odnovel

---

 

 Zayns Perspektiv:

Jag vaknade av att min sms signal fyllde rummet. Jag suckade lite och satte mig upp. Jag lutade mig fram och tog upp telefonen. Less stod de på skärmen. De högg till lite i hjärtat. I går när jag hade kysst Amber tillbaka hade de känts så fel men ändå hade jag inte stoppat de för innerst inne visste jag att jag hade saknat henne. Jag hade saknat henne väldigt mycket under hela tiden tills jag träffade Less. Då hade liksom saknaden försvunnit. Jag suckade och öppnade sms:et.

”Ska jobba i dag men vi kan väll ses efteråt? Puss xxLess” Jag log lite.

”Visst, jobbar till 17. När slutar du? Puss xxZayn” Skickade jag snabbt i väg innan jag gick upp ur sängen och gick för att klä på mig. Efter någon minut plingade de till i fickan igen.

”Jag slutar halv fem. Men du kan väl komma till mig när du är färdig? xx”

”Kommer då, ses xx” Jag gick snabbt och satte på mig en t-shirt till ett par jeans innan jag gick och tog en macka. När den var uppäten var de dags att gå så jag satte på mig skorna och gick ut. Där väntade Pauls bil så de var bara att hoppa in. Där inne satt redan Niall, Liam och Louis.

”Var är Harry?” frågade jag samtidigt som jag spände fast mig.

”Här” Hörde man en stressad röst säga och in i bilen hoppade en andfådd Harry. Alla skrattade åt honom innan vi började åka.

Väl vid studion så stannade Paul bilen och alla hoppade ut. Som tur var så var de bara ett tio tal fans där som vi skrev autografer till och sedan var de bara att gå in.

”Tjena grabbar” sa Chris glatt. Alla hälsade lika glatt tillbaka och sedan var de Liams tur att spela in. Han gick in i båset medans vi andra satte oss i soffan och började spela Fifa.

”Vad gjorde du i går då?” Frågade Louis medans han var djupt koncentrerad i sitt spel.

”Ja, jag pratade med Less men hon var själv så vad gjorde du?” frågade Harry och kollade på mig.

”Jag var med en gammal kompis” svarade jag som att de inte var någonting och ryckte lite på axlarna.

”Vem, någon vi känner?” frågade nu Niall. Jag vet att dom bara ville vara trevliga men just nu ville jag inget hällre än att dom skulle sluta fråga massa saker.

”Nej en från Bradford” svarade jag och reste mig upp så att dom inte skulle hinna fråga något mer. Jag gick ut till den lilla balkongen vi hade i studion och kollad ner. Där stod säker hundra tjejer men ingen hade fått syn på mig än så jag var snabb med att ducka och sätta mig på en plast stol som stod där. Ur fickan lirkade jag fram en tändare och en cigg och började röka. Jag vet inte varför men de kändes på något sätt bättre och att jag kunde glömma att jag hade gjort fel. När jag var färdig tryckte jag hårt ner cigarett stumpen i askkoppen och såg till att den var släkt innan jag gick in igen. Som tur var så var Liam precis klar och de var min tur så jag skulle nog inte få flera frågor.

Less perspektiv:

Jag öppnade dörren och såg Ambers glada leende skina upp hela butiken. Jag log tillbaka mot henne och gick fram till disken.

”Hej” sa hon glatt och kramade om mig.

”Hej hej” svarade jag och kramade tillbaka. Jag gick in i ett litet personal rum och tog av mig jackan innan jag satte upp håret i en stram tofs och satte på mig ett förkläde. När jag var klar gick jag ut igen. Vi bestämde att jag skulle jobba i kassan till lunch och sedan skulle vi byta så jag fick torka bord och sånt. Efter kanske fem minuter började de välla in folk och allt var i gång.

 

Skönt att äntligen få gå hem. Dan hade varit jobbig men kul. Amber var väldigt trevlig så de var nog de som gjorde att de blev kul.

”Hejdå Jones” sa hon och kramade om mig. Jag himlade lite med ögonen vilket fick henne att skritta.

”Ses i morgon” svarade jag innan jag vände mig om och gick ut. Jag började gå hem och konstigt nog gick de fortare att gå hem en de gjorde att gå dit. När jag kom hem så lämnade jag bara jackan och fortsatte till studion. Varför inte säga hej till killarna först och på köpet få lite motion? Jag fortsatte gå och när jag äntligen kunde skymta studion suckade jag. Jag drog upp luvan så att ingen såg mitt ansikte och började tränga mig igenom alla tjejer. De knuffades en del och några muttrade saker innan jag äntligen tog mig fram till dörren. Vakten som stod där kände igen mig och släppte in mig. Eftersom att jag har varit i denna studio innan så visste jag vart jag skulle gå. När jag öppnade dörren så vände sig alla blickar mot mig.

”HEJ!” skrek alla i mun på varandra och studsade upp för att krama om mig. Jag skrattade åt dom och alla mötte mig i en stor gruppkram. Först då upptäckte jag att alla utom Zayn var här.

”Var är Zayn?” frågade jag och tittade runt. Alla pekade mot båset där Zayn stod med ryggen mot och sjöng. Jag log och satte mig sedan och väntade med killarna i soffan. Efter någon timme när klockan hade blivit framåt sex så var Zayn och alla andra klara. Vi bestämde att vi skulle gå och äta alla tillsammans innan jag skulle sova hos Zayn.

 

”Nandos” skrek Niall och Paul tvärstannade bilen. Alla började skratta men ändå så klev vi ur bilen. Tänk att han aldrig kunde få nog av de. Vi gick in, beställde och började sedan äta. Maten smakade fantastiskt som vanligt och när alla var klara sa Zayn och jag hejdå. Alla killarna hade redan gått så vi var sist ut. Innan Zayn gick ut så drog han mig nära och kysste mig. Jag kysste honom självklart tillbaka och när vi släppte varandra så kollade jag lite frågande på honom.

”Jag har saknat dig” sa han och rodnade lite. Jag skrattade och kysste honom lätt på kinden innan jag drog med mig honom ut. Vi hade sagt till dom andra att vi skulle ta en promenad hem och de var vad vi skulle göra nu. Vi började gå och efter en liten stund tog Zayn tag i min hand. Jag log och fortsatte gå. Vi pratade på lite om deras album och sedan så var vi framme vid hotellet. I hissen upp så drog Zayn in mig i ännu en lång och varm kyss. Jag log mitt i den vilket fick Zayn att skratta lite. Vi klev ut ur hissen och jag låste snabbt upp dörren. Direkt när jag stängt dörren igen tryckte Zayn upp mig mot väggen och började kyssa min hals. Jag visste var som var på väg att hända och av någon konstig andledning ville jag inte de. Zayn fortsatte kyssa min hals vilket jag inte hade något emot de var bara de att jag inte ville gå längre. Han ledde in mig mot sängen som stod några meter bort och puttade ner mig så att jag landade över honom. Han log lite och jag log halvt tillbaka. När han var på väg att dra av mig min tröja så reste jag mig upp. Om jag inte sa att jag inte ville nu skulle jag inte våga sedan. Och om jag nu hade sex med honom och jag inte var redo skulle jag ångra mig sedan.

”Jag är inte redo” fick jag snabbt och tyst fram. Jag kände hur ögonen började tåras så jag tittade automatiskt ner. Jag ville inte möta Zayns blick. Jag kände hur tårar började rinna ner för mina kinder och jag snyftade lågt. Zayn reste sig upp och drog in mig i en kram. Jag blev så förvånad att jag först bara stod där men sedan kramade jag tillbaka.

”Hey” sa han och försökte få min uppmärksamhet. Jag tittade försiktigt upp på honom och kunde se ett litet leende på hans läppar.

”De gör inget. Jag kan vända tills du är redo” sa han lugnt och övertygande. Han hade fortfarande ett leende på läpparna. Plötsligt kände jag hur jag kunde slappna av och kramade sedan om honom igen. Han skrattade lite och pussade mig på huvudet.

”Kom” viskade han i mitt öra och gick mot sängen. Han drog snabbt av sig sina byxor och t-shirt innan han la sig i sängen. Han tittade på mig och klappade på andra sidan som att jag skulle lägga mig där. Jag drog av mig mina byxor och sedan min tröja innan jag snabbt hoppade ner under täcket med honom. Jag la mig med ryggen mot honom så han kröp närmare mig och la sina händer runt min midja precis vid troskanten. Han började kyssa mig i nacken och jag fnittrade till.

