. Han ändrade backspegeln så han kunde titta på Brook. När hon inte svarade vände jag även blicken mot henne. Inte konstigt att hon inte svarade. Hon hade somnat där hon låg med huvudet i Zayns knä och fötterna i Harrys. Jag skrattade tyst för mig själv. Efter en stund hade jag och Liam bestämt oss för att Brook fick följa med oss hem och sova hos någon av oss. Efter tjugo minuter var vi framme vid hotellet och Liam parkerade snyggt och smidigt bilen. Alla hoppade ut och för att även jag, Harry och Zayn skulle komma ut fick Louis och Liam hjälpa till att lyfta ut Brook. När hon var ute kunde vi lätt hoppa ut och det slutade sedan med att Zayn fick bära in henne. Efter att ha pratat en stund bestämde vi oss för att Brook fick sova inne i Zayns rum. Eftersom att jag och Harry delade, Lou och El delade, då var det bara Liam, Zayn och Niall kvar om hon inte skulle sova inne hos Melanie. Men Melanie och Niall hade redan gått så då återstod bara Liam och Zayn. Och eftersom att Liam har Danielle så tyckte vi att det var bättre att hon fick sova inne hos Zayn. Zayn sa inte mycket om det utan bar bara in henne till sitt hotellrum. Sedan stängde han dörren och vi andra gick då in i våra egna rum.

 

Brocks Perspektiv:

 

Jag vaknade av att mitt huvud dunkade något enormt. Långsamt slog jag upp ögonen och ljuset trängde in i mina ögon. Jag stängde dem snabbt igen och efter en stund provade jag ingen. Jag började med att kisa vilket resulterade till att mitt huvud kändes som att det skulle sprängas. När jag såg att det inte var min säng jag låg i suckade jag tungt. Jag vred huvudet en aning till höger och där låg en kille med huvudet bortvänt från mig. Allt jag kunde se var hans svarta rufsiga hår och en bit av hans nakna rygg.

”Inte igen” suckade jag lågt. Jag lyfte på täcket och förväntade mig att vara naken men det var jag inte. Jag hade klänningen på mig som jag hade haft i går. Lite försiktigt lyfte jag lite mer på täcket och då såg jag att killen bredvid mig hade mjukis byxor på sig. Vad i hela? Hade jag gått hem till en kille jag inte känner i går utan att jag hade legat med honom? Det var något nytt i så fall… Många gånger hade jag vaknat hon främmande killar utan att komma ihåg något. Men aldrig med kläderna på..

Kapitel 58. Vet att det dröjde ett tag men här är det. I dag kommer det inget 99 days without you kapitel eftersom att detta kapitel kom istället. Ska börja skriva på nästa moments kapitel så snart jag kan men så länge får ni läsa 99 days without you och nästa kapitel på den novellen kommer i morgon.

99 Days Without You

Kategori: Allmänt

Day Three:
Silent. That’s the only word I can use to describe that day. In fact, any day beyond the second has just fallen silent. There were no words to say then, and there still isn’t any.
The boys and I sat stiffly on Liam’s couch, tears slipping down our faces as we realized, we weren’t One Direction anymore. There was no One Direction without you, and there still isn’t.
So that day was wasted on our own pitiful thoughts, and wondering what we would do now that you were gone.

99 Days Without You

Kategori: Allmänt

Day Two:
Your family was there. We were all there. I hugged your mother, trying to comfort her while she cried her eyes out, all the while trying to contain my own tears. The rest of the boys took care of Gemma, who began screaming and thrashing, refusing to believe that her brother had left her. Tears were flying all over the place, and it became hard to defer whose tears belong to whom, but it didn’t really matter.
We all watched from the sidelines as you were removed from your bed, and carried away on a long stretcher, a thin white sheet covering you, so I was unable to see your face one last time.
I refused to believe you were gone. I still refuse.
You’re coming back, aren’t you? I hope you do. Everybody’s pretty fucked up about it. I miss the way things used to be, you know? Now anyone hardly ever smiles. I miss your smile.

99 Days Without You

Kategori: Allmänt

Day One:
I woke up like I did every morning, expecting to find you curled up by my side. But when I turned over, the bed was empty, and you were nowhere to be spotted. At first I brushed it off, telling myself that you were just cooking breakfast or showering. But the lack of noise throughout the apartment should have deterred me, and I apologize that I didn’t pay any mind to it. I should have known. I should have stopped you.
When I finally rose from bed, the silence in the house unnerved me, and that’s when the nerves began to kick in. I felt light-headed walking through the flat in my search for you, my knees growing weaker with every step I took.
I guess you could say I finally fell to my knees the moment I found you. I cried. A lot actually. My eyes stung with poisonous tears and my heart pumped with venom at the sight of you. But I don’t blame you, I never have. I blame myself.
I will never be able to un-live that day, or erase the image of your cold unmoving body lying still on the floor. It haunts me every day, and every night.
I did the only thing I knew how to do, and I called the ambulance. They were in the flat within minutes, carrying you away from me. I was unable to move, as well as Niall and Zayn, who I had called along with Liam right after the ambulance. It was Liam who drove us all behind the ambulance, while I silently cried to myself in the back seat.
I didn’t want to believe it.

99 Days Without You

Kategori: Allmänt

Dear Harry,
You’ve been gone for two weeks now. I haven’t been coping well. The boys have even sent me to a therapist to help me forget. But I can’t forget. You’re all I ever think about. Your head of luscious curls, the way your smile lights up a room, your green eyes that I love so much. You’re impossible to forget. I don’t want to forget.
Of course the boys are worried about me. I’m even worried about me. My therapist is worried as well, and that’s why she has handed me this journal, so I can write down my innermost thoughts. I’m supposed to give it to her every week to read over, and I just feel so weird giving it to her. Most of my thoughts revolve around you, so I guess that’s why she wants to read it over, to make sure I’m handling everything well.
But to be honest I’m not, and yes I’m fairly aware she will read this. But the truth has got to come out sooner or later, yeah? She never specifically told me what to write, but just that I have to write. So I’m writing to you. I hope you don’t mind. I want you to know how I’ve coped with the whole thing.
I’m going to tell you how it’s been without you here with me. How I feel all day every day will be written down in here. Starting from day one, aka, the day you left this world.
Början på 99 Days Without You. Vad tycker ni? Detta var alltså Louis perspektiv. 'Day One' kommer i morgon.

Info om vad som kommer hända nu

Kategori: Allmänt

Hej, uppdateringen på bloggen är inte den bästa och det är jag medveten om. Så därför tänkte jag lägga upp en annan novell samtidigt som jag lägger upp min egen. Alltså så ska jag fortfarande lägga upp min novell samtidigt som jag lägger upp en annan tjejs novell / fan fic. Den kommer vara på engelska och jag är inte säker på vad hon heter som har skrivit den. Någon av er kanske har läst den redan men om ni inte har det så tycker jag att ni ska göra det för den är jätte bra. Varje kapitel är inte lika långt men kommer ändå lägga upp ett kapitel varje dag tills den är slut. Jag ’tror’ inte på Larry eller vad man ska säga men tycker det är lite kul att dem har kommit upp med dem namnen. Larry, Niam, Zarry, Nouis, alla dem. Denna novell kommer iaf handla om Larry. Första kapitlet kommer upp i morgon och sedan så ska jag försöka skriva mer på min egen novell så förhoppningsvis kommer det ett Moments kapitel snart också! 

Moments Kapitel 57

Kategori: Allmänt

Senaste:

”Vad får jag om jag hjälper dig att städa upp här” frågade jag och la armarna i kors på bröstet. Han skrattade ännu en gång och verkade fundera.

”En kram” log han lite frågande mot mig medans han sträckte ut armarna. Jag låtsades fundera vilket fick honom att flina.

”Kör till” flinade jag tillbaka och han ställde sig upp och kramade om mig hårt. Nu kände jag den där trygga känslan som jag senast kände hos honom när vi var tillsammans. Jag lutade mitt huvudet mot hans axel och slöt ögonen. Njöt av att vi var sams igen. För det känns skönt att äntligen ha Zayn tillbaka. Kanske inte på samma sett som förut men ändå ha honom vid min sida. Det är något jag har saknat enormt.

 
 
 
 

Melanies Perspektiv:

 

Jag gick fram och tillbaka igenom rummet och slängde gång på gång en blick på dem två klänningarna som låg bredvid varandra på sängen. Åh, ska det vara så svårt att bestämma sig? Jag gick fram till sängen och ställde mig och granskade den ena. Den var guldig med paljetter på. Sedan gick jag fram till den andra och tittade på den, den var lysande orange, nästan neon orange. Efter mycket funderande kom jag på att den orangea skulle passa bättre med min fortfarande bruna kropp, så det fick bli den. Och eftersom att det fortfarande var mitten av september var det inte för kallt för att bara ha den och ingenting annat på benen. Jag slängde en snabb blick i spegeln och kom på att jag fortfarande hade handduken virad runt huvudet sedan jag duschade. Jag suckade och gick in i badrummet. Där tog jag bort handduken, borstade snabbt igenom håret och fönade det sedan. När jag var klar och håret var själv lockigt var jag rätt nöjd med hur håret såg ut. När jag var liten hatade jag att jag hade självfall och plattade det varenda dag. Men nu har jag vant mig och tycker dessutom att det är ganska snyggt. Jag tog fram min necessär och valde hur jag skulle sminka mig. Det fick bli lite rouge, sotad ögonskugga, kajal, eyeliner, ögonbryns penna, och såklart maskara. När jag var klar med sminket gick jag ut till sängen och satte på mig klänningen. När den var på kollade jag mig i spegeln igen med ett stort leende på läpparna. Det såg bättre ut en jag hade förväntat mig. Snabbt slängde jag en blick på klockan. 19:21. och vi skulle träffas i lobbyn 20:00 för att sedan gå ut på en klubb som Less hade hört var bra. Och eftersom att killarna hade hela kvällen plus morgondagen ledig så tyckte vi alla att det var en bra ide. För att fördröja tiden tog jag fram ett matchande nagellack ut en annan väska och började noggrant måla naglarna. När jag var klar med det hade det inte gått mer en fem minuter och jag la mig ner rastlös på sängen. Där fick jag inte ligga mer en några sekunder innan det knackade på dörren. Vem kommer nu? Irriterat reste jag mig upp och gick fram till dörren för att sedan slita upp den och stirra på personen på andra sidan. När jag då märkte att denna personen var Niall sprack jag istället upp i ett leende.

