odnovel

Moments Kapitel 42

Kategori: Allmänt

 

Senaste:

Han satte händerna för ansiktet och hela hans kropp började skaka. Nu kunde jag inte låta bli längre. Jag drog in honom i min famn och kramade om honom hårt med ena armen medans min andra hand strök honom över håret. Han gjorde ingenting för att komma loss utan lutade bara huvudet mot min axel och grät ut. Han skakade vilket gjorde så att även en tår rann ner för min kind. Det gjorde ont att se honom så här och även veta att jag var delaktig i det. Om inte jag hade träffat Zayn igen hade det inte blivit såhär. Han hade fortfarande varit lycklig och tillsammans med Less. Less som var tusen gånger bättre en mig. Jag kramade om honom hårdare och viskade tröstande ord.

”Det kommer bli bra, jag lovar. Vi kommer hitta henne” viskade jag och pussade honom på huvudet.


 

Less perspektiv:

Jag förde rakbladet mot handleden men stannade kanske en halv centimeter ifrån. Jag tog ett djupt andetag innan jag drog rakbladet mot huden. Det sved till och jag log. Jag gjorde det igen innan jag letade upp bandaget jag hade haft innan. Jag hade gått ner till receptionen och sagt att jag hade stukat handleden och där efter fått de. Det var redan massa torkat blod på det och när jag lindade det runt handleden blev det bara mer. När det sedan var klart tittade jag på klockan. Halv sju på morgonen visade den. Som vanligt hade jag inte kunnat sova och gått upp. Jag letade fram mina träning kläder och satte på mig dom. Men istället för att springa i min långärmad som jag brukar göra så tog jag bara t-shirten jag hade under. Sedan satte jag på mig löparskorna och sprang ner för allt trappor. När jag väl kom ut började jag springa. Jag trodde att det gick ganska bra tills jag började tänka på sista gången jag hade sett Zayn. Naken tillsammans med Amber. Tårarna började rinna och jag ökade farten. Snabbt sprang jag nu. Det var inte många ute. Bara ett par stycken lite här och var. Mina andetagen blev mer och mer hackiga av all gråt. Tillslut sprang jag inte längre utan joggade och andades tungt. Hela tiden fick jag stryka dom förbannade tårarna ur vägen så jag kunde se något. Och för att inte snubbla vände jag blicken till marken. Jag sprang så snabbt jag kunde utan att inte ramla framstupa. Tårarna sprutade och jag snyftade högt. Om någon skulle se mig nu skulle dom säkert tro att jag var sinnes sjuk. Plötsligt känner jag hur jag springer in i något. Utan någon kraft att ta emot mig ramlar jag. När jag är bered på den hårda marken känner jag ett par armar runt mig. Dom drar upp mig och in i sin trygga famn. Först visste jag inte vem det är men sedan kände jag doften. Den som jag hade längtat efter så otroligt mycket men inte ville erkänna för mig själv. Jag snyftar högt och håller i mig hårt i Harrys tröja. Som att jag är rädd att han ska försvinna. Han håller om mig minst lika hårt och de känns som att jag ska gå av på mitten. Men ändå är det den skönaste känslan och någonsin har känt. Han håller om mig länge och hårt. Jag känner hur något droppar i min panna. Först tror jag att det har börjat regna men när jag tittar upp ser jag att det är Harry. Har gråter. Jag trycker mig längre in i hans famn och han kramar om mig hårdare.

”Förlåt” snyftar jag tyst fram. Han stryker mig över ryggen utan att säga något. Han kanske inte hörde vad jag sa?

”Jag är så ledsen” säger jag nu högre och skakar. Om inte Harry skulle hålla i mig hade jag inte haft någon kraft alls att stå upp.