”De här har du väll inget emot” viskade han med hes röst som fick mig att rysa. Nästan för snabbt skakade jag på huvudet vilket fick honom att skratta igen. Han fortsatte och jag kände hur de blossade upp i ansiktet men tackade gud för att de var mörkt i rummet.

 

---

Har precis kommit hem från träningen så la upp detta nu. Vet att de blev lite sent men de blev åtmindstånde långt! Vet inte när nästa kommer. Men jag kan lova att de kommer snabbare om ni kommenterar!

Jag vet att de skulle ha kommit ett kapitel i dag men sanningen är att jag inte har tid. Jag går i skolan till fyra varje dag, jag tränar varannan dag och har dessutom fått fyra läxor på tre dar så ni kan ju tänka er hur mycket de blir när allt är i gång sen.. Självklart kommer jag fortsätta med novellen men har bara inte tid att lägga upp kapitel varannan dag som jag har försökt att göra. Jag lovar att de kommer ett i morgon för har börjat skriva de nu. Så håll ut och titta in i morgon. Så har jag faktiskt en fråga till er. Visst är de Liams födelsedag i dag? Jag har alltid trott de men när jag läser på Twitter så är de jätte många som säger att de inte är de, så då blev jag lite osäker.. Om de är de så vill jag bara säga GRATTIS LIAM!! Hoppas han har fått en toppen dag! Som sagt titta in i morgon så får ni Kapitel 30. Ha de bra!

 

 

 

 

 

Less perspektiv:

Jag reste mig trött upp ur sängen och gick till garderoben. Jag tog ut mina tränings kläder och slängde snabbt på mig dom. Jag kollade telefonen och såg att jag hade fått ett sms från Zayn.

”Ska till studion i dag så kommer tyvärr inte kunna ses.. Ringer dig i morgon. Puss! xxZayn”

Jag suckade lite och tog upp min I Pod. Sedan låste jag och gick ut. Förra veckan så hade jag tränat två gånger. Jag hade velat träna mer men kroppen sa emot. Magen kändes som att den skulle sprängas och hela kroppen ville bara stanna och lägga sig ner men jag kämpade på i alla fall. Träna var något jag behövde för att må bra och vara mig själv. För lång tid utan träning gör mig bara ännu tröttare. Jag gick ut genom dörrarna från hotellet och började springa. Så klart var de samma sak nu. De gjorde fruktansvärt ont i magen men jag stod emot de. Läkaren sa att jag inte ens fick gå långa sträckor så undra då hur bra de här var. Dom sa att de kunde orsaka farliga grejer som jag inte ville vara med om. Jag hade inte ens lyssnat på de. Eftersom att jag inte skulle hålla de så tyckte jag de var onödigt. Jag fortsatte att springa tills jag kom till en lekplats. Där stannade jag lite och vilade. Jag satte mig på en bänk och glodde lite på ungar som sprang omkring. Tänk och få en sådan någon dag. En liten pojke eller en lite flicka. Fast de måste vara mycket jobb och man tar på sig att väldigt ansvar. Fast de hade varit fantastiskt också. Jag log åt tanken. Jag vaknade upp och reste mig. Sedan började jag springa igen.

Jag klev ut ur duschen och torkade mig. När jag hade gjort de så gick jag ner och åt frukost. Hotell frukost måste seriöst vara den godaste frukosten som finns. När jag var klar tittade jag på klockan. 10:43. Fan! Jag reste mig snabbt upp och sprang upp till mitt hotellrum. Jag sminkade mig lite snabbt med mascara och sedan gick jag ner i gen. Jag skulle vara på Starbucks vid 11 så jag hade ganska bråttom. I dag skulle jag börja jobba där. Eller jobba och jobba. Jag skulle se hur allt gick till och sedan prova lite men i morgon skulle jag börja jobba utan hjälp. Efter kanske tio minuter skymtade jag Starbucks. Jag sprang snabbt in och kollade på mobilen. 10:58. Inte försenad i alla fall. Efter att ha hämtat andan gick jag fram till disken. Där stod en söt blond tjej.

”Hej, jag ska börja jobba här” sa jag lite blygt. Den blonda tjejen sken upp i ett ännu större leende och presenterade sig själv.

”Amber, trevligt att träffas. Lesley eller hur?” hon sträckte fram handen mot mig som jag skakade.

”Trevligt att träffa dig med. Och ja, jag är Lesley” sa jag och log. Hon nickade och sedan började hon visa mig saker som hur man gör espresso och massa saker. När vi var klara var de inte en ända människa här inne.

”Så vill du ha en kaffe?” frågade hon och log. Jag nickade lite och för att lära mig så fick jag göra dom. När jag var klar gick jag tillbaka till Amber och gav henne den ena. Hon smakade på den och log i ett tecken på att den smakade gott.

”Så berätta lite om dig själv” sa hon lugnt. Jag tänkte efter lite.

”Finns inte så mycket att berätta, jag flyttade nyligen hit” svarade jag och log lite.

”Så känner du någon?” frågade hon sedan.

”Ja, min pojkvän bor här och min bästa vän” svarade jag glatt.

”Jaha, vad heter dom då?” frågade hon intresserat. Jag tänkte efter lite.

”Cameron och Edward” svarade jag sedan. Jag kunde ju inte säga Zayn och Harry. Då skulle hon ju fatta och vem vet? Kanske sprida de vidare. Hon verkade i alla fall gå på de och pratade vidare. Hon berättade lite om sig själv tills vi var tvungna att återgå till att jobba. Hon verkade snäll och kanske kunde vi bli bra vänner. Plötsligt började killarnas låt What makes you beautiful spelas på radion. Jag ryckte till lite av igenkännande och tittade sedan på Amber.

”Gillar du One Direction?” frågade jag sedan. Hon tittade frågande på mig.

”Vilka?” jag förklarade att de var dom på radion och tydligen visste hon inte vilka de var. Jag log lite, kanske skulle vi kunna bli riktigt bra vänner. Om hon inte visste vilka de var så kunde hon inte heller utnyttja mig för att få vara med dom om hon nu skulle få reda på att jag dejtar Zayn. Vi fortsatte att jobba och ungefär vid två var Amber tvungen att gå så då fick jag sluta med. Vi bestämde att vi skulle ses i morgon eftersom att båda jobbade.

”Hejdå, vi ses i morgon” sa hon och kramade om mig.

”Ja de gör vi, halv nio va?”

”Japp” vi avslutade kramen och gick sedan åt olika håll. För första gången kunde de nog bli roligt att jobba.

Zayns perspektiv:

”Du är klar för i dag så du kan gå” sa Chris en av alla producenter. Jag nickade lite och gick sedan mot dom andra killarna.

”Hejdå, jag ska gå nu. Är klar” sa jag och gjorde ett slags handslag med alla kilarna.

”Hejdå bror” svarade de i mun på varandra. Jag log lite och gick sedan. Amber och jag skulle träffas idag efter att jag hade slutat så jag satte mig i bilen och började köra mot henne. När jag stannat bilen och klivit ut så tog jag hissen upp till hennes våning. Jag knackade på hennes dörr och någon minut senare öppnades den av Amber.

”Hej” sa hon med ett stort leende och kramade om mig. Jag sa hej och kramade tillbaka. Vi gick in och satte oss i soffan. Amber satte på tv:n och de var något modellprogram på.

”Hon är snygg eller hur?” frågade Amber plötsligt. På tv:n visades en alldeles för spinkig tjej med rött hör. Jag skakade på huvudet.

”Nej, alldeles för smal” sa jag med blicken fäst på tv:n. Hon nickade lite och vi fortsatte kolla. Efter en stund så kom de killmodeller istället för tjejer. Dom stod bara i badbyxor med sina bruna vältränade kroppar.

”Han var snygg” sa Amber och jag tittade på henne. Hennes blick var riktad mot tv:n. Där stod en kille med magrutor och brunt hår. Jag kunde inte låta bli att känna ett sting av avundsjuka. Jag fnös vilket fick Amber att vända blicken mot mig. Hon flinade lite.

”Du är avundsjuk” sa hon sedan.

”NEJ” protesterade jag högt. Vilket fick henne att skratta. Hon nickade och jag fortsatte att protestera.

”Jag vet redan att du är avundsjuk” viskade hon och jag såg hur hennes huvud kom närmare. Helt plötsligt var hennes läppar hårt pressade mot mina. I ren reflex så drog jag bort huvudet och kollade förvånat på henne. Hon hade hennes min var också lite förvånad men ändå så syntes ett svagt leende.

”Jag har Less” sa jag och kollade osäkert på henne.