”Stör jag?” undrade han lite osäkert när han först såg min irriterade min.

”Nej nej, självklart inte! Kom in” sa jag och gick åt sidan. Han nickade lite misstänksamt men gick ändå förbi mig in i rummet. Jag stängde dörren efter honom och gick efter. Han hade satt sig på sängkanten så jag följde hans initiativ och satte mig bredvid honom. Först nu såg jag att han hade två skjortor i varsin hand.

”Ähm, jag skulle behöva lite hjälp” sa han och kliade sig i huvudet. Jag nickade och väntade på att han skulle fortsätta. ”Jo, du är ju stylist så jag tänkte att du kanske kan hjälpa mig att välja vilken du tycker är snyggast?” Han höll upp dem två skjortorna bredvid varandra och täckte sitt ansikte med den ena när en röd nyans prydde hans kinder. Jag log lite och tittade sedan på skjortorna. Den ena var blå, vit rutig och den andra var röd, vit rutig. Snabbt bestämde jag mig för den blå, vit rutiga eftersom att den skulle passa perfekt tillsammans med hans vackra blå ögon. Eller bara blå ögon! Jag skakade på huvudet innan jag drog i den blåa som han hade för ansiktet.

”Den här” sa jag. Han nickade och granskade den lite noggrannare.

”Bra val” sa han och log tillbaka. Jag skrattade åt hans svar och såg hur han började gå mot dörren.

”Ähm, om du vill så kan jag fixa ditt hår. Alltså om du vill. För du vet jag har ju grejer här och så. Och jag är klar så jag har inte så mycket att göra” fick jag ur mig och kliade mig försiktigt i hårbotten.  Han nickade tacksamt och gick tillbaka in i rummet.

”Jag hade tänkt fråga men visste inte om det var för mycket begärt” skrattade han lite osäkert.

”Absolut inte. Sätt dig” Jag drog ut pallen som stod vid fönstret och gestikulerade att han skulle sätta sig på den. Han gjorde som jag ville och satte sig. Snabbt gick jag iväg till väskan jag hade alla grejer till killarna i och rotade fram en burk vax och sedan en flaska hårspray. Jag öppnade vaxet och kletade snabbt ut lite i händerna innan jag började smeta in det i Nialls hår. Medans jag fixade hela Nialls hår yttrade ingen av oss ett ända ord. När jag var klar gick jag och hämtade en spegel som jag sedan räckte Niall. Han tog den och granskade resultatet.

”Otroligt att du kan få det så mycket bättre än vad jag kan fast än jag har gjort detta nästan varje dag sedan jag var femton” sa han och skakade på huvudet. Jag kunde inte låta bli att skratta åt honom. Han log innan han reste sig upp. ”Du får lära mig någon gång” Jag nickade glatt.

”Jag lovar” sa jag innan Niall började gå mot dörren för andra gången. Men denna gång försökte jag inte hindra honom utan följde istället bara efter.

”Tack för att du hjälpte mig men skjortorna och jag gissar på att vi ses igen om..” han kände på båda framfickorna innan han drog upp en svart Iphone ur vänster bakficka. ”tjugo minuter” fortsatte han. Jag nickade och log. Han vände sig om och började gå igenom korridoren medans jag stod kvar och kollade efter honom. När han precis var på väg att svänga runt hörnet vände han sig om och vinkade. Generat vinkade jag tillbaka och gick in. Varför skulle jag stå kvar och titta efter honom? Åh. Jag suckade för mig själv över min pinsamhet innan jag slängde mig på sängen igen.

 

Less Perspektiv:

 

Louis stannade den svarta skåpbilen utanför bakdörren till hotellet sekunden vi klev utanför dörren, så det var bara att hoppa in. Eleanor fram bredvid Louis. Melanie, Niall och Liam bakom. Och Harry jag och Zayn längst bak. Det var nog bra att jag satt mellan Zayn och Harry för jag såg hela tiden hur dem slängde irriterade blickar på varandra. Båda tittade sig irriterat omkring och när Harry tyst muttrade ”Måste han följa med” suckade jag högt.  Jag hade pratat med Harry innan om att han skulle reda ut saker med Zayn. Han hade vägrat en väldigt lång tid men när jag slutligen hade använt min ’snälla, jag ber dig’ blick vek han ner sig och gick med på det.  Medans jag tittade rakt fram la jag ner en hand på Zayns knä och en hand på Harrys knä. Bådas blickar drog sig motvilligt från varandra och riktades istället mot mig.

”Ni lovade att försöka” sa jag och tittade först på Harry och sedan Zayn. Båda hade skyldiga blickar och tittade ner på sina händer.

”Jaja” sa båda i mun på varandra. Jag tog bort mina händer och tittade rakt fram tills Louis en halvtimme senare svängde in på en ganska stor parkering. Där kunde alla äntligen hoppa ut och sträcka på sig. Jag tror mina ben hann somna en gång, vakna och somna igen. Så nu var det lite svårt att stå. För första steget utanför bilen vek sig mina ben och det dröjde inte länge innan jag låg på marken och skrattade för full hals. Harry som hoppade ut efter mig såg vad som hände och skrattade också medans resten såg ut som frågetecken. Louis som stod närmast skakade bara på huvudet innan han hjälpte mig upp. Och medans mina ben vaknade tillräckligt för att jag skulle kunna gå fick han hålla i mig. När jag kände att jag hade känsel i mina ben igen släppte Lou mig och började gå med El i handen till ingången. Harry stöt upp på min ena sida och Zayn på den andra. När vi nästan var framme vid dörren känner jag en hand på min rygg. Och när jag tittar bakåt är det Zayn som borstar av något. Hans hand åker upp och ner på min rygg och en gång känner jag hur hans hand vandrar lite för långt ner.

”Förlåt, men du var lite smutsig” sa han sedan och jag log tacksamt för att han tog bort det. Juste, jag har ju vit klänning så inte konstigt att jag blev smutsig när jag ramlade. Min blick vandrade över till Harry och hans ögon var fulla av både avundsjuka och ilska. Jag la en lugnande hand på hans arm och gav honom en menande blick. En djup suck for ut hans läppar innan han nickade. Jag log mot honom och gick in genom ingången där vi nu var framme med Zayn och Harry hack i häl. Musiken dunkade när vi kom in och det var nästan så man fick huvudvärk direkt. Det var också ganska mycket folk så vi fick tränga oss förbi alla för att komma till baren. Där satte sig Louis och Eleanor som var först och vi andra följde deras initiativ. Alla beställde en drink förutom Liam som tog en cola. Eftersom han inte kan dricka så mycket erbjöd han sig att vara nykter i kväll så att han kunde vara den som körde hem. Alla hade glatt tackat honom och nu satt vi här med varsin drink i handen. Min var blå vilket jag tyckte var jätte coolt. Eftersom att jag inte brukar gå ut och festa och kanske har gjort det två gånger i hela mitt liv så har jag inte sett någon sådan förut. Och till min förvåning smakade den bra. En blandning mellan jordgubb och blåbär tror ja det skulle vara. När alla hade druckit några drinkar var begav sig Louis, El, Niall, Melanie och Zayns sig ut på dansgolvet. Liam ursäktade sig med att gå på toaletten och gick också iväg.

”Får jag låg?” frågade Harry och bugade sig så där som bara händer i filmer. Jag skrattade åt honom och skakade sedan på huvudet. Han gav mig en tillgjort förkrossad blick. Jag skrattade igen.

”Men du vet att jag inte kan dansa” sa jag och la armarna i kors över bröstet. Han suckade.

”Nej, jag har sett dig dansa och du är kanske inte bäst..” sa han och flinade. Jag skrattade sarkastiskt. ”Jag skojade bra. Du är duktig. Kom nu!” Fortsatte han. Jag skakade fortfarande på huvudet och satt kvar utan att röra mig ur fläcken. Han suckade åker ingen. ”En dans?” frågade han nu helt allvarligt. ”En ända dans?” bad han. Efter att ha tittat in i hans fantastiska ögon en stund kunde jag inte hålla emot längre och suckade. Harry där emot jublade högt och drog med mig igenom alla människor.

Jag skrattade svagt. Harry började hoppa till musiken och jag hängde på så gott jag kunde och försökte göra likadant som han gjorde. Helt plötsligt slutade han hoppa och stod still. Jag stannade också och kollade undrande på honom.

”Vad är det?” Han log mot mig och tog tag i mina händer. Han började dansa larvigt och snurrade mig i mellan åt. Jag skrattade åt honom. Han fortsatte och slog nu sin högra höft i min högra höft där vi stod mitt emot varandra på dansgolvet. När han sedan började göra något slags indianhopp kunde jag inte hålla mig längre utan brast ut i gapskratt och hängde på och larvade mig.  Jag kan nästan slå vad att både jag och Harry kommer ha magrutor i morgon så mycket som vi har skrattat. Fast vänta. Det har jag ju redan.. Jag skrattade för mig själv och vi fortsatte dansa. När båda var helt slut och vi tänkte gå tillbaka till baren känner jag två armar runt mig bakifrån och ett högt skratt i mitt öga. Och inte är det någons av killarnas. Och Melanie skulle jag inte kunna tänka mig att det är. Men vem är det då? Förskräckt vänder jag mig om.

Vem är det som är bakom Less? Bamp, bamp, ba! Och måste be om ursäkt för den hemska uppdateringen. Igen.. Men efter begravningen till min moster så har det varit väldigt mycket med boende, pengar, gravsten, arv och annat så har behövt ta tag i det tillsammans men mina föräldrar och hennes man. Sedan fick jag vinterkräksjukan och hade den i två veckor. Jag känner att 2013 började sådär halv bra för min del.. Hur som hälst så har jag sportlov denna vecka så jag hoppas att uppdateringen blir bättre. Eller bättre kommer den att bli men hur bra kan jag inte svara på. Kommer ha an del att göra men ska ändå försöka ta mig tid till att sätta mig och skriva en stund varje dag. Nästa kapitel vet jag inte när det kommer men det kommer iaf fortare om ni kommenterar! :) Och tack alla ni som har stannat på bloggen. Ni är guld! KOMMENTERA nu så kanske kapitel 58 kommer redan på Onsdag.

Moments Kapitel 56

Kategori: Allmänt

Senaste:

Vi gick ut och fann Eleanor halv ligga i Louis knä med läpparna tryckte mot hans. Blixtsnabbt hoppade dom ifrån varandra när dom märkte att vi kom ut.

”LOU, EL!” skrek Less lika högt som inne hon Niall. Hon sprang fram till dom och slängde armarna runt båda två samtidigt. Dom skrattade lättat för att det bara var vi och kramade tillbaka.

”Less, vi har saknat dig” sa Eleanor när dom slutligen släppte varandra.

”Jag har saknat er med” sa Less och kramade om båda två var för sig.

 

Zayns Perspektiv:

 

Jag tog på mig skorna och jackan innan jag gick ut genom dörren. Jag hann gå en bit när jag kom på att jag glömt mobilen. Högt suckade jag irriterat för mig själv innan jag vände på klacken och gick tillbaka mot min dörr. Det hela blev inte heller bättre när jag märkte att jag glömt kortet inne på rummet som skulle låsa upp dörren. Högt suckade jag igen innan jag gick mot Louis dörr. Jag knackade på och hörde fotsteg inifrån. En skrattande Eleanor öppnade och bakom henne såg jag hur någon tjej med mörkt hår satt på Harrys axlar medans han sprang runt. Håret låg för hennes ansikte men när hon började skratta hysteriskt hörde jag direkt vem det var. Less.. Hon började skrika vilket bara gjorde att Harry sprang ännu snabbare. Efter en liten stund vändes Harrys blick mot mig och dem slutade tvärt. Harry släppte ner Less som höll på att ramla i farten men Harry tog tag om hennes midja så hon lyckades hålla balansen. Där stannade hans händes tills Less lite obekvämt tog bort dem. Dem alla fyra stirrade på mig så jag förstod att det var nu jag skulle säga vad jag gjorde här.

”Jag glömde korten inne på rummet och eftersom att du har en extra så kom jag för att få den” sa jag ganska ointresserat medans jag hade blicken på Lou. Han nickade lite och gick iväg. En ganska pinsam tystnad slöt sig över oss fyra som var kvar. Fast egentligen njöt jag av den måste jag säga. För Less stod nervöst och flackade med blicken lite överallt i rummet medans Harry strök henne över armen och försökte övertyga henne om att allt var lugnt och Eleanor stod och velade om hon skulle gå iväg till Louis eller stå kvar här med oss. När Eleanor väl hade bestämt sig för att gå efter Lou stod Less, jag och Harry kvar i tystnat. Nu flackade Less ännu mer med blicken och Harry strök henne gång på gång över armen. Efter ytligare några minuter utav tystnad kom äntligen Lou och El. Han gav mig kortet och utan att ens säga tack gick jag ut ur rummet.

 

Less Perspektiv:

 

När Zayn hade lämnat rummet pustade alla ut. Eller alla utom jag. Jag visste inte hur jag skulle bete mig runt Zayn längre. Förut hade han bara varit sorgsen och ångerfull hela tiden när vi träffades. Men nu, nu var han nästan arg på mig. Om det är någon som ska vara arg på någon så är det jag. Det var han som var otrogen, inte jag! Med bestämda steg reste jag mig ur soffan som Harry precis hade dragit ner mig i.

”Vart ska du?” undrade han och Lou och El tittade undrande på mig.

”Till Zayn” svarade jag och började gå mot dörren. Snabbt som bara den reste sig Harry och ställde sig framför mig så han blockade min väg.

”Är du säker på att du vill gå nu? Du kan vänta om du inte känner dig redo.. Eller om du vill gå nu så kan jag följa med dig” sa han osäkert.

”Nej, jag har väntat länge nog och detta är något jag måste göra själv” sa jag innan jag gick förbi Harry. Precis innan jag skulle stänga dörren hörde jag Louis röst.

”Nästa dörr till vänster”

”Tack!” svarade jag innan jag stängde dörren på samma sätt som Zayn för bara någon minut sedan också hade gjort. Med raska steg gick jag över till Zayns dörr och knackade på. Han öppnade inte så efter fem knackningar blev jag otålig och sparkade på dörren. Då hördes slappa steg inifrån.

”Jaja, kommer” mutade han innan dörren öppnades. Hans ansiktsuttryck gick från uttråkat till förvånat när han såg att det var jag.

”Less?” frågade han nästan som att han inte var säker på att det verkligen var jag.

”Ja.. Kan jag komma in?” frågade jag och han flyttade lite osäkert på sig. Jag gick in och hittade hela hans resväska utriven över hela rummet. ”Jag ser att du redan har packat upp” sa jag ironiskt och satte mig på en tom yta som jag hittade på sängen. Han skrattade lätt innan han snabbt tystnade igen.

”Ähm, ja” sa han och kliade sig i huvudet innan han satte sig ner bredvid mig. Inte för nära men inte på andra sidan av den stora dubbelsängen heller. En lång tystnad böt ut över oss.

”Vart vill du komma med allt detta?” Jag var den första att bryta tystnaden och han kollade frågande på mig.

”Vad menar du?”

”Jamen, vart vill du komma med allt detta? Vill du att allt ska återgå till så som det var förut? , vill du att jag ska förlåta dig? Eller vill du till och med att jag ska be om ursäkt till dig? Vart vill du komma med allt detta?” frågade jag och viftade med armarna medans jag förklarade.

”Va? Vad skulle du ha att be om ursäkt för?” frågade han förvånat.

”Inte vet jag. Jag bara undrar hur du vill att allt ska sluta mellan oss..” suckade jag.

”Jag vill att du ska förlåta mig först och främst. Sedan har jag fortfarande känslor för dig..” det sista sa han lite tystare och vände ner blicken. Fan. Jag som nästan har lyckats komma över honom helt med hjälp av Harry. Och om man jämför så har jag mycket starkare känslor för Harry än vad jag har för Zayn. Men jag gillar honom fortfarande lite..

”Jag kan förlåta dig på ett villkor” sa jag och hans blick höjdes genast. ”Du måste reda ut saker och ting med Harry” sa jag och hans blick sänktes igen medans han suckade. ”Jag säger inte att du ska vika ner dig för att komma överens med honom. Det jag säger är att ni får kompromissa er fram. Jag ska prata med Harry också” Sa jag och ett litet leende smög sig fram på hans läppar.

”Tack” sa han plötsligt.

”För vadå?” frågade jag förvånat.

”För att du är villig att förlåta mig” sa han sedan. ”Jag vet att det jag gjorde var hemskt och jag lovar att jag aldrig ska såra dig som jag gjorde igen” Vänta? Menas detta med att han tror att vi kommer bli tillsammans igen. För det var inte det jag sa!

”Men det kommer inte bli något mellan oss igen” sa jag sedan och väntade osäkert på hans reaktion.

”Jag hade inte direkt förväntat mig det heller” sa han och flinade mot mig. Jag log bara. Glad över att vi nästan hade rätt ut saker och ting nu. Jag ställde mig upp och tittade runt i rummet. Zayn tittade bara frågande på mig. ”Ska du gå?” fick han fram tillslut med en ledsen ton i rösten.

”Om du vill så kan jag det men det var inte det jag hade tänkt” svarade jag och skrattade lite. Han skrattade med mig.

”Vad får jag om jag hjälper dig att städa upp här” frågade jag och la armarna i kors på bröstet. Han skrattade ännu en gång och verkade fundera.

”En kram” log han lite frågande mot mig medans han sträckte ut armarna. Jag låtsades fundera jag med vilket fick honom att flina.

