odnovel

Vi gick ut och fann Eleanor halv ligga i Louis knä med läpparna tryckte mot hans. Blixtsnabbt hoppade dom ifrån varandra när dom märkte att vi kom ut.

”LOU, EL!” skrek Less lika högt som inne hon Niall. Hon sprang fram till dom och slängde armarna runt båda två samtidigt. Dom skrattade lättat för att det bara var vi och kramade tillbaka.

”Less, vi har saknat dig” sa Eleanor när dom slutligen släppte varandra.

”Jag har saknat er med” sa Less och kramade om båda två var för sig.

Zayns Perspektiv:

Jag tog på mig skorna och jackan innan jag gick ut genom dörren. Jag hann gå en bit när jag kom på att jag glömt mobilen. Högt suckade jag irriterat för mig själv innan jag vände på klacken och gick tillbaka mot min dörr. Det hela blev inte heller bättre när jag märkte att jag glömt kortet inne på rummet som skulle låsa upp dörren. Högt suckade jag igen innan jag gick mot Louis dörr. Jag knackade på och hörde fotsteg inifrån. En skrattande Eleanor öppnade och bakom henne såg jag hur någon tjej med mörkt hår satt på Harrys axlar medans han sprang runt. Håret låg för hennes ansikte men när hon började skratta hysteriskt hörde jag direkt vem det var. Less.. Hon började skrika vilket bara gjorde att Harry sprang ännu snabbare. Efter en liten stund vändes Harrys blick mot mig och dem slutade tvärt. Harry släppte ner Less som höll på att ramla i farten men Harry tog tag om hennes midja så hon lyckades hålla balansen. Där stannade hans händes tills Less lite obekvämt tog bort dem. Dem alla fyra stirrade på mig så jag förstod att det var nu jag skulle säga vad jag gjorde här.

”Jag glömde korten inne på rummet och eftersom att du har en extra så kom jag för att få den” sa jag ganska ointresserat medans jag hade blicken på Lou. Han nickade lite och gick iväg. En ganska pinsam tystnad slöt sig över oss fyra som var kvar. Fast egentligen njöt jag av den måste jag säga. För Less stod nervöst och flackade med blicken lite överallt i rummet medans Harry strök henne över armen och försökte övertyga henne om att allt var lugnt och Eleanor stod och velade om hon skulle gå iväg till Louis eller stå kvar här med oss. När Eleanor väl hade bestämt sig för att gå efter Lou stod Less, jag och Harry kvar i tystnat. Nu flackade Less ännu mer med blicken och Harry strök henne gång på gång över armen. Efter ytligare några minuter utav tystnad kom äntligen Lou och El. Han gav mig kortet och utan att ens säga tack gick jag ut ur rummet.

Less Perspektiv:

När Zayn hade lämnat rummet pustade alla ut. Eller alla utom jag. Jag visste inte hur jag skulle bete mig runt Zayn längre. Förut hade han bara varit sorgsen och ångerfull hela tiden när vi träffades. Men nu, nu var han nästan arg på mig. Om det är någon som ska vara arg på någon så är det jag. Det var han som var otrogen, inte jag! Med bestämda steg reste jag mig ur soffan som Harry precis hade dragit ner mig i.

”Vart ska du?” undrade han och Lou och El tittade undrande på mig.

”Till Zayn” svarade jag och började gå mot dörren. Snabbt som bara den reste sig Harry och ställde sig framför mig så han blockade min väg.

”Är du säker på att du vill gå nu? Du kan vänta om du inte känner dig redo.. Eller om du vill gå nu så kan jag följa med dig” sa han osäkert.

”Nej, jag har väntat länge nog och detta är något jag måste göra själv” sa jag innan jag gick förbi Harry. Precis innan jag skulle stänga dörren hörde jag Louis röst.

”Nästa dörr till vänster”

”Tack!” svarade jag innan jag stängde dörren på samma sätt som Zayn för bara någon minut sedan också hade gjort. Med raska steg gick jag över till Zayns dörr och knackade på. Han öppnade inte så efter fem knackningar blev jag otålig och sparkade på dörren. Då hördes slappa steg inifrån.

