odnovel

Senaste:

”Förlåt men jag har inte hittat henne” sa han dystert. Jag nickade lite och sket i om han inte kunde se mig eller inte. ”Jag tycker vi ska ge upp för idag och sedan fortsätta tidigt i morgon när de är ljust igen. Jag menar, hon är ju ingen fem åring längre. Hon klarar sig”   

Jag suckade för mig själv innan jag nickade igen.

”Ja de kanske är bäst så” svarade jag dystert. Vi la på när vi hade bestämt och jag skulle hämta upp Niall som hade beställt mat medans Lou skulle hämta upp Liam och Niall som tydligen fortfarande letade. Svängde och började köra åt de håll Niall befann sig åt och suckade sedan. Tänk om Less skulle vara borta i flera dar? Flera veckor? Månader? År? Jag gav mig själv ett mentalt slag på kinden bara av min tanke innan jag fokuserade på vägen igen. Nej nu måsta vi tänka positivt. Vi kommer hitta henne. Och hon kommer må bra när vi gör de.

Less perspektiv:

Rakbladet låg fortfarande kvar i handen efter cirka två timmars sittande på badrums golvet. Osäker på om jag verkligen skulle göra det. Om jag gjorde de nu skulle de bli ett helvete att sluta sedan. Men i och för sig, vad hade jag att förlora om man tänker efter. Här satt jag ensam på ett hotellrum. Helt ensam utan någon annan en min spegelbild. Jag förde långsamt rakbladet mot handleden medan jag blundade hårt. När jag kände den kalla metallen mot handleden visste jag att jag inte kunde dra mig ur nu. Snabbt drog jag de vassa föremålet mot handleden med hårt slutna ögon. Jag visste att detta var fel men ändå kändes de så rätt på samma gång. Kroppen lugnades på något konstigt sätt. Jag kände hur de sved till på ett skönt sätt och hur någon varm vätska sipprade ner längst min arm ner på mina bara ben. Ett litet leende spred sig på mina läppar för första gången på fyra dagar. Ja, fyra dagar hade jag suttit här. Fyra dagar hade jag tränat för att bli smal och svultit mig själv. Allt vad alla fans hade sagt hade tagit kol på mig. Jag var inte stark, jag är inte stark. Jag är svag. Riktigt svag. Fansen hade kallat mig ful, tjock, äcklig, ja allt möjligt. Och i detta tillstånd var jag inte stark nog att ta de. Därför hade jag börjat träna för att gå ner i vikt plus att jag inte åt nästan något alls. Allt jag hade ätit var en banan och en fralla på dom här fyra dagarna. De hade till och med börjat synas en aning. Inte jätte mycket så klart men på min vikt hade det de. Jag hade gått ner fem kilo. Fem kilo på fyra dagar. Jag suckade och öppnade ögonen. När jag såg blodet som fortfarande rann kom den lite svidande känslan tillbaka. Leendet dök upp på mina läppar igen innan jag tog en av duschhanddukarna och lindade runt armen för att stoppa blodet. En lång stund satt jag kvar och bara tittade på armen. Tittade på alla ärr som jag skapat innan. Tänkt på vem allt hade berott på då. Men nu var såklart en till med i spelet. Även fast jag visste att jag inte kunde skylla allt de här på någon så var de så mycket lättare att göra de i alla fall. De var mycket lättare att skylla allt på Zayn. Och de hade varit mycket lättare att skylla allt på Harry innan. Jag suckade åter igen innan jag försökte ställa mig upp. Allt blev suddigt men jag lyckades ändå ta mig fram till sängen. Jag rev ner lite grejer på vägen men de syntes ingen skillnad så de såg ut här inne. Allt låg överallt. Hela min resväska låg utsläng plus lite handdukar och lakan och sånt täckte golvet. Jag satte mig på sängen och vände blicken ner mot handleden. Långsamt tog jag bort handduken och såg att de inte blödde lika mycket längre. Den blodiga handduken slängde jag på golvet och la mig sedan ner på sängen. Om nu gud finns. Varför gör han såhär mot mig? Vad har jag gjort honom? Jag reste mig upp fast allt snurrade och letade reda på mina tränings kläder. Snabbt drog jag på mig dom innan jag gick ut genom dörren. På vägen ut hittade jag en servett som jag tryckte mot såret. När den hade blödigt igenom slängde jag den bara på marken. När jag kom ner till receptionen tittade tanten på mig som hon hade gjort varje dag jag hade kommit ner. Men som alla andra dagar struntade jag i det. Jag gick ut genom dom stora dörrarna och började springa. Springa snabbt. Jag tog i minns lika mycket som jag gjort tidigare om inte mer. Jag sprang och sprang tills allt började bli väldigt suddigt. Då saktade jag ner och började jogga tillbaka mot hotellet igen. Tårarna hade kommit igen och gjorde de ännu svårare att se. Jag ökade takten igen när jag hade torkat bort alla tårar och bestämde mig för att hålla den takten tillbaka till hotellet. Jag sprang fort som vinden och folk som var i min väg fick hoppa undan. Några svor åt mig att ta de lugnt men om jag skulle vara ärlig kunde jag inte bry mig mindre. När jag kom innanför hotellet så sprang jag som vanligt upp för alla trappor. Och i ögonvrån såg jag tanten igen. När jag kom upp sprang jag in på mitt rum och ramlade ihop på golvet. Tårarna rann och jag skrek och slog i golvet. När jag inte hade någon energi kvar slutade det med att jag låg och snyftade.

Zayns perspektiv:

Jag tog upp cigarettpaketet ut bakfickan och satte mig i soffan. Lirkade fram tändaren ur ena framfickan och tände cigaretten. Brydde mig inte ens om att jag var inne. Jag förde ciggen mot munnen och tog ett ordentligt bloss. Allt detta med Less hade blivit för mycket för mig så istället för att försöka sluta röka rökte jag mer en någonsin. Säkert två paket om dagen hade det blivit. De mesta jag hade kommit upp i innan var ett paket om dagen. Sedan hade jag gått ner till ett halvt paket men nu gått upp igen. Jag förde cigaretten mot munnen igen och tog ett bloss till. Jag höll kvar röken ett tag innan jag långsamt blåste ut den genom både näsa mun samtidigt. Helt plötsligt slogs dörren upp och in kommer Niall.

”Zayn vi ska på intervju om tio minuter, varför har du inte klätt på dig än?” frågade han och suckade. Jag ryckte bara på axlarna och tog ett bloss till. Han var snabbt framme vid mig och tog cigaretten ifrån mig.

”Zayn?” Frågade han och tittade på mig men jag hade inte orken att titta på honom.

”Zayn!” skrek han då och vände mitt ansikte mot hans så vi bara var någon decimeter ifrån varandra. Långsamt blåste jag ut röken jag hade kvar i munnen vilket fick honom att hosta villt. I vanliga fall hade jag skrattat men nu hade jag varken orken eller lusten så jag reste mig bara upp och gick fram till kylen. Där tog jag ut juice paketet och drack några klunkar direkt ur innan jag ställde tillbaka de. Jag tog upp en ny cigarett och tände den snabbt innan jag stoppade den i munnen. Niall suckade från soffan och gick fram till mig. Istället för att rycka även denna cigaretten ifrån mig stannade han framför mig och granskade mig från topp till tå. Hans blick var både besviken och orolig på samma gång. Besviken. Besviken så som Less blick hade varit sista gången jag såg henne. Bara av att tänka hennes namn fick mina ögon att tåras. Jag vände snabbt bort blicken och drog baksidorna av händerna över ögonen. En suck hördes från niall igen innan han drog bort mina händer från mina ögon.

”Titta på mig” sa han och sökte efter min blick. Tillslut gav jag upp och tittade på honom. ”Vi kommer hitta henne okej? Vi kommer hitta henne och allt kommer bli bra. Jag vet att du sårade henne men det är inte för sent att rätta till de” fortsatte han.

”Hur ska jag någonsin få henne att förlåta mig?” frågade jag med skakig röst och märkte då att jag var nära på att börja gråta för säkert fjärde gången idag.

”Jag vet inte men vad jag vet är att vi kommer hitta henne och att allt kommer lösa sig. Du gjorde  trotts allt något som sårade henne väldigt mycket så de är bara att vänta på att hon kommer tillbaka”

”Men tänk om något har hänt henne?” frågade jag och i slutet bröt min röst och min underläpp började skaka okontrollerat.

”Allt kommer bli bra, jag lovat” sa Niall lite tystare och kramade om mig. Jag kramade tillbaka och tårarna började rinna igen. Allt vad som kunnat hänt henne spelades upp i mitt huvud. Våldtagen, Misshandlad, Kidnappad, eller kanske. Kanske låg hon död under någon bro någonstans. Jag märkte snabbt hur Nialls tröja blev genomblöt och drog mig därför ifrån honom. Jag pekade lite på hans axel vilket fick honom att skratta.

”De gör inget” sa han då och flinade. De ryckte i mina mungipor vilket fick Niall att le ännu större.

”Kom så går vi och letar reda på lite kläder till dig och kanske en ny tröja till mig” sa han och drog med mig till mitt sovrum. Jag suckade tillgjort viket fick honom att skratta högt.

”Så hur är de med kärlekslivet?” Frågade hon som intervjuade oss och blinkade. Jag stelnade till och märkte hur även resten av killarna gjorde de.

”Louis du har fortfarande Eleanor?” Frågade hon Lou som satt längst ut. Lou nickade och hon gick vidare till Liam.

”Och du har fortfarande Danielle?”

”Japp”

”Du då Harry, har någon tjej tagit sig in i ditt liv sen senast” Frågade hon Harry som satt bredvid Liam.

”Nej, fortfarande singel” Svarade han och log svagt.

”Jag med” svarade Niall när hon pekade på honom.

”Men Zayn då? Hur är de med Less? Är ni fortfarande tillsammans? Jag har läst om att ni fajtats och att de slutade i tårar, stämmer de?” Helt omedveten om vad jag skulle säga tittade jag på killarna i ren panik. Alla ryckte dom lite panikslaget som mig på axlarna.

”Ähm jo. Jag klantade till de riällt så jag vet faktiskt inte vad som kommer hända här näst” svarade jag ärligt. Innan hon hann ställa någon mer fråga om de pep det till och intervjun skulle avrundas.

”Jag får tacka för att ni kom och hoppas att ni kommer snart igen” sa hon och log mot oss alla. vi nickade och så hejdå innan vi gick ut från lokalen. Louis, Liam och Niall gav mig blicken som betydde ’Är du okej’ medans Harry bara gick rakt fram med blicken fäst i golvet. Jag nickade och vi fortsatte gå. Vi gick ut och möttes av hundra skrikande fans. Istället för att stanna och ta kort som vi brukar vinkade vi bara och fortsatte gå mot bilen. Paul blev lite förvånad men gick bara med oss innan han öppnade dörren till den svarta skåpbilen som vi sedan hoppade in i. Paul hoppade in i förarsätet och började köra hem oss. I bilen var de tyst. Helt tyst ända tills vi kom fram till våran lägenhet. De var som att ingen vågade säga något. Ingen vågade bryta tystnaden. När Paul stannade bilen lyckades jag i alla fall så fram ett ”Tack för skjutsen” innan jag hoppade ut. Paul nickade lite innan han körde iväg. Vi fortsatte in i hissen och tryckte på 2:an 3:an  4:an och 5:an. På tvåan gick som vanligt Harry och Louis av och sedan på trean var de min tur. Innan jag gick ut tog Niall tag i min arm.

”Är du verkligen okej?” jag nickade och klämde fram ett litet leende. Niall verkade inte tro på de men lät mig ändå gå. Jag stod kvar med leendet på läpparna tills hissdörren stängdes och gick sedan tillbaka till min lägenhet. Där låste jag snabbt upp och gick in. Slängde en blick på klockan som visade fem och drog sedan av mig kläderna på väg in till mitt rum. Där la jag mig i sängen och tog upp armbandet jag fått eller skulle ha fått av Less. Jag läste texten om och om igen och kramade om de hårt i handen. Mina ögon var hårt sammanpressade men lyckades ändå tåras. Jag sa orden om och om igen för mig själv tills jag somnade.

”You are my prince, I love you”

Men hur som helst, vad tyckte ni om att Less har börjat skära sig igen? Och Zayn har börjat röka mer? Har fått några idéer om hur allt ska lösa sig men kan alltid få fler. En av idéerna tycker jag var jätte bra och tror jag ska köra på den men är inte säker än.

KOMMENTERA om ni vill ha nästa kapitel snabbare! ;)