”Kör till” flinade jag tillbaka och han ställde sig upp och kramade om mig hårt. Nu kände jag den där trygga känslan som jag senast kände hos honom när vi var tillsammans. Jag lutade mitt huvudet mot hans axel och slöt ögonen. Njöt av att vi var sams igen. För det känns skönt att äntligen ha Zayn tillbaka. Kanske inte på samma sett som förut men ändå ha honom vid min sida. Det är något jag har saknat enormt.

Kapitel 56! Känns skönt att jag äntligen fick upp det och att jag lyckades skriva ett kapitel som blev hyfsat iaf. Vad tycker ni? Och jag måste tacka för alla snälla kommentarer jag fick på inlägget viktigt. Det värmde verkligen ska ni veta!

VIKTIGT!

Kategori: Allmänt

Hej, Jag vet att jag inte har uppdaterat bloggen på lite mera en tre veckor.. Men det finns faktiskt en anledning till det. För två år sedan var min mamma ganska sjuk och fick ligga på sjukhus i en längre period. Då hjälpte min moster till här hemma eftersom att min pappa jobbar ganska mycket. Och då blev hon som en extra mamma till mig och mina syskon. Men nu någon vecka innan nyår så kollapsade hon hemma. Och orsaken till det var att hon hade haft cancer en längre tid fast ingen hade vetat om det. Så hon hamnade på sjukhus. Sedan tog det inte mer än två veckor så gick hon bort. Både jag, min familj och hennes man tog det väldigt hårt och där av den usla uppdateringen. Hoppas ni förstår. Har satt mig framför datorn ett flertal gånger och försökt att få fram någon men det har bara varit tomt. Begravningen är i morgon så kommer inte ens försöka skriva något då men kanske på tisdag annars på onsdag. Så om ni tittar in på onsdag så lovar jag att det finns ett nytt kapitel uppe! Och jag vill tacka alla som fortfarande tittar in på bloggen fast det har varit så dålig uppdatering. Men nu vet ni iaf anledningen till det.. Hoppas ni har haft en bra jul och nyår. Och som sagt, titta in på onsdag så finns kapitel 56 uppe!

Moments Kapitel 55

Kategori: Allmänt

Senaste:

”Åh vad kul! Du får lova att ta massor av bilder…” sa hon och försökte dölja sin avundsjuka. Men jag som känner henne kunde lätt höra på henne vad det var.

”Hörde du inte. VI ska åka till Los Angeles” sa jag och betonade vi.

”Vad menar du? Du och killarna? ”

”Ja, plus du!” sa jag. ”VI SKA TILL LOS ANGELES skrek jag. På andra sidan blev det tyst i några sekunder och jag började undra om hon fortfarande var där.

”Less?” helt plötsligt hördes öronbedövande skrik och jag var tvungen att ta bort telefonen från örat.

”VI SKA TILL LOS ANGELES!!”

 

 

Less Perspektiv:

 

Jag kan inte fatta det. Nu sitter jag faktiskt på ett plan till Los Angeles! Min största dröm sedan jag var liten. Alltid har jag velat åka dit. I sjuan tror jag det var skrev jag till och med en uppsats om Los Angeles. ’Mitt favorit ställe’ hette den. Och nu, från att ha skrivit om stället ska jag nu åka dit. Få uppleva allt där. Från början så var det meningen att killarna bara skulle stanna där i tre dagar men istället för att få en ledigt dag i Portugal och gå på en intervju där så kommer vi stannar i Los angeles nu i FEM hela dagar! Nästan en hel vecka. Jag log bara av tanken att få spendera fem dagar där men sedan kom jag på att jag satt på ett flygplan och leendet försvann igen. Visst skulle det bli grymt kul med Los Angeles men det gjorde inte att jag tyckte mindre illa om att flyga. Usch. Plötsligt kände jag hur flygplanet guppade till och snabbt tog jag tag i armstöden. Tjejen som satt bredvid mig skrattade lite. Själv blängde jag surt tillbaka.

”Det var inget illa menat men innan så var jag också så där rädd för att flyga” sa hon och log en aning. Jag log halvt tillbaka. ”Jag beter Brook föresten” sa hon och sträckte fram handen.

”Less” svarade jag och skakade löst hennes hand. ”Hur blev du av med det då?” frågade jag och hon rynkade pannan.

”Vad?”

”Din flyg skräck?”   

”Jaha, jag gick till en terapeut som en kompis tipsade mig om” svarade hon. ”Och det funkade faktiskt riktigt bra” log hon. ”För nu är jag inte flygrädd alls”

”Jaha, det var ju bra” log jag. Hon verkade trevlig. Hon hade långt brunt hår och vackra blåa ögon som vilken kille som helst skulle falla för. Och hennes läppar var starkt rödmålade.

”Vad ska du göra i Los Angeles?” frågade hon efter en stund.

”Träffa en kompis” svarade jag och log.  

”Oh, är det möjligen Harry Styles?” log hon. Först nu blev jag lite osäker. Hon kanske bara pratade med mig för att hon var ett fan och ville veta vad som egentligen pågick mellan mig, Zayn och Harry? ”Lugn, jag är inget fan. Min lillasyster älskar killarna så det är därför jag vet vilka dem är över huvudtaget” sa hon. ”Du sitter föresten på min syrras vägg” sa hon sedan och skrattade. Jag skrattade lite tillbaka. Hon verkade trevlig.

”Vad ska du göra själv då?” frågade jag. Jag menar, det skadar väll inte att fråga?

”Jag ska till min mamma. Hon bor där. Jag har inte så mycket kontakt med henne men nu när hon fyller 40 tyckte jag att jag kanske skulle komma och gratta henne i alla fall” sa hon.

”Hur länge sedan var det du träffade henne?”

”Tre år sedan” svarade hon. ”Hon kom och firade mig på min tjugo års dag och innan det hade det gått åtta år” sa hon och ryckte lite på axlarna. ”Men jag lider inte, vi går inte så bra ihop i alla fall” jag nickade lite. Samtalet flöt på och jag berättade bland annat lite om mamma men jag hoppade över att berätta om Britney. Hon berättade att hon är modell och för tillfället bodde hos en kusin i London medans hon gör någon mode grej. Det hela slutade med att vi bytte nummer och lovade att höra av oss till varandra inom snar framtid.

 

Harrys Perspektiv:

 

Var är hon? Planet skulle ha landat för en kvart sedan och hon hade ännu inte synts till. Jag sökte med blicken ännu en gång runt över folkvimlet men kunde inte se henne någonstans. Jag kollade åter igen på klockan och nu hade planet landat för nästan tjugo minuter sedan. Och jag kunde inte ringa henne heller för meningen var att jag skulle överraska henne. Jag hade sagt tidigare att jag skulle vara på en intervju och inte kunde komma så att hon skulle ta sig till hotellet själv. Plötsligt såg jag hennes ryggtavla gå mot utgången. Ett leende spred sig på mina läppar. Snabbt sprang jag dit och satte händerna för hennes ögon. Hon skrek till och försökte ivrigt få bort mina händer. Jag skrattade och kramade om henne bakifrån. Mitt skratt verkade försäkra henne att det var jag för jag kände hur hela hennes lilla kropp slappnade av. Jag pussade henne på kinden innan jag släppte henne och hon vände sig om.

”Jag har saknat dig” viskade jag medans jag höll i hennes huvud med båda mina kinder på hennes kinder. Hon log stort.

”Jag har saknat dig mer” viskade hon. Jag log och pussade henne på kinden innan jag tog hennes resväska i min ena hand och hennes i den andra. Hon log mot mig och följde efter mig till bilen. Jag låste upp, la in hennes väska i bakluckan och hoppade sedan in i förarsätet. Hon log stort för sig själv medans hon hoppade in på andra sidan.

”Men skulle inte du på intervju?” frågade hon förvirrar när jag hade startat bilen.

”Nej, jag bara sa så för att jag ville överraska dig” log jag medans jag bakade ut från parkeringen. Hon log nu ännu större.

”Vad?” undrade jag.

”Nej inget” sa hon men leendet fortfarande fastklistrat i hennes ansikte. Jag lät det vara och fortsatte köra. Undertiden satte vi på radion och började sjunga med. Plötsligt hördes första ackorden till ’What Makes You Beautiful’ och båda tittade på varandra innan vi log.

”You’re insecure” sjöng Less högt och jag skrattade åt henne.

”Don’t know what for” Sjöng/skrek jag lika högt.

”You're turning heads when you walk through the door” Sjöng vi båda och skrattade.

“Don't need make up” Skrek Less.

“To cover up” Skrek jag lika högt.

”Being the way that you are is enough” sjöng vi båda och skattade. Vi turades om så tills refrängen kom.

“Baby you light up my world like nobody else
The way that you flip your hair gets me overwhelmed
But when you smile at the ground it aint hard to tell
You don't know
Oh Oh
You don't know you're beautiful” Skrek vi båda och pekade på varandra medans vi skrek den sista raden. Båda skrattade innan vi fortsatte sjunga igenom hela låten. Lagom tills låten började avslutas svängde jag in på parkeringen till hotellet. Jag parkerade och stängde av bilen.

”That's what makes you beautiful” avslutade vi samtidigt och tittade på varandra. När låten sedan var slut satt vi kvar med våra blickar fästa på varandra. Det kändes som allt annat försvann och allt jag såg var Less. Vackra Less. Långsamt flyttade jag mitt huvud närmare hennes. Där stannade jag och väntade på en tillåtelse från henne. Långsamt flyttade hon sig den sista biten och våra läppar kraschade mot varandra. Oj vad detta kändes bra! Våra läppar rörde sig i takt till varandra. Vi avslutade kyssen och ett leende spred sig på hennes läppar. Ett minst lika stort leende spred sig på mina läppar när vi drog oss ifrån varandra. Vi satt länge och bara tittade på varandra. Tillslut tröttnade Less och öppnade sin dörr.

