odnovel

Less perspektiv:

Jag bakade lite och kollade sedan honom i ögonen. Jag bestämde mig för att låtsas som att jag inte kände igen honom så jag gick fram till den andra killen som kom in. Han pussade mig han med på kinden och sa sitt namn.

”Louis” jag log och skulle precis säga mitt namn när Harry avbröt mig.

”Less”

”Ja de är mitt namn de” sa jag och satte mig sedan ned.

”Och vad heter du?” frågade jag och kollade undrande på Harry. Hans lilla hopp som lös i hans ögon slocknade och jag kände mig lite elak men tror ändå att de är bäst så.

”Harry” sa han väldigt tyst och tittade skamset ner. Jag nickade lite och började sedan med frågorna. Jag frågade de där med naveln som jag tyckte var helt onödigt men var tvungen att fråga och sedan några till. Allt gick bra men Harry var väldigt tyst hela tiden.

”Så dejtar ni någon just nu?” frågade jag och kollade först på Zayn. Han skakade på huvudet och desamma gjorde Niall.

”Jag har flickvän” sa Louis och Liam samtidigt och jag log. Sedan vände jag blicken mot Harry.

”Nej” sa han och jag blev lite förvånad eftersom att jag såg en bild på han och en tjej för bara en vecka sedan men tänkte att dom kanske ville hålla de lite lågt så jag släppte ämnet och frågade lite annat.

”Nu fem snabba, okej?” frågade jag och alla log taggat.

”Vem tar mest ansvar?”

”Liam” sa alla i mun på varandra och jag skrattade.

”Okej, Vem står längst framför spegeln på mornarna?”

”Zayn” Zayn skrattade lite och desamma gjorde jag.

”Vem har bäst aptit?”

”Niall”

”Roligast humor?”

”Louis”

”Och sista, vem är den flörtigaste?” sa jag och blinkade med ena ögat.

”Harry” skrek alla och jag kollade på honom. När jag mötte hans blick log han osäkert mot mig. Jag ignorerade de och fortsatte med mina frågor. När jag bara hade två frågor kvar brast de i Harry och han sprang snabbt ut. Alla kollade lite undrande på varandra och jag kände hur även jag var nära till tårar.

”Jag går, jag känner honom bäst” sa Louis och ställde sig upp.

”Nej, de gör faktiskt jag” sa jag och sprang efter Harry. I farten hann jag se hur chockad Louis och alla andra blev men de struntade jag i. Jag sprang ut och efter att jag hade sprungit igenom nästan hela den snirkliga korridoren såg jag honom och skrek hans namn.

Harrys perspektiv:

Jag sprang ut ur rummet för jag klarade inte längre av att sitta där och låtsas som ingenting. Jag älskar henne fortfarande men de verkar inte ens som att hon kände igen mig. Hon hade förändrats så mycket men långt där inne såg jag ändå min gamla Less. När jag nästan var framme hörde jag henne skrika mitt namn och jag vände mig hastigt om. Där kom Less springande i mot mig i full fart. Hon stannade mitt framför mig utan att säga något. Hennes ögon var glansiga och från mina rann de redan tårar.

”Förlåt” viskade jag tyst. Hon kollade upp på mig och kramade sedan om mig. Hennes kram var betydligt lösare en vad dom brukade vara men jag brydde mig inte. När jag släppte henne såg jag ett litet osäkert leende på hennes läppar. Jag log stort mot henne. Men hon kollade bara osäkert tillbaka.

”Du vet att jag inte menade något av vad jag sa” sa jag men hon skakade bara på huvudet. Hon tog ett steg tillbaka från mig och kollade ledset på mig.

”Kanske inte. Men du vet inte hur sårad jag blev” sa hon. Hon stannade en stund och kollade in i mina ögon men när jag inte kom på något att säga vände hon mig sedan ryggen. Hon gick tillbaka mot dörren jag sprang ut ifrån men jag han i kapp henne innan hon kom fram.

”Så du ska bara gå nu?” sa jag halv irriterad. Hon ryggade tillbaka och gick sedan in genom dörren. Jag följde ledset efter. Hon plockade ihop sina grejer och killarna kollade förvånat på henne.

”Intervjun är slut” sa hon och sprang sedan ut genom dörren. Innan hon var borta såg jag att de rann tårar ner för hennes kinder. De gjorde ont att se henne gråta och de gjorde så att jag började gråta ännu mera. Louis var snabbt framme och kramade om mig. Han drog mig över ryggen men de hjälpte inte. Jag snyftade bara mer.

”Vem var de?” frågade han försiktigt.

”Less.. Den Less” sa jag och han ryckte till och släppte mig. De såg ut som att han tänkte och efter en stund kramade han om mig igen.

”Jag kommer aldrig mera få se henne” snyftade jag mot hans axel.

”Vi ska hitta henne” sa Louis bestämt och jag hörde på hans röst att han verkligen menade vad han sa. Jag släppte honom och log svagt. Dom andra killarna förstod tydligen också och gick fram och kramade om mig.

”De här var sista intervjun idag så om ni vill kan ni gå tillbaka till hotellet” sa Paul efter en liten stund. Han fattade nog ingenting men sa inget om de vilket var skönt. Vi alla nickade och sedan visade en av killarna som jobbade där oss till bakdörren. Där var de inga fans vilket var skönt nu när jag var helt rödgråten. Vi gick den lilla biten till hotellet och sedan in. Louis bad oss vänta och gick sedan fram till receptionen. Han började prata med tjejen som stod där och efter en liten stund vinkade han även dit mig.

”Vad heter hon?” frågade han när jag kom fram. Jag kollade undrande på honom.

