odnovel

”Du ska alltid vara så jävla överbeskyddande! Du fattar tydligen inte att man behöver göra misstag för att lära sig saker! Och hela mitt liv då jag har känt dig har du varit så här, ibland önskar jag till och med att vi aldrig hade träffats!” Jag ryggade tillbaka av att få dom orden spottade i ansiktet. Jag tittade honom i ögonen och inte långt där efter kände jag hur tårarna började rinna. En tår fick snabbt sällskap av tiotal till. Han förstod ganska snabbt vad han egentligen hade sagt och skulle precis rätta till det när jag vände på klacken och sprang där ifrån.
”Less!” hörde jag honom skrika efter mig flera gånger men jag brydde mig inte utan bara fortsatte att springa. Mina tårar blev allt fler och de blev svårare att se men de kvittade just nu. De viktigaste var att komma fort där ifrån. Att slippa se honom något mer.
”Less! Snälla stanna!”
”Less!”

Jag vaknade upp helt kall svettig. Dagen då allt hade gått så snett hade jag drömt mardrömmar om var eviga dag sen de hände. Gemma satte sig kvickt upp bredvid mig och kramade om mig hårt.

”De är lugnt gumman, jag finns här för dig” viskade hon tyst i mitt öra. Hon strök med handen upp och ner över min rygg. Jag kunde känna hennes närhet men inte se henne för de var helt kolsvart i rummet så de var antagligen mitt i natten. Så här var de ända sedan han sa de. De som sårade mest. Då han hade blivit tillsammans med en tjej som jag hade sett var falsk från första början men han inte hade trott på. Han var den ände som inte såg de. Och en dag lämnade hon honom utan andledning och jag fanns såklart där för honom. Jag hade sagt att hon bara var en idiot och att de fanns så mycket bättre tjejer där ute. De var då han hade skrikit mig i ansiktet. Nu i efterhand tror jag inte att han var sur på mig överhuvud taget. Jag tror att han var sårad och ledsen över lag och inte hade någon annan att ta ut sin ilska på. Så då blev de på mig han tog ut den.. De var dagen innan han skulle flytta hemifrån och börja i de där dumma bandet. Jag ska i för sig inte säga något för de var jag som hade sagt till honom att söka till X factor. Han hade kommit med och blivit i hopp satt med fyra andra killar. Han skulle flytta dagen efter men jag hade inte ens kommit till flygplatsen och sagt hejdå. Jag ville inte se honom då och jag tvekar på om jag vill de nu heller. Varje gång han hade kommit hem så hade jag varit någon annanstans för att slippa honom. Hans mamma hade sagt att varje gång han var och är här hade han letat lite efter mig men hade sedan gett upp när han inte hittat mig. Han hade i för sig ringt mig varje kväll i hela två års tid men jag hade inte svarat honom någon gång. Efter att han stuckit hade jag börjat dränka mina sorger i två saker. Jag hade tränat sönder mig själv så jag är nu mer vältränad en någonsin och jag hade börjat skära mig själv. Träningen hjälpte verkligen men samtidigt skärningen också. Jag hade dock lovat Gemma att försöka låta bli att skära mig. Då de några gånger hade lett till att jag fått ligga på sjukhus. De hade varit svårt i början men nu varje gång jag känner de minsta suget efter att skära mig själv går jag bara till gymmet och sen finner jag inget behov av de på ett tag där efter. Jag hade även haft ät störningar i några månade men hade tvingat i mig mat när jag märkte hur jobbigt de blev. Nu äter jag desto mer men fortfarande inte jätte mycket. Jag hade även försökt att dränka min sorg i andra saker som olika aktiviteter, jobb, festande och mycket annat men när jag märkte att träning var de bästa satsade jag 100% på de.

Jag vaknade upp ur mina tankar när Gemma sakta släppte mig.
”Hur är de?” frågade hon oroligt och la armen över mina axlar. Jag ryckte lite lätt på axlarna och la mig ner igen. Jag tog upp min mobil för att kolla vad klockan var. 05:37 visade den och jag suckade.  Jag reste mig upp ur sängen för jag visste att jag ände inte skulle kunna somna om igen.
”Vart ska du?” frågade Gemma fast hon nog visste vart jag skulle.
”Gymmet” svarade jag innan jag lämnade henne ensam i sitt rum. Så här var de ofta att jag stack så jag tror inte att hon vart så särskilt förvånad. Jag gick ner för trappan och märkte att hela huset fortfarande sov så jag smög tyst ut genom dörren. Jag gick ut på trottoaren men svängde in efter kanske två meter igen eftersom att mitt hus var granne med de jag nyss var inne i. Jag gick in genom dörren och i även detta hus var allt helt dött. Jag smög upp till mitt rum och tog försiktigt med mig tränings väskan innan jag lämnade rummet igen. Jag gick ner för trappan och ut genom dörren. När jag kom ut gick jag förbi det huset jag sov i och sen vidare till busshållsplatsen. När jag kom fram såg jag att bussen skulle gå om någon minut så jag satte mig snällt och väntade. Jag tänkte på min syster men slog snabbt bort den tanken när jag såg bussen komma. Jag ställde mig upp och när den stannade klev jag på och betalade. Busschauffören hälsade glatt och när jag kom in såg jag att de inte var en ända kotte där inne förutom mig och busschauffören. Jag satte min ner i mitten av bussen och tog fram mina hörlurar som jag tryckt ner i fickan innan jag gick. Jag satte i dom i öronen och tittade sedan ut genom fönstret. Där ute hade solen knappt gått upp än men de såg ändå ut att bli en bra dag.