”Nu vill jag hälsa på Lou, Niall och Liam” sa hon glatt. Jag skrattade lite åt henne och öppnade sedan min dörr för att hoppade ut. Jag tog hennes väska och vi gick in genom hotellets dörrar. Inga fans hade fått reda på att vi bodde här än så vi behövde inte ta bakvägen. Vi tog hissen upp och gick vidare in på mitt rum. Hon la ner sin väska och tittade sig sedan runt i rummet. ”Men, vart är Lou och hans grejer?” frågade hon förbryllat.

”Vi fick olika rum för att du och .. Ähm, du skulle komma” sa jag. Juste, jag fick ju inte säga att El också var här. Det skulle ju bli som en överraskning..

”Jag och vem?” frågade hon misstänksamt.

”Nej bara du, vi skulle ju inte ha fått plats alla tre i ett rum” sa jag och drog sedan med henne mot dörren för att hon inte skulle fråga något mera. ”Kom så går vi”

”Okej..” Sa hon ännu mer misstänksamt.

”Niall har rummet här bredvid så vi kan gå in till honom först” sa jag och hon nickade. Jag öppnade dörren utan att knacka och där på sängen satt Niall och Melanie och tittade på tv.

”NIALL!” utbrast Less och slängde sig i armarna på honom där hen satt på sängen. Han skattade åt henne och kramade tillbaka. När hon släppte taget om honom vände hon blicken mot Melanie. Hon räckte fram handen med ett leende på läpparna. Melanie tog den lika glatt.

”Melanie” sa hon och log.

”Less” sa  Less och vände sedan tillbaka blicken mot Niall. ”Hon är söt” sa hon och log. Nialls kinder hettade till så det skrek om det.

”Och våran stylist” sa han general.

”Jaha” sa Less och skrattade lite. Jag skrattade med henne. Hon reste sig upp och började gå mot mig där jag stod i dörr öppningen. ”Vi går över till dom andra killarna och säger hej” båda nickade. ”Och, ta det lugnt nu” sa hon och blinkade med ena ögat åt Niall innan hon stängde dörren efter oss. Innan dörren helt gick igen såg man hur Nialls ansikte ännu en gång hettade till och hans kinder blev röda som en tomat. När vi kom ut i korridoren igenbrast vi båda ut i skratt så vi knappt kunde andas.

”Såg du hans ansikte” skrattade Less.

”Ja, haha. Rött som en tomat” skrattade jag tillbaka. När vi hade lugnat oss en aning gick vi vidare till Louis dörr. Utan att knacka även här slet jag upp dörren. Dom syntes inte till men sedan hördes ljud utifrån balkongen. Vi gick ut och fann Eleanor halv ligga i Louis knä med läpparna tryckte mot hans. Blixtsnabbt hoppade dom ifrån varandra när dom märkte att vi kom ut.

”LOU, EL!” skrek Less lika högt som inne hon Niall. Hon sprang fram till dom och slängde armarna runt båda två samtidigt. Dom skrattade lättat för att det bara var vi och kramade tillbaka.

”Less, vi har saknat dig” sa Eleanor när dom slutligen släppte varandra.

”Jag har saknat er med” sa Less och kramade om båda två var för sig.

Kapitel 55! Var meningen att detta kapitel skulle ha kommit på julafton men hann inte klart.. Sedan har jag firat jul 25:de och 26:de så hade inte riktigt tid att skriva då. Om ni undrar varför så kan jag dra en snabb förklaring. Min mammas och pappas släckt går inge bra ihop så då måste vi fira jul med dom olika gånger. Så på julafton firade jag bara med familjen, den 25:de med pappas släckt och den 26:de med mammas släckt. Så är ganska trött på julmat vid det här laget.. Haha. Men iaf, nu kom iaf kapitel 55. Vad tycker ni? Jag vill gärna ha kritik! KOMMENTERA så får vi se när kapitel 56 kommer. Och god fortsättning! ;)

Moments Kapitel 54

Kategori: Allmänt

Senaste:

”Vill du att jag ska bära?” frågade han snällt.

”Nej, titta i den!” sa jag spänt. Han öppnade påsen och tog upp tröjan. Hans leende han hade på läpparna blev nu ännu större en tidigare.

”Du behövde inte”

”Men jag ville” retades jag. Han skrattade och sedan gick vi till de där caféet som resten av killarna satt på. Som i sin tur visade sig bara låg mitt över gatan.

 

Harrys Perspektiv:

 

Jag vaknade av att telefonen ringde.

”Hallå?” svarade jag trött utan att ens öppna ögonen.

”Hej” snyftade Less på andra sidan.

”Less? Vad har hänt?” frågade jag oroligt och satte mig upp. Hon grät inte riktigt men snyftade tyst.

”Jag saknar dig..” mumlade hon. Jag pustade ut för mig själv för att inget alvarligt hade hänt som att någon hade blivit skadad eller något annat alvarligt.

”Jag saknar dig med” sa jag medans jag blundade hårt. Visst, det hade bara gått tre dagar men redan saknar jag henne något otroligt. Jag såg henne framför mig med tårar rinnande ner för kinderna och något högg till i mig. Jag ville inte se henne ledsen. Eller höra henne ledsen. Jag ville inte att hon skulle vara ledsen. Hon förtjänar inte det. Hon förtjänar att vara glad. Lycklig. Plötsligt fick jag en ide.

”Less, jag måste tyvärr gå.. Kan jag ringa dig om en halv timme?”

”Okej…” mumlade hon och man hörde på henne att hon blev besviken. Det gjorde ont men detta skulle bli så bra!

”Bra, ringer dig! Hejdå”

”Hejdå. Älskar dig” sa hon och jag log.

”Älskar dig också”

 

”PAUL! ÖPPNA DÖRREN!” Jag knackade hårdare nu än innan. Eller snarare bankade. Efter en ganska lång stund kom en trött Paul och öppnade dörren. På sig hade han endast ett par shorts.

”Harry? Vet du hur mycket klockan är?” suckade han, lutade sig mot dörrkarmen och stängde ögonen.

”Nej, men jag måste fråga dig något” utbrast jag och nästan studsade på stället av förväntan.

”Halv sju! Du behöver inte gå upp förens om flera timmar!” sa han irriterat. Oj var det så tidigt? Ops…

”Men lyssna nu! Åker inte vi till Los Angeles om två dagar?” Han nickade oförstående.

”Jo, en sen?”

”Kan inte Less komma då?” frågade jag och gav honom mina hundögon.

”Jo, kanske det.. Men varför var det så viktigt att ta nu? Kunde du inte ha väntat några timmar?” Jag log stort och slängde mig runt halsen på Paul. Han skrattade och klappade mig på ryggen innan jag släppte honom.

”Om jag ska vara ärlig tittade jag inte på klockan innan jag kom” sa jag lite generat och tittade ner. Han skrattade lite och rufsade om mig i håret.

”Jaja, vi bokar en flygbiljett till henne lite senare. Åker hon från Holmens Chapel då?”

”Japp!” log jag och fixade till mitt tillrufsade hår en aning. Vilket inte hjälpte så mycket eftersom att det blev minst lika rufsigt när jag var klar med arr ’fixa till det’.

”Okej. God natt” sa han innan han stängde dörren. Jag stod kvar en stund och skrattade åt honom innan jag började springa tillbaka igenom korridorerna. När jag var framme vid min dörr rusade jag snabbt in och slängde mig på telefonen som jag slängt på sängen. Snabbt slog jag in Less nummer och väntade otåligt på svar.

”Hallå?” svarade en andfådd Less.

”Hej, vad gör du?” frågade jag fundersamt.

”Tränar. Du sa att du skulle ringa om en halv timme. Det har gått tio minuter” sa hon.

”Ja, jag vet men det gick snabbare en jag hade trott”

”Vad för något gick snabbare?” frågade hon och nu var det hennes tur att låta fundersam.

”Jo, vet du vart vi ska om två dagar?” frågade jag henne förväntans fullt.

”Nej”

”Till Los Angeles” sa jag och hörde hur hon drog efter andan. Dit hade hon velat åka sedan hon var liten.

 

”Harry kommer du ner?” ropade mamma från nedervåningen. Jag stoppade ner min telefon i fickan och gick ner för trappen. När jag kom ner satt Mamma och Gemma i köket. Båda log mot mig.

”Vad är det?” frågade jag nyfiket och växlade min blick mellan dem båda.

”Vi ska åka på semester” utbrast mamma.

”Va? Vart?” frågade jag och mamma log nu ännu större.

”TILL LOS ANGELES !” ropade Gemma och både mamma och hon började hoppa omkring och skrika i köket. Den första jag tänkte på var Less. Av oss två har det alltid varit hon som ville åka dit. Det har varit hennes drömstad ända sedan hon var kanske tre och nu efter elva år när hon är fjorton är det fortfarande det.

”Men Less då? Följer hon också med?” frågade jag. Mamma visste nämligen lika bra som jag hur gärna Less ville åka dit. Hennes leende försvann och hon suckade.

”Nej… Jag frågade hennes mamma men hon sa nej. Hon har inte råd att betala för Less” suckade hon.

”Men kan inte vi betala för henne då?” frågade jag desperat. Hon måste ju få följa med!

