odnovel

---

 

 

Harrys perspektiv:

Gud vad skönt de var att bli sams med Less igen. Jag hade saknat henne så. Tanken på att hon inte var min min var rätt sorgligt eftersom att de var de jag egentligen ville men de var minst sagt skönt att bli vän med henne igen. När maten var helt klar så gick Less upp och väckte Zayn. När dom båda sedan kom ner så satte vi oss alla vid matbordet och började äta. Pannkakorna smakade så gott och jag talade säkert om de för Less hundra gånger medans vi åt.

”Så vad ska vi göra nu?” frågade Less när alla hade ätit upp. Hon klappade sig löst på magen och lutade sig bakåt. När hon drog handen över där hon blev skjuten kved hon till men när hon såg mitt och Zayn oroliga ansikts uttryck log hon bara lugnande.

”Får jag se?” frågade jag med blicken fäst på hennes mage.

”Va? Vad?” frågade hon oförstående.

”Stället där du blev skjuten” frågade jag fortfarande med blicken fäst på hennes mage. På sjukhuset hade hon alltid haft ett sådant därt sjukhus nattlinne på sig så jag hade aldrig fått se hur de såg ut. Ho nickade lite, ställde sig upp, drog upp tröjan och lindade sedan upp bandaget som satt på hennes mage. När de var borta så flämtade både jag och Zayn till. Antagligen av magrutorna som doldes där under och för de stora ärret som var över fem centimeter brett.

”Shit” mumlade Zayn och jag nickade instämmande.

”Har du magrutor?” frågade jag och tittade nu för första gången upp i Less ögon. Hon skrattade lite och nickade. Sedan tittade jag ner på såret. Stygnen syntes väl och de såg ut att gör grymt ont. När både jag Zayn hade frågat lite om både såret och magrutorna började vi plocka undan allt och diska allt vi använt.

Zayns perspektiv:

När Harry hade gått hem så satte sig Less och jag i soffan och började kolla på något ointressant på tv:n.

”Gör de ont?” frågade jag för att bryta tystnaden.

”Lite men de är mycket bättre nu när jag är hemma” svarade Less med ett leende. Jag nickade lite och vände sedan blicken tillbaka på tv:n. Jag hade fortfarande skuldkänslor kvar inom mig för att Less hade blivit skjuten men jag tackar ändå gud för att hon kommer bli helt återställd. Less verkade märka att något var fel för hon tog tag i min arm och tvingade mig att möta hennes blick.

”Vad är de?” frågade hon oroligt.

”Inget” svarade jag och vände bort blicken igen. Men då lyfte hon bara på mitt huvud och tvingade mig att titta på henne.

”Om du fortfarande tycker att de är ditt fel så kan jag tala om att du har fel, okej? Inget av de är ditt fel! De var jag själv som valde att hoppa framför och även om du hade vänt dig om innan så hade du inte kunnat göra något. Du vet med mina magrutor hade jag flyttat på dig hur lätt som hälst” sa hon och blinkade. Jag skrattade lite och hon log.

”Men jag är alvarlig, okej? Inget är ditt fel” jag nickade bara lite och tittade ner. Jag kunde fortfarande inte få de ut huvudet.

”Hallå” sa Less och försökte möta min blick.

”Du” sa hon och började sedan pussa mig lite lätt på halsen. De fick mig både att le och skratta lite smått för att de kittlades. Hon log över att jag äntligen skrattade och kysste mig sedan på munnen.

När vi drogs ifrån varandra så log hon. Jag log tillbaka och sedan vilade hon sitt huvud på min axel. Efter bara några sekunder så hörde jag hur hennes andetag blev djupa och hur sömnen tog över henne. När hon sov så bar jag försiktigt upp henne i min famn och bar sedan upp henne. När jag la ner henne så rörde hon lite på sig men vaknade inte. Snabbt drog jag av mig mina jeans och la mig bredvid henne i bara t-shirt och kalsonger. Jag la mina armar om henne bakifrån och pussade henne på håret.

”Jag älskar dig” viskade jag tyst fast jag visste att hon inte hör de mig.

Jag vaknade av att Less inte låg bredvid mig. Jag slog snabbt upp ögonen och tittade runt i rummet. När jag inte såg henne så kände jag hur paniken steg tills jag hörde massa buller nerifrån köket. De var där hon var alltså. Jag reste mig upp och istället för att ta på mig ett par byxor gick jag bara trött ner. Där nere stod Less och gjorde frukost. Jag suckade lite.

”Du skulle ju vila” sa jag och kramade om henne bakifrån. Hon skrattade lite och vände sig om.

”Jag vet men de är såååå tråkigt” svarade hon tjurigt och nu var de min tur att skratta.

”Men du skulle inte du kunna åka iväg och handla lite mjölk innan allt är klart?” frågade hon och kollade på mig med hundvalps  minen.

”Haha, visst” svarade jag och skrattade. Jag pussade henne snabbt på munnen innan jag gick upp och tog på mig ett par byxor. När jag var klar gick jag ner, sa hejdå, satte mig i bilen och körde sedan i väg till den närmaste mataffären.

När jag var framme så gick jag in i affären och mot mjölk hyllan. När jag hade valt och precis skulle vända mig om så kände jag hur jag gick in i någon. Personen jag gick in i ramlade bakåt på golvet med rumpan först.

”Åh, jag är så ledsen” skyndade jag mig med att säga. Hennes blonda hår låg för hela hennes ansikte så jag kunde inte se hur hon såg ut.

”De är ingen fara” sa hon och ställde sig upp. När jag såg vem de var så blev jag stum.

---

Kapitel 24! Vad tycker ni? I Spanien var de toppen och hur varmt som helst. Nu när jag hade kommit hem så hoppas jag kunna uppdatera varannan dag som förut tills skolan börjar vilket är om en vecka för mig. Jag kommer även försöka med varannan dag då också så vi får se hur de går. Vem tror ni de var Zayn krockade in i? KOMMENTERA mycket nu så ska jag försöka göra kapitel 25 långt!! :)