Vi låg där och bara höll om varandra. Under oss var de halv fuktigt gräs och några enstaka blommor. Jag tittade honom djupt i ögonen och log. Han log sitt bländande vackra leende tillbaka och pussade mig snabbt på munnen. Jag log nu ännu större och vände sedan tillbaka blicken mot molnen igen.
”Ser du den? De ser ut som en glasstrut” sa jag och han kollar där jag pekar.
”Aha, de gör de faktiskt. Men kolla där då! De ser ut som en sko” jag kollade där han pekade och nickade sakta. De såg faktiskt ut som en sko. Jag log och drog mig sen närmare honom. Han kramade om mig hårdare och kollade mig sedan allvarligt i ögonen med ett svagt leende på sina vackra läppar.
”Jag älskar dig, Lesley” sa han och jag log mot honom.
”Jag älskar dig mer” svarade jag och nu log han ännu större.

”Hallå!” Jag ryckte till och min blick fastnade på busschauffören som hade stannat där jag skulle av. Han log ett finurligt leende mot mig och jag log tillbaka och tackade. Den här bussen åkte jag nästan varje dag och de brukar variera mellan två gubbar/killar som kör. Båda visste vart jag skulle av och om jag glömde att trycka stannade dom där i alla fall. När jag kom ut gick jag ett par hundra meter tills jag kom in till ingången. De var de här jag gillade att man kunde komma så här tidigt och dom hade ändå öppet. När jag hade betalat gick jag in och bytte om och sedan ut till själva gymmet. Där ute var de bara en tjej i kanske tretti års åldern och hon såg ändå ut att vara i princip klar. Jag gick till löp bandet och satte på de. Jag började springa och medans jag sprang tänkte jag på hur mycket jag egentligen har ändrats på två år. Förut var jag blyg, osäker mot dom jag inte kände, hade verkligen ingen självkänsla och var väldigt otränad. Jag var inte tjock utan smal men jag hade inga muskler. Jag hade lyckats rätta till tre av fyra saker vilket var ganska bra. Blyg var jag inte så mycket längre utan folk får tycka vad dom vill om mig, huvudsaken är att jag är mig själv. Jag är inte heller så osäker som jag var innan mot folk jag inte känner, för dom får ta mig som jag är eller låta bli att vara med mig över huvud taget. Vältränad är jag nu och om man jämförde med förut så tror man inte att de är samma person. Självkänslan är dock inte den bästa. Jag är aldrig nöjd med mig själv. Om jag tränar och tar ut mig jätte mycket är jag ändå inte nöjd för jag tycket att jag kunde gjort de lite bättre och såna saker. Men jag jobbar på att förbättra de.

När jag hade sprungit i en halv timme orkade jag inte mer och stängde av. Jag stretchade lite innan jag bestämde mig för att gå och duscha. När jag kom in i omklädnings rummet stod där två tjejer några år äldre än mig som jag mycket väl kände igen. Dom brukade vara här några gånger i veckan och jag brukade oftast se dom. Båda tittade frågande på mig och jag förstod vad dom menade.
”Sprang” svarade jag och dom log mot mig. När dom var klara sa dom hejdå till mig och jag gick in i duschen. När jag stod där med vattnet rinnande över mig granskade jag min mage. Den hade ganska stora magrutor nu som jag var stolt över. Jag hade kämpat för att få dom och nu äntligen hade jag de. Men dom kunde såklart bli större och mer vältränade så då är de bara att ligga i. När jag schamponerat håret och balsamerat de gick jag ut. Jag torkade håret lite snabbt och klädde på mig. Eftersom att jag inte hade orkat byta om innan jag gick hit så hade jag mina pyjamas byxor och en t-shirt med en jacka över så nu fick jag ta fram dom kläderna jag hade packat ner i går. De var ett par vanliga jeans och en stickad tröja. Jag tog snabbt på mig de innan jag lämnade tränings lokalerna. Väl utanför gymmet kände jag att jag inte hade någon lust att ta bussen så jag bestämde mig för att gå. Jag gick åt de hållet jag skulle gå för att komma hem men efter några hundra meter stannade jag utanför ett kafé. Jag beställde två kaffe att ta med och gick sedan ut igen. När jag kom hem gick jag rakt in till Gemma som fortfarande låg och sov. Jag skakade henne lätt och hon mumlade något.
”Jag har köpt kaffe till dig” sa jag med lockande röst och hon slog snabbt upp ögonen. Hennes mungipor formade ett stort leende och jag räckte över den ena mot hennes utsträckta hand. Hon tog i mot den och började smutta lite försiktigt på den.
”Tack” sa hon vändligt och flyttade sedan lite på sig så att jag skulle kunna sätta mig bredvid henne.
”Så hur gick de i dag då?” frågade hon och log.
”Bra” svarade jag lätt och fortsatte sedan dricka ur min kaffe mugg. Hon nickade och sedan förblev de tyst. De ända som hördes var ett och annat sörplande. Efter kanske tio minuters tystnad bestämde jag mig för att gå hem. Jag sa hejdå till Gemma och hon tackade igen för kaffe. Hon pussade mig lite lätt på munnen och jag gick sedan ut. De var en lite konstig relation jag hade med många människor, vi pussade liksom varandra på munnen.
När jag kom hem gick jag direkt in på mitt rum. Jag la mig ner på sängen med huvudet tryckt mot kudden. Jag kramade om en tjocktröja han glömt här och drog in hans mjuka doft. Jag suckade tungt och började sedan le när jag tänkte på alla roliga saker vi gjort tillsammans under alla år. Jag la mig sedan med huvudet uppåt så jag kollade rätt upp i taket. Jag saknar honom riktigt mycket. Jag saknar min Harry.