odnovel

Senaste:

Jag blinkade till och märkte att ögonen tårades. Inte för att jag var ledsen och grät utan att jag hade stirrat med ögonen öppna för länge, så ögonen hade börjat torka. Jag blinkade snabbt bort vattendropparna i ögonen och vände blicken mot Liam.

”Inget. Tänkte bara”

”På vad då?” frågade han nyfiket. Jag ryckte på axlarna.

”På turnén” svarade jag och tittade ner för att han inte skulle se att jag ljög. Om det var något jag var dålig på så var det att ljuga. Och vara seriös förståss..

Liams perspektiv:

Det syntes tydligt att han ljög och jag visste inte om jag skulle tvinga ur honom vad det var eller om jag skulle låta honom berätta det för mig själv. Han skulle väll berätta det nu om han ville annars skulle det nog ändå komma fram vid senare tillfälle.

”Är du säker?” frågade jag och han började flacka med blicken överallt runt i rummet.

”Ja, varför skulle jag ljuga?” frågade han osäkert.

”Det kanske du inte ska fråga mig..” svarade jag och borrade in min blick i hans. Han verkade ha insett att jag märkt att han ljög och suckade tungt. ”Om du inte vill så behöver du inte berätta” Han suckade igen.

”Men det är bara så löjligt..” började han och jag sa inget för att han skulle förstå att han skulle fortsätta. ”När jag var på Subway så stod det en tjej i kassan” jag log automatiskt och han suckade åter igen och tittade ner. ”Hon var söt så jag gick dit igen för att fråga vad hon hette och kanske efter hennes nummer, men hon jobbade inte kvar.. Jag frågade efter hennes namn och hon heter Melanie men mer vet jag inte. Dom sa att dom inte fick ge ut ’personliga uppgifter’ ” sa han och gjorde citattecken men fingrarna när han sa personliga uppgifter. Jag nickade lite.

”Så du gillar henne?” frågade jag efter en stunds tystnad.

”Jag har bara beställt mat hos henne en gång och knappt pratat med henne men det är något som får mig att dra mig till henne” svarade han och ryckte på axlarna. Jag nickade med brist på ord. Visst lät det lite kostigt och kanske lite orimligt men det var så jag kände när jag träffade Dani första gången. Och tur som jag hade visade det sig sedan att hon kände likadant för mig. Nialls djupa suck hördes när han ställde sig upp. ”Du behöver väll inte säga detta till resten av killarna?” han tittade bedjande på mig.

”Nej” svarade jag och log. Han nickade lite och log tillbaka innan han gick ut till köket och ljud från att han öppnade kylen hördes.

Harrys perspektiv:

Less hade tagit det ganska hårt att vi skulle åka på turné. Eftersom att hon inte har några andra vänner här i London förutom El och Dani som jobbar hela tiden så funderade hon på att åka hem till Holmens Chapel under tiden vi var borta. Jag själv tyckte att det skulle bli jätte tråkigt att lämna Less men åka på turné skulle bli skit kul för det kunde jag inte förneka. Dock hade jag försökt övertyga Less att komma och hälsa på oss under turnén minst en gång och hon sa att hon skulle tänka på det. Så om fyra dagar går flyget som tar oss till Spanien. Där skulle vi bara stanna i två dagar innan vi skulle bege oss mot Portugal. Alla killar utom Liam tyckte att det skulle bli kul. Eller ja, Zayn vet jag inte riktigt för vi har fortfarande inte pratat med varandra sedan vårat ’bråk’. Och Niall vet ja inte heller man jag antar att han tycker att det ska bli kul. Liam tyckte väll i för sig att det skulle bli kul bara att han hade velat se Danielle innan vi åkte...

Dörren öppnades och in kom Less.

”Så.. har du börjat packa än?” frågade hon och slängde sig bredvid mig på sängen. Jag skrattade till men blev sedan alvarlig igen. Jag skakade på huvudet och suckade.

”Nej, jag vet inte vad jag ska ha med mig..”

”Så många gånger som du har varit borta så borde du veta vad du ska packa vid det här laget” fnissade hon. Jag log mot henne. Hon var så söt när hon fnissade.

”Ja, jag vet” sa jag och tittade upp i taket. Visst visste jag väll på ett ungefär vad jag skulle packa det var bara det att jag inte riktigt ville lämna Less. Så då blev det inte lika kul att packa längre.

”Jag hjälper dig att packa! Då går det fortare så kan vi hitta på något kul sedan!”

”Du behöver inte de” sa jag och tittade på henne. Hon log mot mig och studsade upp ur sängen.

”Men jag vill, kom igen” sa hon och drog upp mig. Jag suckade över hennes envishet men gav sedan med mig. Vi började packa och allt möjligt åkte ner i mina två resväskor. T-shirts, Jeans, mjukis byxor, skjortor, långärmade tröjor, tjocktröjor, badbyxor. Ja, allt som skulle kunna behövas. När vi var klara en timme senare la vi oss på sängen igen.

Less perspektiv:

Jag la mig ner med mitt huvud på hans bröstkorg och han tog sin arm under mitt huvud. Jag kände hans hjärtslag slå medans jag blundade. Här kände jag mig trygg. Tryggare en vad jag någonsin hade känt mig i Zayns eller någon annans famn förut och tryggare en vad jag någonsin kommer känna mig i någon annans famn. Jag älskar Harry. Och inte på bara kompis sättet. Jag är kär i Harry! Visst hade jag upptäckt det innan men nu skog det mig som en sten i huvudet. Jag var kär i Harry! Jag är kär i Harry! Jag älskar honom! Jag lyfte huvudet och tittade in i hans vackra gröna ögon. Innan han hade reagerat på vad jag gjorde pressade jag mina läppar hårt mot hans.

Kort kapitel, ja jag vet. Och vet även hur länge sedan jag la upp förra kapitlet. Men har helt enkelt inte haft tid. Förra veckan sattes betygen så ville göra lite extra bra ifrån mig i skolan då. Sedan så har jag inte varit hemma så mycket. Har haft massa grupp arbeten i skolan så här innan jul som jag och några kompisar har varit tvungna att ta hem och göra efter skolan. Men nu kom iaf kapitel 50! Detta var bara ett mellan kapitel så vet att det inte blev så bra… Men vill bara upplysa om att kapitel 51 redan är helt färdigt så det kommer komma upp i morgon!  Där kommer det hända lite roligare saker så KOMMENTERA!

Senast:

”Hon jobbade bara här några veckor för att tjäna ihop lite extra pengar. Hon slutade i Fredags.. Och tyvärr kan jag inte ge ut hennes telefon nummer” Sa hon och tittade medlidande på mig. Jag nickade förstående. Det var ändå snällt av henne att säga det hon gjorde. Jag tackade för den informationen jag fått jag gick sedan ut till taxin igen. Fan.. Hur ska jag få tag på henne nu? Det ända jag vet är att hon heter … . Jag suckade och hoppade in i taxin som fortfarande stod och vände. Jag log när jag klev in. Jag sa att jag ville till samma adress som han hämtat mig på och han började köra.

Zayns Perspektiv:

Jag tog upp en cigg och gick ut på balkongen som hörde till studion. Vi hade fått en fem minuters rast och som vanligt tog jag tillfället i akt och gick ut och rökte en cigg eller två. Denna balkong var på baksidan av studion så än så länge hade inte några fans hittat hit. Jag andades in den tjocka röken och behöll den i munnen en stund innan jag andades ut. Röken bildade små cirklar som jag länge tränat på att göra. Ljud hördes inifrån och ut kom Liam.

”Vi ska börja nu” sa han och ställde sig framför mig. Jag nickade och tog ett bloss till. Han suckade och tog cigaretten ur handen på mig.

”Men!” klagade jag och tittade upp på hans hand där min cigarett vilade. Han skakade på huvudet med en ledsen min.

”När ska du och Harry prata med varandra igen?” Jag ryckte på axlarna och tittade ner. Ända sättet vi skulle bli sams på var om någon sa förlåt till den andra. Och eftersom jag känner både Harry och mig själv ganska väl vet jag att det inte kommer att hända. Han tycker jag gjorde fel med att ligga med Amber vilket jag också tycker. Och jag tyckte han gjorde fel med att inte låta mig prata med Less vilket han inte tycker. Liam suckade och slängde ner Cigaretten på marken. Där stampade han på den och tog sedan upp den. Han tittade ner på mig där jag satt lutad mot väggen och sträckte ut handen mot mig. Jag suckade och tog tag i den. Han drog upp mig och ledde mig in till studion igen. Jag följde lydigt efter honom med vetenskapen att han bara skulle bli irriterad om jag inte gjorde det. Han släppte mig när vi kom fram till dom andra och ställde sig framför Harry. ”Ni måste prata med varandra!” Sa Liam och viftade med händerna framför Harry. ”Ni måste prata och reda ut allt för ni är bästa vänner. Och det vet ni lika väl som vi ..”  sa han och alla Niall och Louis nickade instämmande. Alla tittade bedjande mellan oss och väntade på någon reaktion.

”Synd, för jag har inget att säga honom” svarade Harry drygt och vände sig om för att gå. Liam suckade och tog försiktigt tag i hans axel för att få honom att stanna. Men Harry skakade bara av sig hans hand och gick iväg. Jag suckade också högt och gick åt andra hållet. Detta kommer ta lång tid att reda ut. Om det någonsin blir uträtt det vill säga.

Nialls perspektiv:

Melanie. Mel. Melanie med dem blåa ögonen. Melanie med det vackra blonda håret. Melanie med det fantastiska leendet. Miall. Nelanie. Ja. Niall och Melanie passar bra ihop. Problemet var bara att jag inte visste om vi ens kommer att träffas igen, någonsin.. Jag suckade tungt och satte mig ner i sängen. Idag i studion hade varken Harry eller Zayn kommit tillbaka så vi andra fick sjunga våra delar så får Zayn och Harry komma tillbaks i morgon. Samtidigt.. Undra hur det kommer att gå. Jaja. Det är deras problem som dem får lösa då. Dörrklockan ringde och jag reste mig trött upp. Jag gick fram till dörren och öppnade den.

”Dem pratar fortfarande inte med varandra! Åh, jag blir galen! Vad ska vi göra?” sa Liam irriterat medans han klev in i lägenheten.

”Välkommen in..” suckade jag och gjorde en chest med handen som att han kunde komma in. Han klappade mig på axel.

”Förlåt men jag blir bara så himla irriterad.. ” suckade han.

”Nehä?” sa jag sarkastiskt och gick in och la mig i soffan. Just nu har jag ingen ork att lösa problem. Och speciellt inte någon annans. Liam följde efter mig och gick fram till soffan. Han lyfte upp mina ben, satte sig ner där dem legat och la dem sedan i sitt knä igen.

”Vad tycker du vi ska göra?” Frågade han förbryllat.

”Låt dem vara ett tag så löser det sig nog” mumlade jag och sträckte mig efter tv dosan. Slappt satte jag på den och såg att ’two and a half man’ visades.

”Men jag har ju låtit dem vara i en hel vecka! Till och med mer än en vecka!” skrek han och slog ut med armarna. Oj, han var verkligen upprörd.

”Men vad tycker du jag ska göra åt det här?” frågade jag och han ryckte på axlarna. Jag satte mig upp och försökte fånga hans blick som nu hade sänkts till ner till hans knä. ”Jag kan göra exakt lika mycket som du kan” Han nickade och suckade igen.

”Så hur är det med dig då?” frågade han och försökte byta samtals ämna.

”Bra” svarade jag enkelt. ”Hur är det med dig?” Han ryckte på axlarna.

”Bra antar jag” Jag nickade och det blev tyst. Inte en skön tystnad utan en ganska jobbig där ingen visste vad man skulle säga. Så här blev det inte ofta mellan oss. Vi brukade kunna prata på om allt men inte nu. Liams mobil avbröt tystnaden och jag suckade av lättnad.

”Liam” svarade han lika trevligt som vanligt. ”Ja, okej” sa han och verkade fundersam. ”När då?.. Hur länge?” ”Va?!” skrek han. ”En hel månad?!” ”Ja okej” avslutade han och såg ganska ledsen ut.

”Vi ska tydligen på turné..” suckade han.

”Jaha.. Men är inte det Kul?” frågade jag misstänksamt. Han var den som brukar vara den antusiastiskaste till sådana saker och tycka att det var roligast. Men nu. Nu satt han bara och såg nerstämd och ledsen ut.

”Jo, men den är om en vecka. I en hel månad.. ” suckade han. ”Dani kommer inte ha hunnit komma hem då.. Och antagligen är inte Harry och Zayn sams än då heller.. ” Danielle var tydligen och dansade någonstans för Liam åkte med henne och sa hejdå vid flygplatsen i förrgår.

”Åh..” mumlade jag.

”I detta fall borde du vara glad att du inte har någon flickvän” log han och tittade på mig. Jag nickade lite och log tillbaka men innerst inne ville jag visst ha en flickvän. Jag ville ha Melanie. Kanske lite konstigt att jag känner på det här sättet när jag bara har träffat henne en gång och knappt pratat med henne men jag kan inte rå för det. Hon var så vacker och jag ville så gärna lära känna henne. Ha henne hos mig när hon var ledsen. Trösta henne. Fast det förståss. Hon kanske redan har en pojkvän. En pojkvän som är mycket snyggare än vad jag är. En pojkvän som bryr sig om henne. En pojkvän som inte reser över hela världen utan finns där för henne dygnet runt. En bättre pojkvän en vad jag någonsin kommer att bli. Och även om hon inte har en pojkvän vad får mig att tro att hon skulle vilja dejta mig när det finns så mycket snyggare killar. Killar med muskler. Killar med magrutor. Killar med tatueringar. Killar som är några huvuden längre en henne själv, för jag är rätt säker på att jag bara var någon centimeter längre en henne om ens de. Jag kanske till och med var kortare.. ”Vad är det med dig?” Jag vaknade upp ur mina tankar av att Liam satt och viftade med armarna framför mig. Jag blinkade till och märkte att ögonen tårades. Inte för att jag var ledsen och grät utan att jag hade stirrat med ögonen öppna för länge, så ögonen hade börjat torka. Jag blinkade snabbt bort vattendropparna i ögonen och vände blicken mot Liam.

”Inget. Tänkte bara”

”På vad då?” frågade han nyfiket. Jag ryckte på axlarna.

”På turnén” svarade jag och tittade ner för att han inte skulle se att jag ljög. Om det var något jag var dålig på så var det att ljuga. Och vara seriös förståss..

Kapitel 49! Hatar vårat nät såååå mycket just nu! Men glad att jag kunde lägga upp det i dag över huvud taget. Nu ska jag nog bege mig till skolan om jag inte ska komma försent. KOMMENTERA om ni vill ha nästa kapitel! ;)

Senast:

En knytnäve kom flygande mot mig. Jag hann dessvärre inte ducka och jag kände hur den träffade näsan. Hårt. Precis när jag var på väg att ge tillbaka kände jag hur någon. Eller snarare några drog mig bort från Zayn och såg även hur Zayn blev bort dragen. I varsin arm höll Liam och Niall hårt om Zayn och Dani bredvid som försökte lugna honom medans jag tittade bakåt och såg Louis stå bakom mig medans El stod på sidan om mig. Jag försökte komma loss vilket jag även såg att Zayn försökte göra.

”IDIOT!”

”HJÄRTKROSSARE!”

Less perspektiv:

”IDIOT” skrek Zayn arg och sparkade med armar och ben.

”HJÄRTKROSSARE!” kontrade Harry. Hela jag hade fryst till is. Hur kan detta ha hänt? Dom som var som bröder slogs? Är detta mitt fel? Ja.. Om inte jag hade träffat Harry igen hade jag och Zayn aldrig blivit tillsammans. Om jag inte hade varit för feg för att ha sex med Zayn hade detta inte heller hänt. Tårarna rann hejdlöst där jag stod i dörröppningen och granskade min bästa vän och min ex pojkvän. Båda slog fortfarande med ben och armarna utan att ha lugnat ner sig ett dugg. Lou som höll i Harry började få det ganska svårt nu eftersom att även Eleanor hade gått för att försöka prata med Zayn. Dani stod fortfarande och försökte lugna Harry men ingenting gick in där. Han blödde från näsan där Zayn hade slagit honom men han verkade inte bry sig om det nu. Ingen hade heller märkt mig, ja stod fortfarande i dörröppningen och tittade på. Kände mig hjälplös. Harry och Zayn skrek fula ord till varandra medans resten försökte lugna dom.

