odnovel

Less Perspektiv:

Jag kan inte fatta det. Nu sitter jag faktiskt på ett plan till Los Angeles! Min största dröm sedan jag var liten. Alltid har jag velat åka dit. I sjuan tror jag det var skrev jag till och med en uppsats om Los Angeles. ’Mitt favorit ställe’ hette den. Och nu, från att ha skrivit om stället ska jag nu åka dit. Få uppleva allt där. Från början så var det meningen att killarna bara skulle stanna där i tre dagar men istället för att få en ledigt dag i Portugal och gå på en intervju där så kommer vi stannar i Los angeles nu i FEM hela dagar! Nästan en hel vecka. Jag log bara av tanken att få spendera fem dagar där men sedan kom jag på att jag satt på ett flygplan och leendet försvann igen. Visst skulle det bli grymt kul med Los Angeles men det gjorde inte att jag tyckte mindre illa om att flyga. Usch. Plötsligt kände jag hur flygplanet guppade till och snabbt tog jag tag i armstöden. Tjejen som satt bredvid mig skrattade lite. Själv blängde jag surt tillbaka.

”Det var inget illa menat men innan så var jag också så där rädd för att flyga” sa hon och log en aning. Jag log halvt tillbaka. ”Jag beter Brook föresten” sa hon och sträckte fram handen.

”Less” svarade jag och skakade löst hennes hand. ”Hur blev du av med det då?” frågade jag och hon rynkade pannan.

”Vad?”

”Din flyg skräck?”   

”Jaha, jag gick till en terapeut som en kompis tipsade mig om” svarade hon. ”Och det funkade faktiskt riktigt bra” log hon. ”För nu är jag inte flygrädd alls”

”Jaha, det var ju bra” log jag. Hon verkade trevlig. Hon hade långt brunt hår och vackra blåa ögon som vilken kille som helst skulle falla för. Och hennes läppar var starkt rödmålade.

”Vad ska du göra i Los Angeles?” frågade hon efter en stund.

”Träffa en kompis” svarade jag och log.  

”Oh, är det möjligen Harry Styles?” log hon. Först nu blev jag lite osäker. Hon kanske bara pratade med mig för att hon var ett fan och ville veta vad som egentligen pågick mellan mig, Zayn och Harry? ”Lugn, jag är inget fan. Min lillasyster älskar killarna så det är därför jag vet vilka dem är över huvudtaget” sa hon. ”Du sitter föresten på min syrras vägg” sa hon sedan och skrattade. Jag skrattade lite tillbaka. Hon verkade trevlig.

”Vad ska du göra själv då?” frågade jag. Jag menar, det skadar väll inte att fråga?

”Jag ska till min mamma. Hon bor där. Jag har inte så mycket kontakt med henne men nu när hon fyller 40 tyckte jag att jag kanske skulle komma och gratta henne i alla fall” sa hon.

”Hur länge sedan var det du träffade henne?”

”Tre år sedan” svarade hon. ”Hon kom och firade mig på min tjugo års dag och innan det hade det gått åtta år” sa hon och ryckte lite på axlarna. ”Men jag lider inte, vi går inte så bra ihop i alla fall” jag nickade lite. Samtalet flöt på och jag berättade bland annat lite om mamma men jag hoppade över att berätta om Britney. Hon berättade att hon är modell och för tillfället bodde hos en kusin i London medans hon gör någon mode grej. Det hela slutade med att vi bytte nummer och lovade att höra av oss till varandra inom snar framtid.

Harrys Perspektiv:

Var är hon? Planet skulle ha landat för en kvart sedan och hon hade ännu inte synts till. Jag sökte med blicken ännu en gång runt över folkvimlet men kunde inte se henne någonstans. Jag kollade åter igen på klockan och nu hade planet landat för nästan tjugo minuter sedan. Och jag kunde inte ringa henne heller för meningen var att jag skulle överraska henne. Jag hade sagt tidigare att jag skulle vara på en intervju och inte kunde komma så att hon skulle ta sig till hotellet själv. Plötsligt såg jag hennes ryggtavla gå mot utgången. Ett leende spred sig på mina läppar. Snabbt sprang jag dit och satte händerna för hennes ögon. Hon skrek till och försökte ivrigt få bort mina händer. Jag skrattade och kramade om henne bakifrån. Mitt skratt verkade försäkra henne att det var jag för jag kände hur hela hennes lilla kropp slappnade av. Jag pussade henne på kinden innan jag släppte henne och hon vände sig om.

”Jag har saknat dig” viskade jag medans jag höll i hennes huvud med båda mina kinder på hennes kinder. Hon log stort.

”Jag har saknat dig mer” viskade hon. Jag log och pussade henne på kinden innan jag tog hennes resväska i min ena hand och hennes i den andra. Hon log mot mig och följde efter mig till bilen. Jag låste upp, la in hennes väska i bakluckan och hoppade sedan in i förarsätet. Hon log stort för sig själv medans hon hoppade in på andra sidan.

”Men skulle inte du på intervju?” frågade hon förvirrar när jag hade startat bilen.

”Nej, jag bara sa så för att jag ville överraska dig” log jag medans jag bakade ut från parkeringen. Hon log nu ännu större.

”Vad?” undrade jag.

”Nej inget” sa hon men leendet fortfarande fastklistrat i hennes ansikte. Jag lät det vara och fortsatte köra. Undertiden satte vi på radion och började sjunga med. Plötsligt hördes första ackorden till ’What Makes You Beautiful’ och båda tittade på varandra innan vi log.

”You’re insecure” sjöng Less högt och jag skrattade åt henne.

”Don’t know what for” Sjöng/skrek jag lika högt.

”You're turning heads when you walk through the door” Sjöng vi båda och skrattade.

“Don't need make up” Skrek Less.

“To cover up” Skrek jag lika högt.

”Being the way that you are is enough” sjöng vi båda och skattade. Vi turades om så tills refrängen kom.

“Baby you light up my world like nobody else
The way that you flip your hair gets me overwhelmed
But when you smile at the ground it aint hard to tell
You don't know
Oh Oh
You don't know you're beautiful” Skrek vi båda och pekade på varandra medans vi skrek den sista raden. Båda skrattade innan vi fortsatte sjunga igenom hela låten. Lagom tills låten började avslutas svängde jag in på parkeringen till hotellet. Jag parkerade och stängde av bilen.

”That's what makes you beautiful” avslutade vi samtidigt och tittade på varandra. När låten sedan var slut satt vi kvar med våra blickar fästa på varandra. Det kändes som allt annat försvann och allt jag såg var Less. Vackra Less. Långsamt flyttade jag mitt huvud närmare hennes. Där stannade jag och väntade på en tillåtelse från henne. Långsamt flyttade hon sig den sista biten och våra läppar kraschade mot varandra. Oj vad detta kändes bra! Våra läppar rörde sig i takt till varandra. Vi avslutade kyssen och ett leende spred sig på hennes läppar. Ett minst lika stort leende spred sig på mina läppar när vi drog oss ifrån varandra. Vi satt länge och bara tittade på varandra. Tillslut tröttnade Less och öppnade sin dörr.

”Nu vill jag hälsa på Lou, Niall och Liam” sa hon glatt. Jag skrattade lite åt henne och öppnade sedan min dörr för att hoppade ut. Jag tog hennes väska och vi gick in genom hotellets dörrar. Inga fans hade fått reda på att vi bodde här än så vi behövde inte ta bakvägen. Vi tog hissen upp och gick vidare in på mitt rum. Hon la ner sin väska och tittade sig sedan runt i rummet. ”Men, vart är Lou och hans grejer?” frågade hon förbryllat.

”Vi fick olika rum för att du och .. Ähm, du skulle komma” sa jag. Juste, jag fick ju inte säga att El också var här. Det skulle ju bli som en överraskning..

”Jag och vem?” frågade hon misstänksamt.

”Nej bara du, vi skulle ju inte ha fått plats alla tre i ett rum” sa jag och drog sedan med henne mot dörren för att hon inte skulle fråga något mera. ”Kom så går vi”

”Okej..” Sa hon ännu mer misstänksamt.

