odnovel

Senaste:

plötsligt slog det mig. Varför var jag så dum? När jag kom på Zayn med Amber låg dom ju i Zayns säng och gjorde gud vet vad. De jag inte var redo att göra med honom. Ha sex. Då gick han till Amber istället. Detta samtal sårade mer en vad jag hade förutspått och tårarna bubblade upp i mina ögon. Fan. Varför var jag så korkad? Snabbt reste jag mig upp.

”Less vad hände?” hörde jag Zayns oroliga röst bakom mig.

”VAD TROR DU?” skrek jag åt honom och han ryckte till. ”Jag var inte redo att ha sex med dig så då var du tvungen att gå till Amber?!” Skrek jag och nu började allt sjunka in hos honom och han förstod vad jag menade. En tår rann nu ner för min kind men jag torkade envist bort den.

”Nej! De..” Innan han hann protestera mer hade jag sprungit ut ur hans lägenhet och var snart ute ur hela byggnaden. Några meter bort såg jag en buske som jag snabbt hoppade ner bakom för att gömma mig. Om han nu sprang efter mig ville jag inte att han skulle hitta mig och se mig svag.

Harrys Perspektiv:

Niall och Liam hade nu kommit till min och Louis lägenhet efter att Less gått in till Zayn. Eleanor var fortfarande här och snart skulle även Danielle komma. Och förhoppning vis så kanske, bara kanske kan alla umgås sedan. Inklusive Less och Zayn. Lou och El hade gått in på Louis rum så nu satt Niall, Liam och jag i soffan och kollade på någon tråkig ’talk show’. Ingen tyckte de var speciellt kul men inte heller hade någon ork till att leta fram tv dosan och byta kanal så det fick helt enkelt bli talk showen. I hallen hör vi plötsligt hur dörren slår hårt i väggen vilket betyder att någon har smällt upp den. Alla hoppar högt upp i luften av den höga smällen innan Zayn visar sig i dörr öppningen. Det rinner tårar längst hans kinder och då förstår jag direkt att något har hänt. Snabbt är jag uppe på fötter och väntar på att han ska börja prata.

”Less blev arg och sedan sprang hon iväg. Jag tr..” Mer behövde jag inte höra innan jag dundrade ut ur lägenheten i bara strumplästen. Jag klarar inte av att förlora Less en gång till och Less klarar definitivt inte av att ta hand om sig själv just nu. Snabbt sprang jag ner för trapporna och sedan ut på gatan. Jag kollade åt alla håll men kunde inte se henne.

”LESS!” ropade jag högt och började få panik. Hon får inte vara borta igen. ”LESS!” ropade jag igen. Inget svar. Men sedan hörde jag något. Jag följde efter ljudet mot en buske. Det lät som snyftningar. Jag sprang snabbt dit och i hopp sjunken bakom busken satt Less och grät med knäna uppe vid hakan. Hon hade händerna för ansiktet medans hela hon skakade. Jag satte mig ner bredvid henne och drog in henne i min famn. Jag hyshade henne så gott jag kunde men hon fortsatte bara gråta. Jag kramade om henne hårdare och snart kände jag hur mig vita t-shirt blev blöt. Jag pussade henne på huvudet om och om igen. När hon hade lugnat sig något så lutade hon sig mot mitt bröst och tog ett krampaktigt tag i min tröja med sina små händer. Höll fast mig mot henne som att hon trodde att jag skulle lämna henne här. Hennes andetag blev lugnare och tillslut hörde jag små snarkningar. Så försiktigt jag kunde försökte jag ta loss hennes händer från min tröja men så fort jag försökte tog hon ett hårdare tag. Långsamt drog jag t-shirten över huvudet och lät henne hålla i den innan jag lyfte upp henne i min famn. Hon rörde sig lite men började sedan andas tyngre igen vilket betydde att hon sov. Jag gick in med henne och tog hissen upp. När den öppnades gick jag vidare mot Louis och min dörr. Där kände jag på dörrhandtaget som var öppet så det var bara att gå in. Jag gick vidare mot mitt sovrum. När jag gick förbi tv rummet tittade alla upp med oroliga blickar på oss och Zayn var på väg att resa sig upp men Liam stoppade honom. Jag fortsatte mot mitt sovrum och när jag var framme la jag ner Less i sängen. Jag drog täcket över henne och satte mig sedan på sängkanten och bara tittade på henne. Hon var vacker. Hon förtjänar inte att vara så ledsen och ha det så jobbigt som det har varit ett tag nu. Hon förtjänar att vara glad. Att ha det bra. Hennes ansikte var rödflammigt av allt gråtande men ändå var hon lika vacker som vanligt. Hon såg så bekymmerslös ut när hon sov.

”Min lilla prinsessa” viskade jag. Jag pussade henne på huvudet och klappade henne försiktigt på kinden innan jag lämnade rummet. I farten slet jag med mig en annan t-shirt som jag snabbt satte på mig. Kvar i vardags rummet satt fortfarande alla killarna plus Eleanor och Danielle. Alla tittade oroligt på mig. Speciellt Zayn.

”Hur är det med henne?” frågade Lou. Jag ryckte på axlarna.

”Inte så bra, hon grät tills hon somnade” Alla nickade. ”Hur kan du såra henne gång på gång?” Frågade jag Zayn. Hans rödgråtna ögon mötte mina och lyste verkligen av skuld. Han tittade ner och suckade försiktigt.

”Jag vet inte” viskade han. Jag skakade bara på huvudet innan jag gick in till Less igen. När hon vaknade så ville jag vara där så hon inte tror att jag har lämnat henne.

Nialls Perspektiv:

Efter kanske två timmar av bara stirrande ut i luften tröttnade jag. Det ända som hördes var Zayns snyftningar då och då.

”Jag är hungrig, tänkte gå och handla något att äta. Någon som vill ha något?” Alla kollade upp på mig inklusive Zayn. Dom ryckte bara på axlarna. Jag suckade. ”Vi kan inte bara sitta här och stirra ut i tomma intet. Ingenting blir bättre av det!” Alla nickade.