”Jag vet, men hon behöver inte få veta” viskade hon och jag såg hur hennes huvud kom närmare igen. Denna gång såg jag de i slowmotion hur hennes huvud kom närmare men jag gjorde inget åt de. På något sätt kändes de bra. De kändes som att jag hade saknat henne. När hon bara var någon centimeter ifrån mig med sina läppar stannade hon. Hon väntade på någon slags tillåtelse till att kyssa mig. Utan att tänka mig för lutade jag mig fram den sista biten och tryckte mina läppar mot hennes.

 

---

Så! Ett ganska långt kapitel! Vad tycker ni? Har lagt ner väldigt mycket tid på detta kapitel för att de skulle bli så bra som möjligt så skulle uppskatta lite kommentarer. Tror inte jag kommer hinna skriva något i morgon så får skriva allt på onsdag! Ha de bra och KOMMENTERA!

Jag har nu gjort en twitter till novellen. Där kommer jag tillexempel skriva när något kapitel kommer upp och sedan i fall att jag inte hinner lägga upp något kommer jag skriva varför. Gå in och följ och om ni vill att jag följer tillbara är de bara att fråga! ;) Sidan heter odnovel och de är denna bild som (profilbild).

 

Jag kommer också retweetad om någon av killarna har skrivit något och kanske lägga upp lite bilder på dom med. Hoppas ni tycker att de blir bra och följ gärna!

 

 

 Senaste:

 

 

Louis perspektiv:

Eleanor skulle komma om bara en halvtimme. Nervöst stod jag och kollade runt i mitt rum om allt såg okej ut. Visst Eleanor hade varit här många gånger förut men de var alltid lika nervöst innan. Jag gick ut från mitt rum och sedan ner för trappan där mamma, Lottie och Felicite stod i köket. Mamma hade bakat en kaka som hon precis tog ut ur ugnen. Jag gick fram och tittade på den. Åh Kladdkaka. Eleanor älskar de precis lika mycket som jag. Jag tittade runt för att se om jag kunde hitta Daisy och Phoebe någonstans men såklart var dom borta. Jag suckade lite och gick in i vardagsrummet. Där satt dom och tittade på tv bredvid varandra. Jag slängde mig mellan dom och dom båda började fnittra högt. Jag log och la sedan varsin arm om dom och drog in dom mot mig. Båda lutade sina huvuden mot mina axlar och jag log. De var så skönt att äntligen få vara hemma och spendera lite tid med min familj. De är en helt annan sak att få spendera tre veckor med dom än bara en helg som de brukar bli. Ja hörde hur de plingade på dörren och jag sken upp i ett stort leende. Innan jag ens hade hunnit resa mig var Daisy och Phoebe ute i hallen tillsammans med Lottie och Felicite. Jag hörde El’s ljusa skratt och jag log. Jag styrde snabbt stegen mot hallen och möttes El’s vackra ögon. Hon log stort och i famnen hade hon både Daisy och Phoebe. Hon kramade om dom hårt och länge innan hon släppte ner dom och drog in Felicite i en kram.

”Gud vad länge sedan de var vi sågs. Jag har saknat er såå mycket!” utbrast hon när hon precis hade kramat om Lottie och var på väg att släppa henne. Snabbt så att mamma inte också skulle få krama om henne gick jag in och drog in henne i min famn. Hon doftade så gott och om de ens var möjligt blev mitt leende ännu större.

”Jag har saknat dig” viskade jag tyst i hennes öra så att ingen annan runt omkring oss skulle höra.

”Jag har saknat dig mer” viskade hon och jag kunde höra leendet som fanns på hennes läppar.

”Omöjligt” viskade jag innan jag släppte henne. Hon fnissade lite innan mamma kom och slängde sig i hennes famn.

”ÅHH ELEANOR! Vi har saknat dig så mycket. De var på tok för länge sedan vi sågs! Vi måste ta och ses lite oftare. Gud vilka fina skor du har. Vad har du köpt dom?” mamma slängde frågor över El och jag skrattade. El skrattade också och började sedan svara på alla frågor och konstateranden hon gick av mamma.

”Så ska vi gå upp med dina väskor?” frågade jag när mamma hade gått i väg. El nickade och log.

”Får vi följa med?” frågade Phoebe.

”Men jag ska ju vara här i en hel vecka tillsammans med er. Om ni stannar här nere så länge så kommer vi om några minuter” svarade El och log. Phoebe såg lite ledsen ut i början men när El rufsade om henne i håret kunde hon inte låta bli att fnissa lite. El log och började sedan gå mot mig. Innan vi gick up så blinkade lottie med ögat mot mig och pekade på Eleanor. Jag började skratta och då vände sig såklart El om.

”Vad är de?” frågade hon och log. Jag skakade bara på huvudet och visade att hon skulle fortsätta upp. Hon nickade och vi gick upp på mitt rum. När vi kom upp så ställde vi ner dom två väskorna. När jag hade släppt allt gick jag fram till El. Jag la mina händer på hennes kinder och tittade henne djupt i ögonen.

”Jag har saknat dig så mycket” viskade jag.

”Jag har saknat dig med” ett leende spred sig på hennes läppar och smittade snabbt av sig till mig. Jag tryckte mina läppar mot hennes och hon besvarade den. De blev mer passionerat och hon la sina händer runt min nacke och jag la mina på hennes höfter. Jag kysste henne ner på halsen vilket gjorde så hon började skratta.

”Inte nu Lou. Alla är där nere och väntar på oss” Jag gjorde en ledsen min vilket gjorde så att hon började skratta igen.

”Ikväll” sa hon sedan innan hon kysste mig lätt på kinden och gick förbi mig. Jag log och gick efter henne. Vi gick ner till dom andra som såklart undrade varför de tog så långt tid.

”Äh, vi packade upp lite av El’s saker och la dom i min garderob så att hon skulle hitta lite bättre” svarade jag snabbt. Dom andra verkade gå på de och El tittade tacksamt mot mig. Vi satte oss sedan ner och njöt av den goda kladdkakan.

Zayns perspektiv:

Nu var jag hemma och de var min sista vecka här. De kändes lite sorgligt men ända så skulle de bli kul att träffa killarna igen och även börja jobba på dom nya låtarna. Amber och jag hade kommit ganska nära varandra igen. Vi hade inte träffats något mer men vi hade smsat varige dag och även pratat i telefon ett par gånger. Vi bestämde att vi skulle träffas när jag kom tillbaka till London och de visade sig att vi inte bodde mer en tio minuters promenad mellan varandra. Less hade jag pratat med varige kväll och vi hade även bestämt att hon skulle åka ner till London om två veckor och bo hos mig. Alltså en vecka efter att jag hade kommit hem.

”Gubben de är mat!” Ropade mamma nerifrån jag vaknade upp ur mina tankar och tittade på klockan. Oj den visade redan halv sju. Jag gick ut från mitt rum och ner till köket där resten av alla satt.

”Vad är de för mat?” mamma lyfte på locket så jag såg vad de var. Någon kycklinggryta och till de ris. Jag log lite och sedan började vi äta.

---

Har grymt dåligt samvete att ni inte fick något igår. Men saningen är att jag har eller är sjuk och eftersom att jag börjar skolan i morgon så har jag bara försökt att bli frisk. I går sov jag i princip hela dagen och i dag på förmiddagen gjorde jag de med. Nu har jag iaf skrivit klart kapitel 26 så skulle uppskatta om ni skriver vad ni tycker om de! Ha de bra så ska jag verkligen försöka lägga upp ett på torsdag :)

---

 

 

 

 Ambers perspektiv: (Hon som Zayn gick in i)

Jag kollade på listan vad jag skulle ha och såg yoghurt. Jag gick bort mot alla mjölk produkter och kollade vad jag skulle ha. Jag ser att de står någon med ryggen mot mig bara någon halvmeter ifrån men jag orkar inte lägg ner någon tid på att kolla hur den personen såg ut. Helt plötsligt vänder sig personen om och ska gå men istället går rakt in i mig. Jag känner hur jag ramlar mitt på rumpan och hur smärtan sprider sig. Jag kvider till lite och sedan hör jag en välbekant röst.

”Åh, jag är så ledsen” säger han och jag reser mig upp. När håret är ur mitt ansikte så ser jag att de verkligen är han. Min Zayn.

”Amber” frågar Zayn förvånat och ett stort leende spricker upp i hans ansikte.

”Zayn!” skriker jag och slänger mig i hans famn. De gjorde så att han började skratta lågt men kramar tillbaka. Åh så jag har saknat hans skratt och kramar.

”Vad gör du här?” frågade han när vi släpper taget om varandra.

”Ja du vet ju att Micheal bor här” svarade jag och han nickade lite. Micheal var då min äldsta kusin.

”Men vad gör du här?” frågade jag.

”Jo, min flickvän bor här” svarade han lite osäkert.

”Åh..” mumlade jag och tittade ner. Zayn och var jag tillsammans när jag var tvungen att flytta med min familj till Canada. Pappa hade fått ett jobb där som han var tvungen att ta så för tre år sedan fick jag lämna Bradford och min kära Zayn. Vi höll kontakten ända tills Zayn sökte till X-factor men sedan blev de för svårt så vi bestämde oss för att de var lättare att bryta kontakten helt. Men för ett år sedan när jag fyllde arton så flyttade jag till London där jag nu bor. Mamma och pappa blev så klart jätte ledsna men jag hittade ett jobb där som jag tyckte var bra och sedan var de närmare mina vänner som var kvar i Branford. Jobbet var som makeup artist men för bara några veckor sedan tog kontraktet slut så jag började jobba på Starbucks där jag jobbar nu. Just nu hade jag semester så jag bestämde mig för att åka och hälsa på Michael.

”Så..” började Zayn men visste inte riktigt hur han skulle fortsätta.

”Hur är de i Canada?” frågade han sedan och kliade sig i nacken.

”Faktiskt så bor jag inte kvar där längre. För ett år sedan när jag fyllde arton flyttade jag till London” svarade jag och log lite.

”Är de sant? Ja bor också i London nu” svarade han och log stort. Jag log tillbaka. Zayn började berätta om X-factor medans han följde med mig runt i affären och hjälpte mig att ta allt jag skulle ha. När han hade berättat allt han hade att berätta så berättade jag lite om allt som hade hänt i Canada och sedan vad som hänt i London. När jag hade tagit alla grejer som stod på min lista gick vi till kassan. När allt var betalat så gick vi ut på parkeringen.

”Har du kvar ditt nummer eller kan jag kanske få de igen” frågade Zayn och log lite.

”Nej jag har ett nytt” svarade jag. Zayn nickade, tog fram mobilen och sedan skrev jag in mitt nya. När jag var klar bestämde vi oss för att ta en fika i morgon och att Zayn skulle smsa mig så att jag skulle få hans nummer. Vi kramade om varandra och när han kramade mig kände jag samma stöt gå genom min kropp som för tre år sedan.

Zayns perspektiv:

När vi hade sakt hejdå och kramat om varandra så satte jag mig i bilen och åkte iväg. Gud vad jag hade saknat henne. Hon var nog ännu vackrare en vad hon var för tre år sedan. Fast jag hade Less nu. Juste Less. Jag tittade på klockan och fick panik. Hade jag varit borta i över en timme. Jag började köra snabbare och när jag äntligen var framme vid hennes hus så parkerade jag fort och sprang in. Där inne hittade jag ingen Less. Jag gick in i köket och såg en talrik stå på köksbordet med en lapp framför.

Efter som du dröjde så länge så gick jag in till Harry och lånade mjölk. Är uppe och ska försöka sova lite nu så sover antagligen när du läser detta! xx Less

Jag suckade lite och gick upp för trappan igen. Och mycket riktigt låg Less och sov djupt. Läkaren hade ju sakt att hon skulle försöka ligga i sängen och bara sova i två veckor och att hon antagligen skulle vara så trött så hon inte skulle orka göra något annat. Jag pussade henne på huvudet innan jag gick ner och började äta av de hon hade lämnat. När jag var klar och inte hade något att göra så tog jag upp telefonen. Jag bläddrade igenom alla kontakter och fastnade på Amber. Kanske skulle jag smsa henne nu?

”Hej Amber, de var kul att äntligen få träffa dig i dag! xxZayn” Skrek jag snabbt in. De dröjde inte mer en någon minut tills mobilen vibrerade till i min hand.

”Hej! Säger desamma, har saknat dig så xxAmber :)” jag log lite och tänkte efter vad jag skulle skriva. Kanske kunde jag fråga om vi kunde hitta på något nu istället. Less sov ju ända.

”Har saknat dig med! Men undrade om du hade lust att göra något nu istället för i morgon. För i morgon är min sista dag här så den vill nog Less att jag tillbringar med henne.. xx”

”Jo men de går, Milkshake city om 10? xx”

”Ses där! xx” Jag tog snabbt på mig skorna och skrev en lapp till Less.

Förlåt att jag dröjde så. Träffade en kompis som jag inte har sett på tre år. Eftersom du ändå sov när jag kom hem så åker jag och fikar lite snabbt med honom. Är hemma innan middagen! xx Zayn

Jag skrev honom i stället för henne för att inte göra Less fundersam. Jag la lappen på bordet där hennes lapp låg innan och gick ut genom dörren. Jag satte mig i bilen igen och begav mig sedan till Milkshake city.

När jag kom fram parkerade jag bilen och gick sedan in. Direkt såg jag ett blont välbekant huvud som satt med ryggen emot och gick och satte mig mitt emot henne. Hon log stort när hon såg mig och sköt fram en milkshake till mig. Hade hon redan köpt en? När jag smakade på den så kände jag att de var choklad. Min favorit.

”Du kommer ihåg” log jag.

”Såklart” svarade hon och log.

”Låt mig gissa. Jordgubb” frågade jag, pekade på hennes milkshake och flinade.

”Kanske” svarade hon oskyldigt och jag började skratta. Vi pratade på om lite allt möjligt och tiden bara rann i väg. Jag berättade om hur de var i Bradford när hon stack och hon berättade mer om hur de var i Canada. Jag berättade även vad som hänt med Less och vilka skuldkänslor jag hade över de.

”Så hur är de med den där Less nu då?” undrade hon.

”Hon säger att de är bättre men jag vet inte. De ser ut som att de gör väldigt ont och jag tycket så synd om henne” svarade jag och tittade ner på mina händer. Hon nickade lite och de blev tyst. Plötsligt känner jag hur de vibrerar till i fikan och jag tar upp mobilen. Less står de. När man talar om trollen. Jag reste mig upp, tittar ursäktande på Amber innan jag går en bit bort och svarar.

”Hallå”

”Hej Zayn, de är jag”

”Hej älskling” svarade jag och ler stort när jag hör hennes röst.

”Komma du inte snart. Klockan är sju och jag börjar bli hungrig” Var klockar redan sju? Jag tittar hastigt på klockan och ser att den är fem över. Shit.

”Glömde helt bort tiden. Är på väg nu. Ska jag handla något på vägen?”

”Haha, okej gör de” svarade hon bara.

”Pizza?”

”JAA!” skriker hon så jag får ta bort telefonen från örat. Jag skrattade lite och satte sedan tillbaka den vid örat.

”Okej, vi ses snart. Puss”

”Puss” sa hon och la på. Jag gick tillbaka till bordet där Amber satt och väntade.

”Jag måste gå nu, men vi får ses när jag kommer tillbaka till London” sa jag och log lite.

”Okej, ja de får vi” svarade hon och ställde sig upp. Hon kramade om mig och utan att tänka höll jag kvar ganska länge. Snabbt släppte jag henne och rodnade. Rodnade jag? Zayn skärp dig! Hon skrattade lite och sa hejdå. Jag sa hejdå tillbaka och gick sedan ut och satte mig i bilen. På vägen hem till Less handlade jag pizza och när jag kom innanför dörren satt hon framför tv:n. Bordet var redan dukat så de var bara att sätta sig. Less hällde upp Cola i varsitt glas och sedan var de bara att hugga in. Less kröp ner i min famn och jag kramade om henne med min ena arm. Jag harklade mig lite och hon tittade upp.

”Less Vill du bli min flickvän?” frågade jag halvt nervös. Hennes lilla leende hon hade på läpparna blev genast större och istället för att svara kysste hon mig hårt och länge. När hon släppte mig nickade hon. Hon kröp ner i min famn igen och jag pussade henne mjukt på huvudet. Amber är inget jämfört med min Less. Amber är inget jämfört med min flickvän.

Ett långt kapitel. Vad tycket ni? Bara för att ni inte fick så många när jag var borta så fick ni ett längre nu. Kommentarer uppskattas massor och ger mig även mer inspiration till att skriva. Så ju mer kommentarer desto bättre och kanske längre kommer varje kapitel att bli!