”STOPP!!” skrek jag så högt jag kunde. Det ekade i hela lägenheten och allt annat tystnade. Allas blickar låg nu på mig och alla var blixt stilla. ”DE RÄCKER!!” skrek jag nästan lika högt. ”Ni var som bröder..” sa jag besviket och tittade mellan både Harry och Zayn. ”Hur kan ni komma på att slå varandra?” Båda såg fortfarande lite arga ut men nu lyste även ånger i deras ögon. Båda tittade skamset på mig. Jag suckade och gick in i badrummet. Där blötte jag en dusch handduk och gick tillbaka. Jag gick fram till Harry och han kollade frågande på mig. Jag tryckte så försiktigt jag kunde handduken mot hans näsa och han kved till. Jag torkade bort det blod som redan hade runnit och tryckte den sedan mot näsan igen för att hindra det från att rinna mer. Tårarna hade nu slutat rinna nerför mina kinder vilket jag var glad över. Harry tittade ner på mig hela tiden medans jag torkade bort då mycket blod det gick. Lite hade runnit ner på hans t-shirt men det kunde jag inte göra så mycket åt just nu. Lou släppte långsamt Harry medans jag stod kvar framför honom. Han hade lugnat ner sig och lika så hade Zayn.

Nialls perspektiv: (En Vecka Senare)

Harry och Zayn pratade inte med varandra. Less var ledsen. Louis var med Eleanor. Liam var med Danielle. Och jag. Vad gjorde jag? Ingenting.. Tänkte på tjejen på Subway. Ja, det gjorde jag. Det ända jag hade gjort på hela veckan utom alla spelningar och jobb i studion. Jag suckade och reste mig upp från soffan. Jag måste hitta på något. Kanske gå över till någon av killarna? Nej.. Ringa mamma? Nej.. En twittcam? Nej inge kul att göra en själv.. Ta en dusch? Nej.. Åka till Spanien? Haha, hade varit kul men nej.. Åka över till Subway och kolla om tjejen jag såg där innan jobbar? Nej.. Eller vänta. Varför har jag inte tänkt på det tidigare? Om jag åkte dit igen hade jag ju chansen att prata med henne. Kanske fråga om hon ville ses någon gång. Ja det gör jag! Snabbt hoppade jag i ett par jeans, t-shirt och ett par jumpa skor innan jag begav mig ut. Jag vinkade till mig en taxi innan jag skulle ha tyckt att detta var en dum ide och gått in igen.

Taxin stannade utanför Subway och jag klev ut. Jag betalade honom och bad honom vänta fem minuter ifall jag skulle komma tillbaka snart. Han nickade och jag tackade. Jag såg ett blont långt hår stå med ryggen åt vid kassan men när jag kom in såg jag att det bara var en kund som stod och beställde. Jag suckade och när det var min tur frågade jag tanten i kassan,

”Förra Onsdagen stod det en blond tjej här vid två tiden. Vet du vad hon heter och när hon jobbar?”

”Tyvärr får jag inte ge ut personlig information om andra anställda men jag kan tala om att hon heter .. ” svarade hon och log. …  Ja, … var ett riktigt fint namn.

”Okej, tack. Kan du bara tala om när hon jobbar eller hur jag kan få tag på henne” Frågade jag bedjande. Hon skakade ledset på huvudet.

”Hon jobbade bara här några veckor för att tjäna ihop lite extra pengar. Hon slutade i Fredags.. Och tyvärr kan jag inte ge ut hennes telefon nummer” Sa hon och tittade medlidande på mig. Jag nickade förstående. Det var ändå snällt av henne att säga det hon gjorde. Jag tackade för den informationen jag fått jag gick sedan ut till taxin igen. Fan.. Hur ska jag få tag på henne nu? Det ända jag vet är att hon heter … . Jag suckade och hoppade in i taxin som fortfarande stod och vände. Jag log när jag klev in. Jag sa att jag ville till samma adress som han hämtat mig på och han började köra.

Hade egentligen inte tid att lägga upp denna del idag men efter alla snälla kommentarer på förra kapitlet kunde jag inte låta bli. Ska försöka skriva hela kapitel 49 i morgon och ska också försöka få upp det då! KOMMENTERA vad ni tryckte om kapitlet, vet att det blev ganska kort men ska försöka lägga upp kapitel 49 i morgon som gengälld. Har Matteprov i morgon som jag behövde plugga till så det var därför detta inte blev så långt.. Iaf önska mig lycka till för det kommer definitivt behövas!

Senast:

Jag kände ur kinderna hettade medans jag snabbt tog påsen ur hennes hand. Jag slängde en snabb blick ner mot hennes vänstra bröst där jag såg en namn bricka sitta. Problemet var bara att håret hängde för. De ända jag såg var att namnet började på M. Jag tittade en sista gång in i hennes underbar blåa ögonen innan jag balanserade ut från Subway. Jag satte ner allt på passagerarsäte innan jag hoppade in på förarplatsen. Jag satt bara och tittade in en stund genom fönstrerna. Vid detta laget hade det kommit en kvinnan in och börjat beställa. Men ändå såg jag hennes blonda fina hår slänga vid hennes axlar när hon far runt där inne.

Liams perspektiv:

Niall kom tillbaka med maten och vi alla tog våra smörgåsar utom Zayn, Harry och Less. Zayn satt fortfarande bara och tittade rakt fram och Harry och Less sov fortfarande.

”Ska vi väcka dom?” undrade Lou.

”Nej vi låter dom sova” sa jag och han nickade. Niall som alltid åt upp först hade inte ens öppnat sin smörgås utan satt bara med blicken rätt in i väggen. ”Niall” sa jag och viftade med handen framför ögonen på honom.

”Va?” sa han förvirrat och alla andra skrattade åt honom.

”Ska du inte äta?”

”Jo”. Han öppnade sin smörgås och började långsamt tugga på den. Alla tittade förvånat på honom men han märkte ingenting utan tittade bara tomt in i väggen igen.

”Niall vad är det?” frågade jag nästan lite oroligt. Han brukar aldrig vara såhär. Så det måste vara något speciellt som har hänt. Det fanns liksom inte att Niall inte ville ha mat. Och speciellt inte eftersom att han innan han åkte upplyste oss alla om att han var hungrig. Han mötte min blick och skakade bara på huvudet.

”Det är inget. Är bara inte så hungrig längre” svarade han och ryckte på axlarna. Inte hungrig? Niall? Nej det var definitivt något som hänt.

”Niall, du kan prata med oss, du vet det va?” Han nickade och suckade.

”Ja, jag vet. Men verkligen det är inget” sa han lite irriterat. Vi andra släppte ämnet och fortsatte äta och så småningom tog även Niall upp sin smörgås igen och började äta på den.

Less perspektiv:

Jag vaknade och kände hur jag hade något i handen. Jag tog upp den och kollade vad det var. En tröja. Harrys tröja. Men vart var han då om bara hans tröja var kvar i min hand? Jag tittade mig hastigt omkring och i farten råkade jag knuffa till något som låg väldigt nära mig. En duns hördes innan ett ”Ouch” kom nedifrån golvet. Snabbt kröp jag fram till sängkanten och där på golvet låg Harry och höll sig för huvudet.

”Gick de bra?” frågade jag och försökte hålla mig för skratt. Han tittade på mig och när han såg att jag höll på att brista ut i skratt så började han skratta själv. Han nickade och då började jag också skratta. ”Säkert?” frågade jag när jag hade skrattat klart och han nickade. Jag reste mig upp och drog sedan upp honom. ”Jag ä hungrig” Han nickade.

”Jag också” svarade han och precis då kurrade hans mage högt.

”Jag hör det” Han skrattade och tog sedan tag i min arm för att dra med mig ut i köket. Vi gick igenom hallen tills vi kom till vardagsrummet. Där såg jag någon jag inte ville se. Zayn.. Han kollade upp på mig och reste sig tafatt upp.

”Less” mumlade han för sig själv medans han stod stilla och tittade på mig.

”Vad gör han här?” väste jag till Harry som stod bakom mig.

”Han kom in och sa att du hade blivit ledsen och sprungit iväg. De var då jag sprang efter dig” viskade han och jag fick lite dåligt samvete mot Harry. Han behövde alltid hjälpa mig med allt och finnas där för mig. Visst uppskattar jag det något enormt men det känns inte så sjyst mot honom att han alltid ska behöva passa upp på mig. Mina tankar återgick till Zayn när han tog ett steg mot mig. Paniken växte inom mig och jag ville inte diskutera detta med honom nu. Inte nu eftersom att jag fortfarande var grymt trött och speciellt inte framför alla andra som nu hade vänt sina blickar mot oss. Zayn tog ett till steg fram och utan att jag ens tänkte på vad jag gjorde sprang jag förbi Harry och in på hans rum igen. Stängde dörren efter mig och kröp ner i sängen som jag legat i för bara några minuter sedan. Det var så mycket tryggare här en där ute. Plötsligt hörde jag skrik. Höga skrik som kom från både Harry och Zayn.

Harrys perspektiv:

Zayn tog ännu ett steg fram och jag såg hur paniken i Less steg. Innan jag han reagera hade Less sprungit in på mitt rum igen. Jag vände mig om och tänkte gå efter henne när någon ryckte tag i min arm.

”Kan inte jag gå?” frågade Zayn.

”Hon gjorde det väll ganska uppenbart att hon inte ville prata med dig?” suckade jag och vände mig om igen.

”Men jag måste ju få prata med henne någon gång!” protesterade han och ryckte åter igen tag i min arm.

”Ja, kanske. Men som du vet var det du som klantade till det så du får helt enkelt vänta tills hon är redo att prata med dig” sa jag lite irriterat och ryckte åt mig min arm. Jag var fortfarande sur på Zayn över det han gjort och att han gjorde henne ledsen gång på gång gjorde inte saken bättre.

”Men vad tycker du jag ska göra nu då?! Vänta på att hon kanske aldrig kommer att prata på mig?! Vänta förgäves?!” frågade han och nu hade han höjt rösten.

”Du har själv satt dig i denna sits. Det är ditt eget fel” röt jag åt honom och började nu bli riktigt arg. Han såg ju uppenbarligen att hon inte ville prata med honom genom att hon sprang iväg från honom! Han trängde sig förbi mig och började gå mot mitt rum. Efter bara några steg blev han stoppad av mig som ställde mig framför honom.

”Men är du döv? Hon vill inte prata med dig!” skrek jag honom rätt i ansiktet.

”Det var min flickvän! Jag har all rätt i värden att prata med henne!”

”VAR ja! Hon ÄR min bästa vän och jag säger nej!” Han försökte åter igen knuffa sig förbi mig men denna gång var jag bered och hindrade honom genom att putta honom bakom. Han vacklade till och var nära på att ramla men i sista sekunden hittade han balansen igen och lyckades stå kvar.

”ALLA GÖR MISSTAG! DU LÄMNADE HENNE!” skrek han på mig. Okej där blev det för mycket. Jag rusade på honom och måttade ett slag mot hans huvud. Han hann ducka.

”DU LÅG MED DIN ANDRA TJEJ FRAMFÖR ÖGONEN PÅ HENNE! SOM DU HADE VARIT OTROGEN MED I TRE VECKOR!” skrek jag och betonade tre veckor. Något blixtrade till i hans ögon och en knytnäve kom flygande mot mig. Jag hann dessvärre inte ducka och jag kände hur den träffade näsan. Hårt. Precis när jag var på väg att ge tillbaka kände jag hur någon. Eller snarare några drog mig bort från Zayn och såg även hur Zayn blev bort dragen. I varsin arm höll Liam och Niall hårt om Zayn och Dani bredvid som försökte lugna honom medans jag tittade bakåt och såg Louis stå bakom mig medans El stod på sidan om mig. Jag försökte komma loss vilket jag även såg att Zayn försökte göra.

”IDIOT!”

”HJÄRTKROSSARE!”

Vet att det har dröjt nästan en vecka men på förra inlägget skrev jag, ’ Det beror på kommentarerna på detta kapitel när nästa kommer’. Och i och med att jag bara fick två kommentarer om själva kapitlet tyckte jag inte att det var så roligt att lägga upp nästa del. Tänkte lägga upp detta kapitel i torsdags men har inte haft något nät torsdag och fredag så det gick inte så bra. Där emot har pappa fixat det nu så här är det! Kapitel 47! KOMMENTERA nu så lovar jag att kapitel 48 kommer mycket snabbare!

Senaste:

plötsligt slog det mig. Varför var jag så dum? När jag kom på Zayn med Amber låg dom ju i Zayns säng och gjorde gud vet vad. De jag inte var redo att göra med honom. Ha sex. Då gick han till Amber istället. Detta samtal sårade mer en vad jag hade förutspått och tårarna bubblade upp i mina ögon. Fan. Varför var jag så korkad? Snabbt reste jag mig upp.

”Less vad hände?” hörde jag Zayns oroliga röst bakom mig.

”VAD TROR DU?” skrek jag åt honom och han ryckte till. ”Jag var inte redo att ha sex med dig så då var du tvungen att gå till Amber?!” Skrek jag och nu började allt sjunka in hos honom och han förstod vad jag menade. En tår rann nu ner för min kind men jag torkade envist bort den.

”Nej! De..” Innan han hann protestera mer hade jag sprungit ut ur hans lägenhet och var snart ute ur hela byggnaden. Några meter bort såg jag en buske som jag snabbt hoppade ner bakom för att gömma mig. Om han nu sprang efter mig ville jag inte att han skulle hitta mig och se mig svag.

Harrys Perspektiv:

Niall och Liam hade nu kommit till min och Louis lägenhet efter att Less gått in till Zayn. Eleanor var fortfarande här och snart skulle även Danielle komma. Och förhoppning vis så kanske, bara kanske kan alla umgås sedan. Inklusive Less och Zayn. Lou och El hade gått in på Louis rum så nu satt Niall, Liam och jag i soffan och kollade på någon tråkig ’talk show’. Ingen tyckte de var speciellt kul men inte heller hade någon ork till att leta fram tv dosan och byta kanal så det fick helt enkelt bli talk showen. I hallen hör vi plötsligt hur dörren slår hårt i väggen vilket betyder att någon har smällt upp den. Alla hoppar högt upp i luften av den höga smällen innan Zayn visar sig i dörr öppningen. Det rinner tårar längst hans kinder och då förstår jag direkt att något har hänt. Snabbt är jag uppe på fötter och väntar på att han ska börja prata.

”Less blev arg och sedan sprang hon iväg. Jag tr..” Mer behövde jag inte höra innan jag dundrade ut ur lägenheten i bara strumplästen. Jag klarar inte av att förlora Less en gång till och Less klarar definitivt inte av att ta hand om sig själv just nu. Snabbt sprang jag ner för trapporna och sedan ut på gatan. Jag kollade åt alla håll men kunde inte se henne.

”LESS!” ropade jag högt och började få panik. Hon får inte vara borta igen. ”LESS!” ropade jag igen. Inget svar. Men sedan hörde jag något. Jag följde efter ljudet mot en buske. Det lät som snyftningar. Jag sprang snabbt dit och i hopp sjunken bakom busken satt Less och grät med knäna uppe vid hakan. Hon hade händerna för ansiktet medans hela hon skakade. Jag satte mig ner bredvid henne och drog in henne i min famn. Jag hyshade henne så gott jag kunde men hon fortsatte bara gråta. Jag kramade om henne hårdare och snart kände jag hur mig vita t-shirt blev blöt. Jag pussade henne på huvudet om och om igen. När hon hade lugnat sig något så lutade hon sig mot mitt bröst och tog ett krampaktigt tag i min tröja med sina små händer. Höll fast mig mot henne som att hon trodde att jag skulle lämna henne här. Hennes andetag blev lugnare och tillslut hörde jag små snarkningar. Så försiktigt jag kunde försökte jag ta loss hennes händer från min tröja men så fort jag försökte tog hon ett hårdare tag. Långsamt drog jag t-shirten över huvudet och lät henne hålla i den innan jag lyfte upp henne i min famn. Hon rörde sig lite men började sedan andas tyngre igen vilket betydde att hon sov. Jag gick in med henne och tog hissen upp. När den öppnades gick jag vidare mot Louis och min dörr. Där kände jag på dörrhandtaget som var öppet så det var bara att gå in. Jag gick vidare mot mitt sovrum. När jag gick förbi tv rummet tittade alla upp med oroliga blickar på oss och Zayn var på väg att resa sig upp men Liam stoppade honom. Jag fortsatte mot mitt sovrum och när jag var framme la jag ner Less i sängen. Jag drog täcket över henne och satte mig sedan på sängkanten och bara tittade på henne. Hon var vacker. Hon förtjänar inte att vara så ledsen och ha det så jobbigt som det har varit ett tag nu. Hon förtjänar att vara glad. Att ha det bra. Hennes ansikte var rödflammigt av allt gråtande men ändå var hon lika vacker som vanligt. Hon såg så bekymmerslös ut när hon sov.