”Ingenting är ditt fel, du har inget att vara ledsen över” säger han och hans röst är hes. Som den är på morgonen. Eller i för sig. Det är ju fortfarande morgon. Han släpper mig och då märker jag hur mina knän viker sig. Han fångar upp mig snabbt innan jag hinner falla till marken. Han skrattar lätt vilket för mig att le stort. Han kramar mig en stund till innan han lyfter upp mig i hans famn. Jag gömmer ansiktet i hans hals medans han börjar gå. I vanliga fall hade jag erbjudit mig att gå själv men eftersom att jag inte ens kunde stå själv. Hur skulle jag klara att gå? Jag grät inte lika mycket längre men tårarna rann fortfarande sakta. Jag struntade i att torka bort dom utan lutade mig bara tillbaka mot Harrys hals och andades in hans doft. Den lugnade mig mycket mer en skärningen hade gjort. Juste skärningen. Jag kollade ner på min arm som hängde i luften helt fritt. Inte en chans att han inte hade märkt av den. En lite suck slank ur min mun innan jag åter igen vände huvudet mot Harrys hals. Plösligt känner jag hur Harry går upp för några trappor. Jag kollar mig förvirrat omkring och upptäcker att vi står utanför hans och Louis ytter dörr. Då måste jag ha sprungit längre en vad jag hade lagt märke till. Harry drog upp nyckeln ur ena byxfickan medans han försökte hålla i mig så gått han kunde. Det gick förvånansvärt bra. Dörren gled upp utan nästan något ljud alls. Han bar in mig i hallen och sedan vidare mot badrummet. Utan att säga något lät jag honom bära in mig och försiktigt sätta ner mig på toa stolen. Han satte sig på huk framför mig och strök mig över kinden.

”Först tycker jag att du ska ta ett bad och sedan äta något” sa han. Jag nickade. Han ställde sig upp och såg ut att fundera på om han skulle hjälpa mig eller om han skulle gå ut och låta mig vara ifred. Tillslut såg det ut som han hade bestämt sig när han hade tittat på mig en stund. Han böjde sig ner och började knyta upp mina skor, när han gjort de tog han av mig strumporna. Han sträckte ut sina armar mot mig innan han greppade mina händer. Han hjälpte mig upp och när jag skulle stå själv hade jag nästan ingen ork till det alls. Först då märkte jag hur mycket allt detta hade tagit på mina krafter. Han tog tag om min midja där mitt linne började och kollade frågande på mig. Jag log tacksamt och han började dra av det. I vanliga fall hade jag rodnat men nu var jag tvungen att lägga all min kraft på att stå upp och inte falla ihop. När linnet var av drogs hans händer till min midja igen, fast nu tog han tag om mina byxor. Han kollade frågande på mig igen och jag nickade. Han drog ner byxorna tills dom var vid mina fötter, där fick jag lyfta ett ben i taget medans jag höll i hans huvut för att inte ramla. När även dom var av stod jag endast i underkläder framför honom. Hans blick vandrade upp och ner över min kropp ofrivilligt. När han sedan mötte min blick rodnade han villt. Jag kunde inte låta bli att le åt hur söt han var. Han tittade ner i golvet innan han gick fram till badkaret och satte på vattnet. När vattnet träffade badkarets hårda yta lätt det någon vansinnigt i början.

”Vänta här” sa han innan han försvann ut ur badrummet.

”Vart skulle jag annars gå” mumlade jag och skrattade tyst för mig själv åt min tråkiga kommentar. Snart dök Louis huvud upp i dörren. Först såg han trött och nyvaken ut men när han såg mig var det som att han blev klarvaken. Han drog chockat efter andan innan han snabbt gick fram till mig och drog in mig i hans kram. Lou hade jag som med alla anda killar kommit väldigt nära så det kändes bra att äntligen få se honom och känna hans doft. I hans famn var jag också trygg men på ett helt annat sett än hos Harry. Svårt att förklara men så var det.

”Du förstår inte hur oroliga vi har varit för dig” viskade han och kramade om mig hårdare. Först nu märkte jag att de hade börjat rinna tårar längst mina kinder igen. Mest av saknad. Jag hade saknat alla killarna så mycket, eller nästan alla iaf.. Jag kramade om honom tillbaka innan han släppte mig. Han hade kvar sina händer på mina överarmar och höll mig på en armlängds avstånd.