---

 

 

Harrys perspektiv:

Gud vad skönt de var att bli sams med Less igen. Jag hade saknat henne så. Tanken på att hon inte var min min var rätt sorgligt eftersom att de var de jag egentligen ville men de var minst sagt skönt att bli vän med henne igen. När maten var helt klar så gick Less upp och väckte Zayn. När dom båda sedan kom ner så satte vi oss alla vid matbordet och började äta. Pannkakorna smakade så gott och jag talade säkert om de för Less hundra gånger medans vi åt.

”Så vad ska vi göra nu?” frågade Less när alla hade ätit upp. Hon klappade sig löst på magen och lutade sig bakåt. När hon drog handen över där hon blev skjuten kved hon till men när hon såg mitt och Zayn oroliga ansikts uttryck log hon bara lugnande.

”Får jag se?” frågade jag med blicken fäst på hennes mage.

”Va? Vad?” frågade hon oförstående.

”Stället där du blev skjuten” frågade jag fortfarande med blicken fäst på hennes mage. På sjukhuset hade hon alltid haft ett sådant därt sjukhus nattlinne på sig så jag hade aldrig fått se hur de såg ut. Ho nickade lite, ställde sig upp, drog upp tröjan och lindade sedan upp bandaget som satt på hennes mage. När de var borta så flämtade både jag och Zayn till. Antagligen av magrutorna som doldes där under och för de stora ärret som var över fem centimeter brett.

”Shit” mumlade Zayn och jag nickade instämmande.

”Har du magrutor?” frågade jag och tittade nu för första gången upp i Less ögon. Hon skrattade lite och nickade. Sedan tittade jag ner på såret. Stygnen syntes väl och de såg ut att gör grymt ont. När både jag Zayn hade frågat lite om både såret och magrutorna började vi plocka undan allt och diska allt vi använt.

Zayns perspektiv:

När Harry hade gått hem så satte sig Less och jag i soffan och började kolla på något ointressant på tv:n.

”Gör de ont?” frågade jag för att bryta tystnaden.

”Lite men de är mycket bättre nu när jag är hemma” svarade Less med ett leende. Jag nickade lite och vände sedan blicken tillbaka på tv:n. Jag hade fortfarande skuldkänslor kvar inom mig för att Less hade blivit skjuten men jag tackar ändå gud för att hon kommer bli helt återställd. Less verkade märka att något var fel för hon tog tag i min arm och tvingade mig att möta hennes blick.

”Vad är de?” frågade hon oroligt.

”Inget” svarade jag och vände bort blicken igen. Men då lyfte hon bara på mitt huvud och tvingade mig att titta på henne.

”Om du fortfarande tycker att de är ditt fel så kan jag tala om att du har fel, okej? Inget av de är ditt fel! De var jag själv som valde att hoppa framför och även om du hade vänt dig om innan så hade du inte kunnat göra något. Du vet med mina magrutor hade jag flyttat på dig hur lätt som hälst” sa hon och blinkade. Jag skrattade lite och hon log.

”Men jag är alvarlig, okej? Inget är ditt fel” jag nickade bara lite och tittade ner. Jag kunde fortfarande inte få de ut huvudet.

”Hallå” sa Less och försökte möta min blick.

”Du” sa hon och började sedan pussa mig lite lätt på halsen. De fick mig både att le och skratta lite smått för att de kittlades. Hon log över att jag äntligen skrattade och kysste mig sedan på munnen.

När vi drogs ifrån varandra så log hon. Jag log tillbaka och sedan vilade hon sitt huvud på min axel. Efter bara några sekunder så hörde jag hur hennes andetag blev djupa och hur sömnen tog över henne. När hon sov så bar jag försiktigt upp henne i min famn och bar sedan upp henne. När jag la ner henne så rörde hon lite på sig men vaknade inte. Snabbt drog jag av mig mina jeans och la mig bredvid henne i bara t-shirt och kalsonger. Jag la mina armar om henne bakifrån och pussade henne på håret.

”Jag älskar dig” viskade jag tyst fast jag visste att hon inte hör de mig.

Jag vaknade av att Less inte låg bredvid mig. Jag slog snabbt upp ögonen och tittade runt i rummet. När jag inte såg henne så kände jag hur paniken steg tills jag hörde massa buller nerifrån köket. De var där hon var alltså. Jag reste mig upp och istället för att ta på mig ett par byxor gick jag bara trött ner. Där nere stod Less och gjorde frukost. Jag suckade lite.

”Du skulle ju vila” sa jag och kramade om henne bakifrån. Hon skrattade lite och vände sig om.

”Jag vet men de är såååå tråkigt” svarade hon tjurigt och nu var de min tur att skratta.

”Men du skulle inte du kunna åka iväg och handla lite mjölk innan allt är klart?” frågade hon och kollade på mig med hundvalps  minen.

”Haha, visst” svarade jag och skrattade. Jag pussade henne snabbt på munnen innan jag gick upp och tog på mig ett par byxor. När jag var klar gick jag ner, sa hejdå, satte mig i bilen och körde sedan i väg till den närmaste mataffären.

När jag var framme så gick jag in i affären och mot mjölk hyllan. När jag hade valt och precis skulle vända mig om så kände jag hur jag gick in i någon. Personen jag gick in i ramlade bakåt på golvet med rumpan först.

”Åh, jag är så ledsen” skyndade jag mig med att säga. Hennes blonda hår låg för hela hennes ansikte så jag kunde inte se hur hon såg ut.

”De är ingen fara” sa hon och ställde sig upp. När jag såg vem de var så blev jag stum.

---

Kapitel 24! Vad tycker ni? I Spanien var de toppen och hur varmt som helst. Nu när jag hade kommit hem så hoppas jag kunna uppdatera varannan dag som förut tills skolan börjar vilket är om en vecka för mig. Jag kommer även försöka med varannan dag då också så vi får se hur de går. Vem tror ni de var Zayn krockade in i? KOMMENTERA mycket nu så ska jag försöka göra kapitel 25 långt!! :)

 

 

Less perspektiv:

De hade nu gått en hel vecka sedan jag hamnade på sjukhus. Jag hade tvingats vara kvar ända tills i dag och nu höll jag på att packa ihop mina saker. Liam, Niall, Louis och Zayn hade åkt hem till sina familjer för fem dagar sedan men Zayn skulle komma tillbaka i dag bara för att jag skulle få komma hem. Under dom fem dagarna jag hade varit själv hade Gemma, Anne och Harry varit här. Både Gemma och Anne hade varit här själva men Harry hade bara följt med om någon annan var här. Jag tyckte de var tråkigt man samtidigt skönt. Jag menar såklart jag vill tillbringa tid med Harry men tänk om de skulle bli en pinsam tystnad och så satt man där i flera timmar. Och eftersom att jag inte hade kunnat gå från sjukhuset tidigare så hade vi behövt vara kvar här och vad finns de att göra här? Ingenting! Under tiden alla killarna hade varit här så hade dom fått reda på mig och Zayn. Vi hade talat om de för dom och sedan märkte dom nog de när Zayn sov här. Jag suckade och stängde igen väskan. Jag undrar om Harry ens vill bli vän med mig igen efter mitt lilla ”utbrott” som jag hade. Just nu kändes de som att han under viker mig och de kan jag kanske förstå. Jag suckade igen och just då kom Zayn in genom dörren. De var han som skulle skjutsa hem mig.

”Hej, glad att få komma hem?” frågade han ock flinade.

”Du vet inte hur skönt de är” suckade jag och han skrattade. Han gick fram till mig och kramade om mig innan han kysste mig och tog min väska. Läkaren hade sagt att jag skulle ta de lugnt i två månader från och med nu och de innebar tydligen att jag inte ens fick lyfta något. Hon sa att jag hälst inte ens skulle lyfta ett fullt mjölkpaket eftersom att de tar på magmusklerna. De hade jag bara skrattat åt. Trodde hon att jag inte skulle göra något på två hela månader. Om hon trodde de kan jag tala om att hon trodde fel. Hon sa också åt mig att ligga i sängen och ta de lugnt i två vecka nu när jag kom hem bara för att vila ut mig sedan kunde jag gå lite och så. De hade jag också skrattat åt.