”Han har rätt” muttrade Liam och tittade på Zayn. Han rörde inte en min.

”Jag går till Subway och handla till ALLA” sa jag och betonade alla. Jag gick in i köket, rotade snabbt fram penna och papper innan jag gick tillbaka in till tvrummet. ”Om ni vill bestämma själva vad ni vill ha så föreslår jag att ni skriver upp de nu” sa jag och slängde pennan och pappret till Liam som satt längst ut i soffan. Han tog i mot den och skrev snabbt ner något på den. Sedan skickade han den vidare till Danielle som också skrev något. Medans listan fylldes gick jag mot Harrys rum. Försiktigt kikade jag in och såg att båda sov. Less låg och höll i något vitt medans Harry låg på andra sidan om henne och höll i sin Iphone. Dom låg exakt likadant med ben och armar bara att Less hade täcket halvt över sig vilket Harry inte hade. Jag log lite roat när jag såg de men bestämde mig för att låta dom fortsätta sova. Jag gick in i vardags rummet igen och Eleanor gav mig listan. Jag läste snabbt igenom den och räknade beställningarna. 4 bara.. Vilket innebar att en inte hade skrivit. Min blick drogs till Zayn som fortfarande satt och stirrade rakt fram. ”Zayn, vad vill du ha?”

”Inget” mumlade han. Jag suckade och bestämde mig för att bara ta något och lika så till Harry och Less.

Jag parkerade bilen på parkeringen och hopade ut. Jag hade lånat Harrys bil eftersom att jag inte har någon. Körkort hade jag skaffat för någon månad sedan bara att jag inte hade hittat någon bil jag ville ha än. Jag gick in genom dörrarna och ställde mig bakom mannen som stod framför mig. Som tur var så var han den ända så jag skulle inte behöva vänta länge innan det blev min tur. Jag tittade lite på menyerna innan det blev min tur. Min blick drogs till personen framför mig och jag fastnade i ett par underbara blåa ögon. Säkert dom finaste jag någonsin sett. Jag kunde inte flytta blicken och mina fötter var som fastfrusen i golvet. Tillslut behövde jag blinka och skakade på huvudet för att få ordning på alla tanka som far runt i mitt huvud. Tjejen framför mig som dom lysande blåa ögonen tillhörde var vacker. Riktigt vacker. Hennes blonda hår låg perfekt ner över brösten och på huvudet hade hon en keps som det stod Subway på. Jag var stum. Kunde inte få fram ett ord. Hon började titta lite otåligt på mig eftersom att jag inte sa något. Jag pekade på ett bröd och hon nickade.

”Vill du ha en hel eller en halv” sa hon med en så len röst så jag trodde benen skulle vika sig när som helst under mig.

Jag log stort och hon besvarade de med ett osäkert leende.

”Vad är de?” frågade jag försiktigt och hon kollade ner. ”Du gillade de inte?” frågade jag och kände hur skammen sjönk över mig.

”Jo!” skyndade hon sig med att säga. ”Jag gillade kyssen och jag gillat dig, men jag måste lösa allt med Zayn först” Jag nickade förståligt och kunde inte låta bli att le igen. Hon gillade kyssen! Och ännu bättre, hon gillar mig!

Less Perspektiv:

Kyssen med Harry hade varit helt underbar. Även om jag inte ville erkänna det för mig själv så gillar jag honom mer en som en vän. Med de kändes bara fel mot Zayn. Som att jag var otrogen mot honom som han hade varit mot mig. Visst var jag medveten om att vi inte var tillsammans längre men det kändes ändå inte sjyst mot honom. Jag ville inte att han skulle bli sårad eller ledsen. Min kropp skrek ’bli tillsammans med Harry bara för att såra honom. Som han gjorde med dig’ Men mitt hjärta skrek ’bli inte tillsammans med Harry, kom ihåg hur sårad du blev av Amber och Zayn. Du vill inte att han ska bli lika sårad som du blev’. De var svårt. Långt där inne visste jag att jag älskar Zayn på mer en ’kompis sätet’ fortfarande. Men jag visste också att jag älskar Harry på mer en ’kompis sättet’. Och frågan var bara vem älskar jag mest. Harry.. Ja, Harry var svaret. Men jag ville inte såra Zayn till något pris. De var som att de satt en djävul på min ena axel och en ängel på den andra. Djävulen sa ’Såra honom! Han låg med din bästa vän bakom din rygg. Dom hade ett hämligt förhållande i TRE HELA VECKOR!’ Och ängeln sa ’Alla gör fel men om du verkligen älskar honom ska du förlåta honom. Han kanske inte blir din pojkvän igen men din förlåtelse förkänar han’ jag suckade och reste mig upp. Varför skulle allt vara så svårt. Efter en lång natts sömn hade jag i alla fall bestämt mig. Jag skulle prata med Zayn idag. Men vad skulle jag säga? Varför gjorde du som du gjorde? De var antagligen det bästa som skulle kunna komma ut ur min mun när jag väl stod där framför honom. Jag suckade och gick fram till min resväska. Harry låg fortfarande och sov eftersom att vi nu delar på den stora dubbel sängen såg jag honom andas tungt. Jag tog fram ett stort pösigt linne, till de ett par jeans shorts som jag la bredvid resväskan innan jag gick in i badrummet och hoppade in i duschen. När jag var klar lindade jag in mig själv i en handduk och sedan håret i en. De var ju kanske halv smart att lämna kläderna där ute. Jag låste så tyst jag kunde upp dörren och gick vidare till Harrys sovrum. Där gick jag in så tyst som möjligt och fram till mina kläder.

”God morgon” hörde jag en hes röst nästan viska. Jag hoppade säkert en meter upp i luften och tittade sedan upp på Harry som låg i sängen med armarna under huvudet. Han låg bara och flinade.