”Min lilla prinsessa” viskade jag. Jag pussade henne på huvudet och klappade henne försiktigt på kinden innan jag lämnade rummet. I farten slet jag med mig en annan t-shirt som jag snabbt satte på mig. Kvar i vardags rummet satt fortfarande alla killarna plus Eleanor och Danielle. Alla tittade oroligt på mig. Speciellt Zayn.

”Hur är det med henne?” frågade Lou. Jag ryckte på axlarna.

”Inte så bra, hon grät tills hon somnade” Alla nickade. ”Hur kan du såra henne gång på gång?” Frågade jag Zayn. Hans rödgråtna ögon mötte mina och lyste verkligen av skuld. Han tittade ner och suckade försiktigt.

”Jag vet inte” viskade han. Jag skakade bara på huvudet innan jag gick in till Less igen. När hon vaknade så ville jag vara där så hon inte tror att jag har lämnat henne.

Nialls Perspektiv:

Efter kanske två timmar av bara stirrande ut i luften tröttnade jag. Det ända som hördes var Zayns snyftningar då och då.

”Jag är hungrig, tänkte gå och handla något att äta. Någon som vill ha något?” Alla kollade upp på mig inklusive Zayn. Dom ryckte bara på axlarna. Jag suckade. ”Vi kan inte bara sitta här och stirra ut i tomma intet. Ingenting blir bättre av det!” Alla nickade.

”Han har rätt” muttrade Liam och tittade på Zayn. Han rörde inte en min.

”Jag går till Subway och handla till ALLA” sa jag och betonade alla. Jag gick in i köket, rotade snabbt fram penna och papper innan jag gick tillbaka in till tvrummet. ”Om ni vill bestämma själva vad ni vill ha så föreslår jag att ni skriver upp de nu” sa jag och slängde pennan och pappret till Liam som satt längst ut i soffan. Han tog i mot den och skrev snabbt ner något på den. Sedan skickade han den vidare till Danielle som också skrev något. Medans listan fylldes gick jag mot Harrys rum. Försiktigt kikade jag in och såg att båda sov. Less låg och höll i något vitt medans Harry låg på andra sidan om henne och höll i sin Iphone. Dom låg exakt likadant med ben och armar bara att Less hade täcket halvt över sig vilket Harry inte hade. Jag log lite roat när jag såg de men bestämde mig för att låta dom fortsätta sova. Jag gick in i vardags rummet igen och Eleanor gav mig listan. Jag läste snabbt igenom den och räknade beställningarna. 4 bara.. Vilket innebar att en inte hade skrivit. Min blick drogs till Zayn som fortfarande satt och stirrade rakt fram. ”Zayn, vad vill du ha?”

”Inget” mumlade han. Jag suckade och bestämde mig för att bara ta något och lika så till Harry och Less.

Jag parkerade bilen på parkeringen och hopade ut. Jag hade lånat Harrys bil eftersom att jag inte har någon. Körkort hade jag skaffat för någon månad sedan bara att jag inte hade hittat någon bil jag ville ha än. Jag gick in genom dörrarna och ställde mig bakom mannen som stod framför mig. Som tur var så var han den ända så jag skulle inte behöva vänta länge innan det blev min tur. Jag tittade lite på menyerna innan det blev min tur. Min blick drogs till personen framför mig och jag fastnade i ett par underbara blåa ögon. Säkert dom finaste jag någonsin sett. Jag kunde inte flytta blicken och mina fötter var som fastfrusen i golvet. Tillslut behövde jag blinka och skakade på huvudet för att få ordning på alla tanka som far runt i mitt huvud. Tjejen framför mig som dom lysande blåa ögonen tillhörde var vacker. Riktigt vacker. Hennes blonda hår låg perfekt ner över brösten och på huvudet hade hon en keps som det stod Subway på. Jag var stum. Kunde inte få fram ett ord. Hon började titta lite otåligt på mig eftersom att jag inte sa något. Jag pekade på ett bröd och hon nickade.

”Vill du ha en hel eller en halv” sa hon med en så len röst så jag trodde benen skulle vika sig när som helst under mig.

Jag log stort och hon besvarade de med ett osäkert leende.

”Vad är de?” frågade jag försiktigt och hon kollade ner. ”Du gillade de inte?” frågade jag och kände hur skammen sjönk över mig.

”Jo!” skyndade hon sig med att säga. ”Jag gillade kyssen och jag gillat dig, men jag måste lösa allt med Zayn först” Jag nickade förståligt och kunde inte låta bli att le igen. Hon gillade kyssen! Och ännu bättre, hon gillar mig!

Less Perspektiv:

Kyssen med Harry hade varit helt underbar. Även om jag inte ville erkänna det för mig själv så gillar jag honom mer en som en vän. Med de kändes bara fel mot Zayn. Som att jag var otrogen mot honom som han hade varit mot mig. Visst var jag medveten om att vi inte var tillsammans längre men det kändes ändå inte sjyst mot honom. Jag ville inte att han skulle bli sårad eller ledsen. Min kropp skrek ’bli tillsammans med Harry bara för att såra honom. Som han gjorde med dig’ Men mitt hjärta skrek ’bli inte tillsammans med Harry, kom ihåg hur sårad du blev av Amber och Zayn. Du vill inte att han ska bli lika sårad som du blev’. De var svårt. Långt där inne visste jag att jag älskar Zayn på mer en ’kompis sätet’ fortfarande. Men jag visste också att jag älskar Harry på mer en ’kompis sättet’. Och frågan var bara vem älskar jag mest. Harry.. Ja, Harry var svaret. Men jag ville inte såra Zayn till något pris. De var som att de satt en djävul på min ena axel och en ängel på den andra. Djävulen sa ’Såra honom! Han låg med din bästa vän bakom din rygg. Dom hade ett hämligt förhållande i TRE HELA VECKOR!’ Och ängeln sa ’Alla gör fel men om du verkligen älskar honom ska du förlåta honom. Han kanske inte blir din pojkvän igen men din förlåtelse förkänar han’ jag suckade och reste mig upp. Varför skulle allt vara så svårt. Efter en lång natts sömn hade jag i alla fall bestämt mig. Jag skulle prata med Zayn idag. Men vad skulle jag säga? Varför gjorde du som du gjorde? De var antagligen det bästa som skulle kunna komma ut ur min mun när jag väl stod där framför honom. Jag suckade och gick fram till min resväska. Harry låg fortfarande och sov eftersom att vi nu delar på den stora dubbel sängen såg jag honom andas tungt. Jag tog fram ett stort pösigt linne, till de ett par jeans shorts som jag la bredvid resväskan innan jag gick in i badrummet och hoppade in i duschen. När jag var klar lindade jag in mig själv i en handduk och sedan håret i en. De var ju kanske halv smart att lämna kläderna där ute. Jag låste så tyst jag kunde upp dörren och gick vidare till Harrys sovrum. Där gick jag in så tyst som möjligt och fram till mina kläder.

”God morgon” hörde jag en hes röst nästan viska. Jag hoppade säkert en meter upp i luften och tittade sedan upp på Harry som låg i sängen med armarna under huvudet. Han låg bara och flinade.

”Harry..” suckade jag tungt och återgick till att ta upp mina kläder från golvet. När jag sedan vände huvudet åt hans håll igen hade han fortfarande samma flin på läpparna.

”Harry!” Skrek jag samtidigt som jag skrattande kastade en kudde i ansiktet på honom. Han hann inte få upp händerna så han fick den rätt i ansiktet.

”Rätt åt sig” fnissade jag innan jag så fort som möjligt skyndade mig in i badrummet så att han inte kunde ge igen. Bakom mig hörde jag skratt och sedan hur han bankade på dörren. Snabbt satte jag på mig kläderna medans han fortsatte banka. Jag öppnade långsamt dörren till en liten springa och sedan slets resten upp. Han drog ut mig och lyfte upp mig på hans axel. Då la jag märke till att han bara hade kalsonger på sig.

”HARRY!” Skrek jag skrattandes medans jag sprattlade med både ben och armar. Han började springa runt hela lägenheten med mig på axeln. Linnet jag hade på mig hängde helt på sned men de var inget jag kunde göra något åt nu. Jag skrattade och skrek hans namn men inte hjälpte de. När vi sprang förbi Louis sovrum såg jag Louis och Eleanor stå där och le stort åt oss. Harry verkade inte märka de utan sprang ett varv till med mig på axeln. Jag skrek hans namn igen men kunde inte låta bli skrattet som bubblade upp i mig. När vi sen sprang förbi Louis rum igen märkte han dom och stannade till. Han släppte ner mig men jag skrattade så mycket så mina ben vek sig. Jag ramlade ner så jag låg på rygg på golvet och skrattade. De gick inte att sluta. Efter några sekunder brast de också för Lou och El och dom började skratta nästan lika hysteriskt som jag. Och bara någon sekund efter det hör man även Harrys skratt stämma in i det hela. Efter ett par minuter när alla lugnat sig räcker Louis mig sin hand. Jag tog den och han drog upp mig. Snabbt rättade jag till mitt linne innan vi begav oss till köket. Harry plockade fram olika slags bröd, jag pålägg, Louis flingor och El olika yoghurtar. När allt är framme ringde det på dörren. Jag reste mig upp och börjar väl framme vig dörren öppnar jag. Där står en trött Niall.

”De finns fru..” mer hann jag inte säga innan han gått förbi mig och in i köket. ”kost i köket om du vill ha” avslutade jag meningen för mig innan jag gick efter Niall. Han hade redan satt sig på en av dom tomma stolarna när jag kom tillbaka. I handen hade han en macka som han febrilt tuggade på. ”Maten försvinner inte för att du äter i normal takt” muttrade jag surt. Han bara log ursäktande och fortsatte sedan att äta.

Efter att ha ätit upp frukosten och dukat av bestämde jag mig för att gå över till Zayn. Mer kan jag inte skjuta upp de.

”Ja går över till Zayn nu” sa jag när alla hade satt sig i soffan. I går hade jag pratat med Harry om att göra det men hade inte fått så mycket respons tillbaka.

”Är du säker? Om du vill kan jag gå med dig” sa Harry och tittade lite oroligt på mig. Jag skakade bara på huvudet.

”Nej, detta är något jag måste göra själv” sa jag och han nickade förståligt mot mig. Jag gick ut i hallen och tog på mig skorna innan jag ropade hejdå. Jag fick ett hejdå tillbaka innan jag gick vidare mot Zayn. När jag var framme vid hans dörr tog jag ett djupt andetag och knackade sedan på dörren. Steg hördes inifrån och snart visades Zayns huvud i dörröppningen. Hans ögon var röda och hans blick var förvånad.

”Less” viskade han fram. Jag nickade osäkert.

”Äh.. kan jag komma in?” frågade jag lite osäkert. Han nickade snabbt och öppnade dörren helt. Medans jag tog av mig skorna sprang han in i tv rummet. Jag följde fundersamt efter honom. Där såg jag hur han plockade undan smutsiga kläder, tog bort gammal disk och sedan till sist tog undan en ask kopp. När han var klar satte han sig i soffan och stängde av tv:n. Jag satte mig lite osäkert bredvid honom. ”Du vet nog lika bra som jag att vi behöver prata.. så..” började jag och tittade ner på mina händer. Han suckade tyst för sig själv.

”Ja.. Och jag är ledsen. Det jag gjorde var hemskt men tyvärr kan jag inte ta tillbaka de. Om jag kunde göra det hade jag definitivt gjort de” Jag tittade upp på honom och såg att han verkligen menade de. Han led lika mycket som jag gjorde av allt detta.

”Men varför?” mumlade jag och kollade ner på mina händer igen. ”Varför gjorde du de? Var jag inte tillräckligt eller...” De var en fråga jag länge velat ha svar på. Varför han gjorde de. Han avbröt mig och sökte min blick.

”Nej! Du får aldrig tro du inte är tillräckligt Less!” Jag nickade lite men var inte så säker på att han menade de han hade sagt.

”Men varför då?” Han tittade ner och suckade.

”Jag vet inte..” plötsligt slog det mig. Varför var jag så dum? När jag kom på Zayn med Amber låg dom ju i Zayns säng och gjorde gud vet vad. De jag inte var redo att göra med honom. Ha sex. Då gick han till Amber istället. Detta samtal sårade mer en vad jag hade förutspått och tårarna bubblade upp i mina ögon. Fan. Varför var jag så korkad? Snabbt reste jag mig upp.

”Less vad hände?” hörde jag Zayns oroliga röst bakom mig.

”VAD TROR DU?” skrek jag åt honom och han ryckte till. ”Jag var inte redo att ha sex med dig så då var du tvungen att gå till Amber?!” Skrek jag och nu började allt sjunka in hos honom och han förstod vad jag menade. En tår rann nu ner för min kind men jag torkade envist bort den.

”Nej! D..” Innan han hann protestera mer hade jag sprungit ut ur hans lägenhet och var snart ute ur hela byggnaden. Några meter bort såg jag en buske som jag snabbt hoppade ner bakom för att gömma mig. Om han nu sprang efter mig ville jag inte att han skulle hitta mig och se mig ännu svagare än vad han redan gjort.

Senaste:

”Vet du?” frågade jag och hon skakade på huvudet. ”Det spelar ingen roll hur länge du har hållit på, det viktigaste är att du slutar så fort som möjligt. Och jag kommer hjälpa dig” hon log och hennes tårar började rinna ännu mer. Hon slängde sina armar runt min hals och tryckte in sitt huvud i min axel.

”Jag älskar dig”

”Jag älskar dig mer” viskade jag och pussade henne på huvudet. Jag visste att detta skulle bli tufft. Få henne att komma över allt. Men jag visste att hon skulle lyckas med min och killarnas hjälp. Jag skulle inte ge upp förens hon var samma gamla Less som hon var när jag lämnade henne för två år sedan.

Harrys Perspektiv:

En vecka hade gått sedan Less kommit hem. Less hade velat träffa alla killarna utom Zayn.. Hon hade förstått att så småning om så var hon tvungen att reda ut saker och tings med honom men kände sig inte redo att göra det på en gång. Och jag förstod henne. Hon hade repat sig bra. Hon åt nu som hon gjorde innan och tränade inte lika mycket. Efter flera timmars gråtande, skrattande och skrikande på varandra hade jag äntligen lyckats få in i Less huvud att hon inte var tjock. Allt vad alla fans hade sagt hade tagit kol på henne. Och det värsta var att hon trodde på allt dom skrev. Men nu hade hon i alla fall förstått att dom bara var avundsjuka och inte menade allt vad dom skrev. Medans jag försökte hålla ögonen på vägen knappade jag in ett sms till Less.

Till Less: 10:33

Vaken? Lust att hitta på något? Grymt sugen på att bada.. xx

Från Less: 10:35

Japp, vaken! Bada låter kanon :) xx

Till Less: 10:38

Kommer hem och hämtar dig om fem! Lust att slänga ner mina badbyxor i en kasse? xx

Från Less: 10:39

Redan gjort!

Jag hade varit tvungen att dra till studion en snabbis för att hämta en låda skivor som vi skulle signera och var därför på väg hem nu. Jag svängde in på parkeringen innan jag klev ut och fortsatte upp till våran lägenhet. Innan jag hann öppna dörren öppnades den inifrån. Där stod Less med en kasse i ena handen och såg allmänt vacker ut.

”Hej” sa jag glatt och lutade mig fram och kramade om henne.

”Hej” viskade hon i mitt öra. Huden knottrade sig bara av att höra hennes röst.

”Ska vi gå?” hon nickade men sen verkade hon komma på något.

