odnovel

99 Days Without You

Kategori: 99 Days Without You

Day Twenty-One & Twenty-Two:
Liam stayed over the past two nights. He’s sleeping on the couch next to me now. It feels good to have somebody staying in the flat with me. When it’s just me, it feels so big and empty. I think I may have one of the boys sleep over more often. If that’s okay with you?
I just don’t want to feel alone anymore.
Zayn finally called me today. He apologized for blowing up on me. I was just glad to finally hear his voice directed towards me. I of course apologized for hiding the note. He stated that he totally understood my reasoning behind it. I think we may finally be heading towards peace.
Oh, I broke up with Eleanor a while ago. In case you wanted to know. The day I found you, actually. I just haven’t had the courage to write it down until now.
You should have just held on for one more day. Then you’d still be here with me. We could finally be happy.

99 Days Without You

Kategori: 99 Days Without You

Day Seventeen-Twenty:
I’m sorry I forgot to write an entry the past few days. To be honest, I haven’t even left my bed. I’m just so TIRED. I guess you would understand, since you’re asleep for an eternity now. Was that rude to say? I don’t know. I don’t know what happens after you pass, but some have said it’s just a world of black you’re surrounded in. God, I sure hope you’re not sitting in blackness Harry, you deserve to sing with the angels.
I bet you’d sound pretty good harmonizing with them, I’ve always thought you had a voice like the angels. Maybe you could be my guardian angel and sing me to sleep sometime, okay?
Anyways, back to the previous days. As I said, I’ve just been so tired. I haven’t left my bed. All I have to accompany me is my laptop, which I don’t mind. There are tons to do online. But I try my best to avoid any social networking sites. I’m just not ready to face the real world quite yet.
Niall has stopped by quite a bit. I think he’s the most worried about me out of everyone. I used to be the one who always smiled, and always brightened everyone else’s day. Now that I’m no longer that person, Niall tries to be there. He tries to make me smile, and I appreciate the effort.
I just don’t know if I’ll ever be able to smile again.

99 Days Without You

Kategori: 99 Days Without You

Day Sixteen:
People are saying that One Direction is over, and it’s really tearing me up inside. It’s only been a little over two weeks and already people are starting to talk. The boys and I are trying to get back to work, but it’s just too soon. We don’t think we can handle going up on stage or to the studio quite yet, knowing that we’re down a member, who isn’t coming back.
It’s not as if we’ve denied the rumors. In fact, I wouldn’t even consider us One Direction anymore either. With just the four of us it’s just Louis Tomlinson, Niall Horan, Liam Payne, and Zayn Malik. You came up with the name Haz, so without you here it just feels wrong to call ourselves that.
I know you probably would want us to move on, and keep going with our career as a band. But it’s just so HARD.
Why can’t you just come back?

99 Days Without You

Kategori: 99 Days Without You

Day Fifteen:
And now here I am, present day. Today, I feel… empty. But I guess that’s just what comes with losing the person you love, right? Sarah read over my journal last night—did I forget to tell you my therapists name is Sarah? Oh well, it is.
She seemed disappointed in me, but I couldn’t find myself to care. She told me to stop writing these entries, but I told her that it was actually helping me. In a way it is. I feel as if you’re here with me, reading everything I jot down on this page.
Right then, back to today. I didn’t do much to be quite honest. Niall came over, and we watched a couple movies to try and return back to the old days. Liam called me just to check up. Still no word from Zayn though, and I’m starting to worry our friendship will never patch up.

99 Days Without You

Kategori: 99 Days Without You

Day Fourteen:
I’d just like to say that I wasn’t willing to go to therapy. But the boys insisted that I go. I went, but I didn’t like it. The therapist poked and prodded me for information, asking me about how I felt and what my thoughts were. I didn’t like the invasion of privacy. My thoughts were meant to stay hidden, not to end up in here.
But now here I am, writing to you.
I can sometimes feel you, you know. It’s like you’re watching me. Instead of being scary, like I imagined it would be, it’s actually quite comforting.

