odnovel

 

 

Less perspektiv:

Asken låg tryckt i handen medans jag gick upp till Harry och Louis lägenhet. I förrgår efter jobbet hade jag varit och köpt innehållet i asken och var väldigt nöjd över de. Det var ett armband i vitt guld som jag hade behövt spara till ganska länge. Eftersom att jag inte hade något jobb och därför ingen inkomst innan jag började jobba på Starbucks så hade jag först och främst behövt lägga pengarna på mer nödvändiga saker. Som mat och kläder. Men nu när Zayn har köpt massa saker till mig ville jag köpa något till honom med. Jag har väll köpt saker till honom med men bara någon tröja då och då eller något liknande. Av honom hade jag fått bl.a. två par nya rayban, dyra skor, dyra märken på kläder och jag vet inte hur många gånger jag har kommit till hotellet och de har stått ett dussin blommor utanför dörren. Med asken fortfarande i högra handen knackade jag på hos Harry och Lou. De dröjde ett tag men sedan öppnades dörren av Harry. Jag hade sagt att jag skulle komma och visa vad jag hade köpt till Zayn men inte vad de var för något. Snabbt ryckte Harry asken ut handen på mig och jag skrattade. Han hade varit nyfiken i telefonen och sagt att jag skulle skynda mig på så mycket jag kunde. Jag tog av mig skorna innan jag gick med Harry till tv rummet där Lou satt. Harry satte sig bredvid Lou och jag bredvid Harry. De var ett snöre på som Harry fick lirka loss för att kunna sätta tillbaka de likadant sedan. Långsamt öppnade han asken och när dom fick syn på innehållet kollade dom chockat på mig.

”Vad är de gjort av?” frågande Lou med blicken fäst på armbandet igen.

”Vitt gult” svarade jag stolt.

”Hur mycket kostande de?” frågade nu Harry.

”nio tusen” sa jag lågt. Visst hade de varit dyrt men värt de. Harry kollade chockat på mig som ’hur hade du råd med de’. Jag ryckte lite på axlarna och tog sedan armbandet ifrån dom. Jag höll upp de så dom kunde läsa inuti precis vid låset. När dom hade läst texten så log dom båda.

”Han kommer älska de” sa Harry och log mot mig. Jag log stort tillbaka och la ner den silvriga kedjan i asken igen. Trädde försiktigt på snöret innan jag ställde mig upp från soffan. Jag skulle bara gå hit innan och visa de för Harry och Lou innan jag skulle fortsätta till Zayn. När jag ringde Harry tidigare i dag så sa han att direkt efter dom hade kommit hem från studion så hade Zayn varit trött och gått in till sig. Antagligen hade han lagt sig någonstans för att sova så för att inte väcka honom fick jag Zayns extra nyckel. Jag log mot dom innan jag vände mig om och skulle gå ut.

”Hallå?” hörde jag bakom mig och jag snurrade runt. Där stod både Lou och Harry med utsträckta armar och kollade på mig.

”Glömt något?” Skrattande kramade jag om dom båda samtidigt.

”Lycka till nu” log Lou och rufsade till mig i håret. Irriterat försökte jag rätta till de medans båda skrattade åt mig. Jag sa hejdå och sedan gick jag upp till Zayns våning. Nervöst halade jag upp nycklarna och låste upp dörren. Så ljudlöst som möjligt stängde jag dörren efter mig och sökte igenom lägenheten. Ingen Zayn någonstans men när jag kom till den stängda sovrums dörren så hörde jag ljud. Jag kunde inte sätta fingret på var de var men de innebar ju iaf att han var vaken. Utan att tänka mer på vad de var så slet jag upp dörren.

”ZAYN!” skrek jag med ett stort leende men de slocknade så fort jag sett vad som pågick där inne. I hans säng låg Zayn och Amber på varandra! NAKNA! Amber skyndade sig att dra täcket upp över brösten medans Zayn var så i chock så han bara låg där. NAKEN! Bådas munnar var vidöppna och jag kände hur allt gick sönder inom mig. Ögonen började tåras och snart rann de floder ner för mina kinder.

