odnovel

Less Perspektiv:

Jag kan inte fatta det. Nu sitter jag faktiskt på ett plan till Los Angeles! Min största dröm sedan jag var liten. Alltid har jag velat åka dit. I sjuan tror jag det var skrev jag till och med en uppsats om Los Angeles. ’Mitt favorit ställe’ hette den. Och nu, från att ha skrivit om stället ska jag nu åka dit. Få uppleva allt där. Från början så var det meningen att killarna bara skulle stanna där i tre dagar men istället för att få en ledigt dag i Portugal och gå på en intervju där så kommer vi stannar i Los angeles nu i FEM hela dagar! Nästan en hel vecka. Jag log bara av tanken att få spendera fem dagar där men sedan kom jag på att jag satt på ett flygplan och leendet försvann igen. Visst skulle det bli grymt kul med Los Angeles men det gjorde inte att jag tyckte mindre illa om att flyga. Usch. Plötsligt kände jag hur flygplanet guppade till och snabbt tog jag tag i armstöden. Tjejen som satt bredvid mig skrattade lite. Själv blängde jag surt tillbaka.

”Det var inget illa menat men innan så var jag också så där rädd för att flyga” sa hon och log en aning. Jag log halvt tillbaka. ”Jag beter Brook föresten” sa hon och sträckte fram handen.

”Less” svarade jag och skakade löst hennes hand. ”Hur blev du av med det då?” frågade jag och hon rynkade pannan.

”Vad?”

”Din flyg skräck?”   

”Jaha, jag gick till en terapeut som en kompis tipsade mig om” svarade hon. ”Och det funkade faktiskt riktigt bra” log hon. ”För nu är jag inte flygrädd alls”

”Jaha, det var ju bra” log jag. Hon verkade trevlig. Hon hade långt brunt hår och vackra blåa ögon som vilken kille som helst skulle falla för. Och hennes läppar var starkt rödmålade.

”Vad ska du göra i Los Angeles?” frågade hon efter en stund.

”Träffa en kompis” svarade jag och log.  

”Oh, är det möjligen Harry Styles?” log hon. Först nu blev jag lite osäker. Hon kanske bara pratade med mig för att hon var ett fan och ville veta vad som egentligen pågick mellan mig, Zayn och Harry? ”Lugn, jag är inget fan. Min lillasyster älskar killarna så det är därför jag vet vilka dem är över huvudtaget” sa hon. ”Du sitter föresten på min syrras vägg” sa hon sedan och skrattade. Jag skrattade lite tillbaka. Hon verkade trevlig.

”Vad ska du göra själv då?” frågade jag. Jag menar, det skadar väll inte att fråga?

”Jag ska till min mamma. Hon bor där. Jag har inte så mycket kontakt med henne men nu när hon fyller 40 tyckte jag att jag kanske skulle komma och gratta henne i alla fall” sa hon.

”Hur länge sedan var det du träffade henne?”

”Tre år sedan” svarade hon. ”Hon kom och firade mig på min tjugo års dag och innan det hade det gått åtta år” sa hon och ryckte lite på axlarna. ”Men jag lider inte, vi går inte så bra ihop i alla fall” jag nickade lite. Samtalet flöt på och jag berättade bland annat lite om mamma men jag hoppade över att berätta om Britney. Hon berättade att hon är modell och för tillfället bodde hos en kusin i London medans hon gör någon mode grej. Det hela slutade med att vi bytte nummer och lovade att höra av oss till varandra inom snar framtid.

Harrys Perspektiv:

Var är hon? Planet skulle ha landat för en kvart sedan och hon hade ännu inte synts till. Jag sökte med blicken ännu en gång runt över folkvimlet men kunde inte se henne någonstans. Jag kollade åter igen på klockan och nu hade planet landat för nästan tjugo minuter sedan. Och jag kunde inte ringa henne heller för meningen var att jag skulle överraska henne. Jag hade sagt tidigare att jag skulle vara på en intervju och inte kunde komma så att hon skulle ta sig till hotellet själv. Plötsligt såg jag hennes ryggtavla gå mot utgången. Ett leende spred sig på mina läppar. Snabbt sprang jag dit och satte händerna för hennes ögon. Hon skrek till och försökte ivrigt få bort mina händer. Jag skrattade och kramade om henne bakifrån. Mitt skratt verkade försäkra henne att det var jag för jag kände hur hela hennes lilla kropp slappnade av. Jag pussade henne på kinden innan jag släppte henne och hon vände sig om.

”Jag har saknat dig” viskade jag medans jag höll i hennes huvud med båda mina kinder på hennes kinder. Hon log stort.

”Jag har saknat dig mer” viskade hon. Jag log och pussade henne på kinden innan jag tog hennes resväska i min ena hand och hennes i den andra. Hon log mot mig och följde efter mig till bilen. Jag låste upp, la in hennes väska i bakluckan och hoppade sedan in i förarsätet. Hon log stort för sig själv medans hon hoppade in på andra sidan.

”Men skulle inte du på intervju?” frågade hon förvirrar när jag hade startat bilen.

”Nej, jag bara sa så för att jag ville överraska dig” log jag medans jag bakade ut från parkeringen. Hon log nu ännu större.

”Vad?” undrade jag.

”Nej inget” sa hon men leendet fortfarande fastklistrat i hennes ansikte. Jag lät det vara och fortsatte köra. Undertiden satte vi på radion och började sjunga med. Plötsligt hördes första ackorden till ’What Makes You Beautiful’ och båda tittade på varandra innan vi log.

