odnovel

Moments Kapitel 7

Kategori: Allmänt

Senaste:

Jag tog försiktigt att kliv fram och gled in i hans varma famn. Han kramade om mig hårt och de kändes som att han aldrig skulle skäppa taget. Jag kramade om honom minst lika hårt tillbaka och ett leende smög sig upp på mina läppar. Gud vad jag älskar honom och gud var jag har saknat honom. De var här jag hörde hemma. I Harrys varma underbara famn.


Harrys perspektiv:

När hon hade öppnat dörren blev jag lite förvånad. Hade hon hört allt vi pratat om? Jag vet inte men de skulle väll i alla fall inte spela någon roll. De var ju bara sanningen. När jag sedan kramade om henne var de som att en sten föll från mitt hjärta. En sten som var full av oro lättade just och jag kände hur jag kunde slappna av i hennes armar. Sakta hörde jag Louis och Liams steg avlägsna sig och de vara bara hon och jag kvar. Jag ville inte släppa taget om henne men var tvungen efter en stund. Hon log svagt mot mig och jag log tillbaka. Jag kände hur tårarna fortfarande rann ner för mina kinder men denna gång var de inte i förtvivlan utan glädje. Kanske skulle jag nu få tillbaka henne efter två hela år av saknad. Kanske skulle hon bli min bästa vän igen. Jag hoppades innerligt på att hon skulle förlåta mig men ville inte dra några förhastade slutsatser så att jag blir besviken sen. Jag tog sakta tag i hennes händer så vi nu stod ansikte mot ansikte och ögonen var fästa vid varandras. Vi stod så en lång stund utan att säga något då hon plötsligt släppte tagen. Jag tittade ledset på henne men hon bara log. Sedan slängde hon sig i mina armar igen vilket fick mig att skratta. Jag kände hur hon log mot mitt bröst och började sedan leda in mig i hennes rum. Hon stängde sakta dörren efter oss och satte sig sedan på ena sidan av sängen. Jag visste inte riktigt vart jag skulle sätta mig så jag satte mig så långt ifrån henne som möjligt på sängen. Jag hade egentligen lust att bara krama om henne igen men var rätt för hennes reaktion om jag satte mig närmare så jag lät bli. Hon kollade lite ledset på mig vilket gjorde att jag fick skuldkänslor.

”Måste du sitta så långtbort?” frågade hon försiktigt efter en stund. Jag skakade snabbt på huvudet och flyttade genast närmare henne. Hon log och kollade sedan in i mina ögon igen. Hon fick mig att smälta varje gång hon kollade på mig och de kändes så skönt att hon äntligen hade ett litet leende på sina perfekta läppar.

”Vart har min lilla taniga Less tagit vägen?” frågade jag och granskade hennes vältränade kropp. Hon skrattade och log sedan.

”Tränat du vet” sa hon och blinkade men ena ögat. Jag skrattade och vilket hon också gjorde.

”Varför?” Hennes leende slocknade och hon suckade ljudlöst.

”För att kunna tänka på något annat en dig” sa hon tyst och tittade ner. Jag blev ganska förvånad, hade hon tänkt på mig? Jag mumlade något i stil med ”jaha” och kramade sedan om henne. Hon kramade tillbaka och tittade sedan in i mina ögon igen och gäspade.

”Trött?” frågade jag och log. Hon nickade och la sig sedan ner.

”Jag ska ha två intervjuer i morgon med” sa hon och suckade. Jag nickade lite och kom sedan på att vi också skulle ha ett par intervjuer i morgon men att dem inte var för ens vid tre. Jag reste mig sakta upp och börjad gå mot dörren.

”Vart ska du?” Hörde jag less röst säga och när jag vände mig om satt hon på sängkanten.

”Till mitt hotellrum” sa jag lite försiktigt. Hon nickade lite besviket och tittade sedan ner. Jag visste inte vad jag skulle säga så jag stod bara kvar.

”Om du vill kan du sova här” sa hon lite blygt och log mot mig. Jag log tillbaka och nickade lätt. Jag gick fram till sängen igen och hon la sig ner. Jag la mig ner bredvid henne och kollade in i hennes ögon. Vi låg så en stund och bara tittade på varandra innan hon avbröt tystnaden.

”Ska du sova i jeans och tjocktröja?”  Jag började rodna lätt innan jag tog av mig dom så att jag bara hade kalsonger och t-shirt på mig. Sedan la jag mig ner bredvid henne under täcket. Hon log och kröp sedan ner i min famn. Jag log fast en hon inte kunde se de. Så här ville jag ha de. Less i min famn.

Less perspektiv:

Jag vaknade av att jag kände mig iakttagen. Jag slog upp ögonen och bara någon centimeter från mitt ansikte låg någon annan. Jag skrek till högt och flög bakåt av den plötsliga chocken så att jag landade med en duns på golvet.

”Ouch” muttrade jag innan jag såg Harrys huvud sträcka sig över sängkanten.

”Gjorde du illa dig?” frågade han oroligt. Jag började skratta vilket gjorde att han också började skratta. Han reste sig upp och hjälpte mig upp som fortfarande låg och skrattade på golvet. När vi stod upp gick han och satte på sig sina byxor medans jag gick fram till min väska för att plocka fram kläder till mig. Jag tog fram ett par jeans shorts och en stor vit skjorta/blus till de och la de på sängen sedan gick jag fram till stolen jag hade mina tränings kläder på och tog upp dom.

”Ska du träna?” frågade Harry lite sorgset och jag nickade.

”Okej.. Men kan du inte äta med mig och killarna i kväll?” frågade han försiktigt och jag log.

”Visst” svarade jag innan jag gick in på toaletten för att sätta på mig träningskläderna.

Louis perspektiv:

När Less kom ut till Harry igår gick jag och Liam i väg för att låta dom prata med varandra i fred. Efter de gick Liam in till sitt rum och jag gick in till mitt och Harrys rum. Jag väntade i någon timme på att han skulle komma och när han inte gjorde de gick jag och la mig. Nu var klockan 10 på morgonen och han hade inte ens sagt vart han var. Tänk om allt hade skitit sig och han låg och grät någonstans fast de kan ju också ha gått bra så han kanske sov där?  Vem vet.. Jag funderade en stund innan jag bestämde mig för att gå och kolla. Jag satte på mig min One Piece och skulle precis ta tag i handtaget när någon gjorde de från utsidan och öppnade. Jag hoppade till men när jag gick se Harry kramade jag om honom hårt. När jag släppte kollade han på mig med världens största leende på läpparna. Jag log också och han slängde sig på den stora dubbelsängen.

”Med de där leendet gissar jag att de gick VÄLDIGT bra” sa jag och betonade ordet väldigt. Han skrattade och nickade.

”Ja, hon ska äta middag med oss i kväll” sa han och log. Jag log tillbaka. De skulle nog bli kul. Hon verkade vara väldigt trevlig på intervjun i alla fall och om Harry gillade henne så gör säkert jag de också. Jag var glad för Harrys skull. Att han och Less äntligen hade pratat och i bästa fall kanske var vänner igen om inte mer.


Förlåt för att de har dröjt så länge innan detta kapitel kom. Som ni vet är jag på landet och de är HUR svårt som helst att hitta någon mottagning alls här. Jag kommer åka hem på söndag troligsvis och ska göra allt jag kan för att lägga upp ett kapitel till i morgon. Jag ändrade även lite här och gjorde mellanrum när någon pratar så de ska vara lättare att läsa. Kommentera gärna var ni tycker! :)

Kommentarer


Kommentera inlägget här: