odnovel

Harrys Perspektiv:

Less låg i min famn medans jag bar upp henne för trappan upp till våran lägenhet. Jag kan inte ens beskriva med ord hur härligt det känns att ha Less i mina armar. Att äntligen veta att hon var säker. Dock hade jag lagt märke till bandaget på hennes arm. Det var riktigt blodigt. Såklart blev jag orolig men bestämde mig för att prata om det med henne sedan. Jag bar in henne i lägenheten och vidare in på toan där jag satte ner henne på toastolen. Jag satte mig ner på huk framför henne och strök henne över kinden. Jag hade nog aldrig sett henne såhär. Hennes kropp var helt slapp och hon hade ingen energi alls. Hon orkade knappt hålla ögonen öppna såg det ut som. Hennes hår stod åt alla håll och det såg ut som hon inte hade tvättat det på flera år. Men trots det så var hon vacker. Det kunde jag inte förneka.

”Först tycker jag att du ska ta ett bad och sedan äta något” sa jag försiktigt. Hon nickade knappt syndligt men tillräckligt mycket för att jag skulle se att hon höll med om det. Jag ställde mig upp och granskade henne. Skulle jag ta initiativet att börja klä av henne eller hade det varit helt random? Jag såg på henne att hon inte skulle orka det själv men var ändå osäker på om hon ville att jag skulle göra det. Hon kanske föredrog att bada med kläderna på istället för att få min hjälp? Äh, sluta fåna dig Harry! Jag böjde mig ner och började knyta upp hennes sko för att se om det var okej om jag fortsatte sedan. När skorna och strumporna var av hjälpte jag henne till stående. Hon vacklade till och benen såg ut som spagetti men förhoppningsvis klarar hon att stå i alla fall en liten stund. Jag tog nervöst tag om hennes linne och väntade på ett godkännande att jag kunde hjälpa henne. Hon nickade och jag drog långsamt och försiktigt av de. Rädd att hon skulle gå sönder annars. När linnet var av började jag såklart rodna för fullt. Jag tittade ner innan jag förde händerna till hennes midja igen och tog tag i byxkanten. Hon nickade och jag började dra av även dom. När dom var av ställde jag mig upp igen. Utan att jag själv kunde kontrollera det drogs min blick upp och ner över hennes kropp. Då såg jag hur många tatueringar hon hade. Jag blev förvånad men sedan kom jag på att jag stod och stirrade på henne. Snabbt vände jag ner blicken och rodnade om det var möjligt ännu mer än innan. Jag gick fram till badkaret så mitt ansikte var vänt bort från henne och satte på vattnet. När de var på tittade jag på henne igen. Hennes blick var riktad mot mig.

”Vänta här” sa jag och försvann ut ur badrummet. Jag gick vidare till gästrummet som Gemma sov i. När jag kom in sov hon djupt, vad hade jag förväntat mig klockan sju på morgonen? Jag gick mot hennes säng och skakade om henne. Hon muttrade något innan hon fortsatte att sova.

”Jag har hittat Less” sa jag och de dröjde inte mer en två sekunder innan hennes ögon var vid öppna.

”Hon står i badrummet, om du hjälper henne in i duschen så kan jag fixa något att äta till henne undertiden” Hon nickade snabbt innan hon hoppade upp ur sängen och rusade ut i sin pyjamas till badrummet. Där efter gick jag vidare mot köket. Där satte jag direct på vatten kokaren för att sedan göra te.

”Vart hittade du henne?” hörde jag en röst säga bakom mig. Jag hoppade till innan jag vände mig om och där stod Louis i sina pyjamas byxor och en t-shirt.

”I parken fem minuter bort” svarade jag. Han nickade och gick fram till mig.

”Du kan slappna av nu, hon är hittad och i säkert förvar” försäkrade han med ett leende. Jag nickade och för första gången på en vecka kunde jag slappna av ordentligt. Plötsligt hördes ett skrik från badrummet där Less och Gemma var. Och inte vilket skrik som hälst, Less skrik. Snabbt sprang jag dit för att se vad som hade hänt. Utan att knacka öppnade jag dörren och kollade in. Där satt Gemma på en pall bredvid badkaret och Less låg i de med massa skum över sig.

”Varför skrek du?” frågade jag och tittade oroligt på Less. Hon log lite osäkert och tittade på Gemma. Hon kollade tillbaka lika osäkert.

”Jag hade ett såg på armen och när de kom ner under vatten ytan sved det till” svarade hon och log lite osäkert igen. Jag nickade bara lite.

”Kan jag komma in?” Less log och nickade. Jag klev över tröskeln och riktade blicken mot Less igen. Sedan tog jag en annan pall som vi hade haft en prydnads grej på innan och satte mig på den bredvid Gemma.

”Får jag se på såret?” frågade jag efter en stunds tystnad. Less började flacka med blicken men tillslut nickade hon. Medans hon långsamt tog upp armen vände hon ner blicken i skummet. När jag kunde se den så flämtade jag till. Var det sant? Hade hon skärt sig? Den enda tanken som fanns i mitt huvud var att de var Zayns fel. Varför skulle hon annars ha gjort de? Eller hon kanske hade gjort det förut? Var det en vana eller bara en engångsgrej? Frågorna bubblade över mig men sedan insåg jag att jag inte kom någon vart med att ställa frågorna i mitt huvud utan var tvungen att ställa dom till henne om jag ville ha ett svar.

”Hur länge har du gjort de?” frågade jag med fortfarande blicken fäst på hennes arm.

”När du åkte började jag, sedan fick Gemma mig att sluta men nu när allt rasade samman kunde jag inte låta bli” först nu såg jag att de hade börjat rinna tårar längst hennes kinder igen. Vatten kokaren slutade att låta ute i köket så Gemma reste sig upp för att antagligen gå och fixa en kopp te åt Less. När hon hade gått tog jag hennes stol som stod närmare Less.

”Vet du?” frågade jag och hon skakade på huvudet. ”Det spelar ingen roll hur länge du har hållit på, det viktigaste är att du slutar så fort som möjligt. Och jag kommer hjälpa dig” hon log och hennes tårar började rinna ännu mer. Hon slängde sina armar runt min hals och tryckte in sitt huvud i min axel.

”Jag älskar dig”

”Jag älskar dig mer” viskade jag och pussade henne på huvudet. Jag visste att detta skulle bli tufft. Få henne att komma över allt. Men jag visste att hon skulle lyckas med min och killarnas hjälp. Jag skulle inte ge upp förens hon var samma gamla Less som hon var när jag lämnade henne för två år sedan.