”Harry..” suckade jag tungt och återgick till att ta upp mina kläder från golvet. När jag sedan vände huvudet åt hans håll igen hade han fortfarande samma flin på läpparna.

”Harry!” Skrek jag samtidigt som jag skrattande kastade en kudde i ansiktet på honom. Han hann inte få upp händerna så han fick den rätt i ansiktet.

”Rätt åt sig” fnissade jag innan jag så fort som möjligt skyndade mig in i badrummet så att han inte kunde ge igen. Bakom mig hörde jag skratt och sedan hur han bankade på dörren. Snabbt satte jag på mig kläderna medans han fortsatte banka. Jag öppnade långsamt dörren till en liten springa och sedan slets resten upp. Han drog ut mig och lyfte upp mig på hans axel. Då la jag märke till att han bara hade kalsonger på sig.

”HARRY!” Skrek jag skrattandes medans jag sprattlade med både ben och armar. Han började springa runt hela lägenheten med mig på axeln. Linnet jag hade på mig hängde helt på sned men de var inget jag kunde göra något åt nu. Jag skrattade och skrek hans namn men inte hjälpte de. När vi sprang förbi Louis sovrum såg jag Louis och Eleanor stå där och le stort åt oss. Harry verkade inte märka de utan sprang ett varv till med mig på axeln. Jag skrek hans namn igen men kunde inte låta bli skrattet som bubblade upp i mig. När vi sen sprang förbi Louis rum igen märkte han dom och stannade till. Han släppte ner mig men jag skrattade så mycket så mina ben vek sig. Jag ramlade ner så jag låg på rygg på golvet och skrattade. De gick inte att sluta. Efter några sekunder brast de också för Lou och El och dom började skratta nästan lika hysteriskt som jag. Och bara någon sekund efter det hör man även Harrys skratt stämma in i det hela. Efter ett par minuter när alla lugnat sig räcker Louis mig sin hand. Jag tog den och han drog upp mig. Snabbt rättade jag till mitt linne innan vi begav oss till köket. Harry plockade fram olika slags bröd, jag pålägg, Louis flingor och El olika yoghurtar. När allt är framme ringde det på dörren. Jag reste mig upp och börjar väl framme vig dörren öppnar jag. Där står en trött Niall.

”De finns fru..” mer hann jag inte säga innan han gått förbi mig och in i köket. ”kost i köket om du vill ha” avslutade jag meningen för mig innan jag gick efter Niall. Han hade redan satt sig på en av dom tomma stolarna när jag kom tillbaka. I handen hade han en macka som han febrilt tuggade på. ”Maten försvinner inte för att du äter i normal takt” muttrade jag surt. Han bara log ursäktande och fortsatte sedan att äta.

Efter att ha ätit upp frukosten och dukat av bestämde jag mig för att gå över till Zayn. Mer kan jag inte skjuta upp de.

”Ja går över till Zayn nu” sa jag när alla hade satt sig i soffan. I går hade jag pratat med Harry om att göra det men hade inte fått så mycket respons tillbaka.

”Är du säker? Om du vill kan jag gå med dig” sa Harry och tittade lite oroligt på mig. Jag skakade bara på huvudet.

”Nej, detta är något jag måste göra själv” sa jag och han nickade förståligt mot mig. Jag gick ut i hallen och tog på mig skorna innan jag ropade hejdå. Jag fick ett hejdå tillbaka innan jag gick vidare mot Zayn. När jag var framme vid hans dörr tog jag ett djupt andetag och knackade sedan på dörren. Steg hördes inifrån och snart visades Zayns huvud i dörröppningen. Hans ögon var röda och hans blick var förvånad.

”Less” viskade han fram. Jag nickade osäkert.

”Äh.. kan jag komma in?” frågade jag lite osäkert. Han nickade snabbt och öppnade dörren helt. Medans jag tog av mig skorna sprang han in i tv rummet. Jag följde fundersamt efter honom. Där såg jag hur han plockade undan smutsiga kläder, tog bort gammal disk och sedan till sist tog undan en ask kopp. När han var klar satte han sig i soffan och stängde av tv:n. Jag satte mig lite osäkert bredvid honom. ”Du vet nog lika bra som jag att vi behöver prata.. så..” började jag och tittade ner på mina händer. Han suckade tyst för sig själv.

”Ja.. Och jag är ledsen. Det jag gjorde var hemskt men tyvärr kan jag inte ta tillbaka de. Om jag kunde göra det hade jag definitivt gjort de” Jag tittade upp på honom och såg att han verkligen menade de. Han led lika mycket som jag gjorde av allt detta.

”Men varför?” mumlade jag och kollade ner på mina händer igen. ”Varför gjorde du de? Var jag inte tillräckligt eller...” De var en fråga jag länge velat ha svar på. Varför han gjorde de. Han avbröt mig och sökte min blick.

”Nej! Du får aldrig tro du inte är tillräckligt Less!” Jag nickade lite men var inte så säker på att han menade de han hade sagt.

”Men varför då?” Han tittade ner och suckade.

”Jag vet inte..” plötsligt slog det mig. Varför var jag så dum? När jag kom på Zayn med Amber låg dom ju i Zayns säng och gjorde gud vet vad. De jag inte var redo att göra med honom. Ha sex. Då gick han till Amber istället. Detta samtal sårade mer en vad jag hade förutspått och tårarna bubblade upp i mina ögon. Fan. Varför var jag så korkad? Snabbt reste jag mig upp.

”Less vad hände?” hörde jag Zayns oroliga röst bakom mig.

”VAD TROR DU?” skrek jag åt honom och han ryckte till. ”Jag var inte redo att ha sex med dig så då var du tvungen att gå till Amber?!” Skrek jag och nu började allt sjunka in hos honom och han förstod vad jag menade. En tår rann nu ner för min kind men jag torkade envist bort den.