”Niall har rummet här bredvid så vi kan gå in till honom först” sa jag och hon nickade. Jag öppnade dörren utan att knacka och där på sängen satt Niall och Melanie och tittade på tv.

”NIALL!” utbrast Less och slängde sig i armarna på honom där hen satt på sängen. Han skattade åt henne och kramade tillbaka. När hon släppte taget om honom vände hon blicken mot Melanie. Hon räckte fram handen med ett leende på läpparna. Melanie tog den lika glatt.

”Melanie” sa hon och log.

”Less” sa  Less och vände sedan tillbaka blicken mot Niall. ”Hon är söt” sa hon och log. Nialls kinder hettade till så det skrek om det.

”Och våran stylist” sa han general.

”Jaha” sa Less och skrattade lite. Jag skrattade med henne. Hon reste sig upp och började gå mot mig där jag stod i dörr öppningen. ”Vi går över till dom andra killarna och säger hej” båda nickade. ”Och, ta det lugnt nu” sa hon och blinkade med ena ögat åt Niall innan hon stängde dörren efter oss. Innan dörren helt gick igen såg man hur Nialls ansikte ännu en gång hettade till och hans kinder blev röda som en tomat. När vi kom ut i korridoren igenbrast vi båda ut i skratt så vi knappt kunde andas.

”Såg du hans ansikte” skrattade Less.

”Ja, haha. Rött som en tomat” skrattade jag tillbaka. När vi hade lugnat oss en aning gick vi vidare till Louis dörr. Utan att knacka även här slet jag upp dörren. Dom syntes inte till men sedan hördes ljud utifrån balkongen. Vi gick ut och fann Eleanor halv ligga i Louis knä med läpparna tryckte mot hans. Blixtsnabbt hoppade dom ifrån varandra när dom märkte att vi kom ut.

”LOU, EL!” skrek Less lika högt som inne hon Niall. Hon sprang fram till dom och slängde armarna runt båda två samtidigt. Dom skrattade lättat för att det bara var vi och kramade tillbaka.

”Less, vi har saknat dig” sa Eleanor när dom slutligen släppte varandra.

”Jag har saknat er med” sa Less och kramade om båda två var för sig.

Kapitel 55! Var meningen att detta kapitel skulle ha kommit på julafton men hann inte klart.. Sedan har jag firat jul 25:de och 26:de så hade inte riktigt tid att skriva då. Om ni undrar varför så kan jag dra en snabb förklaring. Min mammas och pappas släckt går inge bra ihop så då måste vi fira jul med dom olika gånger. Så på julafton firade jag bara med familjen, den 25:de med pappas släckt och den 26:de med mammas släckt. Så är ganska trött på julmat vid det här laget.. Haha. Men iaf, nu kom iaf kapitel 55. Vad tycker ni? Jag vill gärna ha kritik! KOMMENTERA så får vi se när kapitel 56 kommer. Och god fortsättning! ;)

”Vill du att jag ska bära?” frågade han snällt.

”Nej, titta i den!” sa jag spänt. Han öppnade påsen och tog upp tröjan. Hans leende han hade på läpparna blev nu ännu större en tidigare.

”Du behövde inte”

”Men jag ville” retades jag. Han skrattade och sedan gick vi till de där caféet som resten av killarna satt på. Som i sin tur visade sig bara låg mitt över gatan.

Harrys Perspektiv:

Jag vaknade av att telefonen ringde.

”Hallå?” svarade jag trött utan att ens öppna ögonen.

”Hej” snyftade Less på andra sidan.

”Less? Vad har hänt?” frågade jag oroligt och satte mig upp. Hon grät inte riktigt men snyftade tyst.

”Jag saknar dig..” mumlade hon. Jag pustade ut för mig själv för att inget alvarligt hade hänt som att någon hade blivit skadad eller något annat alvarligt.

”Jag saknar dig med” sa jag medans jag blundade hårt. Visst, det hade bara gått tre dagar men redan saknar jag henne något otroligt. Jag såg henne framför mig med tårar rinnande ner för kinderna och något högg till i mig. Jag ville inte se henne ledsen. Eller höra henne ledsen. Jag ville inte att hon skulle vara ledsen. Hon förtjänar inte det. Hon förtjänar att vara glad. Lycklig. Plötsligt fick jag en ide.

”Less, jag måste tyvärr gå.. Kan jag ringa dig om en halv timme?”

”Okej…” mumlade hon och man hörde på henne att hon blev besviken. Det gjorde ont men detta skulle bli så bra!

”Bra, ringer dig! Hejdå”

”Hejdå. Älskar dig” sa hon och jag log.

”Älskar dig också”

”PAUL! ÖPPNA DÖRREN!” Jag knackade hårdare nu än innan. Eller snarare bankade. Efter en ganska lång stund kom en trött Paul och öppnade dörren. På sig hade han endast ett par shorts.

”Harry? Vet du hur mycket klockan är?” suckade han, lutade sig mot dörrkarmen och stängde ögonen.

”Nej, men jag måste fråga dig något” utbrast jag och nästan studsade på stället av förväntan.

”Halv sju! Du behöver inte gå upp förens om flera timmar!” sa han irriterat. Oj var det så tidigt? Ops…

”Men lyssna nu! Åker inte vi till Los Angeles om två dagar?” Han nickade oförstående.

”Jo, en sen?”

”Kan inte Less komma då?” frågade jag och gav honom mina hundögon.

”Jo, kanske det.. Men varför var det så viktigt att ta nu? Kunde du inte ha väntat några timmar?” Jag log stort och slängde mig runt halsen på Paul. Han skrattade och klappade mig på ryggen innan jag släppte honom.

”Om jag ska vara ärlig tittade jag inte på klockan innan jag kom” sa jag lite generat och tittade ner. Han skrattade lite och rufsade om mig i håret.

”Jaja, vi bokar en flygbiljett till henne lite senare. Åker hon från Holmens Chapel då?”

”Japp!” log jag och fixade till mitt tillrufsade hår en aning. Vilket inte hjälpte så mycket eftersom att det blev minst lika rufsigt när jag var klar med arr ’fixa till det’.

”Okej. God natt” sa han innan han stängde dörren. Jag stod kvar en stund och skrattade åt honom innan jag började springa tillbaka igenom korridorerna. När jag var framme vid min dörr rusade jag snabbt in och slängde mig på telefonen som jag slängt på sängen. Snabbt slog jag in Less nummer och väntade otåligt på svar.

”Hallå?” svarade en andfådd Less.

”Hej, vad gör du?” frågade jag fundersamt.

”Tränar. Du sa att du skulle ringa om en halv timme. Det har gått tio minuter” sa hon.

”Ja, jag vet men det gick snabbare en jag hade trott”

”Vad för något gick snabbare?” frågade hon och nu var det hennes tur att låta fundersam.

”Jo, vet du vart vi ska om två dagar?” frågade jag henne förväntans fullt.

”Nej”

”Till Los Angeles” sa jag och hörde hur hon drog efter andan. Dit hade hon velat åka sedan hon var liten.

”Harry kommer du ner?” ropade mamma från nedervåningen. Jag stoppade ner min telefon i fickan och gick ner för trappen. När jag kom ner satt Mamma och Gemma i köket. Båda log mot mig.

”Vad är det?” frågade jag nyfiket och växlade min blick mellan dem båda.

”Vi ska åka på semester” utbrast mamma.

”Va? Vart?” frågade jag och mamma log nu ännu större.

”TILL LOS ANGELES !” ropade Gemma och både mamma och hon började hoppa omkring och skrika i köket. Den första jag tänkte på var Less. Av oss två har det alltid varit hon som ville åka dit. Det har varit hennes drömstad ända sedan hon var kanske tre och nu efter elva år när hon är fjorton är det fortfarande det.

”Men Less då? Följer hon också med?” frågade jag. Mamma visste nämligen lika bra som jag hur gärna Less ville åka dit. Hennes leende försvann och hon suckade.

”Nej… Jag frågade hennes mamma men hon sa nej. Hon har inte råd att betala för Less” suckade hon.

”Men kan inte vi betala för henne då?” frågade jag desperat. Hon måste ju få följa med!

”Nej, jag föreslog det men hennes mamma tyckte inte att vi skulle lägga ner så mycket pengar på Less. Att vi är alldeles för snälla som det är och att hon inte kan ta emot det” suckade hon.

”Men…” försökte jag.

”Harry, det finns tyvärr inga men. Hon får inte åka…”

Så det slutade med att Less fick stanna hemma och att jag fick ta massa bilder och köpa massa saker till henne där.

”Åh vad kul! Du får lova att ta massor av bilder…” sa hon och försökte dölja sin avundsjuka. Men jag som känner henne kunde lätt höra på henne vad det var.

”Hörde du inte. VI ska åka till Los Angeles” sa jag och betonade vi.

”Vad menar du? Du och killarna? ”

”Ja, plus du!” sa jag. ”VI SKA TILL LOS ANGELES skrek jag. På andra sidan blev det tyst i några sekunder och jag började undra om hon fortfarande var där.

”Less?” helt plötsligt hördes öronbedövande skrik och jag var tvungen att ta bort telefonen från örat.

”VI SKA TILL LOS ANGELES!!”

Kapitel 54! Vad tycker ni? Ni fick detta kapitel i dag som gengäld att det hann gå fyra dagar innan kapitel 53 kom.. Så vad tycker ni? KOMMENTERA!

Senaste:

Jag gick tillbaka till Niall. Hans blick var fortfarande på dom andra godispåsarna tills jag kom för då tittade han upp på mig. Jag skrattade innan jag räckte honom en godispåse och en coola. Han kollade förvånat på mig.

”Får jag?”

”Trodde du att jag skulle sitta här och proppa i mig fyra godispåsar själv och två burkar coola?” frågade jag och flinade. Han rodnade lite. Han tog nu emot godispåsen och colan innan han snabbt slet upp godispåsen. Han började trycka i sig och likadant gjorde jag.

Nialls Perspektiv:

Jag kände något hårt slå emot min axel och vände blicken ditåt. Det var Melanis huvud som hade landat där. När jag kollade närmare såg jag att hennes ögon var slutna. Vilket innebar att hon måste ha somnat. Försiktigt halade jag upp mobilen ut framfikan och gick in på kamera. Jag vände på kameran så man kunde ta kort på sig själv och tog ett kort på oss två. Jag tänkte ta ett till på Melanie när jag fick lite dåligt samvete. Hon kanske inte alls ville bli fotat. Och speciellt inte av mig som hon knappt kände. Jag la ner kameran igen och granskade hennes vackra ansikte. Tiden måste ha gått snabbare än jag trodde för snart lös lampan som betydde att man skulle sätta på sig bältet. Så försiktigt som möjligt skakade jag Melanie. Hon reagerade inte så jag skakade om henne igen. Hon grymtade till och tog sedan tag i min arm som hon sedan vilade huvudet mot igen. Något varmt for igenom min kropp och ett fånigt leende spred sig över mina läppar. Jag sköt bort tanken om att låta henne ligga mot min arm och började skaka henne försiktigt igen.

”Melanie, vi ska landa. Du måste sätta på dig bältet” viskade jag i hennes öra. Hon rörde lite på sig men öppnade inte ögonen.

”Melanie, vi är snart framme” sa jag och strök henne lite försiktigt över håret. Hennes vackra ögon öppnades långsamt och jag slet åt mig min hand igen. Hon gäspade stort och sträckte på sig.

”Vi ska landa” sa jag och log. Hon nickade och log tillbaka.

Vi tog våra väskor och började gå ut från flygplatsen. Vi tog bakvägen för att det var för mycket fans den vanliga vägen. Snabbt kom vi ut till två stora svarta bilar. Där slängdes allt bagage in i den ena och sedan hoppade vi in i den andra. Paul i framsätet, Louis, Liam och Zayn på raden bakom och Harry, Melanie och jag på raden bakom den. Det roliga var att Louis, Liam och Zayns säte var vänt åt vårat håll så vi kunde liksom prata med varandra medans dom åkte baklänges.

”Så vad ska vi göra sen då?” frågade Liam och försökte överrösta musiken. Alla rykte lite lätt på axlarna utom Melanie.

”Vad vill du?” frågade jag och petade på Melanies arm. Hon ryckte till lite och vände blicken från Liam till mig.

”Jag? Men vill ni inte göra något själv när ni har hela dagen för er själva?” frågade hon lite osäkert.

”Klart vi vill att du ska med!” utbrast Louis och hon vände blicken mot honom. Han log stort mot henne och hon log tillbaka.

”Är ni säkra? För jag har läst erat schema och ni kommer ha rätt fullt upp senare..” mumlade hon och tittade ner.

”Såklart. Du ska med!” sa Lou. ”Men vad ska vi göra?” alla skrattade och ryckte på axlarna igen.

”Bara gå runt på stan kanske och kolla runt lite?” föreslog Liam.

”Ja, då kan jag shoppa!” utbrast Melanie glatt.

”Bra ide! Plus att jag måste handla något till mina systrar” suckade Louis.

”Varför just i Spanien?” frågade Zayn lite drygare en vad som var nödvändigt och han verkade märka det själv för han log ursäktande mot Louis.

”För Lottie hade något skolprojekt i skolan så hon ville ha med sig något spanskt. Och så klart vill ju då Phoebe och Daisy ha något också. Och då är det bara Fizzy kvar så då måste ju hon också få något” suckade han och skakade på huvudet. Alla skrattade lite. ”Och det värsta är att jag inte har någon aning om vad jag ska köpa till någon av dom”

”Men jag kan hjälpa dig” log Melanie. ”Vi hittar säkert något bra!”

 Lou höll upp handen mot Melanie.

”Deal?” hon skrattade och skakade hans hand. Alla skrattade åt dom.

”Åh! Kolla Denna var snygg!” utbrast Melanie förtjust. Alla suckade åt henne. Vi hade gått runt i olika klädaffärer i snart två timmar och alla började tröttna vid det här laget. Lou hade fått tag i sina grejer han skulle ha med hjälp av Melanie.

”Kan vi inte gå till något café nu?” suckade Harry.

”Men jag måste bara prova denna tröja först”

”Men då går vi i förväg” sa Harry och började gå ut.

”Men hur ska jag veta vart ni har tagit vägen då dhå?”  frågade hon och följde Harry med blicken medans han gick ut genom dörren.

”Jag kan stanna med dig så kan vi ringa dom andra sedan” sa jag lite osäkert. Visste inte om hon ville stanna här själv med mig.

”Om det är okej..”

”Självklart!” sa jag kanske lite för snabbt. Melanie sken upp i ett stort leende. Liam tog med sig alla ut och innan han vände sig om så blinkade han med ena ögat. Vilket såklart fick mig att rodna. Melanie fnissade lite åt mig innan hon skuttade i väg till ett provrum. Långsamt följde jag efter henne och försökte förtvivlat få bort denna förbaskade rodnad från mina kinder.

Melanies Perspektiv:

Gud vad söt han var! Visst hade jag sett honom på kort och också tyckt det men nu. Seriöst, så snygg var han. Och snäll, och rolig, och hade ett fint leende, och skrattade underbart. Jag rodnade över mina egna tankar och satte snabbt på mig den tröjan jag hade tagit med mig in i provrummet istället. Den satt ganska bra. Jag drog upp skynket och där satt Niall och väntade. Han tittade upp när jag kom ut och log brett mot mig.

”Så, vad tycker du?” sa jag och snurrade ett varv.

”Du är vacker” sa han och verkade vara som paralyserad. ”Eller jag menar tröjan är vacker” skyndade han sig med att säga. Jag rodnade och gick därför in i provrummet igen.

”Tack” sa jag precis innan jag stängde. Han mumlade något jag inte hörde till svars. När jag satt på mig den tröjan jag hade innan så gick jag ut till Niall igen. Men han satt inte och väntade som innan. Jag gick ut och hittade honom stå och titta på en jätte snygg långärmad tröja.

”Klar” sa jag och han vände sig om.

”Bra” sa han och gick förbi mig mot kassan. I farten gav han mig ett leende och ryckte med sig min tröja.

”Men ska du inte ha tröjan?” frågade jag och pekade på tröjan han nyss hållit i.