”Kom” Jag tog snabbt av mig skorna innan jag följde efter henne. I farten tog hon upp sin iphone ur ena bakfickan. Hon gick fram till Louis dörr och öppnade försiktigt så att den inte skulle knarra. När dörren hade gått upp helt såg jag Lou och El i sängen. Dom låg sked och på sig hade El en av Louis stora t-shirtar medans han själv sov i endast pyjamas byxor. Täcket hade dom antagligen sparkat av sig efter som att de låg nere vid fotändan. Jag log och tittade på Less som log minst lika stort tillbaka. Hon smög upp på Louis sida och höll upp mobilen ovanför dom. Hon tog sedan bort den och visade mig kortet hon hade tagit. Jag log. Dom var riktigt söta. Vi smög ut lika tyst som vi hade smugit in och satte sedan på oss skorna. Less tog tag i kassen med sin ena hand och min hand i den andra. Vi gick ut på parkeringen och sedan mot bilen. Om någon skulle se oss nu så skulle ingen tveka på att vi var ett par. De gjorde mig lite rädd men jag ville ändå inte släppa Less hand.

”Framme!” tjöt Less förtjust. Jag skrattade lätt åt henne innan vi hoppade ut ur bilen. Less tog åter igen påsen som hon höll i handen och började svinga med den.

”Varför är de bara vi här?” frågade hon efter att ha tittat sig omkring en liten stund.

”För att det är våran strand, jag och kollarna har köpt den” Less tittade förvånat på mig. Jag log bara som att försäkra att jag var seriös med de jag sagt.

”Coolt!” skrek hon innan hon sprang fram till vattnet. Jag skrattade åter igen innan jag gick fram till henne. Hon stod med fötterna vid strandkanten så bara tårna nuddade vattnet.

”Det är varmt” sa hon innan hon gav mig påsen. ”Byt om så kan vi bada” jag nickade innan jag tog påsen och började gå upp mot bilen. Jag ställde mig bakom den för att sedan dra av mig kläderna och sätta på mig badbyxorna. När jag kom tillbaka stod Less i bara bikini riktad mot mitt håll. Slutna ögon och ansiktet mot solen. Långsamt och så tyst som möjligt smög jag fram till henne. När jag var framme slängde jag snabbt och smidigt upp henne på min axel innan jag började spring ut mot de djupare.

”Nej! Släpp ner mig!” skrek hon och skrattade. Hon sprattlade med ben och armar för att komma loss men det gjorde bara så jag tog ett hårdare grepp om hennes lilla kropp.

”Inte en chans” och med dom orden sagda drog jag ner oss båda under vatten ytan. När jag kom upp igen var Less redan uppe och skrattade villt.

”Du jag ska ge igen” sa hon med ett busigt flin på sina underbara läppar. Rätt som de var började hon skvätta vatten på mig. Jag skrattade innan jag skvätte tillbaka. När jag märkte att hon hade övertaget gick jag närmare henne för att ta tag i hennes händer. Jag lyckades och när jag vände huvudet framåt så märkte jag hur nära vi nu stod. Bara några centimeter ifrån varandra. Less slutade veva med armarna när hon också märkte de. Vi stod tysta en stund innan jag tog mod till mig och böjde mig lite ner. Nu var våra läppar endast någon centimeter från varandra. Less ställde sig på tå och då kände jag hur hennes mjuka läppar nuddade mina. En stöt gick igenom mig ända nerifrån tårna upp till huvudet och jag kände hur huden knottrade sig. Hennes händer gled smidigt ur mina och upp till min nacke. Mina händer drogs istället ner till hennes höfter i början på hennes bikinikant. Hennes läppar rörde sig mot mina i början lite försiktigt men sedan mer och per passionerat. Tillslut drog hon sig ifrån mig. Jag kunde inte låta bli att känna mig lite ledsen över att dom nu var borta. Jag log stort och hon besvarade de med ett osäkert leende.

”Vad är de?” frågade jag försiktigt och hon kollade ner. ”Du gillade de inte?” frågade jag och kände hur skammen sjönk över mig.

I’m back! Eller kan man säga så när jag aldrig riktigt har slutat? Aja. I alla fall, novellen har varit seg ett tag nu. Dålig uppdatering, för utdraget och väldigt mycket samma i flera kapitel. Men nu blir det ändring på det! Kommer skriva lite kortare kapitel varannan dag. Bilder kommer inte komma så ofta men kommer då lägga ner mer tid på att få själva kapitlen bra och klara i tid.

Vill också tacka alla som har kommenterat även fast det har varit så dålig uppdatering. Har haft skit dåligt samvete för att ni är så snälla och läser denna novell och kommenterar och sedan kommer det upp ett kapitel i veckan. Men ska som sagt bli ändring på det nu! Om det inte händer något speciellt kommer ett kapitel upp varannan dag. Om inte så står det på novellens twitter varför. ( https://mobile.twitter.com/odnovel ). Kapitel 44 kommer upp på måndag så se till att kommentera kapitel 43 tills dess! Ha det bra! :)

Harrys Perspektiv:

Less låg i min famn medans jag bar upp henne för trappan upp till våran lägenhet. Jag kan inte ens beskriva med ord hur härligt det känns att ha Less i mina armar. Att äntligen veta att hon var säker. Dock hade jag lagt märke till bandaget på hennes arm. Det var riktigt blodigt. Såklart blev jag orolig men bestämde mig för att prata om det med henne sedan. Jag bar in henne i lägenheten och vidare in på toan där jag satte ner henne på toastolen. Jag satte mig ner på huk framför henne och strök henne över kinden. Jag hade nog aldrig sett henne såhär. Hennes kropp var helt slapp och hon hade ingen energi alls. Hon orkade knappt hålla ögonen öppna såg det ut som. Hennes hår stod åt alla håll och det såg ut som hon inte hade tvättat det på flera år. Men trots det så var hon vacker. Det kunde jag inte förneka.

”Först tycker jag att du ska ta ett bad och sedan äta något” sa jag försiktigt. Hon nickade knappt syndligt men tillräckligt mycket för att jag skulle se att hon höll med om det. Jag ställde mig upp och granskade henne. Skulle jag ta initiativet att börja klä av henne eller hade det varit helt random? Jag såg på henne att hon inte skulle orka det själv men var ändå osäker på om hon ville att jag skulle göra det. Hon kanske föredrog att bada med kläderna på istället för att få min hjälp? Äh, sluta fåna dig Harry! Jag böjde mig ner och började knyta upp hennes sko för att se om det var okej om jag fortsatte sedan. När skorna och strumporna var av hjälpte jag henne till stående. Hon vacklade till och benen såg ut som spagetti men förhoppningsvis klarar hon att stå i alla fall en liten stund. Jag tog nervöst tag om hennes linne och väntade på ett godkännande att jag kunde hjälpa henne. Hon nickade och jag drog långsamt och försiktigt av de. Rädd att hon skulle gå sönder annars. När linnet var av började jag såklart rodna för fullt. Jag tittade ner innan jag förde händerna till hennes midja igen och tog tag i byxkanten. Hon nickade och jag började dra av även dom. När dom var av ställde jag mig upp igen. Utan att jag själv kunde kontrollera det drogs min blick upp och ner över hennes kropp. Då såg jag hur många tatueringar hon hade. Jag blev förvånad men sedan kom jag på att jag stod och stirrade på henne. Snabbt vände jag ner blicken och rodnade om det var möjligt ännu mer än innan. Jag gick fram till badkaret så mitt ansikte var vänt bort från henne och satte på vattnet. När de var på tittade jag på henne igen. Hennes blick var riktad mot mig.

”Vänta här” sa jag och försvann ut ur badrummet. Jag gick vidare till gästrummet som Gemma sov i. När jag kom in sov hon djupt, vad hade jag förväntat mig klockan sju på morgonen? Jag gick mot hennes säng och skakade om henne. Hon muttrade något innan hon fortsatte att sova.

”Jag har hittat Less” sa jag och de dröjde inte mer en två sekunder innan hennes ögon var vid öppna.

”Hon står i badrummet, om du hjälper henne in i duschen så kan jag fixa något att äta till henne undertiden” Hon nickade snabbt innan hon hoppade upp ur sängen och rusade ut i sin pyjamas till badrummet. Där efter gick jag vidare mot köket. Där satte jag direct på vatten kokaren för att sedan göra te.

”Vart hittade du henne?” hörde jag en röst säga bakom mig. Jag hoppade till innan jag vände mig om och där stod Louis i sina pyjamas byxor och en t-shirt.

”I parken fem minuter bort” svarade jag. Han nickade och gick fram till mig.

”Du kan slappna av nu, hon är hittad och i säkert förvar” försäkrade han med ett leende. Jag nickade och för första gången på en vecka kunde jag slappna av ordentligt. Plötsligt hördes ett skrik från badrummet där Less och Gemma var. Och inte vilket skrik som hälst, Less skrik. Snabbt sprang jag dit för att se vad som hade hänt. Utan att knacka öppnade jag dörren och kollade in. Där satt Gemma på en pall bredvid badkaret och Less låg i de med massa skum över sig.

”Varför skrek du?” frågade jag och tittade oroligt på Less. Hon log lite osäkert och tittade på Gemma. Hon kollade tillbaka lika osäkert.

”Jag hade ett såg på armen och när de kom ner under vatten ytan sved det till” svarade hon och log lite osäkert igen. Jag nickade bara lite.

”Kan jag komma in?” Less log och nickade. Jag klev över tröskeln och riktade blicken mot Less igen. Sedan tog jag en annan pall som vi hade haft en prydnads grej på innan och satte mig på den bredvid Gemma.

”Får jag se på såret?” frågade jag efter en stunds tystnad. Less började flacka med blicken men tillslut nickade hon. Medans hon långsamt tog upp armen vände hon ner blicken i skummet. När jag kunde se den så flämtade jag till. Var det sant? Hade hon skärt sig? Den enda tanken som fanns i mitt huvud var att de var Zayns fel. Varför skulle hon annars ha gjort de? Eller hon kanske hade gjort det förut? Var det en vana eller bara en engångsgrej? Frågorna bubblade över mig men sedan insåg jag att jag inte kom någon vart med att ställa frågorna i mitt huvud utan var tvungen att ställa dom till henne om jag ville ha ett svar.

”Hur länge har du gjort de?” frågade jag med fortfarande blicken fäst på hennes arm.

”När du åkte började jag, sedan fick Gemma mig att sluta men nu när allt rasade samman kunde jag inte låta bli” först nu såg jag att de hade börjat rinna tårar längst hennes kinder igen. Vatten kokaren slutade att låta ute i köket så Gemma reste sig upp för att antagligen gå och fixa en kopp te åt Less. När hon hade gått tog jag hennes stol som stod närmare Less.

”Vet du?” frågade jag och hon skakade på huvudet. ”Det spelar ingen roll hur länge du har hållit på, det viktigaste är att du slutar så fort som möjligt. Och jag kommer hjälpa dig” hon log och hennes tårar började rinna ännu mer. Hon slängde sina armar runt min hals och tryckte in sitt huvud i min axel.

”Jag älskar dig”

”Jag älskar dig mer” viskade jag och pussade henne på huvudet. Jag visste att detta skulle bli tufft. Få henne att komma över allt. Men jag visste att hon skulle lyckas med min och killarnas hjälp. Jag skulle inte ge upp förens hon var samma gamla Less som hon var när jag lämnade henne för två år sedan.

Senaste:

Han satte händerna för ansiktet och hela hans kropp började skaka. Nu kunde jag inte låta bli längre. Jag drog in honom i min famn och kramade om honom hårt med ena armen medans min andra hand strök honom över håret. Han gjorde ingenting för att komma loss utan lutade bara huvudet mot min axel och grät ut. Han skakade vilket gjorde så att även en tår rann ner för min kind. Det gjorde ont att se honom så här och även veta att jag var delaktig i det. Om inte jag hade träffat Zayn igen hade det inte blivit såhär. Han hade fortfarande varit lycklig och tillsammans med Less. Less som var tusen gånger bättre en mig. Jag kramade om honom hårdare och viskade tröstande ord.

”Det kommer bli bra, jag lovar. Vi kommer hitta henne” viskade jag och pussade honom på huvudet.

 

Senaste:

Innan jag gick ut hissen tog Niall tag i min arm.

”Är du verkligen okej?” jag nickade och klämde fram ett litet leende. Niall verkade inte tro på de men lät mig ändå gå. Jag stod kvar med leendet på läpparna tills hissdörren stängdes och gick sedan tillbaka till min lägenhet. Där låste jag snabbt upp och gick in. Slängde en blick på klockan som visade fem och drog sedan av mig kläderna på väg in till mitt rum. Där la jag mig i sängen och tog upp armbandet jag fått eller skulle ha fått av Less. Jag läste texten om och om igen och kramade om de hårt i handen. Mina ögon var hårt sammanpressade men lyckades ändå tåras. Jag sa orden om och om igen för mig själv tills jag somnade.

”You are my prince, I love you”

---

 

 

Harrys Perspektiv:

Jag vaknade av Lou som ropade på mig från köket. För lat och för trött för att svara låg jag bara tyst kvar. Igår hade vi varit på den där jävla intervjun som Zayn hade sagt att han inte visste hur saker och ting var emellan Less och honom. Jag själv hade nästan varit på väg till tårar när han ens nämnde hennes namn. Sex dagar hade nu gått. Sjätte dagen utan Less. När två dagar hade gått sa fick jag nog och tog med mig Louis till polisen. Där hade vi varit tvungna att berätta vad som hade hänt och hur hon hade reagerat på de hela. När vi tillslut hade berättat allt sa han att de var vanligt att man reagerade så. Att de var helt normalt att bli upprörd av en sådan sak. Och självklart hade jag och Lou hålt med honom om de. Men sedan sa han också att eftersom Less har fyllt arton har hon rätten att göra vad hon vill. Hon skulle lika gärna flytta om hon nu kände för det. Så därför fanns det inget att göra. Men han sa att om hon var borta i mer än en vecka så skulle dom börja leta efter henne. Jag blev då arg över hans svar och stampade ut där ifrån med Louis efter mig. Så nu satt jag bara här och väntade på att antingen Less skulle komma hem eller att denna vecka kunde gå så att polisen kunde göra något för att hitta henne. Mamma hade ring och frågat hur det var och allt som hon brukar. Men när jag hörde hennes röst så kunde jag inte låta bli att tårarna började rinna. Hon hade tyvärr hört det och frågade vad det var som var fel. Då hade jag varit tvungen att berätta allt. Mamma hade blivit vansinnig på Zayn och även hon började gråta för att hon var orolig för vad som kunnat hänt med Less. Less hade ändå varit som hennes dotter också i nästan hela mitt liv. Och nu också när hennes mamma hade slutat bry sig dem senaste två åren hade dom tydligen kommit ännu närmre varandra. Gemma hade hört mamma gråta och frågade därför varför. Så nu visste även hon om allt som hade hänt och att Less var borta. Gemma hade både blivit orolig för Less men också mig. Hon vet hur mycket jag bryr mig om Less och eftersom jag grät hysteriskt i telefon så förstod hon att de var alvarligt. Det hade lätt till att hon hade lovat att komma hit för att se till att allt var okej med mig i alla fall. Jag hade sagt att det inte behövdes men hon hade sagt emot och sagt att hon skulle komma i vilket fall som helst. Och nu kunde jag inte ha varit mer glad över att hon snart skulle vara här.

”Harry!” ropade Louis igen och jag hörde hur han kom närmare och närmare dörren. Tårarna hade börjat rinna igen när jag tänkte på Less så jag gömde snabbt huvudet i kudden i hopp om att han inte skulle se att jag grät. Dörren öppnades och snart kände jag hur sängens ena sida tyngdes ner. Lou klappade mig på ryggen medans hans andra hand låg på min axel.

”Harry, frukost” sa han. Eftersom att jag hade huvudet i kudden blev det lite svårt att andas så jag var tvungen att lufta på huvudet och ta några djupa andetag. Då slank en snyftning ut och jag gömde snabbt huvudet i kudden igen. Louis förstod då att jag var ledsen och klappade mig på ryggen igen.

”Vet du?” frågade han och jag skakade på huvudet. ”Titta på mig” jag tvekade lite men lyfte i alla fall huvudet och tittade in i hans medlidande ögon. ”Jag har en känsla av att vi kommer hitta henne idag” sa han och log. Jag ville så gärna tro honom men det var svårt. Jag suckade lite och försökte klämma fram ett leende. Trotts att jag inte trodde på det så kunde jag inte låta bli att känna en gnutta hopp i alla fall. Jag log åt att han kunde få mig att må lite bättre och sträckte ut händerna i en gest att han skulle hjälpa mig upp. Jag flinade åt honom och han skrattade innan han själv ställde sig upp för att sedan hjälpa mig. När vi båda stod upp så kramade jag om honom. Först blev han lite förvånad eftersom jag inte brukar krama honom så ofta men sedan kramade han tillbaka.  