”Nej! D..” Innan han hann protestera mer hade jag sprungit ut ur hans lägenhet och var snart ute ur hela byggnaden. Några meter bort såg jag en buske som jag snabbt hoppade ner bakom för att gömma mig. Om han nu sprang efter mig ville jag inte att han skulle hitta mig och se mig ännu svagare än vad han redan gjort.

Senaste:

”Vet du?” frågade jag och hon skakade på huvudet. ”Det spelar ingen roll hur länge du har hållit på, det viktigaste är att du slutar så fort som möjligt. Och jag kommer hjälpa dig” hon log och hennes tårar började rinna ännu mer. Hon slängde sina armar runt min hals och tryckte in sitt huvud i min axel.

”Jag älskar dig”

”Jag älskar dig mer” viskade jag och pussade henne på huvudet. Jag visste att detta skulle bli tufft. Få henne att komma över allt. Men jag visste att hon skulle lyckas med min och killarnas hjälp. Jag skulle inte ge upp förens hon var samma gamla Less som hon var när jag lämnade henne för två år sedan.

Harrys Perspektiv:

En vecka hade gått sedan Less kommit hem. Less hade velat träffa alla killarna utom Zayn.. Hon hade förstått att så småning om så var hon tvungen att reda ut saker och tings med honom men kände sig inte redo att göra det på en gång. Och jag förstod henne. Hon hade repat sig bra. Hon åt nu som hon gjorde innan och tränade inte lika mycket. Efter flera timmars gråtande, skrattande och skrikande på varandra hade jag äntligen lyckats få in i Less huvud att hon inte var tjock. Allt vad alla fans hade sagt hade tagit kol på henne. Och det värsta var att hon trodde på allt dom skrev. Men nu hade hon i alla fall förstått att dom bara var avundsjuka och inte menade allt vad dom skrev. Medans jag försökte hålla ögonen på vägen knappade jag in ett sms till Less.

Till Less: 10:33

Vaken? Lust att hitta på något? Grymt sugen på att bada.. xx

Från Less: 10:35

Japp, vaken! Bada låter kanon :) xx

Till Less: 10:38

Kommer hem och hämtar dig om fem! Lust att slänga ner mina badbyxor i en kasse? xx

Från Less: 10:39

Redan gjort!

Jag hade varit tvungen att dra till studion en snabbis för att hämta en låda skivor som vi skulle signera och var därför på väg hem nu. Jag svängde in på parkeringen innan jag klev ut och fortsatte upp till våran lägenhet. Innan jag hann öppna dörren öppnades den inifrån. Där stod Less med en kasse i ena handen och såg allmänt vacker ut.

”Hej” sa jag glatt och lutade mig fram och kramade om henne.

”Hej” viskade hon i mitt öra. Huden knottrade sig bara av att höra hennes röst.

”Ska vi gå?” hon nickade men sen verkade hon komma på något.

”Kom” Jag tog snabbt av mig skorna innan jag följde efter henne. I farten tog hon upp sin iphone ur ena bakfickan. Hon gick fram till Louis dörr och öppnade försiktigt så att den inte skulle knarra. När dörren hade gått upp helt såg jag Lou och El i sängen. Dom låg sked och på sig hade El en av Louis stora t-shirtar medans han själv sov i endast pyjamas byxor. Täcket hade dom antagligen sparkat av sig efter som att de låg nere vid fotändan. Jag log och tittade på Less som log minst lika stort tillbaka. Hon smög upp på Louis sida och höll upp mobilen ovanför dom. Hon tog sedan bort den och visade mig kortet hon hade tagit. Jag log. Dom var riktigt söta. Vi smög ut lika tyst som vi hade smugit in och satte sedan på oss skorna. Less tog tag i kassen med sin ena hand och min hand i den andra. Vi gick ut på parkeringen och sedan mot bilen. Om någon skulle se oss nu så skulle ingen tveka på att vi var ett par. De gjorde mig lite rädd men jag ville ändå inte släppa Less hand.

”Framme!” tjöt Less förtjust. Jag skrattade lätt åt henne innan vi hoppade ut ur bilen. Less tog åter igen påsen som hon höll i handen och började svinga med den.

”Varför är de bara vi här?” frågade hon efter att ha tittat sig omkring en liten stund.

”För att det är våran strand, jag och kollarna har köpt den” Less tittade förvånat på mig. Jag log bara som att försäkra att jag var seriös med de jag sagt.

”Coolt!” skrek hon innan hon sprang fram till vattnet. Jag skrattade åter igen innan jag gick fram till henne. Hon stod med fötterna vid strandkanten så bara tårna nuddade vattnet.

”Det är varmt” sa hon innan hon gav mig påsen. ”Byt om så kan vi bada” jag nickade innan jag tog påsen och började gå upp mot bilen. Jag ställde mig bakom den för att sedan dra av mig kläderna och sätta på mig badbyxorna. När jag kom tillbaka stod Less i bara bikini riktad mot mitt håll. Slutna ögon och ansiktet mot solen. Långsamt och så tyst som möjligt smög jag fram till henne. När jag var framme slängde jag snabbt och smidigt upp henne på min axel innan jag började spring ut mot de djupare.

”Nej! Släpp ner mig!” skrek hon och skrattade. Hon sprattlade med ben och armar för att komma loss men det gjorde bara så jag tog ett hårdare grepp om hennes lilla kropp.

”Inte en chans” och med dom orden sagda drog jag ner oss båda under vatten ytan. När jag kom upp igen var Less redan uppe och skrattade villt.