”Vad tänker du på?” frågade Zayn som stod framför mig. Jag log bara och skakade på huvudet. Han nickade lite och vi gick sedan ut från sjukhuset hand i hand. Vi hoppade in i hans bil och han körde mig hem. När jag klev ur bilen grimaserade jag lite av smärtan i magen men försökte dölja de så mycket som möjligt för att inte göra Zayn orolig. Jag kände mig också lite snurrig eftersom att jag även hade fått en ganska kraftig hjärnskakning men om man räknade bort yrseln och de magonda så var jag rätt okej. Huvudverkan som jag hade haft konstant hela veckan kände jag knappt av idag. Jag gick med Zayn till dörren och såg honom låsa upp. När jag kom in så log jag stort. Äntligen hemma. Jag tog direkt tag i väskan och tänkte gå upp med den när Zayn stoppade mig. Jag suckade och lät honom bära den. De här skulle nog bli jobbigare en vad jag trott. När väskan var uppe och Zayn låg på min säng började jag ta upp allt ur väskan. Nästan allt var smutsigt så de fick åka i tvättkorgen. När jag var klar gick jag ner igen. Utan att säga något till Zayn som jag trodde hade somnat. Jag gick ut till hans bil igen och hämtade hans väska. Även fans jag inte fick så släpade jag upp den. Han skulle sova här två nätter sedan åka hem så de var inte så mycket i den och i och med de var den inge tung alls. När även den var uppe på mitt rum så gick jag ner igen och började laga mat. I bilen klagade Zayn på att an var hungrig så varför inte göra mat? Pannkakor kanske? Ja de fick duga. Jag slängde snabbt i hopp smeten innan jag började steka. Under tiden plingade de på dörren. Jag vände snabbt på pannkakan innan jag sprang för att öppna. När jag såg vem de var så log jag en aning.

”Hej” sa jag.

”Hej.. Ähm är inte Zayn här?” frågade han. Jag nickade lite.

”Jo han är där uppe. Han somnade när jag packade upp, men du får gärna komma in” svarade jag och Harry nickade lite. Han gick in och tog av sig skorna. När han kom in och såg att de var pannkakor blev hans leende större.

”Ja du får äta här” svarade jag innan han hann säga någon. Han skrattade lite och satte sig vid köksbordet medans jag själv åter gick till pannkakorna.

”Så vad ville du?” frågade jag efter en stund.

”Tänkte bara titta förbi och kanske vara lite med dig och Zayn” svarade han blygt. De var konstigt att se honom så blyg eftersom att vi kunde göra vad som hälst innan. Jag nickade lite och fortsatte med stekandet.

”Förlåt” sa jag tyst.

”Va?” frågade Harry förvånat.

”Ja, förlåt. Jag vet att jag överreagerade men jag blev bara så arg. De ända jag vill nu är att allt blir som vanligt mellan oss” svarade jag och tittade bedjande på honom.

”Du har ingenting att säga förlåt för. Sanningen är att jag inte förstod hur illa de var med dig förens du skrek på mig så jag uppskattar de. Och jag vet hur självisk jag har varit som inte frågat om hur de var med dig men jag bara förutsatte att de var bra. Jag kunde inte ens föreställa mig allt detta” svarade han och tittade ner. Jag log lite fast han såg mig inte. Jag gick och ställde mig framför honom och de gjorde så att han tittade upp. Han reste sig upp och jag kramade om honom. Hårt. Och han besvarade den minst lika hårt.

”Jag har saknat dig” sa jag mot hans axel.

”Jag har saknat dig mer” svarade han.

”Du vet att jag älskar dig va och kommer aldrig lämna dig igen” sa han. Nu hade han släppt så han kunde titta på mig men hade fortfarande händerna på mina axlar.

”Jag älskar dig med” sa jag och han log. Han drog in mig i en varm kram igen och först då insåg jag hur jobbigt allt hade varit utan honom och hur mycket jag hade saknat honom.

 

Harrys perspektiv:

Efter flera timmars väntande/skrikande/gråtande i denna jävla korridor så blev vi alla hungriga.

”Så vad vill ni ha?” frågade Niall. Louis och Liam sa bara någon macka medans Zayn och jag sa ingenting.

”Ta någon macka till dom med och en kaffe” sa Louis och Niall nickade och gick iväg. Åter igen lutade jag huvudet ner igen och tittade mot Less dörr. Vem hade de varit som försökt skjuta henne. Eller vem var de som hade försökt skjuta Zayn men träffat Less? Tankarna rusade runt i huvudet med tanken på att jag kanske skulle förlora henne. Fast de hade jag väll redan gjort.. Jag snyftade till och tittade upp på Less dörr. Inifrån hade man bara hört massa läkare prata med varandra men nu helt plötsligt lät en maskin högt. De pep och in i Less rum rusade minst fem personer till. Jag hörde hur dom började skrika på varenda. Okej nu var de säkert försent. Hela jag frös till is och började gråta hysteriskt. Jag skrek och sparkade på stolarna men alla lät mig hållas och försökte inte lugna ner mig. I ögonvrån såg jag Zayn. Han grät också och man såg skulden i hans ögon. Han tittade ner i sitt knä och skakade. Hela han skakade och jag kunde inte låta bli att tycka synd om honom. När jag såg att även han var helt förstörs lugnade jag mig lite. Jag slutade skrika och bara grät. Jag sjönk ner längst vägen och grät. Jag kramade om benen med armarna och lutade sedan huvudet på knäna. Sedan kom även Niall och Liam berättade vad som hade hänt. Nu grät han också. Efter kanske tio minuter kom de en sjuksyster ut med ett litet leende på läpparna. Alla ställde sig raskt upp och kollade på henne.

”Vi hade fel. De visade sig att skottet träffade en och en halv millimeter från njuren. Efter som att hon svimmade av när hon slog huvudet i fallet så trodde vi att hon hade svimmat av på grund av att njuren var förstörd men så var inte fallet. Er vän hade väldigt tur för om den hade träffat njuren hade hon inte överlevt länge till” sa hon med ett leende på läpparna. De kändes som an sten lyfte från bröstet eller snarare ett berg av lycka.

”Så kan vi träffa henne?”

”Har hon vaknat?” Alla ställde frågor på en gång och hon skrattade.

”Vi har just precis tagit ut skottet och sytt i hopp och under den tiden har vi förstått sövt henne men om ni vill kan ni gå in och vänta på att hon ska vakna” svarade hon glatt. Alla nickade och gick efter henne. Hon höll upp dörren för oss så vi kunde gå in.

”De kan ta från en halv timme till några timmar” var de sista hon sa innan hon lämnade rummet. Alla nickade och gick fram till sängen Less låg på. Zayn satte sig på hennes högra sida medans jag satte mig på hennes vänstra och sedan resten av killarna längre ner vid hennes fötter. Zayn tog försiktigt tag i hennes ena hand men jag vågade inte göra desamma. Hon var ju ända arg på mig så hon kanske inte ville att jag höll henne i handen när hon vaknade.

”Förlåt” viskade han och jag tror bara att de var han, jag och möjligen Less som hörde.

”Jag är så ledsen att de här hände dig..” suckade han fortfarande med blicken fäst på Less. Jag suckade också. De var verkligen jobbigt att se Less så här. Livlös och blek.

 

Less perspektiv:

”ZAYN!!” ropade jag men ingen hörde mig. Jag var instängd i ett litet vitt rum som bara blev mindre och mindre. Väggarna sköts längre och längre in och lika så gjorde taket och golvet.

”HARRY!” ropade jag nu men fick åter igen inget svar.

”NÅGON? LOU! NIALL! LIAM!” men jag fick inget svar. Allt var bara vitt. Plötsligt såg jag Britney komma. På sig hade hon en lång vit klänning som passade perfekt med hennes långa, spikraka, bruna hår. Hon kom där flygande till mig och la ena handen på min axel så som hon alltid gjorde för att säga att allt var okej. Hon kramade om mig och jag kramade om henne tillbaka. När hon släppte mig log hon. Sedan blev de som att rökmoln och hon var borta.

Allt blev svart. Jag kunde inte röra mig och inte heller öppna ögonen. Ögonlocken kändes som bly och kroppen som sten som inte gick att rubba.  Då hörde jag hur någon pratade. De var Zayn.

”Förlåt.. Jag vet att allt är mitt fel och om du inte öppnar ögonen snart vet jag inte vad jag gör” om jag inte hade fel trodde jag att han snyftade.

”Snälla Less” sa nu en annan röst. Den kände jag också väl igen. Harry.

”Less jag vet att allt är mitt fel och om du bara öppnar ögonen lovar jag att göra allt för att gottgöra dig” sa nu Zayns röst och nu var de inget tvivel, han grät.

”Lesley snälla” sa Harry igen.