”Ja, vad heter hon? Hon såg en tjej med brunt hår springa upp gråtande och undrar vad hon heter så kan vi få rums numret” sa han och jag log.

”Lesley. Lesley Jones” sa jag och log. Hon nickade och slog sedan in något på sin dator.

”Våning fyra rum 105” sa hon och log. Jag log tillbaka och Louis klappade mig på ryggen och log han med. Jag tittade på Louis och sedan började han och jag gå upp till Less rum medans dom andra killarna skulle gå till sina rum. Vi tog hissen upp och gick igenom korridoren tills vi kom fram till rum 105. När vi stod utanför kände jag kur mitt hjärta dunkade fortare.

Less perspektiv:

Efter att jag hade rusat ut ur rummet hade jag sprungit till hotellet. Fan. Varför skulle jag träffa honom? Och i så fall varför just nu och så här? Jag sprang in i rummet och slängde mig i sängen. Jag la huvudet i kudden och började stor gråta. Jag låg där ganska länge tills jag ställde mig rak lång upp. Varför ligga här? Varför ödsla tid på någon jag inte känner längre? Jag gick snabbt och tog på mig mina tränings kläder. När jag precis skulle ta på mig skorna hör jag att de knackar på dörren. Jag ställde mig upp och tittade i de lilla titt hålet som fanns i dörren. Perfekt, vem var de om inte Harry och en av dom andra killarna. Jag suckade och satte mig ner. Hur skulle jag nu ta mig ut? Jag bodde på fjärde våningen så de går ju inte direkt att hoppa. De knackade igen och jag suckade. Jag satte mig ner på sängen och väntade. Någon gång skulle dom ge upp. De knackade igen och igen och igen. Tillslut ställde jag mig upp och tittade igen. Då satt dom båda mot väggen mitt emot.

”Snälla öppna, jag vet att du är där” ropade Harry och jag kunde se att de rann tårar ner för hans kinder. När jag såg honom gråta var de väldigt svårt att hålla tillbaka sina egna men jag lyckade. Jag tog mig mobil och sedan hörlurarna i ett fast grepp i ena handen. Sedan tog jag nästan sats. Jag öppnade dörren snabbt, gick ut och smällde sedan igen den. Efter de började jag springa mot de hållet trapporna och hissen låg åt. Efter mig såg jag Harry och Louis. Jag sprang fram till hissen och tryckte men när jag märkte att de tog för långt tid tog jag trapporna. När jag var nere kände jag hur två armar kramade om mig. På doften att gissa visste jag att de var Harry. Jag slet mig logg och kollade in i hans ögon. Dom var svullna av alla tårar. Jag ville inte stå här längre så jag började springa igen. Jag sprang mot utgången och denna gång hann Harry inte ifatt mig. När jag kom ut Sprang jag bort mot en park. Jag sprang fort vilket var skönt. Bara rensa tankarna på allt. Men efter tjugominuter vände jag och sprang tillbaka.

När jag kom tillbaka till hotellet satt Louis och Harry och sov utanför min dörr. Jag drog sakta upp den och gick in. Dom lyckade inte vakna vilket underlättade en del. När jag var inne pustade jag ut och slängde dom svettiga träningskläderna mitt på golvet. Sedan gick jag in i duschen. Jag tänkte på allt och inget tills jag var färdig. Då gick jag ut och satte på mig underkläder. Jag torkade snabbt mig långa hår och gick sedan och la mig i sängen. Jag tog upp mitt fotoalbum som jag har med mig överallt och började kolla i de. Efter en liten stund kom de upp en bild på Brianna. Min stora syster. Tankarna flödade tillbaka på den dagen hon dog och jag snyftade högt. Hon var allt jag hade kvar och fanns alltid där för mig. Hon hade alltid varit som min förebild, henne jag såg upp till och när jag var mindre alltid ville vara som. När hon gick bort försvann även en del av mig. Halva mig hade redan försvunnit när Harry flyttat och sedan andra halvan med. Då var de som att hela min värld rasade samman. Jag var helt förstörd och eftersom att varken mamma eller pappa någonsin har varit där och stöttat mig blev Anne som min mamma och Gemma som min syster. Gemma hade sedan dess varit som min bästavän och syster. Då blev de hon som alltid fanns där för mig. Jag snyftade och reste mig upp. Jag gick fram till spegeln och granskade mig själv. Varför skulle allt hända mig? Varför kunde jag inte ha föräldrar som brydde sig om mig, en syster som fortfarande levde och en bästa kompis som inte behövde lämna mig för att bli super stjärna. Men jag hade förstås Gemma och Anne vilket jag var väldigt glad över. Jag granskade mig själv i spegeln och tittade på min vänstra arm. Den hade massa ärr på sig. Jag drog lätt fingrarna över dom och kände hur de var alldeles bukligt. Jag rös till och drog bort handen. Jag suckade och tänkte precis gå tillbaka till sängen när de knackade på dörren. Jag gick med långsamma steg fram och kollade igenom titthålet. Nu var de bara Harry som stod där, den andra killen hade antagligen gett upp. Vilket Harry också borde göra. Jag gick besviket tillbaka till sängen och la mig. Sängen var varm och skön så jag gosade ner mig ordentligt och sedan dröjde de inte länge innan jag hade somnat till de knackande ljudet.

Så här är Kapitel 5! Hoppas ni tyckte att de blev bra och jag vet att de är lite konstig text men lovar att fixa de sedan. Ska nu till mitt landställe och vet inte riktigt när jag kommer hem men ska försöka att skriva iaf om jag får någon mottagning.

KOMMENTERA!!