”Jaja, kommer” mutade han innan dörren öppnades. Hans ansiktsuttryck gick från uttråkat till förvånat när han såg att det var jag.

”Less?” frågade han nästan som att han inte var säker på att det verkligen var jag.

”Ja.. Kan jag komma in?” frågade jag och han flyttade lite osäkert på sig. Jag gick in och hittade hela hans resväska utriven över hela rummet. ”Jag ser att du redan har packat upp” sa jag ironiskt och satte mig på en tom yta som jag hittade på sängen. Han skrattade lätt innan han snabbt tystnade igen.

”Ähm, ja” sa han och kliade sig i huvudet innan han satte sig ner bredvid mig. Inte för nära men inte på andra sidan av den stora dubbelsängen heller. En lång tystnad böt ut över oss.

”Vart vill du komma med allt detta?” Jag var den första att bryta tystnaden och han kollade frågande på mig.

”Vad menar du?”

”Jamen, vart vill du komma med allt detta? Vill du att allt ska återgå till så som det var förut? , vill du att jag ska förlåta dig? Eller vill du till och med att jag ska be om ursäkt till dig? Vart vill du komma med allt detta?” frågade jag och viftade med armarna medans jag förklarade.

”Va? Vad skulle du ha att be om ursäkt för?” frågade han förvånat.

”Inte vet jag. Jag bara undrar hur du vill att allt ska sluta mellan oss..” suckade jag.

”Jag vill att du ska förlåta mig först och främst. Sedan har jag fortfarande känslor för dig..” det sista sa han lite tystare och vände ner blicken. Fan. Jag som nästan har lyckats komma över honom helt med hjälp av Harry. Och om man jämför så har jag mycket starkare känslor för Harry än vad jag har för Zayn. Men jag gillar honom fortfarande lite..

”Jag kan förlåta dig på ett villkor” sa jag och hans blick höjdes genast. ”Du måste reda ut saker och ting med Harry” sa jag och hans blick sänktes igen medans han suckade. ”Jag säger inte att du ska vika ner dig för att komma överens med honom. Det jag säger är att ni får kompromissa er fram. Jag ska prata med Harry också” Sa jag och ett litet leende smög sig fram på hans läppar.

”Tack” sa han plötsligt.

”För vadå?” frågade jag förvånat.

”För att du är villig att förlåta mig” sa han sedan. ”Jag vet att det jag gjorde var hemskt och jag lovar att jag aldrig ska såra dig som jag gjorde igen” Vänta? Menas detta med att han tror att vi kommer bli tillsammans igen. För det var inte det jag sa!

”Men det kommer inte bli något mellan oss igen” sa jag sedan och väntade osäkert på hans reaktion.

”Jag hade inte direkt förväntat mig det heller” sa han och flinade mot mig. Jag log bara. Glad över att vi nästan hade rätt ut saker och ting nu. Jag ställde mig upp och tittade runt i rummet. Zayn tittade bara frågande på mig. ”Ska du gå?” fick han fram tillslut med en ledsen ton i rösten.

”Om du vill så kan jag det men det var inte det jag hade tänkt” svarade jag och skrattade lite. Han skrattade med mig.

”Vad får jag om jag hjälper dig att städa upp här” frågade jag och la armarna i kors på bröstet. Han skrattade ännu en gång och verkade fundera.

”En kram” log han lite frågande mot mig medans han sträckte ut armarna. Jag låtsades fundera jag med vilket fick honom att flina.

”Kör till” flinade jag tillbaka och han ställde sig upp och kramade om mig hårt. Nu kände jag den där trygga känslan som jag senast kände hos honom när vi var tillsammans. Jag lutade mitt huvudet mot hans axel och slöt ögonen. Njöt av att vi var sams igen. För det känns skönt att äntligen ha Zayn tillbaka. Kanske inte på samma sett som förut men ändå ha honom vid min sida. Det är något jag har saknat enormt.

Kapitel 56! Känns skönt att jag äntligen fick upp det och att jag lyckades skriva ett kapitel som blev hyfsat iaf. Vad tycker ni? Och jag måste tacka för alla snälla kommentarer jag fick på inlägget viktigt. Det värmde verkligen ska ni veta!