”Käften Harold” lyckades jag få fram. Min röst var hes och sprack på slutet. Jag öppnade sakta ögonen och såg då tio välbekanta ögon stirra in i mina. Jag vände mig mot Zayn och granskade honom. Han hade ingen tröja och jag undrade varför. Sedan kollade jag extra efter om han också blev skjuten men jag såg inget. Jag kollade även in i hans ögon och såg att dom var rödsprängda precis som alla andras. Hade jag verkligen fått dom att må så här dåligt?

”Hur mår du?” frågade Lou som hade hämtat sig från chocken att jag var vaken.

”Bra” mumlade jag tyst. Jag försökte sätta mig upp och kände hur de kved till i magen. Jag kved till och la mig ner igen. Alla kollade oroligt på mig och speciellt Zayn.

”Inget av de här är ditt fel okej?” viskade jag nästan fram och kollade på Zayn. Han undervek min blick och kollade ner på sina händer.

”Okej?” frågade jag igen.  Han nickade lite fast egentligen visste jag att han inte höll med men orkade inte diskutera de nu. De fick jag ta med honom när jag hade orken och lusten.

Hallå Hallå! Jag vet inte om någon har märkt de men jag har lagt upp tids inlägg nu i en vecka. De vill säga Söndag, Tisdag och Torsdag. Har varit borta hos mina kusiner men ville ända att ni skulle få några kapitel så skrev dom innan jag åkte. Nu är de så här att jag kom hem i dag för några timmar sedan och började skriva på kapitel 21 som jag nu har lagt upp och finns nedan. Men jag ska åka bort igen i morgon kväll till Spanien och kommer inte hem förens på onsdag veckan efter så jag vet inte om jag kommer kunna lägga upp något tills på onsdag. Eftersom jag kom hem för några timmar sedan så är de ända jag har hunnit göra skriva klart kapitel 21. Och eftersom att jag åker i morgon så måste jag hinna packa upp och sedan packa igen så jag vet inte om jag kommer hinna skriva något kapitel. Ska göra allt jag kan så får vi se hur de blir. Hade också besöksrekord i onsdags vilket gjorde mig väldigt glad. Ska försöka lite extra nu att skriva vilket leder till att jag kanske måste vara uppe hela natten men om ni kommenterar bra lovar jag att ni iaf kommer få ett kapitel medans jag är borta! KOMMENTERA nu så lovar jag att hinna skriva ett till. Ha de bra! :)

---

 

Zayns perspektiv:

Less och jag gick bredvid varandra när jag ser hur hon tittar bakåt och fastnar med blicken på något. Precis när jag ska göra desamma ser jag hur hon slänger sig framför mig och något skjuts mot hennes mage. Jag tittar framåt på en kille med pistol som sedan springer i väg och rundar ett örn. Snabbt slänger jag mig ner till Less som ligger på marken. Jag känner hur paniken stigen men försöker hålla mig lugn. Jag skakar om henne men inget händer. Hela henne vita skjorta har nu sugit åt sig allt blod och är helt röd.

”LESS!!” Skriker jag förfärat och skakar om henne igen. Ingenting händer och efter en sista gång tar jag upp mobilen och ringer en ambulans. Dom frågar vad som har hänt och sedan vart vi är. Jag rabblar snabbt upp att hon blev skjuten och gatan vi var på innan jag la på. Snabbt slänger jag mig ner till Less åter en gång och försöker väcka henne.

”LESS VAKNA!!” Skriker jag ännu en gång till och först då märker jag att de rinner tårar längst mina kinder.

”Less snälla..” snyftade jag tyst. Jag tog av mig min tröja och satte den snabbt mot Less mage och försökte hindra så att hon skulle förlora mer blod. Den vita tröjan blev fort röd och precis då hörde jag ambulans sirenerna. Snabbt rusade de ut två män i overall som bar upp Less på en bår. Dom spände fast henne, gav henne en spruta och sedan bar dom in henne i ambulansen. Då såg jag att de var en stor blod fläck på marken där hon legat. Jag ryste till innan jag som en liten hundvalp följde efter ambulans männen in i ambulansen där de väntade två kvinnor. Dom tog snabbt hand om Less och sedan började ambulansen köra. Själv kunde jag inte göra mer en hålla hennes hand vilket plågade mig. Jag kunde inte göra ett dugg bara sitta där. Dom stacka in massa sprutor i Less arm och babblade på om massa saker som gick in i ena örat och ut i andra örat. De ända som existerade var Less.

”Pulsen är låg!”

”Skottet kan ha träffat mjälten eller njuren” Alla pratade i mun på varandra och jag förstod ingenting.

”Vad händer om den har träffat mjälten eller njuren?” frågade jag förtvivlat. Ingen svarade så jag frågade igen. Efter kanske fem gånger när jag höll på att flippa ut svarade en ung tjej.

”Om den har träffat mjälten är risken rätt stor att hon förblöder och eftersom att hon blöder väldigt mycket är chansen stor att de är de som har hänt och om den har träffat njuren så kommer hon antagligen inte heller överleva eftersom att man inte klarar sig utan en njure” svarade hon stressat och bytte de blodiga bandaget runt hennes mage. De kändes som att jag inte kunde andas. Tanken på att kanske förlora henne var obeskrivlig, den fanns inte ens. Jag kände hur jag började skaka och gråta mera nu. Ambulansen stannade och dörrarna öppnades. Nu kom de flera män som lyfte ut båren som Less låg på och sedan in på sjukhuset. Jag följde återigen efter som en lydig hundvalp. När vi kom fram till en dörr hindrade en dockor mig från att gå in.

”Tyvärr. Längre får du inte gå”

”Men jag måste följa med henne” skrek jag hysteriskt. Docktorn skakade bara på huvudet och gick in. Jag suckade och gled ner längst väggen. Jag skakade våldsamt och kom på att jag var tvungen att ringa killarna varken om jag ville de eller inte. Och i detta fallet ville jag de inte eftersom att de var mitt fel att hon blev skadad. Jag tog några djupa andetag och slog sedan in Nialls nummer.

”Hallå?” svarade han skrattande och sedan kunde man höra Louis som skrek i bakgrunden.

”Hej”

”Vad har hänt? du låter nere” frågade han på en gång med en allvarlig ton.

”Less och jag var ute och gick och sedan kom de någon random kille som sköt henne” svarade jag och de var rena undret att min röst inte sprack.

”VA?” skrek Niall. Först då kom jag på hur konstigt de verkligen lät. Efter att jag hade förklarat allt och sagt vilket sjukhus vi var på sa Niall att dom var på väg. Jag reste mig upp och gick in på närmaste toalett. När jag kollade mig i spegeln så såg jag att jag var helt rödgråten och svullen runt ögonen. Jag sköljde ansiktet i iskallt vatten några gånger innan jag var klar. Nu syntes de knappt att jag hade gråtit vilket var bra. Jag gick ut igen och satte mig på en stol som bara stod någon meter från dörren. Efter kanske tio minuter så hörde jag Harrys skrik fylla korridorerna. Jag kollade upp och precis då såg jag Harry runda ett höra. När han såg mig gick han ursinnigt fram till mig och först då såg jag att han var rödgråten.

”DIN JÄVEL, HUR KAN DU LÅTA LESS BLI SKJUTEN? TÄNK OM HON DÖR DÅ ÄR DE DITT FEL! BARA DITT.” hann Harry skrika innan Louis lugnade honom.

”Jag vet att de är mitt fel..” viskade jag och märkte att gråten var på väg igen.

”HUR KUNDE DU LÅTA NÅGOT HÄNDA MIN LESS? ALLT ÄR DITT FEL DIN JÄVLA IDIOT!!” Skrek Harry återigen.

”JAG VET ATT DE ÄR MITT FEL OKEJ. JAG BORDE HA SKYDDAT HENNE. JAG HATAR MIG SJÄLV FÖR DE OCH KOMMER INTE KUNNA LEVA MED MIG SJÄLV OM HON INTE KLARAR SIG. JAG VET ATT ALLT ÄR MITT FEL” skrek jag hysteriskt och tårarna vällde nu fram.

”De är bara mitt fel..” snyftade jag och gömde ansiktet i händerna och fortsatte gråta. Jag grät så mycket att jag skakade och hörde sedan killarna dra efter andan. Jag hade aldrig gråtit inför dom tidigare. När vi åkte ut från X-factor var jag den ända som inte grät och jag är också den ända som aldrig har gråtit för att ha saknat min familj eller något liknande. Visst hade jag gråtit men aldrig framför någon av dom. Efter några minuter lyfte jag på huvudet och tittade på killarna. På alla rann de nu tårat och alla verkade ha blivit helt stumma när dom såg att jag grät. Louis var den första att vakna upp och gick fram och kramade om mig. De tog ett tag men sedan kramade jag tillbaka. Han stök mig över ryggen och jag grät mot hans axel. Efter vad som kändes som en hel evighet kom en läkare ut från rummet Less låg i. Innan han hann gå förbi oss slet jag tag i hans arm.