”Du jag ska ge igen” sa hon med ett busigt flin på sina underbara läppar. Rätt som de var började hon skvätta vatten på mig. Jag skrattade innan jag skvätte tillbaka. När jag märkte att hon hade övertaget gick jag närmare henne för att ta tag i hennes händer. Jag lyckades och när jag vände huvudet framåt så märkte jag hur nära vi nu stod. Bara några centimeter ifrån varandra. Less slutade veva med armarna när hon också märkte de. Vi stod tysta en stund innan jag tog mod till mig och böjde mig lite ner. Nu var våra läppar endast någon centimeter från varandra. Less ställde sig på tå och då kände jag hur hennes mjuka läppar nuddade mina. En stöt gick igenom mig ända nerifrån tårna upp till huvudet och jag kände hur huden knottrade sig. Hennes händer gled smidigt ur mina och upp till min nacke. Mina händer drogs istället ner till hennes höfter i början på hennes bikinikant. Hennes läppar rörde sig mot mina i början lite försiktigt men sedan mer och per passionerat. Tillslut drog hon sig ifrån mig. Jag kunde inte låta bli att känna mig lite ledsen över att dom nu var borta. Jag log stort och hon besvarade de med ett osäkert leende.

”Vad är de?” frågade jag försiktigt och hon kollade ner. ”Du gillade de inte?” frågade jag och kände hur skammen sjönk över mig.

I’m back! Eller kan man säga så när jag aldrig riktigt har slutat? Aja. I alla fall, novellen har varit seg ett tag nu. Dålig uppdatering, för utdraget och väldigt mycket samma i flera kapitel. Men nu blir det ändring på det! Kommer skriva lite kortare kapitel varannan dag. Bilder kommer inte komma så ofta men kommer då lägga ner mer tid på att få själva kapitlen bra och klara i tid.

Vill också tacka alla som har kommenterat även fast det har varit så dålig uppdatering. Har haft skit dåligt samvete för att ni är så snälla och läser denna novell och kommenterar och sedan kommer det upp ett kapitel i veckan. Men ska som sagt bli ändring på det nu! Om det inte händer något speciellt kommer ett kapitel upp varannan dag. Om inte så står det på novellens twitter varför. ( https://mobile.twitter.com/odnovel ). Kapitel 44 kommer upp på måndag så se till att kommentera kapitel 43 tills dess! Ha det bra! :)

Harrys Perspektiv:

Less låg i min famn medans jag bar upp henne för trappan upp till våran lägenhet. Jag kan inte ens beskriva med ord hur härligt det känns att ha Less i mina armar. Att äntligen veta att hon var säker. Dock hade jag lagt märke till bandaget på hennes arm. Det var riktigt blodigt. Såklart blev jag orolig men bestämde mig för att prata om det med henne sedan. Jag bar in henne i lägenheten och vidare in på toan där jag satte ner henne på toastolen. Jag satte mig ner på huk framför henne och strök henne över kinden. Jag hade nog aldrig sett henne såhär. Hennes kropp var helt slapp och hon hade ingen energi alls. Hon orkade knappt hålla ögonen öppna såg det ut som. Hennes hår stod åt alla håll och det såg ut som hon inte hade tvättat det på flera år. Men trots det så var hon vacker. Det kunde jag inte förneka.

”Först tycker jag att du ska ta ett bad och sedan äta något” sa jag försiktigt. Hon nickade knappt syndligt men tillräckligt mycket för att jag skulle se att hon höll med om det. Jag ställde mig upp och granskade henne. Skulle jag ta initiativet att börja klä av henne eller hade det varit helt random? Jag såg på henne att hon inte skulle orka det själv men var ändå osäker på om hon ville att jag skulle göra det. Hon kanske föredrog att bada med kläderna på istället för att få min hjälp? Äh, sluta fåna dig Harry! Jag böjde mig ner och började knyta upp hennes sko för att se om det var okej om jag fortsatte sedan. När skorna och strumporna var av hjälpte jag henne till stående. Hon vacklade till och benen såg ut som spagetti men förhoppningsvis klarar hon att stå i alla fall en liten stund. Jag tog nervöst tag om hennes linne och väntade på ett godkännande att jag kunde hjälpa henne. Hon nickade och jag drog långsamt och försiktigt av de. Rädd att hon skulle gå sönder annars. När linnet var av började jag såklart rodna för fullt. Jag tittade ner innan jag förde händerna till hennes midja igen och tog tag i byxkanten. Hon nickade och jag började dra av även dom. När dom var av ställde jag mig upp igen. Utan att jag själv kunde kontrollera det drogs min blick upp och ner över hennes kropp. Då såg jag hur många tatueringar hon hade. Jag blev förvånad men sedan kom jag på att jag stod och stirrade på henne. Snabbt vände jag ner blicken och rodnade om det var möjligt ännu mer än innan. Jag gick fram till badkaret så mitt ansikte var vänt bort från henne och satte på vattnet. När de var på tittade jag på henne igen. Hennes blick var riktad mot mig.

”Vänta här” sa jag och försvann ut ur badrummet. Jag gick vidare till gästrummet som Gemma sov i. När jag kom in sov hon djupt, vad hade jag förväntat mig klockan sju på morgonen? Jag gick mot hennes säng och skakade om henne. Hon muttrade något innan hon fortsatte att sova.

”Jag har hittat Less” sa jag och de dröjde inte mer en två sekunder innan hennes ögon var vid öppna.

”Hon står i badrummet, om du hjälper henne in i duschen så kan jag fixa något att äta till henne undertiden” Hon nickade snabbt innan hon hoppade upp ur sängen och rusade ut i sin pyjamas till badrummet. Där efter gick jag vidare mot köket. Där satte jag direct på vatten kokaren för att sedan göra te.

”Vart hittade du henne?” hörde jag en röst säga bakom mig. Jag hoppade till innan jag vände mig om och där stod Louis i sina pyjamas byxor och en t-shirt.

”I parken fem minuter bort” svarade jag. Han nickade och gick fram till mig.

”Du kan slappna av nu, hon är hittad och i säkert förvar” försäkrade han med ett leende. Jag nickade och för första gången på en vecka kunde jag slappna av ordentligt. Plötsligt hördes ett skrik från badrummet där Less och Gemma var. Och inte vilket skrik som hälst, Less skrik. Snabbt sprang jag dit för att se vad som hade hänt. Utan att knacka öppnade jag dörren och kollade in. Där satt Gemma på en pall bredvid badkaret och Less låg i de med massa skum över sig.

”Varför skrek du?” frågade jag och tittade oroligt på Less. Hon log lite osäkert och tittade på Gemma. Hon kollade tillbaka lika osäkert.

”Jag hade ett såg på armen och när de kom ner under vatten ytan sved det till” svarade hon och log lite osäkert igen. Jag nickade bara lite.

”Kan jag komma in?” Less log och nickade. Jag klev över tröskeln och riktade blicken mot Less igen. Sedan tog jag en annan pall som vi hade haft en prydnads grej på innan och satte mig på den bredvid Gemma.

”Får jag se på såret?” frågade jag efter en stunds tystnad. Less började flacka med blicken men tillslut nickade hon. Medans hon långsamt tog upp armen vände hon ner blicken i skummet. När jag kunde se den så flämtade jag till. Var det sant? Hade hon skärt sig? Den enda tanken som fanns i mitt huvud var att de var Zayns fel. Varför skulle hon annars ha gjort de? Eller hon kanske hade gjort det förut? Var det en vana eller bara en engångsgrej? Frågorna bubblade över mig men sedan insåg jag att jag inte kom någon vart med att ställa frågorna i mitt huvud utan var tvungen att ställa dom till henne om jag ville ha ett svar.

”Hur länge har du gjort de?” frågade jag med fortfarande blicken fäst på hennes arm.

”När du åkte började jag, sedan fick Gemma mig att sluta men nu när allt rasade samman kunde jag inte låta bli” först nu såg jag att de hade börjat rinna tårar längst hennes kinder igen. Vatten kokaren slutade att låta ute i köket så Gemma reste sig upp för att antagligen gå och fixa en kopp te åt Less. När hon hade gått tog jag hennes stol som stod närmare Less.

”Vet du?” frågade jag och hon skakade på huvudet. ”Det spelar ingen roll hur länge du har hållit på, det viktigaste är att du slutar så fort som möjligt. Och jag kommer hjälpa dig” hon log och hennes tårar började rinna ännu mer. Hon slängde sina armar runt min hals och tryckte in sitt huvud i min axel.

”Jag älskar dig”

”Jag älskar dig mer” viskade jag och pussade henne på huvudet. Jag visste att detta skulle bli tufft. Få henne att komma över allt. Men jag visste att hon skulle lyckas med min och killarnas hjälp. Jag skulle inte ge upp förens hon var samma gamla Less som hon var när jag lämnade henne för två år sedan.

Senaste:

Han satte händerna för ansiktet och hela hans kropp började skaka. Nu kunde jag inte låta bli längre. Jag drog in honom i min famn och kramade om honom hårt med ena armen medans min andra hand strök honom över håret. Han gjorde ingenting för att komma loss utan lutade bara huvudet mot min axel och grät ut. Han skakade vilket gjorde så att även en tår rann ner för min kind. Det gjorde ont att se honom så här och även veta att jag var delaktig i det. Om inte jag hade träffat Zayn igen hade det inte blivit såhär. Han hade fortfarande varit lycklig och tillsammans med Less. Less som var tusen gånger bättre en mig. Jag kramade om honom hårdare och viskade tröstande ord.

”Det kommer bli bra, jag lovar. Vi kommer hitta henne” viskade jag och pussade honom på huvudet.

 

Senaste:

Innan jag gick ut hissen tog Niall tag i min arm.

”Är du verkligen okej?” jag nickade och klämde fram ett litet leende. Niall verkade inte tro på de men lät mig ändå gå. Jag stod kvar med leendet på läpparna tills hissdörren stängdes och gick sedan tillbaka till min lägenhet. Där låste jag snabbt upp och gick in. Slängde en blick på klockan som visade fem och drog sedan av mig kläderna på väg in till mitt rum. Där la jag mig i sängen och tog upp armbandet jag fått eller skulle ha fått av Less. Jag läste texten om och om igen och kramade om de hårt i handen. Mina ögon var hårt sammanpressade men lyckades ändå tåras. Jag sa orden om och om igen för mig själv tills jag somnade.

”You are my prince, I love you”

---

 

 

Harrys Perspektiv:

Jag vaknade av Lou som ropade på mig från köket. För lat och för trött för att svara låg jag bara tyst kvar. Igår hade vi varit på den där jävla intervjun som Zayn hade sagt att han inte visste hur saker och ting var emellan Less och honom. Jag själv hade nästan varit på väg till tårar när han ens nämnde hennes namn. Sex dagar hade nu gått. Sjätte dagen utan Less. När två dagar hade gått sa fick jag nog och tog med mig Louis till polisen. Där hade vi varit tvungna att berätta vad som hade hänt och hur hon hade reagerat på de hela. När vi tillslut hade berättat allt sa han att de var vanligt att man reagerade så. Att de var helt normalt att bli upprörd av en sådan sak. Och självklart hade jag och Lou hålt med honom om de. Men sedan sa han också att eftersom Less har fyllt arton har hon rätten att göra vad hon vill. Hon skulle lika gärna flytta om hon nu kände för det. Så därför fanns det inget att göra. Men han sa att om hon var borta i mer än en vecka så skulle dom börja leta efter henne. Jag blev då arg över hans svar och stampade ut där ifrån med Louis efter mig. Så nu satt jag bara här och väntade på att antingen Less skulle komma hem eller att denna vecka kunde gå så att polisen kunde göra något för att hitta henne. Mamma hade ring och frågat hur det var och allt som hon brukar. Men när jag hörde hennes röst så kunde jag inte låta bli att tårarna började rinna. Hon hade tyvärr hört det och frågade vad det var som var fel. Då hade jag varit tvungen att berätta allt. Mamma hade blivit vansinnig på Zayn och även hon började gråta för att hon var orolig för vad som kunnat hänt med Less. Less hade ändå varit som hennes dotter också i nästan hela mitt liv. Och nu också när hennes mamma hade slutat bry sig dem senaste två åren hade dom tydligen kommit ännu närmre varandra. Gemma hade hört mamma gråta och frågade därför varför. Så nu visste även hon om allt som hade hänt och att Less var borta. Gemma hade både blivit orolig för Less men också mig. Hon vet hur mycket jag bryr mig om Less och eftersom jag grät hysteriskt i telefon så förstod hon att de var alvarligt. Det hade lätt till att hon hade lovat att komma hit för att se till att allt var okej med mig i alla fall. Jag hade sagt att det inte behövdes men hon hade sagt emot och sagt att hon skulle komma i vilket fall som helst. Och nu kunde jag inte ha varit mer glad över att hon snart skulle vara här.