”Hu.. Hur länge har detta hållit på?” hackade jag fram emellan gråten. Jag önskade innerligt att detta bara var en engångsföreteelse. Nu såg de ut som att Zayn fattade vad som just hänt och kom tillbaka till verkligheten.

”Fem veckor..” svarade han tyst. Besvikelsen i mina ögon hade nog aldrig synts så mycket som de gjorde nu och de ända jag kände var tomhet. Innan jag skulle bryta ihop helt så började jag gå ut ur lägenheter. Benen kändes som spagetti och de var rena undret att jag ens kunde röra dom alls.

”Less!” hörde jag efter mig när jag var vid dörren. Först hade jag ingen tanke på att stanna men när Zayn slet tag i min arm hade jag inget val. Han vände mig om och tittade ner i marken. I farten hade han nu slitet med sig en t-shirt som han hade för att täcka skrevet.

”Vad?” snyftade jag tyst. ”Vad kan du göra för att gott göra dehär?” frågade jag tystare och spände blicken i honom. Han tittade upp på mig några gånger innan han sänkte blicken igen. Snabbt drog jag mig ifrån honom och sprang ut genom dörren. Glad över att jag hann ta på mig skor i farten sprang jag gråtande där ifrån. De kändes som att jag när som helst skulle bara falla ihop i en anda hög och ge upp. Mina andetag blev bara mer och mer ojämna av allt gråt och gjorde de näst intill omöjligt att se. Asken som jag skulle ge Zayn hade jag antagligen tappat i all chock men just på var inte det de viktigaste. Med dom sista krafterna jag hade sprang jag sista biten till hotellet och sprang raka vägen upp till mitt rum. Väl medveten om att Zayn skulle leta efter mig eller åt minstånde dom andra killarna började jag packa ihop mina saker. Jag rafsade ner allt i mina två gigantiska resväskor och kollade en sista gång så att jag inte hade glömt något innan jag sprang till hissen. När hissen väl stannade så såg jag att en tant stod där inne. Hon flyttade sig när jag kom och hjälpte mig när jag inte fick in ena resväskan ordentligt. Jag försökte le som ett tack eftersom att om jag skulle öppna munnen skulle jag inte klara av de mer och börja gråta hysteriskt. Om jag inte redan gjorde det, de vill säga.. När hissen stannade slängde jag mig snabbt ut och gick fram till receptionen. Jag lämnade fram korten som man öppnade dörren med och hon kollade förvånat på mig. Antagligen för hur jag såg ut. Jag sa snabbt att jag inte skulle stanna kvar längre och hon frågade då om jag villa ha resten av pengarna tillbaka eftersom att jag inte bodde den tiden som jag hade betalat för. Jag skakade snabbt på huvudet innan jag gick ut från hotellet. Detta var ett så pass fint hotell med mycket folk på så de stod redan taxibilar utanför som väntade på att få någon passagerare. Jag slet upp bakluckan och lyckades efter mycket om och men med hjälp av taxichauffören få in båda väskorna i bakluckan. Jag visste att Harry antagligen skulle prata med Anne eller Gemma om vad som hade hänt så hem kunde jag inte åka. För om någon försökte prata med mig så skulle dom bara säga att jag skulle prata och reda ut allt med Zayn. De var de jag inte ville så därför behövde jag komma bort dit ingen vet vart jag är.

”De billigaste hotellet i London, tack” sa jag när jag hade hoppat in.

---

Kapitel 37! Eftersom att inte kapitel 36 fick 3 kommentarer så fick ni inget kapitel i tisdags.. Men nu var avslöjandet här! Vad tycker ni? Vad tror ni händer nu? KOMMENTERA!