”Nej, jag föreslog det men hennes mamma tyckte inte att vi skulle lägga ner så mycket pengar på Less. Att vi är alldeles för snälla som det är och att hon inte kan ta emot det” suckade hon.

”Men…” försökte jag.

”Harry, det finns tyvärr inga men. Hon får inte åka…”

Så det slutade med att Less fick stanna hemma och att jag fick ta massa bilder och köpa massa saker till henne där.

 

”Åh vad kul! Du får lova att ta massor av bilder…” sa hon och försökte dölja sin avundsjuka. Men jag som känner henne kunde lätt höra på henne vad det var.

”Hörde du inte. VI ska åka till Los Angeles” sa jag och betonade vi.

”Vad menar du? Du och killarna? ”

”Ja, plus du!” sa jag. ”VI SKA TILL LOS ANGELES skrek jag. På andra sidan blev det tyst i några sekunder och jag började undra om hon fortfarande var där.

”Less?” helt plötsligt hördes öronbedövande skrik och jag var tvungen att ta bort telefonen från örat.

”VI SKA TILL LOS ANGELES!!”

Kapitel 54! Vad tycker ni? Ni fick detta kapitel i dag som gengäld att det hann gå fyra dagar innan kapitel 53 kom.. Så vad tycker ni? KOMMENTERA!

Moments Kapitel 53

Kategori: Allmänt

Senaste:

 

Jag gick tillbaka till Niall. Hans blick var fortfarande på dom andra godispåsarna tills jag kom för då tittade han upp på mig. Jag skrattade innan jag räckte honom en godispåse och en coola. Han kollade förvånat på mig.

”Får jag?”

”Trodde du att jag skulle sitta här och proppa i mig fyra godispåsar själv och två burkar coola?” frågade jag och flinade. Han rodnade lite. Han tog nu emot godispåsen och colan innan han snabbt slet upp godispåsen. Han började trycka i sig och likadant gjorde jag.

 

Nialls Perspektiv:

 

Jag kände något hårt slå emot min axel och vände blicken ditåt. Det var Melanis huvud som hade landat där. När jag kollade närmare såg jag att hennes ögon var slutna. Vilket innebar att hon måste ha somnat. Försiktigt halade jag upp mobilen ut framfikan och gick in på kamera. Jag vände på kameran så man kunde ta kort på sig själv och tog ett kort på oss två. Jag tänkte ta ett till på Melanie när jag fick lite dåligt samvete. Hon kanske inte alls ville bli fotat. Och speciellt inte av mig som hon knappt kände. Jag la ner kameran igen och granskade hennes vackra ansikte. Tiden måste ha gått snabbare än jag trodde för snart lös lampan som betydde att man skulle sätta på sig bältet. Så försiktigt som möjligt skakade jag Melanie. Hon reagerade inte så jag skakade om henne igen. Hon grymtade till och tog sedan tag i min arm som hon sedan vilade huvudet mot igen. Något varmt for igenom min kropp och ett fånigt leende spred sig över mina läppar. Jag sköt bort tanken om att låta henne ligga mot min arm och började skaka henne försiktigt igen.

”Melanie, vi ska landa. Du måste sätta på dig bältet” viskade jag i hennes öra. Hon rörde lite på sig men öppnade inte ögonen.

”Melanie, vi är snart framme” sa jag och strök henne lite försiktigt över håret. Hennes vackra ögon öppnades långsamt och jag slet åt mig min hand igen. Hon gäspade stort och sträckte på sig.

”Vi ska landa” sa jag och log. Hon nickade och log tillbaka.

 

Vi tog våra väskor och började gå ut från flygplatsen. Vi tog bakvägen för att det var för mycket fans den vanliga vägen. Snabbt kom vi ut till två stora svarta bilar. Där slängdes allt bagage in i den ena och sedan hoppade vi in i den andra. Paul i framsätet, Louis, Liam och Zayn på raden bakom och Harry, Melanie och jag på raden bakom den. Det roliga var att Louis, Liam och Zayns säte var vänt åt vårat håll så vi kunde liksom prata med varandra medans dom åkte baklänges.

”Så vad ska vi göra sen då?” frågade Liam och försökte överrösta musiken. Alla rykte lite lätt på axlarna utom Melanie.

”Vad vill du?” frågade jag och petade på Melanies arm. Hon ryckte till lite och vände blicken från Liam till mig.

”Jag? Men vill ni inte göra något själv när ni har hela dagen för er själva?” frågade hon lite osäkert.

”Klart vi vill att du ska med!” utbrast Louis och hon vände blicken mot honom. Han log stort mot henne och hon log tillbaka.

”Är ni säkra? För jag har läst erat schema och ni kommer ha rätt fullt upp senare..” mumlade hon och tittade ner.

”Såklart. Du ska med!” sa Lou. ”Men vad ska vi göra?” alla skrattade och ryckte på axlarna igen.

”Bara gå runt på stan kanske och kolla runt lite?” föreslog Liam.

”Ja, då kan jag shoppa!” utbrast Melanie glatt.

”Bra ide! Plus att jag måste handla något till mina systrar” suckade Louis.

”Varför just i Spanien?” frågade Zayn lite drygare en vad som var nödvändigt och han verkade märka det själv för han log ursäktande mot Louis.

”För Lottie hade något skolprojekt i skolan så hon ville ha med sig något spanskt. Och så klart vill ju då Phoebe och Daisy ha något också. Och då är det bara Fizzy kvar så då måste ju hon också få något” suckade han och skakade på huvudet. Alla skrattade lite. ”Och det värsta är att jag inte har någon aning om vad jag ska köpa till någon av dom”

”Men jag kan hjälpa dig” log Melanie. ”Vi hittar säkert något bra!”

 Lou höll upp handen mot Melanie.

”Deal?” hon skrattade och skakade hans hand. Alla skrattade åt dom.

 

 

”Åh! Kolla Denna var snygg!” utbrast Melanie förtjust. Alla suckade åt henne. Vi hade gått runt i olika klädaffärer i snart två timmar och alla började tröttna vid det här laget. Lou hade fått tag i sina grejer han skulle ha med hjälp av Melanie.

”Kan vi inte gå till något café nu?” suckade Harry.

”Men jag måste bara prova denna tröja först”

”Men då går vi i förväg” sa Harry och började gå ut.

”Men hur ska jag veta vart ni har tagit vägen då dhå?”  frågade hon och följde Harry med blicken medans han gick ut genom dörren.

”Jag kan stanna med dig så kan vi ringa dom andra sedan” sa jag lite osäkert. Visste inte om hon ville stanna här själv med mig.

”Om det är okej..”

”Självklart!” sa jag kanske lite för snabbt. Melanie sken upp i ett stort leende. Liam tog med sig alla ut och innan han vände sig om så blinkade han med ena ögat. Vilket såklart fick mig att rodna. Melanie fnissade lite åt mig innan hon skuttade i väg till ett provrum. Långsamt följde jag efter henne och försökte förtvivlat få bort denna förbaskade rodnad från mina kinder.

 

Melanies Perspektiv:

 

Gud vad söt han var! Visst hade jag sett honom på kort och också tyckt det men nu. Seriöst, så snygg var han. Och snäll, och rolig, och hade ett fint leende, och skrattade underbart. Jag rodnade över mina egna tankar och satte snabbt på mig den tröjan jag hade tagit med mig in i provrummet istället. Den satt ganska bra. Jag drog upp skynket och där satt Niall och väntade. Han tittade upp när jag kom ut och log brett mot mig.

”Så, vad tycker du?” sa jag och snurrade ett varv.

”Du är vacker” sa han och verkade vara som paralyserad. ”Eller jag menar tröjan är vacker” skyndade han sig med att säga. Jag rodnade och gick därför in i provrummet igen.

”Tack” sa jag precis innan jag stängde. Han mumlade något jag inte hörde till svars. När jag satt på mig den tröjan jag hade innan så gick jag ut till Niall igen. Men han satt inte och väntade som innan. Jag gick ut och hittade honom stå och titta på en jätte snygg långärmad tröja.

”Klar” sa jag och han vände sig om.

”Bra” sa han och gick förbi mig mot kassan. I farten gav han mig ett leende och ryckte med sig min tröja.

”Men ska du inte ha tröjan?” frågade jag och pekade på tröjan han nyss hållit i.

”Äh” svarade han enkelt. Han gick vidare mot kassorna och jag gick frågande efter. När jag kom fram hade han tagit fram sin plånbok.

”Niall, du behöver inte”

”Men jag vill” sa han och log.

”Men jag kan beta..” började jag men Niall avbröt mig.

”Jag vill” han gav tjejen i kassan pengarna och sedan mig kassen med tröjan i. Jag log mot honom.

”Tack!” när vi hade kommit ut så kom jag på en grej.

”Vänta här. Jag tror jag glömde min klocka i provrummet. Strax tillbaka” han nickade och gick och satte sig på en bänk. Snabbt sprang jag in i affären igen och ryckte åt mig tröja han tittat på och sprang med den till kassan. Hon log mot mig och tog snabbt betalt för den. När jag kom ut satt Niall med ryggen åt mig. Jag smög fram och satte påsen framför ansiktet på honom. Han ryckte till innan han skrattade och tog tag i påsen.

”Vill du att jag ska bära?” frågade han snällt.

”Nej, titta i den!” sa jag spänt. Han öppnade påsen och tog upp tröjan. Hans leende han hade på läpparna blev nu ännu större en tidigare.