”Äh” svarade han enkelt. Han gick vidare mot kassorna och jag gick frågande efter. När jag kom fram hade han tagit fram sin plånbok.

”Niall, du behöver inte”

”Men jag vill” sa han och log.

”Men jag kan beta..” började jag men Niall avbröt mig.

”Jag vill” han gav tjejen i kassan pengarna och sedan mig kassen med tröjan i. Jag log mot honom.

”Tack!” när vi hade kommit ut så kom jag på en grej.

”Vänta här. Jag tror jag glömde min klocka i provrummet. Strax tillbaka” han nickade och gick och satte sig på en bänk. Snabbt sprang jag in i affären igen och ryckte åt mig tröja han tittat på och sprang med den till kassan. Hon log mot mig och tog snabbt betalt för den. När jag kom ut satt Niall med ryggen åt mig. Jag smög fram och satte påsen framför ansiktet på honom. Han ryckte till innan han skrattade och tog tag i påsen.

”Vill du att jag ska bära?” frågade han snällt.

”Nej, titta i den!” sa jag spänt. Han öppnade påsen och tog upp tröjan. Hans leende han hade på läpparna blev nu ännu större en tidigare.

”Du behövde inte”

”Men jag ville” retades jag. Han skrattade och sedan gick vi till de där caféet som resten av killarna satt på. Som i sin tur visade sig bara låg mitt över gatan.

Sorry att detta kapitel inte kom upp tidigare. Skrev klart det i går men somnade innan jag hann lägga upp det och vaknade med datorn kvar i knät idag.. Haha. Sedan efter frukost åkte jag och min bror direkt i väg och handlade julklappar inne i stan. Så nu har vi kommit hem och här är kapitel 53! Vad tycker ni? KOMMENTERA! Nästa kapitel kommer i morgon.

Senaste:

”Det är Melanie” viskade jag tillbaka och han nickade oförstående.

”Ja, jag vet. Men vad är det med det?” frågade han. Jag suckade och himlade med ögonen åt att han inte förstod.

”Det är Melanie från Subway” något i hans blick förändrades och han började le stort.

”Du har rätt, hon är söt” Log han vilket fick mig att rodna ännu mer. Han skrattade bara åt mig och la en arm över mina axlar. Jag log lite och vände sedan blicken mot marken igen.

 

Tack för alla fina kommentarer på förra kapitlet! Ser ni, bara för det så skrev jag lite längre, lite snabbare plus att jag la till bilder! Så vad tycker ni? Vad kommer hända här näst?

Vad tycker ni om att det snart är jul? Själv längtar jag ganska mycket.. Haha. Men snön kan för min del försvinna. Usch, bara kallt och jobbigt. Den kan få ligga kvar till efter jul men det behöver definitivt inte komma mer…

”Men jag vill, kom igen” sa hon och drog upp mig. Jag suckade över hennes envishet men gav sedan med mig. Vi började packa och allt möjligt åkte ner i mina två resväskor. T-shirts, Jeans, mjukis byxor, skjortor, långärmade tröjor, tjocktröjor, badbyxor. Ja, allt som skulle kunna behövas. När vi var klara en timme senare la vi oss på sängen igen. Jag la mig ner med mitt huvud på hans bröstkorg och han tog sin arm under mitt huvud. Jag kände hans hjärtslag slå medans jag blundade. Här kände jag mig trygg. Tryggare en vad jag någonsin hade känt mig i Zayns eller någon annans famn förut och tryggare en vad jag någonsin kommer känna mig i någon annans famn. Jag älskar Harry. Och inte på bara kompis sättet. Jag är kär i Harry! Visst hade jag upptäckt det innan men nu skog det mig som en sten i huvudet. Jag var kär i Harry! Jag är kär i Harry! Jag älskar honom! Jag lyfte huvudet och tittade in i hans vackra gröna ögon. Innan han hade reagerat på vad jag gjorde pressade jag mina läppar hårt mot hans.

Melanies perspektiv:

Jag satt mig i bilen och begav mig mot flygplatsen där jag skulle träffa John. Det var han som hade ordnat detta fantastiska jobb till mig. Jag är utbildad till make up artist / stylist så att nu veta att jag skulle få följa med en artist på hela hans eller hennes turné vilket var helt fantastiskt. John hade inte velat säga vem det var utan han hade sagt att det skulle bli en ’överraskning’. Själv fattade jag inte riktigt vitsen med det hela men sa inget om det. Så just nu var jag på väg till flygplatsen. Tydligen så skulle jag möta artisten där också och jag ångrade lite att jag hade stängt av väckarklockan i morse och somnat om i stället för att gå upp. För sedan vaknade jag tio minuter innan jag skulle gå och fick panik. Så nu har jag bara mina ljus rosa mjukis byxor på mig plus en grå t-shirt och inget smink. Jag han inte ens äta frukost innan jag gick så nu var jag väldigt hungrig. Bra första intryck jag kommer ge… Jag suckade för mig själv och snart var jag framme vid flygplatsen. Pju, tretton minuter innan jag skulle träffa John plus artisten. Då hinner jag säkers sminka mig innan. Snabbt parkerade jag bilen innan jag tog mina två resväskor och skyndade mig in på flygplatsen. Där var det hur mycket folk som helst och jag suckade. Jag trängde mig igenom folkmassan så gott det gick och snart såg jag toaletterna framför mig. Snabbt smet jag in på en ledig och öppnade ena väskan. Jag tog ut min smink necessär som jag hade lagt överst och började sminka mig. Vanligtvis så använder jag ganska mycket smink och gör det väldigt noggrant men nu fick jag skynda mig en del. Snabbt drog jag på lite rouge på kinderna innan jag tog ögonbrynspennan. Sedan tog jag kajal under ögat, eyeliner på ögat och slutligen mascara. Jag avslutade med lite läppglans innan jag granskade mig i spegeln. Nu såg jag ut som en helt annan person och den trötta tjejen med påsar under ögonen var nu borta. Håret hade jag satt upp i en knut mitt på huvudet men i brist på tid lät jag den vara där den var. Jag fick helt enkelt fixa mig när jag kommer fram. Jag slängde en snabb blick på klockan som visade 06:02. Fan två minuter försenad. Jag slängde upp dörren innan jag rusade ut. Första dagen på jobbet och kommer redan försent. Bra där Melanie! Jag sökte med blicken igenom den stora folkmassan men det var lönlöst. Inte en chans att jag skulle hitta John här. Jag hade aldrig träffat honom innan utan bara sett en sudig bild så detta skulle bli omöjligt. Min telefon började plötsligt vibrera i min ficka och jag slet snabbt upp den. John stod det.

”Hej, det är Melanie” skyndade jag mig med att svara.

”Hej det är John, var är du?” frågade han och lät lite stressad. Vad jag förstod det som så skulle han själv inte följa med utan skulle bara presentera mig för ’Artisten’ och sedan några andra som skulle följa med på hela turnén.

”Vid ingången precis vid toaletterna” svarade jag och tittade mig omkring.

”rosa byxor och grå t-shirt?” frågade han.

”Äh ja..” svarade jag osäkert och började leta runt febrilt med blicken. Jag hörde skratt i andra änden medans jag stod på ett och samma ställa och snurrade runt. Försökte hitta honom. Plötsligt såg jag någon stå och vifta med händerna uppe i luften med blicken fäst på mig.

”Ser du mig?” hörde jag rösten igen. Jag nickade lite och såg hur han la på. Jag la också ner telefonen och började gå mot den kanske 40 åriga mannen. När jag var framme sträckte han fram handen och log. ”John” jag nickade och besvarade hans leende.

”Melanie” han nickade och vände sig sedan om.

”Äh, killar?! Detta är Melanie. Er nya make up artist och stylist”

Nialls perspektiv:

Klockan var bara 06:00 och jag kan inte fatta varför vi behövde åka så tidigt. Det gick senare plan så vi skulle hinna dit tills i kväll men ändå skulle dom envisas med att vi skull åka så här himla tidigt. Mina ögonlock höll på att falla igen hela tiden och jag fick anstränga mig något enormt för att inte somna stående. Vilket jag inte tvivlar ett dugg på att jag skulle kunna göra. Visst brukar jag gå upp tidigare än detta vissa gånger men grejen var bara den att jag inte hade kunnat somna i går så det slutade med att jag sov mindre en två timmar. Vilket nu i efterhand kanske inte var det smart jag kunde ha gjort.. Plus att vi inte hade tid att äta frukost hemma så vi skulle behöva göra det på flygplatsen.