”Harry!” ropade Louis igen och jag hörde hur han kom närmare och närmare dörren. Tårarna hade börjat rinna igen när jag tänkte på Less så jag gömde snabbt huvudet i kudden i hopp om att han inte skulle se att jag grät. Dörren öppnades och snart kände jag hur sängens ena sida tyngdes ner. Lou klappade mig på ryggen medans hans andra hand låg på min axel.

”Harry, frukost” sa han. Eftersom att jag hade huvudet i kudden blev det lite svårt att andas så jag var tvungen att lufta på huvudet och ta några djupa andetag. Då slank en snyftning ut och jag gömde snabbt huvudet i kudden igen. Louis förstod då att jag var ledsen och klappade mig på ryggen igen.

”Vet du?” frågade han och jag skakade på huvudet. ”Titta på mig” jag tvekade lite men lyfte i alla fall huvudet och tittade in i hans medlidande ögon. ”Jag har en känsla av att vi kommer hitta henne idag” sa han och log. Jag ville så gärna tro honom men det var svårt. Jag suckade lite och försökte klämma fram ett leende. Trotts att jag inte trodde på det så kunde jag inte låta bli att känna en gnutta hopp i alla fall. Jag log åt att han kunde få mig att må lite bättre och sträckte ut händerna i en gest att han skulle hjälpa mig upp. Jag flinade åt honom och han skrattade innan han själv ställde sig upp för att sedan hjälpa mig. När vi båda stod upp så kramade jag om honom. Först blev han lite förvånad eftersom jag inte brukar krama honom så ofta men sedan kramade han tillbaka.  

”Tack” sa jag innan jag släppte honom. Han log mot mig och klappade mig på ryggen två gånger.

”När som helst” sa han och gav mig ett leende innan han gick iväg mot köket. Jag satte på mig ett par mjukis byxor och en t-shirt och gick efter. I köket på köksbordet stod de ett helt lass på med pannkakor. Jag sken upp i ett stort leende och vände sedan blicken mot Louis. Hann log mot mig. Han visste mycket väl hur mycket jag älskar pannkakor. Innan han hann säga något hade jag satte mig ner på stolen mitt emot honom och tagit för mig av pannkakorna. Han skrattade bara åt mig och högg in han med.

 

Jag tittade åt alla håll för att hitta henna jag letade efter. Det stod att planet hade landat för mer en tjugo minuter sedan så jag började bli lite orolig. Jag tog upp telefonen för att ringa till henne men innan jag hann slå in numret kände jag hur någon knackade mig på axen. Jag vände mig om och såg henne stå där.

”Gemma!” skrek jag och slängde mig i hennes utsträckta armar. Hon skrattade ett klingande skratt och som vanligt fick de mig att le. Jag kramade henne hårt innan jag släppte taget om henne. Hon log mot mig och rufsade till mig i håret.

”Jag har saknat dig” log hon.

”Och jag saknat dig med” sa jag och hennes leende blev lite större. Jag tog hennes bagage och sedan började vi gå ut från flygplatsen.

 

Ambers Perspektiv:

”Jag kommer!” Jag sprang snabbt fram till kassan och gav tjejen sin latte som hon hade beställt. Kön var ända ut genom dörren och alla längst bak undrade vad det var för fel och varför det gick så långsamt. Jag sprang fram och tillbaka mellan kaffe maskinen och kassan och från kassan till något bord för att torka av det och duka av. Efter det som hade hänt hade jag jätte dåligt samvete och jag saknade Less något enormt. Jag kan inte fatta själv att jag kunde göra något sådant mot henne eller någon alls för den delen. Zayn och jag hade pratat en gång sedan dess men inte mer. Han hade sagt att han skulle ringa tillbaka om dom hittade Less. Men än hade jag inte fått något samtal.. Båda ångrade det något enormt de vi hade gjort mot Less. Hon hade blivit min bästa vän och jag kan inte fatta att jag hade sårat henne som jag gjort. Här på Starbucks tog jag hennes jobb eftersom att jag inte ville att hon skulle få sparken för att hon inte var här. Jag visste ju att hon behövde pengarna. Hon hade sparat till armbandet till Zayn jätte länge och hade nu inte mycket pengar kvar. Innan sparade hon till en bil men fick ta hälften av dom pengarna till armbandet. Hon hade körkort men hade inte sagt något till killarna för då sa hon att dom skulle köpa bilen till henne. Som hon påstod var för mycket för dom att köpa. Så nu hade jag helt enkelt jobbat här för både mig och Less nästan en vecka. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte var jobbigt och stressit men det var det minsta jag kunde göra för henne efter allt.

”Hallå! Snabba dig, jag har bråttom” gnällde killen längst fram i kön. Jag suckade och gav honom kaffet och mackan som han beställt. Han betallade snabbt och trängde sig sedan ut genom dörrarna. Klockan var tolv och därför var lunch rusning igång. Det hade varit riktigt mycket folk men aldrig såhär mycket.  Jag suckade för mig själv och ryckte snabbt åt mig en bricka och en trasa. Jag gick fram till ett bord med disk på och ställde upp allt på brickan innan jag gick snabbt torkade av det. Innan jag ens hade lämnat bordet slog sig två tjejer ner där. Jag suckade åter igen och sprang vidare till nästa. Efter tre bort var jag tvungen att gå till kassan igen.