”Du behövde inte”

”Men jag ville” retades jag. Han skrattade och sedan gick vi till de där caféet som resten av killarna satt på. Som i sin tur visade sig bara låg mitt över gatan.

Sorry att detta kapitel inte kom upp tidigare. Skrev klart det i går men somnade innan jag hann lägga upp det och vaknade med datorn kvar i knät idag.. Haha. Sedan efter frukost åkte jag och min bror direkt i väg och handlade julklappar inne i stan. Så nu har vi kommit hem och här är kapitel 53! Vad tycker ni? KOMMENTERA! Nästa kapitel kommer i morgon.

Moments Kapitel 52

Kategori: Allmänt

Senaste:

 

”Det är Melanie” viskade jag tillbaka och han nickade oförstående.

”Ja, jag vet. Men vad är det med det?” frågade han. Jag suckade och himlade med ögonen åt att han inte förstod.

”Det är Melanie från Subway” något i hans blick förändrades och han började le stort.

”Du har rätt, hon är söt” Log han vilket fick mig att rodna ännu mer. Han skrattade bara åt mig och la en arm över mina axlar. Jag log lite och vände sedan blicken mot marken igen.

 
 
 

Nialls Perspektiv:

 

Vi gick på planet och la upp vårat handbagage på hatt hyllan ovanför oss. Vi hade två rader att sitta på för Paul hade en ensam stol lite längre bort. På ena raden framför slängde sig Harry in och satte sig mot fönstret, Louis slängde sig in bredvid honom och Zayn satte sig lite lugnare bredvid. Liam satte sig på raden bakom mot fönstret medans jag satte mig bredvid. Jag funderade på vem som skulle sitta bredvid mig när jag plötsligt stelnade till. Den enda som var kvar var Melanie. Jag svalde nervöst och tittade upp. Där stod hon. Vackrare en någonsin och om jag inte såg fel så såg hon nervös ut. Fast jag måste såklart ha sett fel, för vad har hon att vara nervös för? Hon harklade sig lite innan hon började prata.

”Äh, kan jag sitta här?” okej nu såg man tydligt att hon var nervös. Kanske över vad jag skulle svara? Nej… Säkert över något annat…

”Ähm, visst” fick jag fram och viftade med händerna i en gest att hon skulle slå sig ner. Jag slängde en blick på Liam som log stort mot mig. Jag log lite nervöst tillbaka innan jag vände mig mot Melanie. När jag såg henne upptäckte jag att hon redan kollade på mig och mina kinder ändrade snabbt färg och av någon konstig anledning blev även hennes lite rosa röda. Hon kanske var ett fan? Ja, jag vet inte… Jag vände mig om mot Liam igen som höll på att leta efter något i sin ficka. Jag kollade undrande på honom när han fiskade upp ett par hörlurar.

”Jag är lite trött så jag hoppas det inte gör något om jag försöker sova en stund?” frågade Liam Melanie och jag blängde på honom. Jag visste exakt vad han skulle göra. Jag gav honom en blick som kunde döda men han tittade bara på mig och log.

”Nej, absolut inte” svarade Melanie och log mot Liam. Han log tillbaka innan han snabbt stoppade lurarna i öronen, vände sig mot fönstret och slöt ögonen. En pinsam tystnad lade sig över Melanie och mig och jag förbannade Liam som gjorde detta mot mig. Denna resan skulle bli lång och utan sömn. Det visste jag redan nu…  

”Berätta lite om dig själv” sa jag efter en stunds tystnad och förvånansvärt så lät jag inte så nervös längre. Hon tystnade och stirrade rakt fram. ”Om du vill förstås” la jag snabbt till och hon tittade på mig med ett litet leende på läpparna.

”Jag vet inte riktigt vart jag ska börja… ” sa hon och kliade sig lite i håret.

”Börja från början” skämtade jag vilket fick hennes bedårande skratt att eka genom planet. Jag log mot henne och hon mot mig. Det kändes skönt nu att umgås med henne och den pinsamma tystnaden var nästan helt bortblåst.

”Ähm, jag bor i en lägenhet i London själv. Min mamma bor också i London och min pappa bor i New York. Jag har en liten hund som för det mesta bor hos min kompis som också bor i London. Kanske fem minuters promenad ifrån min lägenhet. Om du kommer i hår så möttes vi på Subway?” Jag nickade. ”Ja, Där jobbade jag för att känna i hopp lite mer pengar. För jag har inte haft så många stylist eller make up jobb än så jag har inte tjänat ihop så mycket pengar på det än. Min dröm är att bli en känd make up artist eller kanske designer” avslutade hon och ryckte lite lätt på axlarna. ”Så mycket mer tror jag inte att jag har att säga” skrattade hon. Jag log mot henne. ”Så nu får du berätta om dig” log hon. Så hon var alltså inte ett fan som jag först trodde.

”Vad ska jag säga?” skrattade jag och hon ryckte på axlarna.

”Vi kör 20 frågor” utmanade hon. Jag nickade lite.

”Du börjar”

”Okej, favorit djur?”

”Hund” svarade jag. ”Favorit mat?”

”Pizza, favorit film?”

”Taken, favorit serie?”

”One Tree Hill” svarade hon och verkade tänka ut en fråga. ”Vad heter dina föräldrar?”

”Maura och Bobby, Några syskon?”

 

Melanies Perspektiv:

 

Vad skulle jag svara? Att jag hade en bror fast jag inte visste vart han var eller om han ens levde? Eller skulle jag svara att jag inte hade någon? För det kanske jag inte har heller.

”Nej” svarade jag och bet mig i läppen för att försöka glömma allt om honom. ”Har du några syskon?”

”Ja, Greg. Någon pojkvän?” Frågade han och man såg hur hans kinder blev lite svagt rosiga.

”Nej, flickvän?”

”Nej Någ..” mer hann han inte fråga för maten kom. Det serverades tydligen frukost. Det innebar att klockan redan var 08:00. Jag tittade ner på armbandsuret som hängde runt min handled och det stämde. Klockan var redan 08:00. Ja, tiden går fort när man har roligt. Dom frågade om man ville ha något och i så fall vad. Jag beställde en macka och kaffe och Niall samma sak. Liam lät vi vara för han sov djupt. Precis när jag skulle ta upp plånboken hindrade Niall mig. ”Jag tar detta” Jag tänkte protester men innan jag hann göra det så sträckte Niall fram sitt kort mot damen framför mig. Han slog sedan in sin kod och sedan gick hon vidare mot Harry Louis och Z.. Juste! Zayn på raden framför. Louis köpte en kaffe till sig själv men dom andra två sov så dom lät han vara. Jag högg in på mig macka och i ögonvrån såg jag att Niall gjorde det samma. Tanken var att jag skulle hinna äta något innan vi gick på planet men det han jag inte så det fick bli en macka nu istället. Mackan blev snabbt uppäten och lika så Nialls. Jag ställde mig upp och Niall tittade frågande på mig. Jag tog ner min handväska och satte mig ner igen. Ur den tog jag ut fem godispåsar och två burkar cola. Niall kollade storögt på allt som jag ställde på mitt bort och man såg tydligt hur det vattnade sig i munnen på honom. ”Men hur fick du tag på de där? Man får ju inte ha något med sig igenom säkerhets kontrollen?” frågade han förvirrat.

”Kommer du ihåg att jag sa att jag kulle på toa?” frågade jag. Han nickade lika oförstående som innan. ”När jag hade gått på toa så köpte jag detta på vägen tillbaka” log jag.

”Ahaaa” sa han och nickade. Jag skrattade lite. Han försökte dra sin blick från godispåsarna men det gick inte. Jag skrattade åt honom och han kollade upp på mig som jag nyss hade kommit på honom för något alvarligt. Typ tagit droger eller något. Jag hade egentligen tänkt att ha en cola till senare och sedan var det något specialerbjudande på godispåsar så det var därför jag köpte fem. Men nu när Niall var här delade jag gärna med mig till honom. Men först tog jag tag i en godispåse och ställde mig upp. Jag gick fram till Louis som satt och lyssnade på musik samtidigt som han nynnade med till musiken med slutna ögon.

”Louis” sa jag men han hörde inget. ”Louis!” sa jag nu högre men han hörde inte. ”LOUIS!” skrek jag och folk i planet vände sig om. Förvånat drog han ur hörlurarna ur öronen och tittade upp på mig.

”Hej” sa han och log. Jag skrattade lite.

”Hej, hej! Vill du ha en godispåse?” han sken upp och ryckte snabbt åt sig den.

”Tackar!” sa han och log ett överdrivet stort leende. Jag skrattade igen och gick bak till Niall. Hans blick var fortfarande på dom andra godispåsarna och colan tills jag kom för då tittade han upp på mig. Jag skrattade innan jag räckte honom en godispåse och en cola. Han kollade förvånat på mig.

”Får jag?”

”Trodde du att jag skulle sitta här och proppa i mig fyra godispåsar själv och två burkar cola?” frågade jag och flinade. Han rodnade lite. Han tog nu emot godispåsen och colan innan han snabbt slet upp godispåsen. Han började trycka i sig och likadant gjorde jag.

Tack för alla fina kommentarer på förra kapitlet! Ser ni, bara för det så skrev jag lite längre, lite snabbare plus att jag la till bilder! Så vad tycker ni? Vad kommer hända här näst?

Vad tycker ni om att det snart är jul? Själv längtar jag ganska mycket.. Haha. Men snön kan för min del försvinna. Usch, bara kallt och jobbigt. Den kan få ligga kvar till efter jul men det behöver definitivt inte komma mer…

Tillbaka till kapitlet, vad tycker ni? KOMMENTERA så kommer nästa snabbare och vem vet, den kanske blir lång den också.. ;)
 
Ha det bra! / Kram Jenny

Moments Kapitel 51

Kategori: Allmänt

Senaste:

 

”Men jag vill, kom igen” sa hon och drog upp mig. Jag suckade över hennes envishet men gav sedan med mig. Vi började packa och allt möjligt åkte ner i mina två resväskor. T-shirts, Jeans, mjukis byxor, skjortor, långärmade tröjor, tjocktröjor, badbyxor. Ja, allt som skulle kunna behövas. När vi var klara en timme senare la vi oss på sängen igen. Jag la mig ner med mitt huvud på hans bröstkorg och han tog sin arm under mitt huvud. Jag kände hans hjärtslag slå medans jag blundade. Här kände jag mig trygg. Tryggare en vad jag någonsin hade känt mig i Zayns eller någon annans famn förut och tryggare en vad jag någonsin kommer känna mig i någon annans famn. Jag älskar Harry. Och inte på bara kompis sättet. Jag är kär i Harry! Visst hade jag upptäckt det innan men nu skog det mig som en sten i huvudet. Jag var kär i Harry! Jag är kär i Harry! Jag älskar honom! Jag lyfte huvudet och tittade in i hans vackra gröna ögon. Innan han hade reagerat på vad jag gjorde pressade jag mina läppar hårt mot hans.

 

Melanies perspektiv:

 

Jag satt mig i bilen och begav mig mot flygplatsen där jag skulle träffa John. Det var han som hade ordnat detta fantastiska jobb till mig. Jag är utbildad till make up artist / stylist så att nu veta att jag skulle få följa med en artist på hela hans eller hennes turné vilket var helt fantastiskt. John hade inte velat säga vem det var utan han hade sagt att det skulle bli en ’överraskning’. Själv fattade jag inte riktigt vitsen med det hela men sa inget om det. Så just nu var jag på väg till flygplatsen. Tydligen så skulle jag möta artisten där också och jag ångrade lite att jag hade stängt av väckarklockan i morse och somnat om i stället för att gå upp. För sedan vaknade jag tio minuter innan jag skulle gå och fick panik. Så nu har jag bara mina ljus rosa mjukis byxor på mig plus en grå t-shirt och inget smink. Jag han inte ens äta frukost innan jag gick så nu var jag väldigt hungrig. Bra första intryck jag kommer ge… Jag suckade för mig själv och snart var jag framme vid flygplatsen. Pju, tretton minuter innan jag skulle träffa John plus artisten. Då hinner jag säkers sminka mig innan. Snabbt parkerade jag bilen innan jag tog mina två resväskor och skyndade mig in på flygplatsen. Där var det hur mycket folk som helst och jag suckade. Jag trängde mig igenom folkmassan så gott det gick och snart såg jag toaletterna framför mig. Snabbt smet jag in på en ledig och öppnade ena väskan. Jag tog ut min smink necessär som jag hade lagt överst och började sminka mig. Vanligtvis så använder jag ganska mycket smink och gör det väldigt noggrant men nu fick jag skynda mig en del. Snabbt drog jag på lite rouge på kinderna innan jag tog ögonbrynspennan. Sedan tog jag kajal under ögat, eyeliner på ögat och slutligen mascara. Jag avslutade med lite läppglans innan jag granskade mig i spegeln. Nu såg jag ut som en helt annan person och den trötta tjejen med påsar under ögonen var nu borta. Håret hade jag satt upp i en knut mitt på huvudet men i brist på tid lät jag den vara där den var. Jag fick helt enkelt fixa mig när jag kommer fram. Jag slängde en snabb blick på klockan som visade 06:02. Fan två minuter försenad. Jag slängde upp dörren innan jag rusade ut. Första dagen på jobbet och kommer redan försent. Bra där Melanie! Jag sökte med blicken igenom den stora folkmassan men det var lönlöst. Inte en chans att jag skulle hitta John här. Jag hade aldrig träffat honom innan utan bara sett en sudig bild så detta skulle bli omöjligt. Min telefon började plötsligt vibrera i min ficka och jag slet snabbt upp den. John stod det.

”Hej, det är Melanie” skyndade jag mig med att svara.

”Hej det är John, var är du?” frågade han och lät lite stressad. Vad jag förstod det som så skulle han själv inte följa med utan skulle bara presentera mig för ’Artisten’ och sedan några andra som skulle följa med på hela turnén.

”Vid ingången precis vid toaletterna” svarade jag och tittade mig omkring.

”rosa byxor och grå t-shirt?” frågade han.

”Äh ja..” svarade jag osäkert och började leta runt febrilt med blicken. Jag hörde skratt i andra änden medans jag stod på ett och samma ställa och snurrade runt. Försökte hitta honom. Plötsligt såg jag någon stå och vifta med händerna uppe i luften med blicken fäst på mig.

”Ser du mig?” hörde jag rösten igen. Jag nickade lite och såg hur han la på. Jag la också ner telefonen och började gå mot den kanske 40 åriga mannen. När jag var framme sträckte han fram handen och log. ”John” jag nickade och besvarade hans leende.

”Melanie” han nickade och vände sig sedan om.

”Äh, killar?! Detta är Melanie. Er nya make up artist och stylist”

 

Nialls perspektiv:

 

Klockan var bara 06:00 och jag kan inte fatta varför vi behövde åka så tidigt. Det gick senare plan så vi skulle hinna dit tills i kväll men ändå skulle dom envisas med att vi skull åka så här himla tidigt. Mina ögonlock höll på att falla igen hela tiden och jag fick anstränga mig något enormt för att inte somna stående. Vilket jag inte tvivlar ett dugg på att jag skulle kunna göra. Visst brukar jag gå upp tidigare än detta vissa gånger men grejen var bara den att jag inte hade kunnat somna i går så det slutade med att jag sov mindre en två timmar. Vilket nu i efterhand kanske inte var det smart jag kunde ha gjort.. Plus att vi inte hade tid att äta frukost hemma så vi skulle behöva göra det på flygplatsen.

”När kan vi äta” klagade jag för säkert tionde gången bara sedan vi kom in på flygplatsen.

”Snart” suckade Paul som hade svarade samma sak varje gång jag frågat. Jag började trampa rastlöst med fötterna på samma stället och började nynna på någon melodi. Jag kollade runt mig och såg Zayn och Harry stå så långt ifrån varandra som det bara var möjligt utan att det såg konstigt ut. Liam pratade i telefon, antagligen med Dani medans Lou satt rakt upp och ner på golvet med huvudet i händerna och halvsov. Jag funderade nästan på att göra samma sak när plötsligt John viftade med händerna framför oss.

”Äh, killar?! Detta är Melanie. Er nya make up artist och stylist” när jag hörde namnet Melanie rycktes jag snabbt upp ur mina tankar och kollade mig förvirrat omkring. Och där. Högst två meter framför mig stod den vackraste tjejen jag någonsin sett. Hennes långa blonda hår var nu uppsatt i en knut på huvudet men hon var lika vacker ändå. När hon såg mig fick hon något igenkännande i blicken och log mot mig. Det kändes som att mina knät skulle vika sig när jag såg hennes bedårande leende och automatiskt kände jag hur kinderna hettade till. Snabbt tittade jag ner i marken och log för mig själv.

”Liam” presenterade sig Liam lika artigt som vanligt och gick fram till henne och pussade henne på ena kinden. Zayn följde hans initiativ och gjorde likadant.

”Zayn”

”Harry” även han pussade henne på kinden och gav henne ett bländande leende som varenda tjej i världen skulle falla för. Ett sting av avundsjuka växte i mig fast än jag inte visste varför. Osäkert gick jag fram och pussade henne på kinden och presenterade mig.

”Niall” min röst lät skakig och jag förbannade mig själv för att jag alltid skulle klanta till allt. Hon log mot mig och jag smälte på plats. Åter igen kände jag hur kinderna hettade och snabbt gick jag där ifrån. Louis gjorde dock inte som alla andra av oss utan räckte bara upp handen i luften där han satt mitt på golvet. Melanie gick lite förvirrat fram och tog tag i hans hand.

”Ursäkta oartigheten men jag är tyvärr för trött ör att resa mig upp. Mitt namn är Louis” sa han och pussade henne på handen. Han gjorde om rösten så det lät som någon snobbig kung från förr i tiden vilket fick Melanie att skratta. Åh, hennes skratt. Det mest underbara skrattet jag någonsin hört. Jag rodnade över mina egna tankar och gick och ställde mig bakom Liam. Han kollade förvirrat på mig.

”Vad är det med dig” viskade han så att ingen annan hörde.

”Det är Melanie” viskade jag tillbaka och han nickade oförstående.

”Ja, jag vet. Men vad är det med det?” frågade han. Jag suckade och himlade med ögonen åt att han inte förstod.

”Det är Melanie från Subway” något i hans blick förändrades och han började le stort.

”Du har rätt, hon är söt” Log han vilket fick mig att rodna ännu mer. Han skrattade bara åt mig och la en arm över mina axlar. Jag log lite och vände sedan blicken mot marken igen.

 
Kapitel 51! Vad tycker ni? Blev ganska långt vilket är bra. KOMMENTERA så kommer kapitel 52 så snabbt som möjligt!