”Tack” sa jag innan jag släppte honom. Han log mot mig och klappade mig på ryggen två gånger.

”När som helst” sa han och gav mig ett leende innan han gick iväg mot köket. Jag satte på mig ett par mjukis byxor och en t-shirt och gick efter. I köket på köksbordet stod de ett helt lass på med pannkakor. Jag sken upp i ett stort leende och vände sedan blicken mot Louis. Hann log mot mig. Han visste mycket väl hur mycket jag älskar pannkakor. Innan han hann säga något hade jag satte mig ner på stolen mitt emot honom och tagit för mig av pannkakorna. Han skrattade bara åt mig och högg in han med.

 

Jag tittade åt alla håll för att hitta henna jag letade efter. Det stod att planet hade landat för mer en tjugo minuter sedan så jag började bli lite orolig. Jag tog upp telefonen för att ringa till henne men innan jag hann slå in numret kände jag hur någon knackade mig på axen. Jag vände mig om och såg henne stå där.

”Gemma!” skrek jag och slängde mig i hennes utsträckta armar. Hon skrattade ett klingande skratt och som vanligt fick de mig att le. Jag kramade henne hårt innan jag släppte taget om henne. Hon log mot mig och rufsade till mig i håret.

”Jag har saknat dig” log hon.

”Och jag saknat dig med” sa jag och hennes leende blev lite större. Jag tog hennes bagage och sedan började vi gå ut från flygplatsen.

 

Ambers Perspektiv:

”Jag kommer!” Jag sprang snabbt fram till kassan och gav tjejen sin latte som hon hade beställt. Kön var ända ut genom dörren och alla längst bak undrade vad det var för fel och varför det gick så långsamt. Jag sprang fram och tillbaka mellan kaffe maskinen och kassan och från kassan till något bord för att torka av det och duka av. Efter det som hade hänt hade jag jätte dåligt samvete och jag saknade Less något enormt. Jag kan inte fatta själv att jag kunde göra något sådant mot henne eller någon alls för den delen. Zayn och jag hade pratat en gång sedan dess men inte mer. Han hade sagt att han skulle ringa tillbaka om dom hittade Less. Men än hade jag inte fått något samtal.. Båda ångrade det något enormt de vi hade gjort mot Less. Hon hade blivit min bästa vän och jag kan inte fatta att jag hade sårat henne som jag gjort. Här på Starbucks tog jag hennes jobb eftersom att jag inte ville att hon skulle få sparken för att hon inte var här. Jag visste ju att hon behövde pengarna. Hon hade sparat till armbandet till Zayn jätte länge och hade nu inte mycket pengar kvar. Innan sparade hon till en bil men fick ta hälften av dom pengarna till armbandet. Hon hade körkort men hade inte sagt något till killarna för då sa hon att dom skulle köpa bilen till henne. Som hon påstod var för mycket för dom att köpa. Så nu hade jag helt enkelt jobbat här för både mig och Less nästan en vecka. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte var jobbigt och stressit men det var det minsta jag kunde göra för henne efter allt.

”Hallå! Snabba dig, jag har bråttom” gnällde killen längst fram i kön. Jag suckade och gav honom kaffet och mackan som han beställt. Han betallade snabbt och trängde sig sedan ut genom dörrarna. Klockan var tolv och därför var lunch rusning igång. Det hade varit riktigt mycket folk men aldrig såhär mycket.  Jag suckade för mig själv och ryckte snabbt åt mig en bricka och en trasa. Jag gick fram till ett bord med disk på och ställde upp allt på brickan innan jag gick snabbt torkade av det. Innan jag ens hade lämnat bordet slog sig två tjejer ner där. Jag suckade åter igen och sprang vidare till nästa. Efter tre bort var jag tvungen att gå till kassan igen.

”Hej, vad får det lov att vara?” frågade jag stressat med blicken fäst på kassat.

”Hej” sa en röst jag väl kände igen. Jag tittade upp och möttes av hans vackra choklad bruna ögon. Snabbt slog jag undan tanken för aldrig att jag skulle göra så mot Less igen.

”Hej” svarade jag osäkert.

”Stressigt?” frågade han med ett litet flin på läpparna och kollade runt sig på alla människor som skrek att jag skulle skynda mig.

”Kanske” skrattade jag men slutade tvärt.

”Du, vi behöver prata” sa han och tittade ner på sina händer som låg på disken.

”Okej.. Men jag hinner inte nu” sa jag utan att låta otrevlig. Han nickade lite.

”Jag förstår..” Innan jag hann säga något mer gick han in bakom disken och tog tag i trasan och brickan och nyss hållt i. Brickan gick han snabbt med in till disken och kom tillbaka med en tom. Han gick fram till ett av borden och plockade undan all disk och torkade sedan av det som jag hade gjort tidigare. Ett leende spred sig på mina läppar innan jag återgick till kassan och dom väntande kunderna.

Efter en timmes jobb var lunch rusningen över och alla bord var avtorkade. Zayn hade till och med hunnit med att diska alla kaffe kopparna glas och tallrikarna som jag hade ställt i disken. För första gången kanske jag inte behövde stanna kvar två timmar efter att jag hade stängt för att diska och torka bord. I kafeet satt det nu bara en gubbe och en kille vid varsitt bord annars var det tomt. Zayn kom fram till mig efter att han torkat de sista bordet och ställde sig framför mig. Han tittade ner innan han långsamt tittade upp och mötte min blick.

”Jo jag behöver prata med dig” sa han. Jag nickade lite. För att vi skulle få vara lite ensamma gick jag in i ’köket’ eller vad man ska kalla det. Där såg man fortfarande ut till kassan om det skulle komma någon men dom som var satt där skulle inte höra vad vi sa. Zayn gick efter mig och stannade framför mig.

”Jo, Less är fortfarande borta” Jag nickade lite som svar och tittade ner. ”Jag och killarna har letat överallt efter henne men vi kan inte hitta henne. Men eftersom att ni var så nära så kanske du kan ha någon aning om vart hon kan ha tagit vägen.. ” Jag tänkte efter en stund och skakade sedan på huvudet.  Jag hade ingen aning. Hon hade berättat om att hon alltid drog sig undan när hon var ledsen eller arg.

”Hon kan inte vara hemma” sa jag med blicken fäst på en tavla som hängde snett bakom Zayn. I ögonvrån kunde jag se att han nickade. Och hon kunde inte ha checkat in på något annat hotell för det hade hon inte nog med pengar till. Men kanske någon billigt? Hon hade varken råd med tåg, buss eller flygplan så hon kunde inte ha tagit sig så speciellt långt med bara taxi. Men kanske en bit?

”Jag tror hon är kvar här i London” sa jag med blicken fortfarande fäst på tavlan. Zayn kollade bakåt för att se vad det var jag tittade på men kollade sedan tillbaka på mig igen när han inte såg vad det var. Han nickade lite med en förvirrad blick.

”Varför tror du det?”

”För att hon inte har råd till något annat efter att hon köpte de där armbandet till dig” precis efter att jag sagt det insåg jag att det lät då mer som hans fel än vad det redan gjorde. ”Jag menar inte så” Sa jag för att rädda situationen men det var redan för sent. Han kollade ner på sina fötter med en förstörd min. ”Alltså, det är ju bra på ett sett. Det blir lättare att hitta henne då när vi vet att hon inte kan ha kommit så långt” sa jag försiktigt men märkte att även de lät fel. När han tittade upp på mig var hans ögon glansiga och det såg ut som han skulle börja gråta när som hest.

”Jag vet redan att det är mitt fel” sa han med skakig röst. Nu ville jag inget hellre en att krama om honom men jag vågade helt enkelt inte. ”Jag vet att det är mitt fel att hon är borta” sa han och i slutet skakade han så mycket att rösten bröt och han började gråta. Han satte händerna för ansiktet och hela hans kropp började skaka. Nu kunde jag inte låta bli längre. Jag drog in honom i min famn och kramade om honom hårt med ena armen medans min andra hand strök honom över håret. Han gjorde ingenting för att komma loss utan lutade bara huvudet mot min axel och grät ut. Han skakade vilket gjorde så att även en tår rann ner för min kind. Det gjorde ont att se honom så här och även veta att jag var delaktig i det. Om inte jag hade träffat Zayn igen hade det inte blivit såhär. Han hade fortfarande varit lycklig och tillsammans med Less. Less som var tusen gånger bättre en mig. Jag kramade om honom hårdare och viskade tröstande ord.

”Det kommer bli bra, jag lovar. Vi kommer hitta henne” viskade jag och pussade honom på huvudet.

---

Detta kapitel blev ganska lång. Ber om ursäkt för att det inte kom tidigare. Min bror åker nämligen bmx och ramlat i torsdags. Han skrapade upp knät och det blödde något enormt. Så det blev ett långt besök till sjukhuset. Fick vänta i två och en halv timme innan vi fick komma in till en läkare. Där fick dom sy ihop såret med fyra stygn. Efter det var de bara att åka hem och sova. Sedan i fredags fick jag packa snabbt innan vi skulle åka så hade inte tid att skriva då heller. Men efter några dagar med tjatande på min mamma och mina kusiners mamma fick jag äntligen låna en data. Där skrev jag klart kapitlet och nu när jag är hemma med internet kunde jag lägga upp de. Lång historia som gjordes kort. Så så var de med det.

Vad tycker ni om kapitlet? Bra/Dåligt? Kommentera gärna om jag kan göra något bättre.

Senaste:

”Förlåt men jag har inte hittat henne” sa han dystert. Jag nickade lite och sket i om han inte kunde se mig eller inte. ”Jag tycker vi ska ge upp för idag och sedan fortsätta tidigt i morgon när de är ljust igen. Jag menar, hon är ju ingen fem åring längre. Hon klarar sig”   

Jag suckade för mig själv innan jag nickade igen.

”Ja de kanske är bäst så” svarade jag dystert. Vi la på när vi hade bestämt och jag skulle hämta upp Niall som hade beställt mat medans Lou skulle hämta upp Liam och Niall som tydligen fortfarande letade. Svängde och började köra åt de håll Niall befann sig åt och suckade sedan. Tänk om Less skulle vara borta i flera dar? Flera veckor? Månader? År? Jag gav mig själv ett mentalt slag på kinden bara av min tanke innan jag fokuserade på vägen igen. Nej nu måsta vi tänka positivt. Vi kommer hitta henne. Och hon kommer må bra när vi gör de.

Less perspektiv:

Rakbladet låg fortfarande kvar i handen efter cirka två timmars sittande på badrums golvet. Osäker på om jag verkligen skulle göra det. Om jag gjorde de nu skulle de bli ett helvete att sluta sedan. Men i och för sig, vad hade jag att förlora om man tänker efter. Här satt jag ensam på ett hotellrum. Helt ensam utan någon annan en min spegelbild. Jag förde långsamt rakbladet mot handleden medan jag blundade hårt. När jag kände den kalla metallen mot handleden visste jag att jag inte kunde dra mig ur nu. Snabbt drog jag de vassa föremålet mot handleden med hårt slutna ögon. Jag visste att detta var fel men ändå kändes de så rätt på samma gång. Kroppen lugnades på något konstigt sätt. Jag kände hur de sved till på ett skönt sätt och hur någon varm vätska sipprade ner längst min arm ner på mina bara ben. Ett litet leende spred sig på mina läppar för första gången på fyra dagar. Ja, fyra dagar hade jag suttit här. Fyra dagar hade jag tränat för att bli smal och svultit mig själv. Allt vad alla fans hade sagt hade tagit kol på mig. Jag var inte stark, jag är inte stark. Jag är svag. Riktigt svag. Fansen hade kallat mig ful, tjock, äcklig, ja allt möjligt. Och i detta tillstånd var jag inte stark nog att ta de. Därför hade jag börjat träna för att gå ner i vikt plus att jag inte åt nästan något alls. Allt jag hade ätit var en banan och en fralla på dom här fyra dagarna. De hade till och med börjat synas en aning. Inte jätte mycket så klart men på min vikt hade det de. Jag hade gått ner fem kilo. Fem kilo på fyra dagar. Jag suckade och öppnade ögonen. När jag såg blodet som fortfarande rann kom den lite svidande känslan tillbaka. Leendet dök upp på mina läppar igen innan jag tog en av duschhanddukarna och lindade runt armen för att stoppa blodet. En lång stund satt jag kvar och bara tittade på armen. Tittade på alla ärr som jag skapat innan. Tänkt på vem allt hade berott på då. Men nu var såklart en till med i spelet. Även fast jag visste att jag inte kunde skylla allt de här på någon så var de så mycket lättare att göra de i alla fall. De var mycket lättare att skylla allt på Zayn. Och de hade varit mycket lättare att skylla allt på Harry innan. Jag suckade åter igen innan jag försökte ställa mig upp. Allt blev suddigt men jag lyckades ändå ta mig fram till sängen. Jag rev ner lite grejer på vägen men de syntes ingen skillnad så de såg ut här inne. Allt låg överallt. Hela min resväska låg utsläng plus lite handdukar och lakan och sånt täckte golvet. Jag satte mig på sängen och vände blicken ner mot handleden. Långsamt tog jag bort handduken och såg att de inte blödde lika mycket längre. Den blodiga handduken slängde jag på golvet och la mig sedan ner på sängen. Om nu gud finns. Varför gör han såhär mot mig? Vad har jag gjort honom? Jag reste mig upp fast allt snurrade och letade reda på mina tränings kläder. Snabbt drog jag på mig dom innan jag gick ut genom dörren. På vägen ut hittade jag en servett som jag tryckte mot såret. När den hade blödigt igenom slängde jag den bara på marken. När jag kom ner till receptionen tittade tanten på mig som hon hade gjort varje dag jag hade kommit ner. Men som alla andra dagar struntade jag i det. Jag gick ut genom dom stora dörrarna och började springa. Springa snabbt. Jag tog i minns lika mycket som jag gjort tidigare om inte mer. Jag sprang och sprang tills allt började bli väldigt suddigt. Då saktade jag ner och började jogga tillbaka mot hotellet igen. Tårarna hade kommit igen och gjorde de ännu svårare att se. Jag ökade takten igen när jag hade torkat bort alla tårar och bestämde mig för att hålla den takten tillbaka till hotellet. Jag sprang fort som vinden och folk som var i min väg fick hoppa undan. Några svor åt mig att ta de lugnt men om jag skulle vara ärlig kunde jag inte bry mig mindre. När jag kom innanför hotellet så sprang jag som vanligt upp för alla trappor. Och i ögonvrån såg jag tanten igen. När jag kom upp sprang jag in på mitt rum och ramlade ihop på golvet. Tårarna rann och jag skrek och slog i golvet. När jag inte hade någon energi kvar slutade det med att jag låg och snyftade.

Zayns perspektiv:

Jag tog upp cigarettpaketet ut bakfickan och satte mig i soffan. Lirkade fram tändaren ur ena framfickan och tände cigaretten. Brydde mig inte ens om att jag var inne. Jag förde ciggen mot munnen och tog ett ordentligt bloss. Allt detta med Less hade blivit för mycket för mig så istället för att försöka sluta röka rökte jag mer en någonsin. Säkert två paket om dagen hade det blivit. De mesta jag hade kommit upp i innan var ett paket om dagen. Sedan hade jag gått ner till ett halvt paket men nu gått upp igen. Jag förde cigaretten mot munnen igen och tog ett bloss till. Jag höll kvar röken ett tag innan jag långsamt blåste ut den genom både näsa mun samtidigt. Helt plötsligt slogs dörren upp och in kommer Niall.

”Zayn vi ska på intervju om tio minuter, varför har du inte klätt på dig än?” frågade han och suckade. Jag ryckte bara på axlarna och tog ett bloss till. Han var snabbt framme vid mig och tog cigaretten ifrån mig.

”Zayn?” Frågade han och tittade på mig men jag hade inte orken att titta på honom.

”Zayn!” skrek han då och vände mitt ansikte mot hans så vi bara var någon decimeter ifrån varandra. Långsamt blåste jag ut röken jag hade kvar i munnen vilket fick honom att hosta villt. I vanliga fall hade jag skrattat men nu hade jag varken orken eller lusten så jag reste mig bara upp och gick fram till kylen. Där tog jag ut juice paketet och drack några klunkar direkt ur innan jag ställde tillbaka de. Jag tog upp en ny cigarett och tände den snabbt innan jag stoppade den i munnen. Niall suckade från soffan och gick fram till mig. Istället för att rycka även denna cigaretten ifrån mig stannade han framför mig och granskade mig från topp till tå. Hans blick var både besviken och orolig på samma gång. Besviken. Besviken så som Less blick hade varit sista gången jag såg henne. Bara av att tänka hennes namn fick mina ögon att tåras. Jag vände snabbt bort blicken och drog baksidorna av händerna över ögonen. En suck hördes från niall igen innan han drog bort mina händer från mina ögon.

”Titta på mig” sa han och sökte efter min blick. Tillslut gav jag upp och tittade på honom. ”Vi kommer hitta henne okej? Vi kommer hitta henne och allt kommer bli bra. Jag vet att du sårade henne men det är inte för sent att rätta till de” fortsatte han.

”Hur ska jag någonsin få henne att förlåta mig?” frågade jag med skakig röst och märkte då att jag var nära på att börja gråta för säkert fjärde gången idag.

”Jag vet inte men vad jag vet är att vi kommer hitta henne och att allt kommer lösa sig. Du gjorde  trotts allt något som sårade henne väldigt mycket så de är bara att vänta på att hon kommer tillbaka”

”Men tänk om något har hänt henne?” frågade jag och i slutet bröt min röst och min underläpp började skaka okontrollerat.

”Allt kommer bli bra, jag lovat” sa Niall lite tystare och kramade om mig. Jag kramade tillbaka och tårarna började rinna igen. Allt vad som kunnat hänt henne spelades upp i mitt huvud. Våldtagen, Misshandlad, Kidnappad, eller kanske. Kanske låg hon död under någon bro någonstans. Jag märkte snabbt hur Nialls tröja blev genomblöt och drog mig därför ifrån honom. Jag pekade lite på hans axel vilket fick honom att skratta.

”De gör inget” sa han då och flinade. De ryckte i mina mungipor vilket fick Niall att le ännu större.

”Kom så går vi och letar reda på lite kläder till dig och kanske en ny tröja till mig” sa han och drog med mig till mitt sovrum. Jag suckade tillgjort viket fick honom att skratta högt.

”Så hur är de med kärlekslivet?” Frågade hon som intervjuade oss och blinkade. Jag stelnade till och märkte hur även resten av killarna gjorde de.

”Louis du har fortfarande Eleanor?” Frågade hon Lou som satt längst ut. Lou nickade och hon gick vidare till Liam.

”Och du har fortfarande Danielle?”

”Japp”

”Du då Harry, har någon tjej tagit sig in i ditt liv sen senast” Frågade hon Harry som satt bredvid Liam.

”Nej, fortfarande singel” Svarade han och log svagt.

”Jag med” svarade Niall när hon pekade på honom.

”Men Zayn då? Hur är de med Less? Är ni fortfarande tillsammans? Jag har läst om att ni fajtats och att de slutade i tårar, stämmer de?” Helt omedveten om vad jag skulle säga tittade jag på killarna i ren panik. Alla ryckte dom lite panikslaget som mig på axlarna.

”Ähm jo. Jag klantade till de riällt så jag vet faktiskt inte vad som kommer hända här näst” svarade jag ärligt. Innan hon hann ställa någon mer fråga om de pep det till och intervjun skulle avrundas.

”Jag får tacka för att ni kom och hoppas att ni kommer snart igen” sa hon och log mot oss alla. vi nickade och så hejdå innan vi gick ut från lokalen. Louis, Liam och Niall gav mig blicken som betydde ’Är du okej’ medans Harry bara gick rakt fram med blicken fäst i golvet. Jag nickade och vi fortsatte gå. Vi gick ut och möttes av hundra skrikande fans. Istället för att stanna och ta kort som vi brukar vinkade vi bara och fortsatte gå mot bilen. Paul blev lite förvånad men gick bara med oss innan han öppnade dörren till den svarta skåpbilen som vi sedan hoppade in i. Paul hoppade in i förarsätet och började köra hem oss. I bilen var de tyst. Helt tyst ända tills vi kom fram till våran lägenhet. De var som att ingen vågade säga något. Ingen vågade bryta tystnaden. När Paul stannade bilen lyckades jag i alla fall så fram ett ”Tack för skjutsen” innan jag hoppade ut. Paul nickade lite innan han körde iväg. Vi fortsatte in i hissen och tryckte på 2:an 3:an  4:an och 5:an. På tvåan gick som vanligt Harry och Louis av och sedan på trean var de min tur. Innan jag gick ut tog Niall tag i min arm.

”Är du verkligen okej?” jag nickade och klämde fram ett litet leende. Niall verkade inte tro på de men lät mig ändå gå. Jag stod kvar med leendet på läpparna tills hissdörren stängdes och gick sedan tillbaka till min lägenhet. Där låste jag snabbt upp och gick in. Slängde en blick på klockan som visade fem och drog sedan av mig kläderna på väg in till mitt rum. Där la jag mig i sängen och tog upp armbandet jag fått eller skulle ha fått av Less. Jag läste texten om och om igen och kramade om de hårt i handen. Mina ögon var hårt sammanpressade men lyckades ändå tåras. Jag sa orden om och om igen för mig själv tills jag somnade.

”You are my prince, I love you”

Men hur som helst, vad tyckte ni om att Less har börjat skära sig igen? Och Zayn har börjat röka mer? Har fått några idéer om hur allt ska lösa sig men kan alltid få fler. En av idéerna tycker jag var jätte bra och tror jag ska köra på den men är inte säker än.

KOMMENTERA om ni vill ha nästa kapitel snabbare! ;)

Senaste:

När jag kom till hotellet saktade jag inte ner utan sprang bara in genom dörrarna och sedan upp för alla trappor tills jag kom till min dörr. Där låste jag snabbt upp och gick in. Helt slut ramlade jag ner på golvet och andades tungt. Jag flåsade och grät på en gång. Varför skulle allt bli såhär? Utan att ens bry mig om att duscha så reste jag mig trött upp och kröp ner under täcket. Jag drog täcket över huvudet och somnade sedan med tårar rinnande ner för kinderna.

---

Zayns Perspektiv:

”Fem veckor” Svarade jag och tittade ner i skam. Jag tittade långsamt upp igen och såg hur Less underläpp började skaka mer och mer en vad den redan gjorde. Hon vände på klacken med skakande ben och började gå ut. Snabbt slängde jag en blick över på Amber som fortfarande låg helt fastfrusen. Jag ställde mig upp och ryckte åt mig min t-shirt som jag hade haft innan. Jag täckte skrevet innan jag rusade ut och såg att Less precis hade satt på sig skorna.

”Less!” ropade jag. Hon struntade i vad jag sagt och skulle gå ut när jag ryckte tar i hennes arm i ren panik. Jag vände henne mot mig men kom sedan på att jag ändå inte hade något vettigt att säga. Jag hade varit otrogen mot henne. Vad kunde jag göra åt de nu? Jag tittade skamset ner för jag ville verkligen inte se besvikelsen i Less ögon en gång till.

”Vad?” snyftade hon. De såg ut som att hon skulle bryta ihop när som helst och bara falla ihop i en stor hög på golvet. ”Vad kan du göra för att gott göra dehär?” viskade hon fram och tittade djupt in i mina ögon. De kändes som hon kunde se igenom hela mig så tillslut var jag tvungen att vända ner blicken i osäkerhet. När jag inte var beredd så ryckte hon sig snabbt ifrån mig och sprang ner för trapporna. Väl medveten om att de kunde finnas kameror och fans där ute så var jag tvungen att ta på mig något innan jag sprang efter. Snabbt sprang jag in i mitt rum igen där Amber satt och grät med ansiktet i händerna. Just nu orkade jag inte bry mig om henne så jag tog snabbt på mig ett par kalsonger och ett par jeans i handen. På vägen ut så hoppade jag i jeansen och skyndade mig sedan ner. När jag kom utanför dörren så kollade jag åt båda håll för att se vart hon hade tagit vägen men hon syntes inte till. Varken åt höger eller vänster. Eftersom att jag inte har körkort så kan jag inte heller bara hoppa in i bilen och köra i väg och leta efter henne. Tårarna kom och jag önskar för allt i världen att hon orkar ta sig till hotellet på något sett. Jag sprang upp för trapporna och in i lägenheten igen. Amber satt fortfarande kvar på sängen men nu tittade hon upp fortfarande med tårar rinnande ner för kinderna. Jag gick fram till garderoben och tog sedan på mig den närmaste t-shirten jag såg.

”Zayn snälla, jag är så ledsen. Jag vet att detta är mitt fel men..” utan att hon hann säga mer så avbröt jag henne.

”De är inte bara ditt fel. Men du ska nog inte stanna, så det är bäst att du går” sa jag snabbt innan jag gick ut ur lägenheten. Jag hörde hur hon protesterade efter mig men just nu hade jag inte tid så jag sket i vad hon sa. Jag sprang ner för trapporna igen och vinkade sedan till mig en taxi. Snabbt hopade jag in och sa sedan adressen till Less hotell. Visst hade de kanske varit bättre att springa men med min dåliga kondition hade jag aldrig kommit fram. Chauffören kunde inte parkera först men sedan så åkte en annan taxibil och då hade han möjlighet att ta hans platts. Jag slängde fram pengarna och lite dricks för att han körde så fort och sedan sprang jag in och upp för trapporna tills jag kom till Less våning. Jag stannade vid hennes dörr och började banka på.

”LESS, SNÄLLA ÖPPNA!” ropade jag.

”SNÄLLA!” efter ett tag så insåg jag att hon nog inte var där och gick ner till receptionen.

”Hej, Lesley Jones. Vet du om hon har kommit tillbaka” frågade jag så vändligt de gick i de tillståndet jag var i just nu.

”Jo de har hon. Hon kom inspringande gråtandes, sedan efter bara några minuter igen så kom hon ner men sin väska och checkade ut. Jag frågade om hon skulle komma tillbaka men hon sa nej och sedan fick vi behålla resten av pengarna som hon egentligen skulle ha bott här för” svarade hon medlidande. Jag nickade stumt och gick sedan ut från hotellet. Vad skulle jag nu göra? Vad kan hon vara? Om hon nu checkade ut så kan hon ju bara ha åkt hem, eller? Jag satte mig ner utanför hotellet med ryggen mot vägen och la ansiktet i händerna. Varför behövde jag alltid klanta till allt. Varför kunde jag inte bara vara glad över de jag har istället för att alltid vilja ha mer. Jag skulle ha nöjt mig med Less och inte tagit Amber med. När jag hade suttit där en stund så insåg jag att de inte ledde någonstans. Tårarna hade nu slutat rinna för stunden och jag ställde mig trött upp. Jag vinkade till mig en taxi som jag hoppade in i och sa sedan adressen hem.

 

Harrys perspektiv:

”DU HAR GJORT VAR?” skrek jag åt honom när han hade berättat allt vad som hänt. Aldrig att jag hade trott att Zayn skulle sjunka så lågt att han var otrogen. Och absolut inte mot Less. Less som hade gått igenom tillräckligt. Alla var nu samlade i Louis och min lägenhet. Zayn satt i ena soffan med Liam på ena sidan och jag i andra soffan med Louis och Niall på varsin sida. Ilskan kokade upp i mig och när han inte ens hade någon aning om vart hon var gjorde mig ännu mer förbannad och orolig på samma gång. Snabbt tog jag upp telefonen och försökte ringa henne. En signal. Två signaler. Tre signaler. Telefon svararen. Jag suckade frustrerat och började gå fram och tillbaka i rummet.

”Hur i helvete kunde du göra så?!” skrek jag åt honom. ”Vad tänkte du med?!” Zayn kollade ner i marken som han gjort hela tiden och mumlade något ohörbart till svar. Såklart var detta jobbigt för honom med men de fick mig ändå inte att känna något medlidande på hans sida. Detta var hans fel. Han valde att vara otrogen och då får han stå för de också. De svåraste jag trodde skulle bli när Less och Zayn blev tillsammans var att om dom bråkade, vems sida ska man vara på då? Fast nu var de självklart. Allt detta var Zayns fel och inte ett dugg Less. Men om jag känner henne rätt så tror hon nog de..

”Men paketet då? Fattar du hur mycket pengar hon har lagt ner på de?” Frågade jag en aning lugnare än innan. Nu för första gången på hela tiden lyftes Zayns blick. Han såg ut som ett frågetäcken.

”Paketet?”

”Ja, eller du kanske inte hann få de.. Du var ju upptagen med Amber” sa jag lite tystare och betonade Amber. Zayn reste sig upp och började gå ut i hallen. Jag följde efter och bakom mig hörde jag dom andra också följa efter mig. Utan att ta på sig skor gick han ut och sedan vidare till sig. Vi följde efter och när han hade kommit till sin dörr så öppnade han och gick rakt in till sovrummet. Där på golvet låg paketet. Antagligen skulle jag gissa på att hon tappade de i antingen chock eller besvikelse. Zayn tog upp de från golvet och tog försiktigt av snöret. Tårarna började rinna igen när han såg innehållet. Han tog långsamt upp armbandet som att de var en ömtålig fjäder och granskade de. Han kollade länge på de innan han hittade texten. Då brast de. Han gled ner mot väggen bakom sig och gömde ansiktet i händerna. Jag hade bara sett honom gråta två gånger innan, när vi åkte ut ur X-Factor och när han hade saknat sin familj en gång. Men aldrig så här mycket. Han skakade och jag kunde inte låta bli att tycka en aning synd om honom. Även fast han hade gjort fel så var han ändå som en bror för mig. Visst skulle jag aldrig få samma respekt för honom igen eller lita på honom på samma sätt men jag brydde mig såklart fortfarande om honom. Niall satte sig på huk och klappade honom över ryggen som tröst. Liam gjorde samma sak på andra sidan medans Lou drog med mig ut ur rummet.

”Var tror du hon är?” frågade Lou mig försiktigt. De fick mig att tänka efter. Alltid när hon var ledsen så försöker hon dra sig undan. Egentligen vill hon ha någon hos sig men drar sig ändå undan för att hon tror att hon bara är till besvär annars. Hem visste jag att hon inte skulle åka. Där skulle mamma och Gemma hitta henne och så småning om ringa mig, vilket resulterar till att jag skulle åka dit.

”Jag vet inte” svarade jag ärligt. För jag hade inte den blekast aning.

”Hon kan inte ha åkt hem då?” frågade han som att han läst mina tankar.

”Nej” svarade jag enkelt. För de skulle hon aldrig. Lou nickade fundersamt innan han gick in till dom andra igen.

”Zayn du var ju mycket med henne, vet du om hon hade några andra vänner här i London?” frågade Louis när han kom in i rummet med mig efter sig. Zayn skakade på huvudet.

”Nej, bara vi och Amber” Jag mumlade något i stil med ”Jaha, Amber säger du” innan jag kollade ner i frustration och besvikelse. Zayn suckade tyst och desamma gjorde Lou.

”Men då får vi helt enkelt åka och leta efter henne” svarade han och ryckte på axlarna. Han gick för bi mig ut i hallen och vi andra följde efter. Vi satte på oss skor och jag solglasögon och gick sedan ut genom dörren. Vi gick ner och när vi kom ut så stannade Lou.

”Harry och jag åker runt och letar efter henne medans Niall, Zayn och Liam går. Okej? Och om någon hittar henne så ringer vi och talar om de?” frågade han med blicken som vandrade runt bland alla oss. Vi nickade och Lou slängde min bilnyckel till mig. Jag tackade innan jag hoppade in i bilen som stod några meter bort. Lou hoppade in i sin och sedan körde vi åt varsitt håll. Jag åkte ner mot mataffären som låg rätt nära och kollade runt lite där. När jag inte hittade någon Less så åkte jag vidare mot Starbucks. Inget där heller.

 

När jag hade åkt runt i mer en än två timmar och hade varit vid ett par restauranger, ett köpcentrum och två gym så var jag nära på att ge upp. Ingen hade hört av sig att dom hittat henne och inte heller hade Less själv gjort de. Jag tog upp telefonen för säkert tionde gången och gick in på återuppringde. Snabbt klickade ja på Less namn. En signal, två signaler, tre signaler. Telefonsvarare. Jag suckade tungt och kollade på klockan. 21:03. Fan klockan var nio och vi hade inte hittat henne än. Jag suckade och undrade om vi ens hade någon chans att hitta henne när de nu börjar bli mörkt. Jag fortsatte köra och när jag hade åkt runt lite till och de var tillräckligt mörkt så att du knappt kunde se något annat en den upplysta vägen började min telefon ringa. Snabbt tog jag upp den och kollade vem de var. Lou. Kanske hade han hittat Less? Eller så skulle han bara ringa för att säga att de börjar bli för mört för att fortsätta . Jag trodde mer på de sista men ville ändå inte förlora allt hopp.