”Hur är de med henne?”

”Vi har just rönkat henne och de ser ut som att skottet träffade njuren så chansen att hon överlever är inte så stor just nu, men vi gör allt vi kan..”  svarade han sorgset. De lilla lilla hopp som fanns i mig var nu bortblåst och jag sjönk i hopp på stolen igen. Varför hoppade hon framför mig. Kunde inte jag ha fått kulan i mig istället för henne? Allt är mitt fel. Om jag inte hade varit så sen med att vända mig om hade jag kanske kunnat ta bort henne eller hindrat henne från att hoppa framför mig. Jag suckade igen och kände hur tårarna började rinna längst mina kinder ännu en gång. Tänk om jag skulle förlora Less. Min Less.

 

 

   

 

Less perspektiv:

Nu var de bara två dagar tills Zayn och resten av killarna förutom Harry skulle åka hem till sina familjer. Jag hade inte pratat med Harry sedan jag skällde ut honom. Jag hade bara varit med Zayn, killarna eller Gemma. Jag suckade och reste mig upp ur sängen. I dag skulle jag ut och shoppa med Zayn och när jag tänkte på de blev jag lite gladare. Jag gick ner i bara pyjamas för att hämta tidningen. När jag kom ut kryllade de med små tjejer som höll i kameror. De hade de gjort i några dager nu. Jag gick ut och kom knappt fram till brevlådan men efter mycket om och men så hade jag fått tag i tidningen och var på väg in igen. Jag satte mig vid köksbordet med en kopp kaffe och började titta lite. De stod inte så mycket intressant så jag tog upp telefonen i stället. Först gick jag in på facebook och kollade lite. Inte mycket hade hänt så jag gick in på twitter. De första som kom upp var en bild på mig i pyjamas som var tagen för bara några minuter sedan. Håret stod och alla håll och mina kanin tofflor hade jag på mig. Jag suckade lite och kollade mig i spegeln. Jo jag såg hemsk ut. Jag suckade än en gång och gick tillbaka till köksbordet. Jag tog upp telefonen igen och läste under bilden.

Nice neighbor you have Harry. You should be proud! If I were you I’d move for long time ago!

Jag suckade lite. Nu börjas de. Visst visste jag att om jag skulle synas med kilarna så skulle jag få hat men inte av att vara en av deras granne. Hallå ingenting säger ens att jag behöver ha kontakt med dom? Jag suckade igen och reste mig upp. Jag gick in till mitt rum och satte på mig en stor vit ganska genomskinlig blus/skjorta och sedan ett par jeans shorts till de. Jag gick in i badrummet och borstade igenom håret lite innan jag borstade tänderna och sminkade mig. Jag tog bara mascara och gick sedan ut ner till köket igen. Jag slängde en blick på klockan och såg att den var tio. Då måste dom vara vakna. Jag gick ut på min baksida och över till Harrys utan att några fans skulle se och sedan knackade jag på deras lilla hus. De tog en stund men sedan öppnades dörren. Där stod Zayn men bar överkropp och jeans. Jag kände hur de hettade till i ansiktet men sedan gick jag in. Där inne var de tomt.

”Dom andra är inne och äter” svarade han lugnt när han såg min förvirrade min. Jag nickade lite. Han gick fram till mig och kysste mig innan han gick för att hämta en tröja. Dom andra killarna visste inte om något en men skulle nog få veta snart. Jag slängde mig på sängen som var närmast som lyckades vara Louis och suckade.

”När ska vi berätta?” frågade jag trött.

”Jag vet inte- Kanske i kväll? Du ska ju ända äta middag här” jag tittade storögt på honom. Men sedan nickade jag. De var bättre att ha de överstökat. I kväll var också första gången efter Harrys och mitt ”bråk” som vi skulle äta tillsammans. När Zayn var klar gick vi ut. Vi gick till mitt hus och sedan runt ett hus till för att inga fans skulle se att vi gick. När vi var på vägen igen ringde Zayn en taxi. När den kom hoppade vi in och sedan körde den oss till köpcentrumet. När vi kom fram klev vi ut och gick in. På vägen såg jag även denna gubbe som jag i princip hade sett varige dag. De var även honom jag tittat på på kaffe:et när Zayn frågade vad de var. Jag gick lite närmare Zayn och tröck in min hand i hans. Han log mot mig och fortsatte gå. Gubben kollade efter oss som alla andra gången men följde inte efter. Jag hade inte sagt något till Zayn om honom och ville inte göra de för då skulle han nog gå fram till honom vilket jag inte ville. Vi gick in i närmaste affär vi hittade som vi tyckte var intressant och började kolla. De var en sko affär och de slutade med att Zayn hade hittat ett par när vi var på väg ut.

 

Två timmar senare satt vi på ett kaffe och tog en kaffe. Zayn hade nog tio påsar i händerna och jag tre. Jag gillade inte att shoppa men måste erkänna att detta hade varit ganska kul. Jag tog en klunk av mitt kaffe och log mot Zayn.

”Så har du hittat vad du ville?”

”Nej inte riktigt. Skulle behöva något linne eftersom att de är så varm ute” svarade han och log. Jag nickade lite. Vi reste på oss och gick in i en affär Zayn drog med mig in till. Där inne hittade han två linnen som han ville pröva och jag hittade en töja. Vi gick till provrummen men när vi kom fram fans de bara ett ledigt. Zayn tittade på mig lite och sedan drog han med mig in i de. De var ändå så stort så de skulle kunna få platts med säkert fem till där inne som skulle byta om. Zayn drog smidigt av sig sin tröja och satte på de ena linnet. Jag vände generat blicken åt andra hållet och väntade.

”Så.. Vad tycker du?” frågade han. Jag vände mig och fick en chock. De var nära att jag började dregla men höll mig.

”het” svarade jag bara.

”Ähm.. Snyggt. Tröjan var snygg” svarade jag och log. Han log också och tog av sig den. Än en gång vände jag mig bort fast jag inte ville så att han kunde ta på sig nästa. Den var inte lika snygg vilket Zayn inte häller tyckte. När de var min tur vände jag mig bort och tog av mig tröjan och satte sedan på den andra. Den var mycket mer urringar en vad jag hade tänkt och var nära på att ta av den igen när Zayn protesterade. Jag vände mig om och Zayn log stort.

”Jag gillar den!” sa han och log ännu större. Jag skakade bara på huvudet, vände mig om och tog sedan av mig den. Innan jag har fått på mig min egen tröja så känner jag ett par armar omslingra sig runt mig. Zayns händer stannar vid mig midja och pussar mig sedan i håret. Efter mycket tvekan vänder jag mig om och möts av ett förvånat ansikts uttryck. Hans ögon försöker stanna i mina men glider lite då och då ner till mina bröst. Jag ler lite, lägger mina händer på hans bröst och ställer mig sedan på tå för att kysser honom. Han kramar om mig och sedan tar jag på mig tröjan. Hans blick ändras från glad till besviken och de får mig att börja skratta. Efter de drog jag med mig honom ut och sedan gick vi mot kassan. Han köpte de ena linnet och jag vägrade att köpa tröjan jag hade provat även fast Zayn tjatade som han gjorde. När vi var klara gick vi ut ur affären och började gå hemåt. I stället för att gå direkt hem gick vi in på en annan väg där de inte var en ända människa. De var tegel väggar runt och om man fortsatte i kanske fem minuter visste jag att man skulle komma till en ganska stor väg där man kunde ta sig hem. Zayn gick bredvid mig och nynnade lite på en låt medans jag sjöng tyst på en annan. Helt plötsligt tystnar jag av att jag hör ett ljud bakom oss. Jag vänder mig om och ser killen som jag sett så många gånger tidigare men nu håller han en pistol riktad mot Zayn. Utan att tänka hoppar jag framför Zayn. Jag ser hur han skjuter och sedan känner jag en väldig smärta i magen. De sista jag ser är hur killen springer i väg innan jag slår huvudet i marken och allt blir svart. 

Dönt, dönt, dö.. Vad tror ni händer nu då? Kommentera vad ni tror och skriv om jag kan göra något bättre. Om ni har några idéer vad som ska hända nu så är de bara att kommentera så om jag tycker att den är bra så tar jag den! Kom igen nu, KOMMENTERA!