”När kan vi äta” klagade jag för säkert tionde gången bara sedan vi kom in på flygplatsen.

”Snart” suckade Paul som hade svarade samma sak varje gång jag frågat. Jag började trampa rastlöst med fötterna på samma stället och började nynna på någon melodi. Jag kollade runt mig och såg Zayn och Harry stå så långt ifrån varandra som det bara var möjligt utan att det såg konstigt ut. Liam pratade i telefon, antagligen med Dani medans Lou satt rakt upp och ner på golvet med huvudet i händerna och halvsov. Jag funderade nästan på att göra samma sak när plötsligt John viftade med händerna framför oss.

”Äh, killar?! Detta är Melanie. Er nya make up artist och stylist” när jag hörde namnet Melanie rycktes jag snabbt upp ur mina tankar och kollade mig förvirrat omkring. Och där. Högst två meter framför mig stod den vackraste tjejen jag någonsin sett. Hennes långa blonda hår var nu uppsatt i en knut på huvudet men hon var lika vacker ändå. När hon såg mig fick hon något igenkännande i blicken och log mot mig. Det kändes som att mina knät skulle vika sig när jag såg hennes bedårande leende och automatiskt kände jag hur kinderna hettade till. Snabbt tittade jag ner i marken och log för mig själv.

”Liam” presenterade sig Liam lika artigt som vanligt och gick fram till henne och pussade henne på ena kinden. Zayn följde hans initiativ och gjorde likadant.

”Zayn”

”Harry” även han pussade henne på kinden och gav henne ett bländande leende som varenda tjej i världen skulle falla för. Ett sting av avundsjuka växte i mig fast än jag inte visste varför. Osäkert gick jag fram och pussade henne på kinden och presenterade mig.

”Niall” min röst lät skakig och jag förbannade mig själv för att jag alltid skulle klanta till allt. Hon log mot mig och jag smälte på plats. Åter igen kände jag hur kinderna hettade och snabbt gick jag där ifrån. Louis gjorde dock inte som alla andra av oss utan räckte bara upp handen i luften där han satt mitt på golvet. Melanie gick lite förvirrat fram och tog tag i hans hand.

”Ursäkta oartigheten men jag är tyvärr för trött ör att resa mig upp. Mitt namn är Louis” sa han och pussade henne på handen. Han gjorde om rösten så det lät som någon snobbig kung från förr i tiden vilket fick Melanie att skratta. Åh, hennes skratt. Det mest underbara skrattet jag någonsin hört. Jag rodnade över mina egna tankar och gick och ställde mig bakom Liam. Han kollade förvirrat på mig.

”Vad är det med dig” viskade han så att ingen annan hörde.

”Det är Melanie” viskade jag tillbaka och han nickade oförstående.

”Ja, jag vet. Men vad är det med det?” frågade han. Jag suckade och himlade med ögonen åt att han inte förstod.

”Det är Melanie från Subway” något i hans blick förändrades och han började le stort.

”Du har rätt, hon är söt” Log han vilket fick mig att rodna ännu mer. Han skrattade bara åt mig och la en arm över mina axlar. Jag log lite och vände sedan blicken mot marken igen.

Senaste:

Jag blinkade till och märkte att ögonen tårades. Inte för att jag var ledsen och grät utan att jag hade stirrat med ögonen öppna för länge, så ögonen hade börjat torka. Jag blinkade snabbt bort vattendropparna i ögonen och vände blicken mot Liam.

”Inget. Tänkte bara”

”På vad då?” frågade han nyfiket. Jag ryckte på axlarna.

”På turnén” svarade jag och tittade ner för att han inte skulle se att jag ljög. Om det var något jag var dålig på så var det att ljuga. Och vara seriös förståss..

Liams perspektiv:

Det syntes tydligt att han ljög och jag visste inte om jag skulle tvinga ur honom vad det var eller om jag skulle låta honom berätta det för mig själv. Han skulle väll berätta det nu om han ville annars skulle det nog ändå komma fram vid senare tillfälle.

”Är du säker?” frågade jag och han började flacka med blicken överallt runt i rummet.

”Ja, varför skulle jag ljuga?” frågade han osäkert.

”Det kanske du inte ska fråga mig..” svarade jag och borrade in min blick i hans. Han verkade ha insett att jag märkt att han ljög och suckade tungt. ”Om du inte vill så behöver du inte berätta” Han suckade igen.

”Men det är bara så löjligt..” började han och jag sa inget för att han skulle förstå att han skulle fortsätta. ”När jag var på Subway så stod det en tjej i kassan” jag log automatiskt och han suckade åter igen och tittade ner. ”Hon var söt så jag gick dit igen för att fråga vad hon hette och kanske efter hennes nummer, men hon jobbade inte kvar.. Jag frågade efter hennes namn och hon heter Melanie men mer vet jag inte. Dom sa att dom inte fick ge ut ’personliga uppgifter’ ” sa han och gjorde citattecken men fingrarna när han sa personliga uppgifter. Jag nickade lite.

”Så du gillar henne?” frågade jag efter en stunds tystnad.

”Jag har bara beställt mat hos henne en gång och knappt pratat med henne men det är något som får mig att dra mig till henne” svarade han och ryckte på axlarna. Jag nickade med brist på ord. Visst lät det lite kostigt och kanske lite orimligt men det var så jag kände när jag träffade Dani första gången. Och tur som jag hade visade det sig sedan att hon kände likadant för mig. Nialls djupa suck hördes när han ställde sig upp. ”Du behöver väll inte säga detta till resten av killarna?” han tittade bedjande på mig.

”Nej” svarade jag och log. Han nickade lite och log tillbaka innan han gick ut till köket och ljud från att han öppnade kylen hördes.

Harrys perspektiv:

Less hade tagit det ganska hårt att vi skulle åka på turné. Eftersom att hon inte har några andra vänner här i London förutom El och Dani som jobbar hela tiden så funderade hon på att åka hem till Holmens Chapel under tiden vi var borta. Jag själv tyckte att det skulle bli jätte tråkigt att lämna Less men åka på turné skulle bli skit kul för det kunde jag inte förneka. Dock hade jag försökt övertyga Less att komma och hälsa på oss under turnén minst en gång och hon sa att hon skulle tänka på det. Så om fyra dagar går flyget som tar oss till Spanien. Där skulle vi bara stanna i två dagar innan vi skulle bege oss mot Portugal. Alla killar utom Liam tyckte att det skulle bli kul. Eller ja, Zayn vet jag inte riktigt för vi har fortfarande inte pratat med varandra sedan vårat ’bråk’. Och Niall vet ja inte heller man jag antar att han tycker att det ska bli kul. Liam tyckte väll i för sig att det skulle bli kul bara att han hade velat se Danielle innan vi åkte...

Dörren öppnades och in kom Less.

”Så.. har du börjat packa än?” frågade hon och slängde sig bredvid mig på sängen. Jag skrattade till men blev sedan alvarlig igen. Jag skakade på huvudet och suckade.

”Nej, jag vet inte vad jag ska ha med mig..”

”Så många gånger som du har varit borta så borde du veta vad du ska packa vid det här laget” fnissade hon. Jag log mot henne. Hon var så söt när hon fnissade.

”Ja, jag vet” sa jag och tittade upp i taket. Visst visste jag väll på ett ungefär vad jag skulle packa det var bara det att jag inte riktigt ville lämna Less. Så då blev det inte lika kul att packa längre.

”Jag hjälper dig att packa! Då går det fortare så kan vi hitta på något kul sedan!”

”Du behöver inte de” sa jag och tittade på henne. Hon log mot mig och studsade upp ur sängen.

”Men jag vill, kom igen” sa hon och drog upp mig. Jag suckade över hennes envishet men gav sedan med mig. Vi började packa och allt möjligt åkte ner i mina två resväskor. T-shirts, Jeans, mjukis byxor, skjortor, långärmade tröjor, tjocktröjor, badbyxor. Ja, allt som skulle kunna behövas. När vi var klara en timme senare la vi oss på sängen igen.