”Hallå?” svarade jag glatt men ändå oroligt.

”Förlåt men jag har inte hittat henne” sa han dystert. Jag nickade lite och sket i om han inte kunde se mig eller inte. ”Jag tycker vi ska ge upp för idag och sedan fortsätta tidigt i morgon när de är ljust igen. Jag menar, hon är ju ingen fem åring längre. Hon klarar sig”   

Jag suckade för mig själv innan jag nickade igen.

”Ja de kanske är bäst så” svarade jag dystert. Vi la på när vi hade bestämt och jag skulle hämta upp Niall som hade beställt mat medans Lou skulle hämta upp Liam och Niall som tydligen fortfarande letade. Svängde och började köra åt de håll Niall befann sig åt och suckade sedan. Tänk om Less skulle vara borta i flera dar? Flera veckor? Månader? År? Jag gav mig själv ett mentalt slag på kinden bara av min tanke innan jag fokuserade på vägen igen. Nej nu måsta vi tänka positivt. Vi kommer hitta henne. Och hon kommer må bra när vi gör de.

---

Trodde alvarligt inte att jag skulle hinna klart med denna del idag men de gjorde jag. Vad tycker ni? Blir ärligt talat skit glad för alla era kommentarer! De ger mig både inspiration i det jag skriver plus lust att skriva. Har fått några idéer om hur Less ska bli ’hittad’ eller vad man nu ska kalla de. Någon annan som har några fler? Har inte riktigt bestämt än så nu kan ni vara med att påverka! Kommentera så ska jag försöka lägga upp ett nytt kapitel så snart som möjligt!

Senaste:

Zayns perspektiv:

”Hej” sa Amber när hon kom innanför dörren.

”Hej” svarade jag med ett leende. Hon gick fram och kysste mig mjukt och jag kysste tillbaka. När vi drog oss ifrån varandra så log hon. I handen hade hon en påse med thai mat som hon ställde på bordet. Hon gick in i köket och sträckte sig upp för att nå glasen. När hon sträckte på sig för att nå så passade jag på att lägga armarna runt henne bakifrån. Hon fnittrade till vilket fick mig att le lätt och tänka på Less fniss. Lika snabbt som tanken kom slog jag bort den och log mot henne. Hon vände sig om och kysste mig igen. Visst det kändes bra men ändå så himla fel på samma gång.

 

 

 

Less perspektiv:

Asken låg tryckt i handen medans jag gick upp till Harry och Louis lägenhet. I förrgår efter jobbet hade jag varit och köpt innehållet i asken och var väldigt nöjd över de. Det var ett armband i vitt guld som jag hade behövt spara till ganska länge. Eftersom att jag inte hade något jobb och därför ingen inkomst innan jag började jobba på Starbucks så hade jag först och främst behövt lägga pengarna på mer nödvändiga saker. Som mat och kläder. Men nu när Zayn har köpt massa saker till mig ville jag köpa något till honom med. Jag har väll köpt saker till honom med men bara någon tröja då och då eller något liknande. Av honom hade jag fått bl.a. två par nya rayban, dyra skor, dyra märken på kläder och jag vet inte hur många gånger jag har kommit till hotellet och de har stått ett dussin blommor utanför dörren. Med asken fortfarande i högra handen knackade jag på hos Harry och Lou. De dröjde ett tag men sedan öppnades dörren av Harry. Jag hade sagt att jag skulle komma och visa vad jag hade köpt till Zayn men inte vad de var för något. Snabbt ryckte Harry asken ut handen på mig och jag skrattade. Han hade varit nyfiken i telefonen och sagt att jag skulle skynda mig på så mycket jag kunde. Jag tog av mig skorna innan jag gick med Harry till tv rummet där Lou satt. Harry satte sig bredvid Lou och jag bredvid Harry. De var ett snöre på som Harry fick lirka loss för att kunna sätta tillbaka de likadant sedan. Långsamt öppnade han asken och när dom fick syn på innehållet kollade dom chockat på mig.

”Vad är de gjort av?” frågande Lou med blicken fäst på armbandet igen.

”Vitt gult” svarade jag stolt.

”Hur mycket kostande de?” frågade nu Harry.

”nio tusen” sa jag lågt. Visst hade de varit dyrt men värt de. Harry kollade chockat på mig som ’hur hade du råd med de’. Jag ryckte lite på axlarna och tog sedan armbandet ifrån dom. Jag höll upp de så dom kunde läsa inuti precis vid låset. När dom hade läst texten så log dom båda.

”Han kommer älska de” sa Harry och log mot mig. Jag log stort tillbaka och la ner den silvriga kedjan i asken igen. Trädde försiktigt på snöret innan jag ställde mig upp från soffan. Jag skulle bara gå hit innan och visa de för Harry och Lou innan jag skulle fortsätta till Zayn. När jag ringde Harry tidigare i dag så sa han att direkt efter dom hade kommit hem från studion så hade Zayn varit trött och gått in till sig. Antagligen hade han lagt sig någonstans för att sova så för att inte väcka honom fick jag Zayns extra nyckel. Jag log mot dom innan jag vände mig om och skulle gå ut.

”Hallå?” hörde jag bakom mig och jag snurrade runt. Där stod både Lou och Harry med utsträckta armar och kollade på mig.

”Glömt något?” Skrattande kramade jag om dom båda samtidigt.

”Lycka till nu” log Lou och rufsade till mig i håret. Irriterat försökte jag rätta till de medans båda skrattade åt mig. Jag sa hejdå och sedan gick jag upp till Zayns våning. Nervöst halade jag upp nycklarna och låste upp dörren. Så ljudlöst som möjligt stängde jag dörren efter mig och sökte igenom lägenheten. Ingen Zayn någonstans men när jag kom till den stängda sovrums dörren så hörde jag ljud. Jag kunde inte sätta fingret på var de var men de innebar ju iaf att han var vaken. Utan att tänka mer på vad de var så slet jag upp dörren.

”ZAYN!” skrek jag med ett stort leende men de slocknade så fort jag sett vad som pågick där inne. I hans säng låg Zayn och Amber på varandra! NAKNA! Amber skyndade sig att dra täcket upp över brösten medans Zayn var så i chock så han bara låg där. NAKEN! Bådas munnar var vidöppna och jag kände hur allt gick sönder inom mig. Ögonen började tåras och snart rann de floder ner för mina kinder.

”Hu.. Hur länge har detta hållit på?” hackade jag fram emellan gråten. Jag önskade innerligt att detta bara var en engångsföreteelse. Nu såg de ut som att Zayn fattade vad som just hänt och kom tillbaka till verkligheten.

”Fem veckor..” svarade han tyst. Besvikelsen i mina ögon hade nog aldrig synts så mycket som de gjorde nu och de ända jag kände var tomhet. Innan jag skulle bryta ihop helt så började jag gå ut ur lägenheter. Benen kändes som spagetti och de var rena undret att jag ens kunde röra dom alls.

”Less!” hörde jag efter mig när jag var vid dörren. Först hade jag ingen tanke på att stanna men när Zayn slet tag i min arm hade jag inget val. Han vände mig om och tittade ner i marken. I farten hade han nu slitet med sig en t-shirt som han hade för att täcka skrevet.

”Vad?” snyftade jag tyst. ”Vad kan du göra för att gott göra dehär?” frågade jag tystare och spände blicken i honom. Han tittade upp på mig några gånger innan han sänkte blicken igen. Snabbt drog jag mig ifrån honom och sprang ut genom dörren. Glad över att jag hann ta på mig skor i farten sprang jag gråtande där ifrån. De kändes som att jag när som helst skulle bara falla ihop i en anda hög och ge upp. Mina andetag blev bara mer och mer ojämna av allt gråt och gjorde de näst intill omöjligt att se. Asken som jag skulle ge Zayn hade jag antagligen tappat i all chock men just på var inte det de viktigaste. Med dom sista krafterna jag hade sprang jag sista biten till hotellet och sprang raka vägen upp till mitt rum. Väl medveten om att Zayn skulle leta efter mig eller åt minstånde dom andra killarna började jag packa ihop mina saker. Jag rafsade ner allt i mina två gigantiska resväskor och kollade en sista gång så att jag inte hade glömt något innan jag sprang till hissen. När hissen väl stannade så såg jag att en tant stod där inne. Hon flyttade sig när jag kom och hjälpte mig när jag inte fick in ena resväskan ordentligt. Jag försökte le som ett tack eftersom att om jag skulle öppna munnen skulle jag inte klara av de mer och börja gråta hysteriskt. Om jag inte redan gjorde det, de vill säga.. När hissen stannade slängde jag mig snabbt ut och gick fram till receptionen. Jag lämnade fram korten som man öppnade dörren med och hon kollade förvånat på mig. Antagligen för hur jag såg ut. Jag sa snabbt att jag inte skulle stanna kvar längre och hon frågade då om jag villa ha resten av pengarna tillbaka eftersom att jag inte bodde den tiden som jag hade betalat för. Jag skakade snabbt på huvudet innan jag gick ut från hotellet. Detta var ett så pass fint hotell med mycket folk på så de stod redan taxibilar utanför som väntade på att få någon passagerare. Jag slet upp bakluckan och lyckades efter mycket om och men med hjälp av taxichauffören få in båda väskorna i bakluckan. Jag visste att Harry antagligen skulle prata med Anne eller Gemma om vad som hade hänt så hem kunde jag inte åka. För om någon försökte prata med mig så skulle dom bara säga att jag skulle prata och reda ut allt med Zayn. De var de jag inte ville så därför behövde jag komma bort dit ingen vet vart jag är.

”De billigaste hotellet i London, tack” sa jag när jag hade hoppat in.

---

Kapitel 37! Eftersom att inte kapitel 36 fick 3 kommentarer så fick ni inget kapitel i tisdags.. Men nu var avslöjandet här! Vad tycker ni? Vad tror ni händer nu? KOMMENTERA!

Kort kapitel och uppdateringen är sämst, jag vet. Har nästan skrivit klart även kapitel 37 så om jag får tre kommentarer så får ni de på tisdag. Nästa kapitel är både längre och roligare. För nu händer de. Avslöjandet.. Hur tror ni Less kommer få reda på de? Kommentera vad ni tror och som sagt. 3 kommentarer och kapitel 37 finns uppe på Tisdag!

Senaste:

”Kan jag prata med dig?” frågade jag osäkert och direkt såg jag något oroligt i hans ögon.

”Självklart” Han tog tag i min hand och drog  med mig till sitt rum. Han stängde dörren efter oss och satte sig på sängen. Jag gick efter och satte mig också på sängen.

”Jo..” började jag. Fortfarande såg jag något oroligt i hans ögon.

”Har du sett artikeln om mig och Zayn?” han nickade lite och jag tycktes skymta något ogillande i hans blick men skakade snabbt av mig de.

”Vi har pratat och Zayn tyckte att de skulle vara bra om han gick ut med de i eran intervju i morgon” jag kollade ner i knät och väntade på hans reaktion.

”Och vad tycker du om de?” frågade han.

”Jag vet inte, jag tycker väll de är bra för då kan vi gå ut själva utan att behöva oroa oss för paparazzi’s men jag vet också vilket hat jag kommer få” suckade jag. Han nickade förstående och kollade in i mina ögon.

”Det spelar ingen roll hur mycket hat du kommer få, jag kommer ändå alltid älska dig och finnas där för dig” sa han och jag kände hur varm jag blev. Jag nickade och fick fram ett leende.

”Jag tycker ni ska gå ut med de om ni känner att de är bäst. Jag kan inte säga vad du ska göra men oavsett vad ni bestämmer så kommer jag finnas där för dig och stötta dig” Jag kände hur ögonen tårades av lycka och innan jag viste ordet av så rann en tår ner för min kind.

”Gråt inte” bad han och torkade bort den. Jag slängde mig i hans armar och han kramade om mig  hårt.

”Jag älskar dig” snörvlade jag mot hans bröst.

”Jag älskar dig med” viskade han och pussade mig på huvudet. Oavsett hur allt skulle bli så visste jag endå alltid vart jag skulle ha Harry.

---

Harrys perspektiv:

Efter Less och mitt lilla ’prat’ ville jag inte spendera denna kväll med alla som till en början hade verkat jätte kul. De ända jag ville var att ligga i sängen helt själv och bara tycka synd om mig själv. Andledningen varför jag inte kunde dejta andra medans Less och jag var ’osams’ eller vad man ska kalla de var ju för att jag hade känslor för någon annan. Och denna någon annan är Less.. Jag har alltid gillat henne på något annat sett en vänskapligt men har varit för rädd att förlora den nära kontakten vi alltid har haft. Ända sedan vi var några år gamla har vi alltid hållit ihop. Våra mammor är nämligen lika gamla och gick på gymnasiet tillsammans, dom var bästa kompisar precis som mig och Less. Jag suckade tyst inom mig och gick ut efter Less. Hennes hand var fast i min och på något sätt kändes de väldigt bra. De kändes som att hennes lila hand passade in i min stora. När vi kom ut till dom andra hade dom redan börjat med maten. Less släppte min hand och gick fram till Zayn. Han tittade lite frågande på Less ifrån spisen men Less bara skakade på huvudet som att de inte var något viktigt. Zayn nickade och drog henne till sig och gav henne en lätt kyss. Även fast deras läppar i princip bara nuddade varandra och sedan drog sig bort så gjorde de ont. Riktigt ont. Alltid när Less hade haft ett förhållande så hade jag varit svartsjuk och aldrig gillat killarna.

Telefonen ringde och jag tog långsamt upp den.

”Hallå?” svarade jag trött. Direkt efter skolan hade jag lagt mig i sängen och tydligen slumrat till.

”Hej, sovit?” frågade en glad röst på andra sidan. De fick mig att skina upp i ett leende där jag låg.

”Haha, kanske..” svarade jag och drog ut på kanske. Ett ljuvligt skratt hördes på andra sidan innan hon tog ett djupt andetag.

”Jo, du har ju velat träffa Chase ganska länge nu och jag tänkte att de passade bra nu? Mamma och Britney är inte hemma utan bara jag och Chase så vi alla tre kanske kunde äta middag?” Klart att jag ville träffa Chase och se vilken kille han var till Less men ändå visste jag redan innan att jag inte skulle gilla honom hur snäll han än var. Chase var en av dom populära killarna på skolan och var utsedd till en av skolans tre ’Player’s’ Han var väll den mins populära bland dom tre men fortfarande populär. Alla tjejer hände efter Christofer, Chan och Chase. Lite lustigt att alla började på C men så var de. Chase’s längsta förhållande hade varat i två veckor med en tjej som var MYCKET populärare än Less och då men jag MYCKET. Less var knappt synliga på skolan innan men nu var hon känd som ’Chase flickvän’.

”Ja visst, kommer över om fem” svarade jag kort. Försökte verkligen låta glad för Less skull men även de var svårt.

Snabbt klev jag ur mina mjukis byxor som jag hade klivit i när jag kom hem och satte på mig ett par jeans. Försökte hålla humöret uppe medans jag gick ner för trappan till mamma som satt i köket.

”Äter hos Less” sa jag snabbt och började gå mot dörren. Efter som att de här hände nästan varje dag att Less åt här eller jag hos Less så blev inte mamma förvånat utan mumlade bara något till svar.

”Hejdå!” ropade jag innan jag drog igen dörren. Långsamt gick jag ut på vägen och svängde sedan in hos Less. I fönstret såg jag något som jag inte ville se. Där stod Less och Chase och kysstes. Jag ryste till innan jag snabbt gick fram och plingade på för att avbryta dom. Istället för att vänta på att någon skulle öppna som dom ändå inte skulle göra så slet jag upp dörren.

”Hallå?!” ropade jag och sparkade av mig skorna.

”Hej!” ropade Less till svar och kom ut i hallen. Hon sken upp när hon såg mig och kramade om mig hårt. Chase stod lite i bakgrunden och verkade inte trivas i situationen vilket fick mig att dra ut på kramen lite till. Less presenterade oss som pojkvän och bästa vän och sedan gick vi in i köket för att börja med middagen.

”Harry är du okej?” Louis hade dragit ut mig ur köket och tittade oroligt på mig. När jag blinkade kände jag hur ögonen var tårfyllde och en ensam tår sakta rann ner för min kind. Jag torkade snabbt bort den och nickade. Han skakade på huvudet och kollade lidande på mig.

”Vi pratar sen, okej?” Jag nickade lite när jag förstod att de inte var någon ide att göra något annat för han skulle inte ge upp. Han kramade lätt om mig innan vi gick in till dom andra igen. Som tur var märkte inte dom andra att jag inte var så glad utan log bara lite utan att fråga när Lou och jag kom in i köket. Efter maten satte vi på en film som tydligen var ’romantik’ och då skulle såklart Less och Zayn sitta och mysa i en av fåtöljerna. Dani kommenterade flera gånger hur gulliga dom var och Less rodnade. Jag kunde inte göra mer en att tänka att Less satt hos mig men när Zayn böjde sig ner och kysste henne så blev de för mycket och jag var tvungen att vända bort blicken. Kväller flöt på ungefär likadant som den börjat med en film till och sedan var alla för trötta och skulle hem. Niall skulle hem till sig, Liam och Dani hem till Liam och självklart Less till Zayn. Jag försökte att inte se allt för missnöjd ut när jag kramade om sig och njöt av varje sekund hon var i min famn. När dom slutligen gick så gick jag snabbt in på mitt rum och hoppades att Lou skulle ha glömt att han skulle prata med mig. Jag slängde mig raklång i sängen och efter mindre en tio sekunder så öppnades dörren igen. Jag suckade men orkade inte vända mig om och möta Louis blick.

”Vad vill du?” mumlade jag istället knappt hörligt. Han svarade inte utan gick bara fram och la sig på andra sidan om mig. När jag tittade på honom så låg han med ena handen under huvudet, den andra på magen och tittade upp i taket. Jag la mig också på rygg och tittade upp i de vita taket. Jag hittade en svart liten fläck som jag fäste blicken på.

”Berätta” befallde Lou och jag suckade.

”De är inget viktigt” svarade jag bara och ryckte på axlarna.

”Såklart de är!” Han satte sig snabbt upp och fortsatte. ”Du gillar Less och står helt enkelt inte ut med att se henne med Zayn” Med de sagt så tittade han på mig med en ’visst hade jag rätt’ blick.

”Hur vet du de?” frågade jag förvånat och nu var de min tur att sätta mig upp. Jag la benen i kors så nu satt vi i skräddar ställning mot varandra. Om någon hade kommit in hade de nog sett ut som att vi satt och spelade kort eller något.

”Jag tror hela värden kan se de” svarade han lugnt och jag rodnade lite.

”Vad ska jag göra?” jag la mig ner men Lou satt fortfarande kvar och vi behöll ögonkontakten.

”Jag vet inte, hon har ju Zayn nu.. ” Jag nickade och han fortsatte, ”Om du berättar för henne och hon inte känner likadant så kanske ni inte kommer stå varandra så nära som ni gör. Men om du inte berättar så kommer du aldrig på reda på om hon känner likadant” Jag nickade och sedan förblev de tyst. Långsamt kände jag hur jag började skaka men de kändes så löjligt att börja gråta nu så jag knep ihop ögonen och läpparna hårt. När jag trodde att jag hade lugnat ner mig så öppnade jag munnen för att andas men då brast de. Jag vände mig ner med huvudet i kudden och snyftade lågt. Lou drog mig på ryggen medans han försökte hyssa mig.

”Om de är menat att bli ni så kommer de bli så de”

---

Kapitel 35! Vad tycker ni? Jag skulle kunna komma med massa ursäkter som att jag har inte hunnit p.g.a. läxor, träningar och massa shit. Men har ingen lust med de. Tänkte iaf lägga upp ett i helgen men åkte till landet där de varken finns Internet eller 3G.. Vad tycker ni om att Harry har känslor för Less? Tror ni hon känner likadant eller bara är intresserad av Zayn? Kommentera vad ni tror så kanske någon av er har rätt ;)

Senaste:

Zayns perspektiv:

Vi satte oss i bilen och jag började köra mot Starbucks. De var kul att Less hade fått en tjejkompis här eftersom att Danielle och Eleanor var borta ganska ofta och hänga med oss killar hela tiden kan nog bli ganska tråkigt i längden. Jag log för mig själv och slängde en blick mot Less. Även hon log stort.

”Vad ler du åt?” frågade jag nyfiket men ändå roat.

”Tycker bara att de ska bli kul att du äntligen ska få träffa någon av mina kompisar” svarade hon och ryckte på axlarna. Jag nickade och fortsatte köra. Några minuter senare var vi framme vid Starbucks och vi hoppade ur bilen. Inne var de inte så mycket folk så Less behövde inte söka med blicken länge för att märka att henne hon sökte inte fanns där.

”Hon har inte kommit än” sa hon och satte sig vid ett bord. Jag satte mig mitt emot henne med ryggen mot dörren och tog upp min telefon. Inga missade samtal eller meddelanden så jag la ner den igen. Plötsligt plingade dörren till och Less ställer sig upp med ett stort leende på läpparna.

”Amber!” utbrister hon och springer förbi mig. Fan, de kan inte vara sant. Amber! Hon sa ju att hon jobbade på Starbucks.. FAN! Fast de kanske inte är samma Amber. Medans jag höll andan så ställde ja mig upp. Sakta vände jag mig om och.. FAN, FAN, FAN! De var Amber..

---

 

Zayns perspektiv:

Amber kramade om Less med ansiktet mot mig och när hon såg mig blev hon lika förvånad som jag.

När Less släppte så log hon stort mot Amber som kollade chockat på mig. När Less blick sedan vandrade över till mig så var jag tvungen att le och verka som vanligt.

”Hej, kul att träffas” sa jag och gick fram till henne. Hon fattade vinken och spelade med.

”Zayn” sa jag och försökte le så mycket som möjligt medans jag sträckte fram min hans.

”Amber” svarade hon och skakade den. Less log mot oss hela tiden och drog sedan med oss till bordet Less och jag satt vid innan. Som tur var så satte sig Amber bredvid henne.

”Jag går och beställer, vad vill ni ha?” frågade Less och ställde sig upp.

”Nej men jag kan gå” sa jag och reste mig också upp. Mest ville jag bara gå för att jag inte ville vara själv kvar med Amber.

”Nej jag går” sa hon snabbt och log.

”Vad vill du ha?” Jag suckade tyst för mig själv och märkte som tur var att Less inte märkte de. Eftersom att jag visste att Less inte skulle ge upp så satte jag mig lydigt ner.

”En kaffe och en macka” sa Amber och log mot Less.

”Samma” sa jag. Less nickade innan hon vände på klacken och gick iväg för att beställa.

”Shit” suckade Amber och la huvudet i händerna.

”Vi kan inte säga något till Less” sa jag snabbt och spände blicken i Amber som tittade upp.

”Nej, jag vet” sa hon och kollade ner. Efter vi hade bestämt att inte säga något till Less och uppföra oss normalt hela dagen så såg vi henne komma. Hon slog sig sedan ner bredvid Amber igen och gav oss varsin macka och kaffe.

”Vad har ni pratat om då?”

”Dig” sa jag och log. De var ju faktiskt sant. Hon skrattade lite och började äta på sin egen macka.

 

Efter fem timmars shopping så var jag trött. Fötterna värkte och hungern började komma. Amber hade varit den värsta helt klart och handlat mest. Hon hade säkert tio påsar i vardera händer plus att jag bar två. Själv hade jag fyra och Less sju. Paul som jag ringt för kanske tio minuter sedan såg vi nu komma körandes i den svarta stora skåp bilen. Less vinkade som vanligt och Paul vinkade tillbaka. Han körde in framför oss och stannade. Medans Less, mina påsar och hälften av Ambers fick platts i bakluckan så fick resten av hennes ligga på sätet bakom Amber och Less. Själv satt jag själv bredvid Paul där fram. Han började köra och efter inte mer en tio minuter senare stannade han hemma hos Amber. Hon tackade för skjutsen och lyckades på något underligt sätt få med sig alla påsar med en hängande i munnen. De såg kul ut så vi alla tre skrattade när vi åkte där ifrån. Efter några minuter till så stannade Paul utanför Less hotell. Hon skulle sedan efter att ha packat upp och allt komma över och äta middag med mig och killarna. Jag klev ut och öppnade bakluckan så Less kunde ta sina påsar.

”De var kul” sa Less och log mot mig. Jag skrattade lite och nickade.

”Ja de var de” sa jag och log tillbaka. Hon ställde sig på tå och tryckte sina läppar mot mina. Självklart besvarade jag kysser och drog henne närmare. När hon sedan drog sig undan kändes de tomt men jag skulle ju få träffa henne om bara några timmar.

”Jag älskar dig” sa hon och tittade rakt in i mina ögon. Även fast jag hade hört de många gånger förut så blev jag varm i kroppen varje gång hon sa de. Jag kan helt enkelt inte fatta att denna tjej är min. Och självklart så fick jag dubbelt så dåligt samvete nu en vad jag hade innan.

”Jag älskar dig med” svarade jag istället och försökte skuta undan alla andra tankar. Jag pussade henne snabbt på munnen innan hon försvann in på hotellet. Jag klev in i bilen igen och så började Paul köra hem till mig.

 

Less perspektiv:

När jag klev in på mitt rum så pustade jag ut. Visst hade de varit super kul men samtidigt var jag väldigt trött nu. Shoppa var väll kul ibland men jag kan inte påstå att de var en av mina favorit hobbys. Jag la ner mina påsar på sägnen och satte mig sedan bredvid dom. Jag har nog aldrig handlat såhär mycket samtidigt. Jo fast de är klart en gång hade jag ju de..

”Ta dom här med” sa Harry innan han gick bort för att leta efter mer kläder. Jag hade fått pengar från mamma så jag kunde handla lite nya sommar kläder. Jag gick in i prov rummet och började prova de som Harry hade tagit fram. De första jag provade var en klänning. Jag använde de inte så ofta men när jag hade satt på mig den här och såg att den faktiskt såg ganska bra ut på så log jag stort.

”Less?” hörde jag Harry ropa utanför provhytterna.

”Här!” ropade jag tillbaka och drog upp draperiet. När Harry såg mig så tappade han hakan. Jag skrattade bara åt honom.

”Wow” fick han fram och gick runt mig för att se hur den såg ut. Jag skrattade igen och lät honom granska mig.

”Du är så vacker” sa han och log stolt åt mig. De var verkligen den blicken jag älskade mest av allt på hela jorden. Den blicken Harry gav mig när han var stolt över mig. Jag blev liksom varm på något sätt. Jag gick in i provhytten igen utan att dra för draperiet och granskade mig själv i spegeln. Harry gick in och ställde sig bakom mig. Han log åt mig igenom spegeln och jag log tillbaka. Han pussade mig snabbt på kinden innan han gick ut igen.

”Ska se vad jag kan hitta mer!” och så var han borta. Jag skrattade och provade alla kläder han kom med. Efter jag hade handlat upp alla mammas pengar och lite från Harry som han jade tvingat mig att ta så hade jag kläder för flera år framåt. När mamma kom och hämtade oss så blev hon väldigt chockad. Eftersom att jag inte gillar att shoppa och brukar högst hitta två saker när jag var med henne och handlade så förstod jag henne.

”Jag ska nog ge dig lite pengar oftare och tvinga ut Harry och shoppa med dig” sa hon och skrattade. Vi skrattad med och sedan bar de av hemåt.

Jag skrattade för mig själv innan jag reste mig upp och började packa upp allt ur alla påsar och lägga i en hög på golvet. Jag skulle nog få köpa en till resväska för att få med mig allt de här hem. När jag var klar hoppade jag in i duschen. Jag tvättade snabbt håret innan jag gick ut och virade in mig i en stor vit handduk. För lat för att föna håret torkade jag de snabbt med en annan handduk och gick sedan in i sovrummet och letade efter passande kläder. Jag orkade inte vara super fin så jag drog bara på mig ett par jeans och en t-shirt. När jag var färdigsminkad, håret var ganska torrt, skorna var på och hörlurarna i ögonen så var jag klar och gick ut från hotellet. Klockan var kvart i sju och jag skulle komma sju så jag skulle bli lite tidig. Efter en långsam promenad så såg jag killarnas lägenhet framför mig. Jag kollade på klockan och såg att den var fem i. De var endå inte för tidigt. Zayn hade smsat innan och sagt att vi skulle vara i Harrys och Louis lägenhet så de var dit jag begav mig. Så fort jag knackade på så hördes de springande steg inifrån. Dörren slets upp och där stor Harry med ett sort leende på läpparna. Han slängde sig i armarna på mig och jag skrattade. Jag kramade honom tillbaka och jag kunde nästan känna hans leende.

”Varför så glad?” frågade jag när han släppte mig.

”För att få träffa dig såklart” svarade han glatt.

”Ja, vad ska man säga” svarade jag lite malligt och slängde med håret. Han skrattade innan resten kom ut i hallen för att hälsa. Danielle skulle var här men El hade någon fotogrej hon var tvungen att vara på. Liam kramade först om mig och sedan Niall. Dani kom ut från köket och när hon såg mig skrek hon till.

”L!” även hon slängde sig i mina armar.

”Fint, ett smeknamn på mitt smeknamn” skrattade jag och kramade om henne. Hon skrattade också och släppte mig. Då kom Zayn ut från toan. Han sken upp när han såg mig. Han gick fram till mig och drog in mig i en kram och kysste mig sedan mjukt.

”Åh skaffa ett rum” gnällde Louis och jag skrattade vilket ledde till att vi drog oss ifrån varandra. Zayn tog sin arm runt Louis axlar och sa någonting och började sedan gå in mot tv rummet. Resten började också gå mot tv rummet och lite diskret drog jag tag i Harrys tröja. Han vände sig om och kollade frågande på mig.

”Kan jag prata med dig?” frågade jag osäkert och direkt såg jag något oroligt i hans ögon.

”Självklart” Han tog tag i min hand och drog  med mig till sitt rum. Han stängde dörren efter oss och satte sig på sängen. Jag gick efter och satte mig också på sängen.

”Jo..” började jag. Fortfarande såg jag något oroligt i hans ögon.

”Har du sett artikeln om mig och Zayn?” han nickade lite och jag tycktes skymta något ogillande i hans blick men skakade snabbt av mig de.

”Vi har pratat och Zayn tyckte att de skulle vara bra om han gick ut med de i eran intervju i morgon” jag kollade ner i knät och väntade på hans reaktion.

”Och vad tycker du om de?” frågade han.

”Jag vet inte, jag tycker väll de är bra för då kan vi gå ut själva utan att behöva oroa oss för paparazzi’s men jag vet också vilket hat jag kommer få” suckade jag. Han nickade förstående och kollade in i mina ögon.

”Det spelar ingen roll hur mycket hat du kommer få, jag kommer ändå alltid älska dig och finnas där för dig” sa han och jag kände hur varm jag blev. Jag nickade och fick fram ett leende.

”Jag tycker ni ska gå ut med de om ni känner att de är bäst. Jag kan inte säga vad du ska göra men oavsett vad ni bestämmer så kommer jag finnas där för dig och stötta dig” Jag kände hur ögonen tårades av lycka och innan jag viste ordet av så rann en tår ner för min kind.

”Gråt inte” bad han och torkade bort den. Jag slängde mig i hans armar och han kramade om mig  hårt.

”Jag älskar dig” snörvlade jag mot hans bröst.

”Jag älskar dig med” viskade han och pussade mig på huvudet. Oavsett hur allt skulle bli så visste jag endå alltid vart jag skulle ha Harry.

---

Så här är kapitel 34! Vad tycker ni? De kom iaf snabbare en förra.. Blev något konstigt med bilderna men ska försöka fixa de senare. Nu har jag gjort ett schema som förhoppningsvis kommer hjälpa att lägga upp kapitel oftare så de inte hinner gå en hel vecka mellan några. Blev ganska nöjd över detta kapitel både på innehållet och längden så kommentarer uppskattas! Efter allt de här med Less/Zayn/Amber problemet så kommer de hända lite mer med resten av killarna. Ni får gärna komma med förslag om vad som ska hända sedan. De här med Less/Zayn/Amber har jag redan bestämt så de går tyvärr inte att påverka om ni inte kommer med någon super ide, haha. Ha de bra så ska jag försöka lägga up ett så snart som möjligt. ;)