”Hej, vad får det lov att vara?” frågade jag stressat med blicken fäst på kassat.

”Hej” sa en röst jag väl kände igen. Jag tittade upp och möttes av hans vackra choklad bruna ögon. Snabbt slog jag undan tanken för aldrig att jag skulle göra så mot Less igen.

”Hej” svarade jag osäkert.

”Stressigt?” frågade han med ett litet flin på läpparna och kollade runt sig på alla människor som skrek att jag skulle skynda mig.

”Kanske” skrattade jag men slutade tvärt.

”Du, vi behöver prata” sa han och tittade ner på sina händer som låg på disken.

”Okej.. Men jag hinner inte nu” sa jag utan att låta otrevlig. Han nickade lite.

”Jag förstår..” Innan jag hann säga något mer gick han in bakom disken och tog tag i trasan och brickan och nyss hållt i. Brickan gick han snabbt med in till disken och kom tillbaka med en tom. Han gick fram till ett av borden och plockade undan all disk och torkade sedan av det som jag hade gjort tidigare. Ett leende spred sig på mina läppar innan jag återgick till kassan och dom väntande kunderna.

Efter en timmes jobb var lunch rusningen över och alla bord var avtorkade. Zayn hade till och med hunnit med att diska alla kaffe kopparna glas och tallrikarna som jag hade ställt i disken. För första gången kanske jag inte behövde stanna kvar två timmar efter att jag hade stängt för att diska och torka bord. I kafeet satt det nu bara en gubbe och en kille vid varsitt bord annars var det tomt. Zayn kom fram till mig efter att han torkat de sista bordet och ställde sig framför mig. Han tittade ner innan han långsamt tittade upp och mötte min blick.

”Jo jag behöver prata med dig” sa han. Jag nickade lite. För att vi skulle få vara lite ensamma gick jag in i ’köket’ eller vad man ska kalla det. Där såg man fortfarande ut till kassan om det skulle komma någon men dom som var satt där skulle inte höra vad vi sa. Zayn gick efter mig och stannade framför mig.

”Jo, Less är fortfarande borta” Jag nickade lite som svar och tittade ner. ”Jag och killarna har letat överallt efter henne men vi kan inte hitta henne. Men eftersom att ni var så nära så kanske du kan ha någon aning om vart hon kan ha tagit vägen.. ” Jag tänkte efter en stund och skakade sedan på huvudet.  Jag hade ingen aning. Hon hade berättat om att hon alltid drog sig undan när hon var ledsen eller arg.

”Hon kan inte vara hemma” sa jag med blicken fäst på en tavla som hängde snett bakom Zayn. I ögonvrån kunde jag se att han nickade. Och hon kunde inte ha checkat in på något annat hotell för det hade hon inte nog med pengar till. Men kanske någon billigt? Hon hade varken råd med tåg, buss eller flygplan så hon kunde inte ha tagit sig så speciellt långt med bara taxi. Men kanske en bit?

”Jag tror hon är kvar här i London” sa jag med blicken fortfarande fäst på tavlan. Zayn kollade bakåt för att se vad det var jag tittade på men kollade sedan tillbaka på mig igen när han inte såg vad det var. Han nickade lite med en förvirrad blick.

”Varför tror du det?”

”För att hon inte har råd till något annat efter att hon köpte de där armbandet till dig” precis efter att jag sagt det insåg jag att det lät då mer som hans fel än vad det redan gjorde. ”Jag menar inte så” Sa jag för att rädda situationen men det var redan för sent. Han kollade ner på sina fötter med en förstörd min. ”Alltså, det är ju bra på ett sett. Det blir lättare att hitta henne då när vi vet att hon inte kan ha kommit så långt” sa jag försiktigt men märkte att även de lät fel. När han tittade upp på mig var hans ögon glansiga och det såg ut som han skulle börja gråta när som hest.

”Jag vet redan att det är mitt fel” sa han med skakig röst. Nu ville jag inget hellre en att krama om honom men jag vågade helt enkelt inte. ”Jag vet att det är mitt fel att hon är borta” sa han och i slutet skakade han så mycket att rösten bröt och han började gråta. Han satte händerna för ansiktet och hela hans kropp började skaka. Nu kunde jag inte låta bli längre. Jag drog in honom i min famn och kramade om honom hårt med ena armen medans min andra hand strök honom över håret. Han gjorde ingenting för att komma loss utan lutade bara huvudet mot min axel och grät ut. Han skakade vilket gjorde så att även en tår rann ner för min kind. Det gjorde ont att se honom så här och även veta att jag var delaktig i det. Om inte jag hade träffat Zayn igen hade det inte blivit såhär. Han hade fortfarande varit lycklig och tillsammans med Less. Less som var tusen gånger bättre en mig. Jag kramade om honom hårdare och viskade tröstande ord.

”Det kommer bli bra, jag lovar. Vi kommer hitta henne” viskade jag och pussade honom på huvudet.

---

Detta kapitel blev ganska lång. Ber om ursäkt för att det inte kom tidigare. Min bror åker nämligen bmx och ramlat i torsdags. Han skrapade upp knät och det blödde något enormt. Så det blev ett långt besök till sjukhuset. Fick vänta i två och en halv timme innan vi fick komma in till en läkare. Där fick dom sy ihop såret med fyra stygn. Efter det var de bara att åka hem och sova. Sedan i fredags fick jag packa snabbt innan vi skulle åka så hade inte tid att skriva då heller. Men efter några dagar med tjatande på min mamma och mina kusiners mamma fick jag äntligen låna en data. Där skrev jag klart kapitlet och nu när jag är hemma med internet kunde jag lägga upp de. Lång historia som gjordes kort. Så så var de med det.

Vad tycker ni om kapitlet? Bra/Dåligt? Kommentera gärna om jag kan göra något bättre.