odnovel

”Men jag vill, kom igen” sa hon och drog upp mig. Jag suckade över hennes envishet men gav sedan med mig. Vi började packa och allt möjligt åkte ner i mina två resväskor. T-shirts, Jeans, mjukis byxor, skjortor, långärmade tröjor, tjocktröjor, badbyxor. Ja, allt som skulle kunna behövas. När vi var klara en timme senare la vi oss på sängen igen. Jag la mig ner med mitt huvud på hans bröstkorg och han tog sin arm under mitt huvud. Jag kände hans hjärtslag slå medans jag blundade. Här kände jag mig trygg. Tryggare en vad jag någonsin hade känt mig i Zayns eller någon annans famn förut och tryggare en vad jag någonsin kommer känna mig i någon annans famn. Jag älskar Harry. Och inte på bara kompis sättet. Jag är kär i Harry! Visst hade jag upptäckt det innan men nu skog det mig som en sten i huvudet. Jag var kär i Harry! Jag är kär i Harry! Jag älskar honom! Jag lyfte huvudet och tittade in i hans vackra gröna ögon. Innan han hade reagerat på vad jag gjorde pressade jag mina läppar hårt mot hans.

Melanies perspektiv:

Jag satt mig i bilen och begav mig mot flygplatsen där jag skulle träffa John. Det var han som hade ordnat detta fantastiska jobb till mig. Jag är utbildad till make up artist / stylist så att nu veta att jag skulle få följa med en artist på hela hans eller hennes turné vilket var helt fantastiskt. John hade inte velat säga vem det var utan han hade sagt att det skulle bli en ’överraskning’. Själv fattade jag inte riktigt vitsen med det hela men sa inget om det. Så just nu var jag på väg till flygplatsen. Tydligen så skulle jag möta artisten där också och jag ångrade lite att jag hade stängt av väckarklockan i morse och somnat om i stället för att gå upp. För sedan vaknade jag tio minuter innan jag skulle gå och fick panik. Så nu har jag bara mina ljus rosa mjukis byxor på mig plus en grå t-shirt och inget smink. Jag han inte ens äta frukost innan jag gick så nu var jag väldigt hungrig. Bra första intryck jag kommer ge… Jag suckade för mig själv och snart var jag framme vid flygplatsen. Pju, tretton minuter innan jag skulle träffa John plus artisten. Då hinner jag säkers sminka mig innan. Snabbt parkerade jag bilen innan jag tog mina två resväskor och skyndade mig in på flygplatsen. Där var det hur mycket folk som helst och jag suckade. Jag trängde mig igenom folkmassan så gott det gick och snart såg jag toaletterna framför mig. Snabbt smet jag in på en ledig och öppnade ena väskan. Jag tog ut min smink necessär som jag hade lagt överst och började sminka mig. Vanligtvis så använder jag ganska mycket smink och gör det väldigt noggrant men nu fick jag skynda mig en del. Snabbt drog jag på lite rouge på kinderna innan jag tog ögonbrynspennan. Sedan tog jag kajal under ögat, eyeliner på ögat och slutligen mascara. Jag avslutade med lite läppglans innan jag granskade mig i spegeln. Nu såg jag ut som en helt annan person och den trötta tjejen med påsar under ögonen var nu borta. Håret hade jag satt upp i en knut mitt på huvudet men i brist på tid lät jag den vara där den var. Jag fick helt enkelt fixa mig när jag kommer fram. Jag slängde en snabb blick på klockan som visade 06:02. Fan två minuter försenad. Jag slängde upp dörren innan jag rusade ut. Första dagen på jobbet och kommer redan försent. Bra där Melanie! Jag sökte med blicken igenom den stora folkmassan men det var lönlöst. Inte en chans att jag skulle hitta John här. Jag hade aldrig träffat honom innan utan bara sett en sudig bild så detta skulle bli omöjligt. Min telefon började plötsligt vibrera i min ficka och jag slet snabbt upp den. John stod det.

”Hej, det är Melanie” skyndade jag mig med att svara.

”Hej det är John, var är du?” frågade han och lät lite stressad. Vad jag förstod det som så skulle han själv inte följa med utan skulle bara presentera mig för ’Artisten’ och sedan några andra som skulle följa med på hela turnén.

”Vid ingången precis vid toaletterna” svarade jag och tittade mig omkring.

”rosa byxor och grå t-shirt?” frågade han.

”Äh ja..” svarade jag osäkert och började leta runt febrilt med blicken. Jag hörde skratt i andra änden medans jag stod på ett och samma ställa och snurrade runt. Försökte hitta honom. Plötsligt såg jag någon stå och vifta med händerna uppe i luften med blicken fäst på mig.

”Ser du mig?” hörde jag rösten igen. Jag nickade lite och såg hur han la på. Jag la också ner telefonen och började gå mot den kanske 40 åriga mannen. När jag var framme sträckte han fram handen och log. ”John” jag nickade och besvarade hans leende.

”Melanie” han nickade och vände sig sedan om.

”Äh, killar?! Detta är Melanie. Er nya make up artist och stylist”

Nialls perspektiv:

Klockan var bara 06:00 och jag kan inte fatta varför vi behövde åka så tidigt. Det gick senare plan så vi skulle hinna dit tills i kväll men ändå skulle dom envisas med att vi skull åka så här himla tidigt. Mina ögonlock höll på att falla igen hela tiden och jag fick anstränga mig något enormt för att inte somna stående. Vilket jag inte tvivlar ett dugg på att jag skulle kunna göra. Visst brukar jag gå upp tidigare än detta vissa gånger men grejen var bara den att jag inte hade kunnat somna i går så det slutade med att jag sov mindre en två timmar. Vilket nu i efterhand kanske inte var det smart jag kunde ha gjort.. Plus att vi inte hade tid att äta frukost hemma så vi skulle behöva göra det på flygplatsen.

”När kan vi äta” klagade jag för säkert tionde gången bara sedan vi kom in på flygplatsen.

”Snart” suckade Paul som hade svarade samma sak varje gång jag frågat. Jag började trampa rastlöst med fötterna på samma stället och började nynna på någon melodi. Jag kollade runt mig och såg Zayn och Harry stå så långt ifrån varandra som det bara var möjligt utan att det såg konstigt ut. Liam pratade i telefon, antagligen med Dani medans Lou satt rakt upp och ner på golvet med huvudet i händerna och halvsov. Jag funderade nästan på att göra samma sak när plötsligt John viftade med händerna framför oss.

”Äh, killar?! Detta är Melanie. Er nya make up artist och stylist” när jag hörde namnet Melanie rycktes jag snabbt upp ur mina tankar och kollade mig förvirrat omkring. Och där. Högst två meter framför mig stod den vackraste tjejen jag någonsin sett. Hennes långa blonda hår var nu uppsatt i en knut på huvudet men hon var lika vacker ändå. När hon såg mig fick hon något igenkännande i blicken och log mot mig. Det kändes som att mina knät skulle vika sig när jag såg hennes bedårande leende och automatiskt kände jag hur kinderna hettade till. Snabbt tittade jag ner i marken och log för mig själv.

”Liam” presenterade sig Liam lika artigt som vanligt och gick fram till henne och pussade henne på ena kinden. Zayn följde hans initiativ och gjorde likadant.

”Zayn”

”Harry” även han pussade henne på kinden och gav henne ett bländande leende som varenda tjej i världen skulle falla för. Ett sting av avundsjuka växte i mig fast än jag inte visste varför. Osäkert gick jag fram och pussade henne på kinden och presenterade mig.

”Niall” min röst lät skakig och jag förbannade mig själv för att jag alltid skulle klanta till allt. Hon log mot mig och jag smälte på plats. Åter igen kände jag hur kinderna hettade och snabbt gick jag där ifrån. Louis gjorde dock inte som alla andra av oss utan räckte bara upp handen i luften där han satt mitt på golvet. Melanie gick lite förvirrat fram och tog tag i hans hand.

”Ursäkta oartigheten men jag är tyvärr för trött ör att resa mig upp. Mitt namn är Louis” sa han och pussade henne på handen. Han gjorde om rösten så det lät som någon snobbig kung från förr i tiden vilket fick Melanie att skratta. Åh, hennes skratt. Det mest underbara skrattet jag någonsin hört. Jag rodnade över mina egna tankar och gick och ställde mig bakom Liam. Han kollade förvirrat på mig.

”Vad är det med dig” viskade han så att ingen annan hörde.

”Det är Melanie” viskade jag tillbaka och han nickade oförstående.

”Ja, jag vet. Men vad är det med det?” frågade han. Jag suckade och himlade med ögonen åt att han inte förstod.

”Det är Melanie från Subway” något i hans blick förändrades och han började le stort.

”Du har rätt, hon är söt” Log han vilket fick mig att rodna ännu mer. Han skrattade bara åt mig och la en arm över mina axlar. Jag log lite och vände sedan blicken mot marken igen.