99 Days Without You

Kategori: 99 Days Without You

Day Thirteen:
I probably should have said in the last entry that by day nine we had finished arranging your funeral. Four days later and there I was, standing cloaked in black over a deep hole in the ground, where you would be forced to remain underneath for eternity.
It wasn’t open casket. We all knew how much you loathed other people seeing you when you weren’t decent. Everyone agreed that it was probably best, and to be honest, I didn’t want to look at your face knowing your eyes would no longer flutter open, and I would no longer be able to look into your green orbs.
I cried again that day. Heck, I cried every day since the day you left. But that day was much worse. When they were placing you inside the hole, I almost ran over to stop them, and it took Liam, Zayn, and Niall to hold me back. I had dropped to my knees crying my eyes out. I wasn’t able to stand strong at your funeral, and I am so sorry.
You must be disappointed in me. I know you’ve always thought of me as strong. But that’s only when I’m with you. Now that you’re gone, I don’t know what to do with myself.
It was a long service, and I embraced every single member of your family, apologizing and muttering incoherent words throughout all of my blubbering. Gemma and Anne held me the longest, and we sobbed into each other’s shoulders. I pulled away from Gemma, and stared at her a long while. I told her that the two of you looked a lot alike. She’s so beautiful Harry, and I promise to take care of her.
I promise to take care of your mother too. She had always been like a second mother to me anyways. When I hugged her, he whispered something in my ear that I will never forget, and I really hope she wasn’t lying to me.
“He loved you, you know.” She whispered, and pulled back with a small smile on her face. She walked away before I had a chance to reply, leaving me speechless, before I broke down sobbing again. Liam had to carry me out to the car, and I resisted. I didn’t want to leave you.

99 Days Without You

Kategori: 99 Days Without You

Day Eight-Twelve:
I decided to write these days into one big entry because well, not much happened in those days. Zayn still refused to speak to me, and I didn’t blame him. Niall and Liam tried their best to talk to me, but I had become distant. I spoke to no one, except for you of course. But you weren’t really there, and that began to worry them.

99 Days Without You

Kategori: Allmänt

Day Seven:
A week without you in my life, feels like an eternity, and I spent the entire day watching old X Factor videos and interviews of us, pretending you were there with me, laughing along.

99 Days Without You

Kategori: Allmänt

Day Six:
I showed the boys the note that day. Well, I didn’t exactly show them. I left it on the kitchen counter, and Zayn had come across it. He walked into the living room with tears streaming down his face, and began to shout at me.
He yelled at me for not telling them. He yelled at me for being selfish. And he blamed it all on me.
Niall and Liam tried to calm him down. But I didn’t blame him for being angry. I was angry at myself as well.

99 Days Without You

Kategori: Allmänt

Day Five:
We finally began arranging your funeral that day. I don’t know if it was a bit too early to arrange or a bit too late, but all I know is that nobody wanted to do it. Nobody wanted to accept the fact that you were really gone.

99 Days Without you

Kategori: Allmänt

Day Four:
I found your note that day. The familiar sight of your handwriting drove me to tears. I couldn’t find myself to share it with anyone.
Anne visited me that day. I think it was Wednesday, but I really didn’t know. I couldn’t find myself to care. Usually we would be at rehearsals, but the news had already been leaked to the press, and spread all over Twitter. I refused to go online, or watch TV. The only things that played were predictions on why you had done it, but I knew why, so I didn’t want to hear about others theories.
Our fans miss you. I’ve had multiple come up to me while I was walking the streets, crying their eyes out and hugging me, apologizing for my loss. They say that you were amazing, and an amazing person, that you didn’t deserve to go so young. I agree with them.
Why did you leave? Well, I know why. But I just can’t wrap my head around it.
I ended up showing your mother the note. I know you meant it to reach my eyes, and my eyes only, but I felt she had a right to know. She cried, Haz. She cried a lot. I feel as though I’m the one to blame for all of this, and the weight on my shoulders just keeps growing.

Moments Kapitel 58

Kategori: Allmänt

Senaste:

Helt plötsligt slutade han hoppa och stod still. Jag stannade också och kollade undrande på honom.

”Vad är det?” Han log mot mig och tog tag i mina händer. Han började dansa larvigt och snurrade mig i mellan åt. Jag skrattade åt honom. Han fortsatte och slog nu sin högra höft i min högra höft där vi stod mitt emot varandra på dansgolvet. När han sedan började göra något slags indianhopp kunde jag inte hålla mig längre utan brast ut i gapskratt och hängde på och larvade mig.  Jag kan nästan slå vad att både jag och Harry kommer ha magrutor i morgon så mycket som vi har skrattat. Fast vänta. Det har jag ju redan.. Jag skrattade för mig själv och vi fortsatte dansa. När båda var helt slut och vi tänkte gå tillbaka till baren känner jag två armar runt mig bakifrån och ett högt skratt i mitt öga. Och inte är det någons av killarnas. Och Melanie skulle jag inte kunna tänka mig att det är. Men vem är det då? Förskräckt vänder jag mig om.

 
    
 

Less Perspektiv:

 

”Brook?” Ja, bakom mig stod Brook och skrattade. När jag såg henne skratta så kunde jag inte hålla mig och började skratta själv åt hur kul hon hade. Bredvid mig stod en frågande Harry. Brock svajade till och snabbt tog jag tag i henne för att hon inte skulle ramla vilket tydligen var jätte kul för hon började skratta ännu mer hysteriskt en innan. Okej, hon var långt ifrån nykter. Jag släppte henne och denna gång kunde hon stå på benen. Harry som nu vaknade till liv sträckte fram handen.

”Harry” sa han och log mot henne. Hon verkade fundera en stund och kliade sig sedan i huvudet. Harry kollade frågande på henne.

”Brook?” la jag till och hon skrattade lätt.

”Juste, Brook” sa hon snabbt innan hon vände sig mot mig.

”Det var kul att se dig igen Less och ..” sa hon och tittade frågande på Harry.

”Harry” sa han för andra gången.

”Harry. Men jag måste gå” fortsatte hon och på ett kick så var hon borta igen.

”Okej.. Vem var det där?” frågade Harry och tittade fortfarande frågande efter henne. Jag skrattade.

”Brook, jag satt bredvid henne på planet hit” sa jag och han nickade. Ett litet ”Oh” lämnade hans läppar innan han återgick till sin dans igen. Jag skrattade åt honom och istället för att hänga på igen drog jag istället med honom till baren. ”Jag behöver något att dricka” sa jag när vi hade satt oss ner på var sin hög barstol. Han nickade och sa något till barkillen som jag inte hörde. Barkillen nickade och hällde upp en varsin shot till Harry och mig. Harry tog den ena vilket gjorde att jag tog den andra. Han höjde den mot mig innan han i ett naffs hade hällt i sig den. Jag följde hans initiativ och hällde också i mig min. Det brände i halsen men inte på ett obehagligt sett. Jag grimaserade lätt och Harry skrattade. Han höll upp två fingrar och barkillen nickade innan två nya shots åkte upp på bänken framför oss. Harry tog den ena som förra gången och jag den andra. Lika snabbt som den första var denna nu också slukad och det dröjde inte länge innan den tredje och fjärde också hade åkt ner. När vi slutligen nöjde oss gav vi oss ut på dansgolvet ingen. Allt snurrade mycket mer än innan och benen kändes lite slappare men annars var det som vanligt. Harry snubblade sig fram mellan alla människor och jag kom skrattande efter. När vi slutligen kom fram till en ganska tom plats ställde vi oss där och dansade med till den höga musiken. Allt blev plötsligt jätte kul och både Harry och jag skrattade åt precis allt. I ögonvrån kunde jag se att även Louis och Eleanor verkade ha roligt. Dem stod med läpparna tryckta mot varnade som om det inte skulle finnas någon morgon dag. Om dem hade varit nyktra hade dem nog inte ens kysst varandra framför så här mycket folk. Så dem måste alltså ha fått i sig lite väl mycket dem med. Jag slet blicken från dem och tittade istället upp på Harry. Han stod där och flinade åt mig.

”Avundsjuk?” flinade han.

”Va?” frågade jag utan att förstå vad han menade.

”Ja, avundsjuk för att ingen kysser dig?” jag rodnade lite åt hans fråga och tittade sedan ner för att gömma den röda nyansen som spred sig på mina kinder. Jag kände två finger under min haka som sedan lyfte upp mitt huvud så att jag tittad in i dem mest underbara ögonen jag någonsin sett. Långsamt lutade han sig mot mig och snart var Harrys läppar tryckte mot mina. Även fast han smakade alkohol var det ändå en fantastisk kyss. Det pirrade i hela kroppen och när han läppar slutligen lämnade mina kunde jag inte låta bli att känna mig ganska ledsen över det.

Efter lite mera dans vart slutligen Harry och jag trötta och bestämde oss för att kanske börja dra oss tillbaka till hotellet. Vi letade resa på Liam som stod vid baren och pratade med någon kille han verkade känna. När vi kom fram till honom tittade han upp på oss och log.

”Det här är Harry och Less” sa Liam. Han vinkade åt oss och vi vinkade tillbaka innan vi vände uppmärksamheten tillbaka till Liam.

”Vi tänkte åka hem nu, ska vi leta reda på dem andra?” Liam nickade, sa snabbt hejdå till killen jag aldrig fick reda på vad han hette och vände sig sedan till oss.

”Klockan är redan 03:00 så det verkar som en bra ide” vi nickade och spred ut oss för att leta efter dem andra. Zayn hittade vi mitt på dansgolvet. Han dansade bara runt lite och två tjejer bredvid honom försökte ständigt dansa framför honom och få hans uppmärksamhet men Zayn verkade inte bry sig för han var helt inne i sitt eget. När vi kom fram log han stort och började dansa fram till oss.

”Less, Harry!” skrek han och slängde sig på oss båda. Harry såg mest besvärad ut medan Zayn inte kom ihåg någon alls utan skrattade bara bort allt. Efter en stund fick vi med oss honom bort till baren där Liam stod och väntade med Louis och Eleanor. Niall och Melanie var inte så långt bort så dem ropade vi bara till oss. Dem såg ännu onyktrare ut en Zayn så dem fick Harry och Liam ta i varsin arm. Medans jag försökte få ut Zayn gick Lou och Eleanor skrattande efter oss. På vägen ut såg jag något jag gärna hade varit utan att se. Där stod Brook upp pressad mot väggen av en blond ganska snygg kille. Hans läppar var överallt på henne medans hon ständigt försökte få bort honom. Men varje gång hon nästan lyckades pressade han på nytt upp henne mot väggen. Snabbt släppte jag Zayn som höll på att ramla av den plötsliga rörelsen. Jag gick lugnt fram till dem och puttade undan killen. Som i sin tur inte var beredd och dunsade ner på golvet. Men snabbt var han uppe igen och gick fram till mig.

”Vad gör du?” skrek han högt och började veva med armarna. ”Vi var lite upptagna om du inte märkte det” sa han drygt.

”Och om du inte märkte det så ville hon inte” svarade jag lika drygt tillbaka. Killen höjde handen och automatiskt blundade jag hårt. När jag inte kände något slag någonstans öppnade jag ögonen och såg istället killen ligga och ta sig för magen på golvet. Och över honom stod Harry med knutna nävan och ilskan kokade verkligen inom honom. Innan han skulle slå ännu ett slag mot killen lyckades jag få tag i hens hand och hejda honom. ”Harry, lugn”

”Han tänkte ju slå dig! Hur i helvete tror du att jag kan vara lugn?!” halvskrek han. Killen som då hade chansen att smita gjorde det och sprang snabbt i väg när han väl var uppe på fötter. Harry var på väg att springa efter när Liam tog tag i honom och drog med honom, Melanie och Niall till utgången. Jag tog därför Zayn och även Brook i andra handen och drog med dem ut.  Väl där ute låste Liam upp dörrarna till bilen och vi hoppade in. Vi satt på samma platser som förut, ända skillnaden var att Brook nu halvlåg över mig, Zayn och Harry längst bak.