Less perspektiv:

Jag la mig ner med mitt huvud på hans bröstkorg och han tog sin arm under mitt huvud. Jag kände hans hjärtslag slå medans jag blundade. Här kände jag mig trygg. Tryggare en vad jag någonsin hade känt mig i Zayns eller någon annans famn förut och tryggare en vad jag någonsin kommer känna mig i någon annans famn. Jag älskar Harry. Och inte på bara kompis sättet. Jag är kär i Harry! Visst hade jag upptäckt det innan men nu skog det mig som en sten i huvudet. Jag var kär i Harry! Jag är kär i Harry! Jag älskar honom! Jag lyfte huvudet och tittade in i hans vackra gröna ögon. Innan han hade reagerat på vad jag gjorde pressade jag mina läppar hårt mot hans.

Kort kapitel, ja jag vet. Och vet även hur länge sedan jag la upp förra kapitlet. Men har helt enkelt inte haft tid. Förra veckan sattes betygen så ville göra lite extra bra ifrån mig i skolan då. Sedan så har jag inte varit hemma så mycket. Har haft massa grupp arbeten i skolan så här innan jul som jag och några kompisar har varit tvungna att ta hem och göra efter skolan. Men nu kom iaf kapitel 50! Detta var bara ett mellan kapitel så vet att det inte blev så bra… Men vill bara upplysa om att kapitel 51 redan är helt färdigt så det kommer komma upp i morgon!  Där kommer det hända lite roligare saker så KOMMENTERA!

Senast:

”Hon jobbade bara här några veckor för att tjäna ihop lite extra pengar. Hon slutade i Fredags.. Och tyvärr kan jag inte ge ut hennes telefon nummer” Sa hon och tittade medlidande på mig. Jag nickade förstående. Det var ändå snällt av henne att säga det hon gjorde. Jag tackade för den informationen jag fått jag gick sedan ut till taxin igen. Fan.. Hur ska jag få tag på henne nu? Det ända jag vet är att hon heter … . Jag suckade och hoppade in i taxin som fortfarande stod och vände. Jag log när jag klev in. Jag sa att jag ville till samma adress som han hämtat mig på och han började köra.

Zayns Perspektiv:

Jag tog upp en cigg och gick ut på balkongen som hörde till studion. Vi hade fått en fem minuters rast och som vanligt tog jag tillfället i akt och gick ut och rökte en cigg eller två. Denna balkong var på baksidan av studion så än så länge hade inte några fans hittat hit. Jag andades in den tjocka röken och behöll den i munnen en stund innan jag andades ut. Röken bildade små cirklar som jag länge tränat på att göra. Ljud hördes inifrån och ut kom Liam.

”Vi ska börja nu” sa han och ställde sig framför mig. Jag nickade och tog ett bloss till. Han suckade och tog cigaretten ur handen på mig.

”Men!” klagade jag och tittade upp på hans hand där min cigarett vilade. Han skakade på huvudet med en ledsen min.

”När ska du och Harry prata med varandra igen?” Jag ryckte på axlarna och tittade ner. Ända sättet vi skulle bli sams på var om någon sa förlåt till den andra. Och eftersom jag känner både Harry och mig själv ganska väl vet jag att det inte kommer att hända. Han tycker jag gjorde fel med att ligga med Amber vilket jag också tycker. Och jag tyckte han gjorde fel med att inte låta mig prata med Less vilket han inte tycker. Liam suckade och slängde ner Cigaretten på marken. Där stampade han på den och tog sedan upp den. Han tittade ner på mig där jag satt lutad mot väggen och sträckte ut handen mot mig. Jag suckade och tog tag i den. Han drog upp mig och ledde mig in till studion igen. Jag följde lydigt efter honom med vetenskapen att han bara skulle bli irriterad om jag inte gjorde det. Han släppte mig när vi kom fram till dom andra och ställde sig framför Harry. ”Ni måste prata med varandra!” Sa Liam och viftade med händerna framför Harry. ”Ni måste prata och reda ut allt för ni är bästa vänner. Och det vet ni lika väl som vi ..”  sa han och alla Niall och Louis nickade instämmande. Alla tittade bedjande mellan oss och väntade på någon reaktion.

”Synd, för jag har inget att säga honom” svarade Harry drygt och vände sig om för att gå. Liam suckade och tog försiktigt tag i hans axel för att få honom att stanna. Men Harry skakade bara av sig hans hand och gick iväg. Jag suckade också högt och gick åt andra hållet. Detta kommer ta lång tid att reda ut. Om det någonsin blir uträtt det vill säga.

Nialls perspektiv:

Melanie. Mel. Melanie med dem blåa ögonen. Melanie med det vackra blonda håret. Melanie med det fantastiska leendet. Miall. Nelanie. Ja. Niall och Melanie passar bra ihop. Problemet var bara att jag inte visste om vi ens kommer att träffas igen, någonsin.. Jag suckade tungt och satte mig ner i sängen. Idag i studion hade varken Harry eller Zayn kommit tillbaka så vi andra fick sjunga våra delar så får Zayn och Harry komma tillbaks i morgon. Samtidigt.. Undra hur det kommer att gå. Jaja. Det är deras problem som dem får lösa då. Dörrklockan ringde och jag reste mig trött upp. Jag gick fram till dörren och öppnade den.

”Dem pratar fortfarande inte med varandra! Åh, jag blir galen! Vad ska vi göra?” sa Liam irriterat medans han klev in i lägenheten.

”Välkommen in..” suckade jag och gjorde en chest med handen som att han kunde komma in. Han klappade mig på axel.

”Förlåt men jag blir bara så himla irriterad.. ” suckade han.

”Nehä?” sa jag sarkastiskt och gick in och la mig i soffan. Just nu har jag ingen ork att lösa problem. Och speciellt inte någon annans. Liam följde efter mig och gick fram till soffan. Han lyfte upp mina ben, satte sig ner där dem legat och la dem sedan i sitt knä igen.

”Vad tycker du vi ska göra?” Frågade han förbryllat.

”Låt dem vara ett tag så löser det sig nog” mumlade jag och sträckte mig efter tv dosan. Slappt satte jag på den och såg att ’two and a half man’ visades.

”Men jag har ju låtit dem vara i en hel vecka! Till och med mer än en vecka!” skrek han och slog ut med armarna. Oj, han var verkligen upprörd.

”Men vad tycker du jag ska göra åt det här?” frågade jag och han ryckte på axlarna. Jag satte mig upp och försökte fånga hans blick som nu hade sänkts till ner till hans knä. ”Jag kan göra exakt lika mycket som du kan” Han nickade och suckade igen.

”Så hur är det med dig då?” frågade han och försökte byta samtals ämna.

”Bra” svarade jag enkelt. ”Hur är det med dig?” Han ryckte på axlarna.

”Bra antar jag” Jag nickade och det blev tyst. Inte en skön tystnad utan en ganska jobbig där ingen visste vad man skulle säga. Så här blev det inte ofta mellan oss. Vi brukade kunna prata på om allt men inte nu. Liams mobil avbröt tystnaden och jag suckade av lättnad.

”Liam” svarade han lika trevligt som vanligt. ”Ja, okej” sa han och verkade fundersam. ”När då?.. Hur länge?” ”Va?!” skrek han. ”En hel månad?!” ”Ja okej” avslutade han och såg ganska ledsen ut.

”Vi ska tydligen på turné..” suckade han.

”Jaha.. Men är inte det Kul?” frågade jag misstänksamt. Han var den som brukar vara den antusiastiskaste till sådana saker och tycka att det var roligast. Men nu. Nu satt han bara och såg nerstämd och ledsen ut.

”Jo, men den är om en vecka. I en hel månad.. ” suckade han. ”Dani kommer inte ha hunnit komma hem då.. Och antagligen är inte Harry och Zayn sams än då heller.. ” Danielle var tydligen och dansade någonstans för Liam åkte med henne och sa hejdå vid flygplatsen i förrgår.

”Åh..” mumlade jag.

”I detta fall borde du vara glad att du inte har någon flickvän” log han och tittade på mig. Jag nickade lite och log tillbaka men innerst inne ville jag visst ha en flickvän. Jag ville ha Melanie. Kanske lite konstigt att jag känner på det här sättet när jag bara har träffat henne en gång och knappt pratat med henne men jag kan inte rå för det. Hon var så vacker och jag ville så gärna lära känna henne. Ha henne hos mig när hon var ledsen. Trösta henne. Fast det förståss. Hon kanske redan har en pojkvän. En pojkvän som är mycket snyggare än vad jag är. En pojkvän som bryr sig om henne. En pojkvän som inte reser över hela världen utan finns där för henne dygnet runt. En bättre pojkvän en vad jag någonsin kommer att bli. Och även om hon inte har en pojkvän vad får mig att tro att hon skulle vilja dejta mig när det finns så mycket snyggare killar. Killar med muskler. Killar med magrutor. Killar med tatueringar. Killar som är några huvuden längre en henne själv, för jag är rätt säker på att jag bara var någon centimeter längre en henne om ens de. Jag kanske till och med var kortare.. ”Vad är det med dig?” Jag vaknade upp ur mina tankar av att Liam satt och viftade med armarna framför mig. Jag blinkade till och märkte att ögonen tårades. Inte för att jag var ledsen och grät utan att jag hade stirrat med ögonen öppna för länge, så ögonen hade börjat torka. Jag blinkade snabbt bort vattendropparna i ögonen och vände blicken mot Liam.

”Inget. Tänkte bara”

”På vad då?” frågade han nyfiket. Jag ryckte på axlarna.

”På turnén” svarade jag och tittade ner för att han inte skulle se att jag ljög. Om det var något jag var dålig på så var det att ljuga. Och vara seriös förståss..

Kapitel 49! Hatar vårat nät såååå mycket just nu! Men glad att jag kunde lägga upp det i dag över huvud taget. Nu ska jag nog bege mig till skolan om jag inte ska komma försent. KOMMENTERA om ni vill ha nästa kapitel! ;)

Senast:

En knytnäve kom flygande mot mig. Jag hann dessvärre inte ducka och jag kände hur den träffade näsan. Hårt. Precis när jag var på väg att ge tillbaka kände jag hur någon. Eller snarare några drog mig bort från Zayn och såg även hur Zayn blev bort dragen. I varsin arm höll Liam och Niall hårt om Zayn och Dani bredvid som försökte lugna honom medans jag tittade bakåt och såg Louis stå bakom mig medans El stod på sidan om mig. Jag försökte komma loss vilket jag även såg att Zayn försökte göra.

”IDIOT!”

”HJÄRTKROSSARE!”

Less perspektiv:

”IDIOT” skrek Zayn arg och sparkade med armar och ben.

”HJÄRTKROSSARE!” kontrade Harry. Hela jag hade fryst till is. Hur kan detta ha hänt? Dom som var som bröder slogs? Är detta mitt fel? Ja.. Om inte jag hade träffat Harry igen hade jag och Zayn aldrig blivit tillsammans. Om jag inte hade varit för feg för att ha sex med Zayn hade detta inte heller hänt. Tårarna rann hejdlöst där jag stod i dörröppningen och granskade min bästa vän och min ex pojkvän. Båda slog fortfarande med ben och armarna utan att ha lugnat ner sig ett dugg. Lou som höll i Harry började få det ganska svårt nu eftersom att även Eleanor hade gått för att försöka prata med Zayn. Dani stod fortfarande och försökte lugna Harry men ingenting gick in där. Han blödde från näsan där Zayn hade slagit honom men han verkade inte bry sig om det nu. Ingen hade heller märkt mig, ja stod fortfarande i dörröppningen och tittade på. Kände mig hjälplös. Harry och Zayn skrek fula ord till varandra medans resten försökte lugna dom.

”STOPP!!” skrek jag så högt jag kunde. Det ekade i hela lägenheten och allt annat tystnade. Allas blickar låg nu på mig och alla var blixt stilla. ”DE RÄCKER!!” skrek jag nästan lika högt. ”Ni var som bröder..” sa jag besviket och tittade mellan både Harry och Zayn. ”Hur kan ni komma på att slå varandra?” Båda såg fortfarande lite arga ut men nu lyste även ånger i deras ögon. Båda tittade skamset på mig. Jag suckade och gick in i badrummet. Där blötte jag en dusch handduk och gick tillbaka. Jag gick fram till Harry och han kollade frågande på mig. Jag tryckte så försiktigt jag kunde handduken mot hans näsa och han kved till. Jag torkade bort det blod som redan hade runnit och tryckte den sedan mot näsan igen för att hindra det från att rinna mer. Tårarna hade nu slutat rinna nerför mina kinder vilket jag var glad över. Harry tittade ner på mig hela tiden medans jag torkade bort då mycket blod det gick. Lite hade runnit ner på hans t-shirt men det kunde jag inte göra så mycket åt just nu. Lou släppte långsamt Harry medans jag stod kvar framför honom. Han hade lugnat ner sig och lika så hade Zayn.

Nialls perspektiv: (En Vecka Senare)

Harry och Zayn pratade inte med varandra. Less var ledsen. Louis var med Eleanor. Liam var med Danielle. Och jag. Vad gjorde jag? Ingenting.. Tänkte på tjejen på Subway. Ja, det gjorde jag. Det ända jag hade gjort på hela veckan utom alla spelningar och jobb i studion. Jag suckade och reste mig upp från soffan. Jag måste hitta på något. Kanske gå över till någon av killarna? Nej.. Ringa mamma? Nej.. En twittcam? Nej inge kul att göra en själv.. Ta en dusch? Nej.. Åka till Spanien? Haha, hade varit kul men nej.. Åka över till Subway och kolla om tjejen jag såg där innan jobbar? Nej.. Eller vänta. Varför har jag inte tänkt på det tidigare? Om jag åkte dit igen hade jag ju chansen att prata med henne. Kanske fråga om hon ville ses någon gång. Ja det gör jag! Snabbt hoppade jag i ett par jeans, t-shirt och ett par jumpa skor innan jag begav mig ut. Jag vinkade till mig en taxi innan jag skulle ha tyckt att detta var en dum ide och gått in igen.

Taxin stannade utanför Subway och jag klev ut. Jag betalade honom och bad honom vänta fem minuter ifall jag skulle komma tillbaka snart. Han nickade och jag tackade. Jag såg ett blont långt hår stå med ryggen åt vid kassan men när jag kom in såg jag att det bara var en kund som stod och beställde. Jag suckade och när det var min tur frågade jag tanten i kassan,

”Förra Onsdagen stod det en blond tjej här vid två tiden. Vet du vad hon heter och när hon jobbar?”

”Tyvärr får jag inte ge ut personlig information om andra anställda men jag kan tala om att hon heter .. ” svarade hon och log. …  Ja, … var ett riktigt fint namn.

”Okej, tack. Kan du bara tala om när hon jobbar eller hur jag kan få tag på henne” Frågade jag bedjande. Hon skakade ledset på huvudet.

”Hon jobbade bara här några veckor för att tjäna ihop lite extra pengar. Hon slutade i Fredags.. Och tyvärr kan jag inte ge ut hennes telefon nummer” Sa hon och tittade medlidande på mig. Jag nickade förstående. Det var ändå snällt av henne att säga det hon gjorde. Jag tackade för den informationen jag fått jag gick sedan ut till taxin igen. Fan.. Hur ska jag få tag på henne nu? Det ända jag vet är att hon heter … . Jag suckade och hoppade in i taxin som fortfarande stod och vände. Jag log när jag klev in. Jag sa att jag ville till samma adress som han hämtat mig på och han började köra.

Hade egentligen inte tid att lägga upp denna del idag men efter alla snälla kommentarer på förra kapitlet kunde jag inte låta bli. Ska försöka skriva hela kapitel 49 i morgon och ska också försöka få upp det då! KOMMENTERA vad ni tryckte om kapitlet, vet att det blev ganska kort men ska försöka lägga upp kapitel 49 i morgon som gengälld. Har Matteprov i morgon som jag behövde plugga till så det var därför detta inte blev så långt.. Iaf önska mig lycka till för det kommer definitivt behövas!

Senast:

Jag kände ur kinderna hettade medans jag snabbt tog påsen ur hennes hand. Jag slängde en snabb blick ner mot hennes vänstra bröst där jag såg en namn bricka sitta. Problemet var bara att håret hängde för. De ända jag såg var att namnet började på M. Jag tittade en sista gång in i hennes underbar blåa ögonen innan jag balanserade ut från Subway. Jag satte ner allt på passagerarsäte innan jag hoppade in på förarplatsen. Jag satt bara och tittade in en stund genom fönstrerna. Vid detta laget hade det kommit en kvinnan in och börjat beställa. Men ändå såg jag hennes blonda fina hår slänga vid hennes axlar när hon far runt där inne.

Liams perspektiv:

Niall kom tillbaka med maten och vi alla tog våra smörgåsar utom Zayn, Harry och Less. Zayn satt fortfarande bara och tittade rakt fram och Harry och Less sov fortfarande.

”Ska vi väcka dom?” undrade Lou.

”Nej vi låter dom sova” sa jag och han nickade. Niall som alltid åt upp först hade inte ens öppnat sin smörgås utan satt bara med blicken rätt in i väggen. ”Niall” sa jag och viftade med handen framför ögonen på honom.

”Va?” sa han förvirrat och alla andra skrattade åt honom.

”Ska du inte äta?”

”Jo”. Han öppnade sin smörgås och började långsamt tugga på den. Alla tittade förvånat på honom men han märkte ingenting utan tittade bara tomt in i väggen igen.

”Niall vad är det?” frågade jag nästan lite oroligt. Han brukar aldrig vara såhär. Så det måste vara något speciellt som har hänt. Det fanns liksom inte att Niall inte ville ha mat. Och speciellt inte eftersom att han innan han åkte upplyste oss alla om att han var hungrig. Han mötte min blick och skakade bara på huvudet.

”Det är inget. Är bara inte så hungrig längre” svarade han och ryckte på axlarna. Inte hungrig? Niall? Nej det var definitivt något som hänt.

”Niall, du kan prata med oss, du vet det va?” Han nickade och suckade.

”Ja, jag vet. Men verkligen det är inget” sa han lite irriterat. Vi andra släppte ämnet och fortsatte äta och så småningom tog även Niall upp sin smörgås igen och började äta på den.

Less perspektiv:

Jag vaknade och kände hur jag hade något i handen. Jag tog upp den och kollade vad det var. En tröja. Harrys tröja. Men vart var han då om bara hans tröja var kvar i min hand? Jag tittade mig hastigt omkring och i farten råkade jag knuffa till något som låg väldigt nära mig. En duns hördes innan ett ”Ouch” kom nedifrån golvet. Snabbt kröp jag fram till sängkanten och där på golvet låg Harry och höll sig för huvudet.

”Gick de bra?” frågade jag och försökte hålla mig för skratt. Han tittade på mig och när han såg att jag höll på att brista ut i skratt så började han skratta själv. Han nickade och då började jag också skratta. ”Säkert?” frågade jag när jag hade skrattat klart och han nickade. Jag reste mig upp och drog sedan upp honom. ”Jag ä hungrig” Han nickade.

”Jag också” svarade han och precis då kurrade hans mage högt.

”Jag hör det” Han skrattade och tog sedan tag i min arm för att dra med mig ut i köket. Vi gick igenom hallen tills vi kom till vardagsrummet. Där såg jag någon jag inte ville se. Zayn.. Han kollade upp på mig och reste sig tafatt upp.

”Less” mumlade han för sig själv medans han stod stilla och tittade på mig.

”Vad gör han här?” väste jag till Harry som stod bakom mig.

”Han kom in och sa att du hade blivit ledsen och sprungit iväg. De var då jag sprang efter dig” viskade han och jag fick lite dåligt samvete mot Harry. Han behövde alltid hjälpa mig med allt och finnas där för mig. Visst uppskattar jag det något enormt men det känns inte så sjyst mot honom att han alltid ska behöva passa upp på mig. Mina tankar återgick till Zayn när han tog ett steg mot mig. Paniken växte inom mig och jag ville inte diskutera detta med honom nu. Inte nu eftersom att jag fortfarande var grymt trött och speciellt inte framför alla andra som nu hade vänt sina blickar mot oss. Zayn tog ett till steg fram och utan att jag ens tänkte på vad jag gjorde sprang jag förbi Harry och in på hans rum igen. Stängde dörren efter mig och kröp ner i sängen som jag legat i för bara några minuter sedan. Det var så mycket tryggare här en där ute. Plötsligt hörde jag skrik. Höga skrik som kom från både Harry och Zayn.

Harrys perspektiv:

Zayn tog ännu ett steg fram och jag såg hur paniken i Less steg. Innan jag han reagera hade Less sprungit in på mitt rum igen. Jag vände mig om och tänkte gå efter henne när någon ryckte tag i min arm.

”Kan inte jag gå?” frågade Zayn.

”Hon gjorde det väll ganska uppenbart att hon inte ville prata med dig?” suckade jag och vände mig om igen.

”Men jag måste ju få prata med henne någon gång!” protesterade han och ryckte åter igen tag i min arm.

”Ja, kanske. Men som du vet var det du som klantade till det så du får helt enkelt vänta tills hon är redo att prata med dig” sa jag lite irriterat och ryckte åt mig min arm. Jag var fortfarande sur på Zayn över det han gjort och att han gjorde henne ledsen gång på gång gjorde inte saken bättre.

”Men vad tycker du jag ska göra nu då?! Vänta på att hon kanske aldrig kommer att prata på mig?! Vänta förgäves?!” frågade han och nu hade han höjt rösten.

”Du har själv satt dig i denna sits. Det är ditt eget fel” röt jag åt honom och började nu bli riktigt arg. Han såg ju uppenbarligen att hon inte ville prata med honom genom att hon sprang iväg från honom! Han trängde sig förbi mig och började gå mot mitt rum. Efter bara några steg blev han stoppad av mig som ställde mig framför honom.

”Men är du döv? Hon vill inte prata med dig!” skrek jag honom rätt i ansiktet.

”Det var min flickvän! Jag har all rätt i värden att prata med henne!”

”VAR ja! Hon ÄR min bästa vän och jag säger nej!” Han försökte åter igen knuffa sig förbi mig men denna gång var jag bered och hindrade honom genom att putta honom bakom. Han vacklade till och var nära på att ramla men i sista sekunden hittade han balansen igen och lyckades stå kvar.

”ALLA GÖR MISSTAG! DU LÄMNADE HENNE!” skrek han på mig. Okej där blev det för mycket. Jag rusade på honom och måttade ett slag mot hans huvud. Han hann ducka.

”DU LÅG MED DIN ANDRA TJEJ FRAMFÖR ÖGONEN PÅ HENNE! SOM DU HADE VARIT OTROGEN MED I TRE VECKOR!” skrek jag och betonade tre veckor. Något blixtrade till i hans ögon och en knytnäve kom flygande mot mig. Jag hann dessvärre inte ducka och jag kände hur den träffade näsan. Hårt. Precis när jag var på väg att ge tillbaka kände jag hur någon. Eller snarare några drog mig bort från Zayn och såg även hur Zayn blev bort dragen. I varsin arm höll Liam och Niall hårt om Zayn och Dani bredvid som försökte lugna honom medans jag tittade bakåt och såg Louis stå bakom mig medans El stod på sidan om mig. Jag försökte komma loss vilket jag även såg att Zayn försökte göra.

”IDIOT!”

”HJÄRTKROSSARE!”

Vet att det har dröjt nästan en vecka men på förra inlägget skrev jag, ’ Det beror på kommentarerna på detta kapitel när nästa kommer’. Och i och med att jag bara fick två kommentarer om själva kapitlet tyckte jag inte att det var så roligt att lägga upp nästa del. Tänkte lägga upp detta kapitel i torsdags men har inte haft något nät torsdag och fredag så det gick inte så bra. Där emot har pappa fixat det nu så här är det! Kapitel 47! KOMMENTERA nu så lovar jag att kapitel 48 kommer mycket snabbare!