”Lova att aldrig försvinna sådär igen” sa han allvarligt men jag såg också rädsla i hans ögon. Jag nickade. ”Om du inte vill komma till mig så kom till Harry, okej?” jag nickade igen och han böjde sig fram för att pussa mig på pannan. Han log mot mig och utan att jag bestämde över det själv spreds ett leende på mina läppar med.

”Åh herregud, Less!” hörde jag en röst som jag väl kände igen. Jag vände förvånat huvudet mot dörren igen där Gemma kom rusande emot mig. Hon slängde armarna om mig och kramade om mig hårt medans hon gungade oss från sida till sida. I ögonvrån såg jag hur Lou så ljudlöst han kunde lämnade badrummet och stängde dörren efter sig.

”Gemma, vad gör du här?” frågade jag samtidigt som jag borrade ner huvudet i hennes hår.

”Harry ringde mamma i telefon och grät och då råkade jag höra det. Han berättade om att du var borta och han var verkligen helt förstörd. Så då bestämde jag mig för att åka hit och både ta hand om honom och leta efter dig” viskade hon. Jag nickade svagt. Tanken av att Harry hade gråtit på grund av mig gjorde ont men samtidigt att veta att han hade brytt sig så mycket om mig värmd verkligen. Gemma släppte mig och stod sedan och tittade på mig. ”Du ser inte ut att ha ätit på flera dagar” skämtade hon. Jag tittade snabbt och lite skamset ner i golvet.  ”Men herregud Less, inte igen” sa hon och jag tittade upp. Hon hade blicken på min arm. Jag suckade och tog bak den bakom ryggen så hon inte skulle se den fast än jag visste att hon redan hade det. ”Har du både slutat äta och börjat skära dig igen?” frågade hon tyst så att inte dom andra skulle höra. Jag nickade sakta med blicken fäst i golvet igen. Utan att säga något gick hon fram till mig. ”Harry skulle göra något att äta och undertiden skulle du försöka ta ett bad sa han till mig” jag nickade igen. Hon gick fram till mig och pekade på mina underkläder. Som att ’ska jag hjälpa dig eller kan du själv’. Utan att säga något vände jag mig om. Jag kände hennes kalla händer på min rygg medans hon knäppte upp min sport BH. Hon hade sett mig naken förut i t.ex. duschen på gymmet så jag orkade inte bry mig. När den var av vände jag mig och hon drog ner mina trosor. ”Det här känns konstigt” skrattade hon. Jag nickade fast hon inte  kunde se det.

”Kan man säga” hon skrattade och ställde sig upp igen. Hon tittade på min arm och jag visste exakt vad hon ville göra. Ta bort bandaget så hon kunde se hur illa det var. Jag höll fram armen och hon tog försiktigt tag i den. Hon började linda upp de blodiga bandaget och när hon sedan kom fram till armen ville jag inte ens se själv. Hon drog lätt efter andan medans bandaget träffade golvet. Utan att jag egentligen ville tittade jag på armen. Den var blodig och ganska djupa sår visades. Hon släppte armen och tog sedan tag i min hand. Hon hjälpte mig ner i det varma vattnet och när armen träffade vatten ytan skrek jag till. Det sved som bara den. Som tur var så var det skum i vattnet så jag behövde inte bli mer äcklad av att titta på den hela tiden.


 Nu är ÄNTLIGEN kapitel 42 uppe. Har grymt dåligt samvete så det finns inte. Har gått en hel vecka sedan jag la upp kapitel 41. Hittade inga bra bilder så det fick bli några som passade hyfsat iaf. Har sov morgon i morgon så ska börja kapitel 43 då. Har inte hunnit rätta men ska göra det. Kommentera!

Kommentarer

  • Sαиdяα ツ ♥ säger:

    Så sjukt bra! Värt att vänta på! <3

    2012-11-12 | 21:33:38
    Bloggadress: http://sandraellaa.blogg.se
  • Angie säger:

    Jättebraaa! Skönt att hon har kommit tillbaka till de andra nu. Längtar till nästa! :D

    2012-11-12 | 22:06:37
    Bloggadress: http://anotheronedfic.blogg.se
  • Moa säger:

    Super bra! Sjukt vad bra du är!! :)

    2012-11-15 | 20:43:57

Kommentera inlägget här: