odnovel

 

 

 

Less perspektiv:

Jag reste mig trött upp ur sängen och gick till garderoben. Jag tog ut mina tränings kläder och slängde snabbt på mig dom. Jag kollade telefonen och såg att jag hade fått ett sms från Zayn.

”Ska till studion i dag så kommer tyvärr inte kunna ses.. Ringer dig i morgon. Puss! xxZayn”

Jag suckade lite och tog upp min I Pod. Sedan låste jag och gick ut. Förra veckan så hade jag tränat två gånger. Jag hade velat träna mer men kroppen sa emot. Magen kändes som att den skulle sprängas och hela kroppen ville bara stanna och lägga sig ner men jag kämpade på i alla fall. Träna var något jag behövde för att må bra och vara mig själv. För lång tid utan träning gör mig bara ännu tröttare. Jag gick ut genom dörrarna från hotellet och började springa. Så klart var de samma sak nu. De gjorde fruktansvärt ont i magen men jag stod emot de. Läkaren sa att jag inte ens fick gå långa sträckor så undra då hur bra de här var. Dom sa att de kunde orsaka farliga grejer som jag inte ville vara med om. Jag hade inte ens lyssnat på de. Eftersom att jag inte skulle hålla de så tyckte jag de var onödigt. Jag fortsatte att springa tills jag kom till en lekplats. Där stannade jag lite och vilade. Jag satte mig på en bänk och glodde lite på ungar som sprang omkring. Tänk och få en sådan någon dag. En liten pojke eller en lite flicka. Fast de måste vara mycket jobb och man tar på sig att väldigt ansvar. Fast de hade varit fantastiskt också. Jag log åt tanken. Jag vaknade upp och reste mig. Sedan började jag springa igen.

Jag klev ut ur duschen och torkade mig. När jag hade gjort de så gick jag ner och åt frukost. Hotell frukost måste seriöst vara den godaste frukosten som finns. När jag var klar tittade jag på klockan. 10:43. Fan! Jag reste mig snabbt upp och sprang upp till mitt hotellrum. Jag sminkade mig lite snabbt med mascara och sedan gick jag ner i gen. Jag skulle vara på Starbucks vid 11 så jag hade ganska bråttom. I dag skulle jag börja jobba där. Eller jobba och jobba. Jag skulle se hur allt gick till och sedan prova lite men i morgon skulle jag börja jobba utan hjälp. Efter kanske tio minuter skymtade jag Starbucks. Jag sprang snabbt in och kollade på mobilen. 10:58. Inte försenad i alla fall. Efter att ha hämtat andan gick jag fram till disken. Där stod en söt blond tjej.

”Hej, jag ska börja jobba här” sa jag lite blygt. Den blonda tjejen sken upp i ett ännu större leende och presenterade sig själv.

”Amber, trevligt att träffas. Lesley eller hur?” hon sträckte fram handen mot mig som jag skakade.

”Trevligt att träffa dig med. Och ja, jag är Lesley” sa jag och log. Hon nickade och sedan började hon visa mig saker som hur man gör espresso och massa saker. När vi var klara var de inte en ända människa här inne.

”Så vill du ha en kaffe?” frågade hon och log. Jag nickade lite och för att lära mig så fick jag göra dom. När jag var klar gick jag tillbaka till Amber och gav henne den ena. Hon smakade på den och log i ett tecken på att den smakade gott.

”Så berätta lite om dig själv” sa hon lugnt. Jag tänkte efter lite.

”Finns inte så mycket att berätta, jag flyttade nyligen hit” svarade jag och log lite.

”Så känner du någon?” frågade hon sedan.

”Ja, min pojkvän bor här och min bästa vän” svarade jag glatt.

”Jaha, vad heter dom då?” frågade hon intresserat. Jag tänkte efter lite.

”Cameron och Edward” svarade jag sedan. Jag kunde ju inte säga Zayn och Harry. Då skulle hon ju fatta och vem vet? Kanske sprida de vidare. Hon verkade i alla fall gå på de och pratade vidare. Hon berättade lite om sig själv tills vi var tvungna att återgå till att jobba. Hon verkade snäll och kanske kunde vi bli bra vänner. Plötsligt började killarnas låt What makes you beautiful spelas på radion. Jag ryckte till lite av igenkännande och tittade sedan på Amber.

”Gillar du One Direction?” frågade jag sedan. Hon tittade frågande på mig.

”Vilka?” jag förklarade att de var dom på radion och tydligen visste hon inte vilka de var. Jag log lite, kanske skulle vi kunna bli riktigt bra vänner. Om hon inte visste vilka de var så kunde hon inte heller utnyttja mig för att få vara med dom om hon nu skulle få reda på att jag dejtar Zayn. Vi fortsatte att jobba och ungefär vid två var Amber tvungen att gå så då fick jag sluta med. Vi bestämde att vi skulle ses i morgon eftersom att båda jobbade.

”Hejdå, vi ses i morgon” sa hon och kramade om mig.

”Ja de gör vi, halv nio va?”

”Japp” vi avslutade kramen och gick sedan åt olika håll. För första gången kunde de nog bli roligt att jobba.

Zayns perspektiv:

”Du är klar för i dag så du kan gå” sa Chris en av alla producenter. Jag nickade lite och gick sedan mot dom andra killarna.

”Hejdå, jag ska gå nu. Är klar” sa jag och gjorde ett slags handslag med alla kilarna.

”Hejdå bror” svarade de i mun på varandra. Jag log lite och gick sedan. Amber och jag skulle träffas idag efter att jag hade slutat så jag satte mig i bilen och började köra mot henne. När jag stannat bilen och klivit ut så tog jag hissen upp till hennes våning. Jag knackade på hennes dörr och någon minut senare öppnades den av Amber.

”Hej” sa hon med ett stort leende och kramade om mig. Jag sa hej och kramade tillbaka. Vi gick in och satte oss i soffan. Amber satte på tv:n och de var något modellprogram på.

”Hon är snygg eller hur?” frågade Amber plötsligt. På tv:n visades en alldeles för spinkig tjej med rött hör. Jag skakade på huvudet.

”Nej, alldeles för smal” sa jag med blicken fäst på tv:n. Hon nickade lite och vi fortsatte kolla. Efter en stund så kom de killmodeller istället för tjejer. Dom stod bara i badbyxor med sina bruna vältränade kroppar.

”Han var snygg” sa Amber och jag tittade på henne. Hennes blick var riktad mot tv:n. Där stod en kille med magrutor och brunt hår. Jag kunde inte låta bli att känna ett sting av avundsjuka. Jag fnös vilket fick Amber att vända blicken mot mig. Hon flinade lite.

”Du är avundsjuk” sa hon sedan.

”NEJ” protesterade jag högt. Vilket fick henne att skratta. Hon nickade och jag fortsatte att protestera.

”Jag vet redan att du är avundsjuk” viskade hon och jag såg hur hennes huvud kom närmare. Helt plötsligt var hennes läppar hårt pressade mot mina. I ren reflex så drog jag bort huvudet och kollade förvånat på henne. Hon hade hennes min var också lite förvånad men ändå så syntes ett svagt leende.

”Jag har Less” sa jag och kollade osäkert på henne.

”Jag vet, men hon behöver inte få veta” viskade hon och jag såg hur hennes huvud kom närmare igen. Denna gång såg jag de i slowmotion hur hennes huvud kom närmare men jag gjorde inget åt de. På något sätt kändes de bra. De kändes som att jag hade saknat henne. När hon bara var någon centimeter ifrån mig med sina läppar stannade hon. Hon väntade på någon slags tillåtelse till att kyssa mig. Utan att tänka mig för lutade jag mig fram den sista biten och tryckte mina läppar mot hennes.

 

---

Så! Ett ganska långt kapitel! Vad tycker ni? Har lagt ner väldigt mycket tid på detta kapitel för att de skulle bli så bra som möjligt så skulle uppskatta lite kommentarer. Tror inte jag kommer hinna skriva något i morgon så får skriva allt på onsdag! Ha de bra och KOMMENTERA!