”Var bor du då?” Frågade Liam när han hade börjat köra. Han ändrade backspegeln så han kunde titta på Brook. När hon inte svarade vände jag även blicken mot henne. Inte konstigt att hon inte svarade. Hon hade somnat där hon låg med huvudet i Zayns knä och fötterna i Harrys. Jag skrattade tyst för mig själv. Efter en stund hade jag och Liam bestämt oss för att Brook fick följa med oss hem och sova hos någon av oss. Efter tjugo minuter var vi framme vid hotellet och Liam parkerade snyggt och smidigt bilen. Alla hoppade ut och för att även jag, Harry och Zayn skulle komma ut fick Louis och Liam hjälpa till att lyfta ut Brook. När hon var ute kunde vi lätt hoppa ut och det slutade sedan med att Zayn fick bära in henne. Efter att ha pratat en stund bestämde vi oss för att Brook fick sova inne i Zayns rum. Eftersom att jag och Harry delade, Lou och El delade, då var det bara Liam, Zayn och Niall kvar om hon inte skulle sova inne hos Melanie. Men Melanie och Niall hade redan gått så då återstod bara Liam och Zayn. Och eftersom att Liam har Danielle så tyckte vi att det var bättre att hon fick sova inne hos Zayn. Zayn sa inte mycket om det utan bar bara in henne till sitt hotellrum. Sedan stängde han dörren och vi andra gick då in i våra egna rum.

 

Brocks Perspektiv:

 

Jag vaknade av att mitt huvud dunkade något enormt. Långsamt slog jag upp ögonen och ljuset trängde in i mina ögon. Jag stängde dem snabbt igen och efter en stund provade jag ingen. Jag började med att kisa vilket resulterade till att mitt huvud kändes som att det skulle sprängas. När jag såg att det inte var min säng jag låg i suckade jag tungt. Jag vred huvudet en aning till höger och där låg en kille med huvudet bortvänt från mig. Allt jag kunde se var hans svarta rufsiga hår och en bit av hans nakna rygg.

”Inte igen” suckade jag lågt. Jag lyfte på täcket och förväntade mig att vara naken men det var jag inte. Jag hade klänningen på mig som jag hade haft i går. Lite försiktigt lyfte jag lite mer på täcket och då såg jag att killen bredvid mig hade mjukis byxor på sig. Vad i hela? Hade jag gått hem till en kille jag inte känner i går utan att jag hade legat med honom? Det var något nytt i så fall… Många gånger hade jag vaknat hon främmande killar utan att komma ihåg något. Men aldrig med kläderna på..

Kapitel 58. Vet att det dröjde ett tag men här är det. I dag kommer det inget 99 days without you kapitel eftersom att detta kapitel kom istället. Ska börja skriva på nästa moments kapitel så snart jag kan men så länge får ni läsa 99 days without you och nästa kapitel på den novellen kommer i morgon.

99 Days Without You

Kategori: Allmänt

Day Three:
Silent. That’s the only word I can use to describe that day. In fact, any day beyond the second has just fallen silent. There were no words to say then, and there still isn’t any.
The boys and I sat stiffly on Liam’s couch, tears slipping down our faces as we realized, we weren’t One Direction anymore. There was no One Direction without you, and there still isn’t.
So that day was wasted on our own pitiful thoughts, and wondering what we would do now that you were gone.

99 Days Without You

Kategori: Allmänt

Day Two:
Your family was there. We were all there. I hugged your mother, trying to comfort her while she cried her eyes out, all the while trying to contain my own tears. The rest of the boys took care of Gemma, who began screaming and thrashing, refusing to believe that her brother had left her. Tears were flying all over the place, and it became hard to defer whose tears belong to whom, but it didn’t really matter.
We all watched from the sidelines as you were removed from your bed, and carried away on a long stretcher, a thin white sheet covering you, so I was unable to see your face one last time.
I refused to believe you were gone. I still refuse.
You’re coming back, aren’t you? I hope you do. Everybody’s pretty fucked up about it. I miss the way things used to be, you know? Now anyone hardly ever smiles. I miss your smile.

99 Days Without You

Kategori: Allmänt

Day One:
I woke up like I did every morning, expecting to find you curled up by my side. But when I turned over, the bed was empty, and you were nowhere to be spotted. At first I brushed it off, telling myself that you were just cooking breakfast or showering. But the lack of noise throughout the apartment should have deterred me, and I apologize that I didn’t pay any mind to it. I should have known. I should have stopped you.
When I finally rose from bed, the silence in the house unnerved me, and that’s when the nerves began to kick in. I felt light-headed walking through the flat in my search for you, my knees growing weaker with every step I took.
I guess you could say I finally fell to my knees the moment I found you. I cried. A lot actually. My eyes stung with poisonous tears and my heart pumped with venom at the sight of you. But I don’t blame you, I never have. I blame myself.
I will never be able to un-live that day, or erase the image of your cold unmoving body lying still on the floor. It haunts me every day, and every night.
I did the only thing I knew how to do, and I called the ambulance. They were in the flat within minutes, carrying you away from me. I was unable to move, as well as Niall and Zayn, who I had called along with Liam right after the ambulance. It was Liam who drove us all behind the ambulance, while I silently cried to myself in the back seat.
I didn’t want to believe it.

99 Days Without You

Kategori: Allmänt

Dear Harry,
You’ve been gone for two weeks now. I haven’t been coping well. The boys have even sent me to a therapist to help me forget. But I can’t forget. You’re all I ever think about. Your head of luscious curls, the way your smile lights up a room, your green eyes that I love so much. You’re impossible to forget. I don’t want to forget.
Of course the boys are worried about me. I’m even worried about me. My therapist is worried as well, and that’s why she has handed me this journal, so I can write down my innermost thoughts. I’m supposed to give it to her every week to read over, and I just feel so weird giving it to her. Most of my thoughts revolve around you, so I guess that’s why she wants to read it over, to make sure I’m handling everything well.
But to be honest I’m not, and yes I’m fairly aware she will read this. But the truth has got to come out sooner or later, yeah? She never specifically told me what to write, but just that I have to write. So I’m writing to you. I hope you don’t mind. I want you to know how I’ve coped with the whole thing.
I’m going to tell you how it’s been without you here with me. How I feel all day every day will be written down in here. Starting from day one, aka, the day you left this world.
Början på 99 Days Without You. Vad tycker ni? Detta var alltså Louis perspektiv. 'Day One' kommer i morgon.

Info om vad som kommer hända nu

Kategori: Allmänt

Hej, uppdateringen på bloggen är inte den bästa och det är jag medveten om. Så därför tänkte jag lägga upp en annan novell samtidigt som jag lägger upp min egen. Alltså så ska jag fortfarande lägga upp min novell samtidigt som jag lägger upp en annan tjejs novell / fan fic. Den kommer vara på engelska och jag är inte säker på vad hon heter som har skrivit den. Någon av er kanske har läst den redan men om ni inte har det så tycker jag att ni ska göra det för den är jätte bra. Varje kapitel är inte lika långt men kommer ändå lägga upp ett kapitel varje dag tills den är slut. Jag ’tror’ inte på Larry eller vad man ska säga men tycker det är lite kul att dem har kommit upp med dem namnen. Larry, Niam, Zarry, Nouis, alla dem. Denna novell kommer iaf handla om Larry. Första kapitlet kommer upp i morgon och sedan så ska jag försöka skriva mer på min egen novell så förhoppningsvis kommer det ett Moments kapitel snart också!