”You’re insecure” sjöng Less högt och jag skrattade åt henne.

”Don’t know what for” Sjöng/skrek jag lika högt.

”You're turning heads when you walk through the door” Sjöng vi båda och skrattade.

“Don't need make up” Skrek Less.

“To cover up” Skrek jag lika högt.

”Being the way that you are is enough” sjöng vi båda och skattade. Vi turades om så tills refrängen kom.

“Baby you light up my world like nobody else
The way that you flip your hair gets me overwhelmed
But when you smile at the ground it aint hard to tell
You don't know
Oh Oh
You don't know you're beautiful” Skrek vi båda och pekade på varandra medans vi skrek den sista raden. Båda skrattade innan vi fortsatte sjunga igenom hela låten. Lagom tills låten började avslutas svängde jag in på parkeringen till hotellet. Jag parkerade och stängde av bilen.

”That's what makes you beautiful” avslutade vi samtidigt och tittade på varandra. När låten sedan var slut satt vi kvar med våra blickar fästa på varandra. Det kändes som allt annat försvann och allt jag såg var Less. Vackra Less. Långsamt flyttade jag mitt huvud närmare hennes. Där stannade jag och väntade på en tillåtelse från henne. Långsamt flyttade hon sig den sista biten och våra läppar kraschade mot varandra. Oj vad detta kändes bra! Våra läppar rörde sig i takt till varandra. Vi avslutade kyssen och ett leende spred sig på hennes läppar. Ett minst lika stort leende spred sig på mina läppar när vi drog oss ifrån varandra. Vi satt länge och bara tittade på varandra. Tillslut tröttnade Less och öppnade sin dörr.

”Nu vill jag hälsa på Lou, Niall och Liam” sa hon glatt. Jag skrattade lite åt henne och öppnade sedan min dörr för att hoppade ut. Jag tog hennes väska och vi gick in genom hotellets dörrar. Inga fans hade fått reda på att vi bodde här än så vi behövde inte ta bakvägen. Vi tog hissen upp och gick vidare in på mitt rum. Hon la ner sin väska och tittade sig sedan runt i rummet. ”Men, vart är Lou och hans grejer?” frågade hon förbryllat.

”Vi fick olika rum för att du och .. Ähm, du skulle komma” sa jag. Juste, jag fick ju inte säga att El också var här. Det skulle ju bli som en överraskning..

”Jag och vem?” frågade hon misstänksamt.

”Nej bara du, vi skulle ju inte ha fått plats alla tre i ett rum” sa jag och drog sedan med henne mot dörren för att hon inte skulle fråga något mera. ”Kom så går vi”

”Okej..” Sa hon ännu mer misstänksamt.

”Niall har rummet här bredvid så vi kan gå in till honom först” sa jag och hon nickade. Jag öppnade dörren utan att knacka och där på sängen satt Niall och Melanie och tittade på tv.

”NIALL!” utbrast Less och slängde sig i armarna på honom där hen satt på sängen. Han skattade åt henne och kramade tillbaka. När hon släppte taget om honom vände hon blicken mot Melanie. Hon räckte fram handen med ett leende på läpparna. Melanie tog den lika glatt.

”Melanie” sa hon och log.

”Less” sa  Less och vände sedan tillbaka blicken mot Niall. ”Hon är söt” sa hon och log. Nialls kinder hettade till så det skrek om det.

”Och våran stylist” sa han general.

”Jaha” sa Less och skrattade lite. Jag skrattade med henne. Hon reste sig upp och började gå mot mig där jag stod i dörr öppningen. ”Vi går över till dom andra killarna och säger hej” båda nickade. ”Och, ta det lugnt nu” sa hon och blinkade med ena ögat åt Niall innan hon stängde dörren efter oss. Innan dörren helt gick igen såg man hur Nialls ansikte ännu en gång hettade till och hans kinder blev röda som en tomat. När vi kom ut i korridoren igenbrast vi båda ut i skratt så vi knappt kunde andas.

”Såg du hans ansikte” skrattade Less.

”Ja, haha. Rött som en tomat” skrattade jag tillbaka. När vi hade lugnat oss en aning gick vi vidare till Louis dörr. Utan att knacka även här slet jag upp dörren. Dom syntes inte till men sedan hördes ljud utifrån balkongen. Vi gick ut och fann Eleanor halv ligga i Louis knä med läpparna tryckte mot hans. Blixtsnabbt hoppade dom ifrån varandra när dom märkte att vi kom ut.

”LOU, EL!” skrek Less lika högt som inne hon Niall. Hon sprang fram till dom och slängde armarna runt båda två samtidigt. Dom skrattade lättat för att det bara var vi och kramade tillbaka.

”Less, vi har saknat dig” sa Eleanor när dom slutligen släppte varandra.

”Jag har saknat er med” sa Less och kramade om båda två var för sig.

Kapitel 55! Var meningen att detta kapitel skulle ha kommit på julafton men hann inte klart.. Sedan har jag firat jul 25:de och 26:de så hade inte riktigt tid att skriva då. Om ni undrar varför så kan jag dra en snabb förklaring. Min mammas och pappas släckt går inge bra ihop så då måste vi fira jul med dom olika gånger. Så på julafton firade jag bara med familjen, den 25:de med pappas släckt och den 26:de med mammas släckt. Så är ganska trött på julmat vid det här laget.. Haha. Men iaf, nu kom iaf kapitel 55. Vad tycker ni? Jag vill gärna ha kritik! KOMMENTERA så får vi se när kapitel 56 kommer. Och god fortsättning! ;)